Kommentarer till Jesaja

H. C. Leupold, Exposition of Isaiah, Vol. I: Chapters 1-39. Baker Book House, Grand Rapids 1968 598 sid. 7.95 dollars. [0]

H. C. Leupold, Exposition of Isaiah, Vol. II: Chapters 40-66. Baker Book House 1971, 379 sid. 7.95 dollars. [1]

Edward J. Young, The Book of Isaiah, Vol. I: Chapters 1-18 Eerdmans, Grand Rapids, 2nd ed. 1972, 534 sid 9.95 dollars [2]

Edward J. Young, The Book of Isaiah, Vol. II: Chapters 19-39. 1969, 604 sid. 9.95 dollars. [3]

Edward J. Young. The Book of Isaiah, Vol. III: Chapters 40-66. 1972, 579 sid. 9.95 dollars. [4]

För den som vill tränga djupare in i profeten Jesajas bok föreligger nu två ovanligt omfattande kommentarer. Professor Young hann precis avsluta sin kommentar före sin död 1968 och helt nyligen har vol. III utkommit. Den omfattar inte mindre än 1717 sid. sammanlagt. Professor Leupolds kommentar är också omfattande (977 sid. sammanlagt) och, liksom Youngs kommentar, full av värdefulla iakttagelser för bibelutläggande predikan. Båda är övertygade om Jesajabokens enhet. [5]

 

Böcker om Anden och andedop

A. A. Hoekema, Holy Spirit Baptism, Eerdmans, Grand Rapids 1972. [0]

Dr Hoekema, professor i Systematisk Teologi vid Calvin Seminary i Grand Rapids, U.S.A. skrev boken »What about Tongue-Speaking?» (Vad skall vi säga om tungotal?) 1966. Han har nu också skrivit en bok om det s.k. andedopet. [1]

Dr Hoekema analyserar den undervisning om andedopet som ges av framstående företrädare för den s.k. karismatiska rörelsen eller som han säger Neo-Pentecostalism (den nya pingströrelsen). Bl.a. att varje troendeefter omvändelsen måste söka att bli andedöpt för att få full kraft till tjänst och Andens gåvor i sin fullhet. Dr Hoekema påpekar att i evangelierna och i Apg. 1:5 används uttrycket »att bli döpt i Anden» om den en gång för alla timade historiska händelsen den första Pingsten. I Apg. 11:16 syftar detta uttryck på hur människor som inte tidigare var kristna tog emot Anden till frälsning – inte en erfarenhet efter omvändelsen. I 1 Kor. 12:13 används uttrycket om alla kristna – alla kristna har andedöpts. Det syftar med andra ord på den Guds handling som gör dem till kristna, troende. [2]

Skriften talar om Anden som boende i den som tror, framhåller dr Hoekema (t.ex. Rom. 8:9, 10; 1 Kor. 3:16; 6:19). Vad apostlarna stryker under är att de troende ständigt skall låta sig uppfyllas av Anden (Ef. 5:18). »Att hävda att de troende behöver vandra mera fullständigt med Anden i vilken de redan lever, eller att öppna sig mera för Anden… är sund biblisk lära – en undervisning som kyrkan säkert behöver idag. Men att säga att en kristen behöver ett andedop som skall följa efter hans omvändelse… är inte i enlighet med Skriftens klara undervisning och förvirrar de kristnas sinnen» (s. 29). [3]

»Neo-Pentecostals» söker stöd för sin undervisning om andedopet och tungotalet från Apg. Dr Hoekema framhåller att tungotal bara nämns tre gånger, i Apg. 2, 10 och 19. Han fortsätter: »I Apg. 2 är det ett av de tre mirakulösa tecken som följde på den engångshändelse som Andens utgjutande över kyrkan var. Det är emellertid högst betecknande att när det i v. 41 berättas om omvändelsen av de 3000 sägs det ingenting om att de talade i tungor. Att de mottog Anden är uppenbart (se v. 38). I Apg. 10 är det att märka att tungotal följde på det första mottagandet av Guds Andes gåva. Detsamma gäller om Apg. 19. I inget av dessa ställen är tungotalet ett bevis för mottagandet av »en andra välsignelse», ett andedop som följer på och är skilt ifrån omvändelsen. Vid sidan av dessa tre ställen nämnes ej tungotalet i Apg. När »ny-pingstvännerna» hävdar att mottagandet av Anden åtföljt av tungotal var det normala mönstret i Apg., läser de in i Apg. mycket mer än vad som står där. Det finns nio ställen i Apg. där det säges att människor är uppfyllda av Anden utan att något tungomålstalande nämns. Det finns vidare 21 ställen i Apg. där det talas om människor som kommit till tro utan att det sägs någonting om tal i tungor. Vi drar därför den slutsatsen att Apostlagärningarna inte ger stöd åt den nya pingstläran att tungotal är ett antingen oundvikligt eller ett högst önskvärt tecken på att man mottagit andedopet någon gång efter omvändelsen. De flesta gånger nämns inte ens tungotalet i Apg. I de tre fall där det nämns är det inte ett tecken på ett andedop efter omvändelsen» (s. 44-45). [4]

Den enda nytestamentliga bok i övrigt som nämner tungotal är 1 Kor. Paulus behandlar det ganska utförligt i kap. 12 och 14. Men här läres inte på minsta vis att tungotalet är tecknet på Andens fullhet eller andedopet.[5]

Dr Hoekema påpekar att det är missvisande att kalla den nya pingströrelsen för den karismatiska rörelsen. Ordet charismata (nådegåvor) i NT innefattar många fler gåvor än synbara och sensationella (se Rom. 12:6-8, 1 Petr. 4:9-11) 1 Apg. och 1 Kor., som man så ofta hänvisar till, talas mycket mycket mer om s.k. vanliga nådegåvor än om de s.k. mirakulösa. [6]

För det mesta nämns inte ens de sensationella gåvorna i NT. »Andens frukter» i Gal. 5:22-23 innefattar många nådegåvor, men de sensationella gåvorna är inte ibland dem. I Paulus’ lista på charismata i Rom. 12:6-8 nämnes ej de sensationella. De mirakulösa gåvorna nämns inte heller bland de ting som ledarna i kyrkan behöver vara utrustade med enligt 1 Tim. 3 och Tit. 1. [7]

Dr Hoekema summerar: »De troende behöver inte söka efter ett speciellt andedop efter omvändelsen, men de behöver ständigt uppfyllas av Anden som bor i dem.» [8]

Peter Krey, Den Helige Ande, Landskrona 1972, 37 sid. Beställes från Per Jonsson, Storg. 31, 261 31 Landskrona. Enstaka ex 2 kr, minst 10 ex. 15 kr, minst 100 ex. 100 kr. [9]

Detta häfte ger en komprimerad undervisning om den Helige Ande och hans verk. Inledningsvis stryks under att Kristi sanna lärjungar inte kan och vågar lita till sina egna tankar och känslor om andliga ting och den Helige Andes verk. De måste hålla sig till vad Jesus och hans apostlar lär i Ordet. [10]

Den Helige Ande är inte endast en Guds kraft eller anda. Den Helige Ande är en person i gudomen, Hjälparen, som är sänd av Fadern och kommer till Jesu lärjungar för att lära, trösta och förbliva hos dem och i dem. Ingen kan någonsin bli en kristen, om inte den Helige Ande får omvända honom och föra honom till Jesus, hela världens Frälsare. »Jesus Kristus har förlossat mig och alla människor från synden, döden och djävulen, men till vad nytta är det för mig om jag inte vet det eller vägrar acceptera det? Till vad nytta är en skatt om jag inte tar emot den? Guds nåd och min återlösning i Kristus är inte till nytta för mig om jag inte tar emot den och gör den till min egen» (s. 7). Att tro på Jesus är att vara född på nytt, eller ovanifrån, eller av Anden. Om det är en födelse då måste det vara Guds verk och inte vårt eget, ty ingen kan föda sig själv. [11]

I dag frågas ofta om man är andedöpt. Den Heliga Skrift lär att ingen kan säga: »Jesus är HERREN» annat än i den Helige Ande (1 Kor. 12:3). Det är detsamma som att säga att det inte kan finnas någon sann tro på Kristus utan den Helige Ande». [12]

Liksom dr Hoekema stryker Peter Krey under att händelsen den första pingstdagen var en engångsföreteelse. »Det finns ingenting i Jesu ord som säger att ett sådant utgjutande av den Helige Ande med eld skulle upprepas eller fortsätta i den nytestamentliga tiden. Ett sådant utgjutande av den Helige Ande med eld har heller aldrig upprepats i kristenheten» (s. 77). Alltsedan den första pingstdagen blir ingen uppfylld av Guds Ande på annat sätt än genom Ordet och sakramenten (Gal. 3:7. Apg. 10:44). Människor som har kommit till tro på Kristus genom att höra eller läsa Ordet har den Helige Ande, framhåller Krey. De kan inte tro utan honom. [13]

Den Helige Andes främsta gåva till människorna är tron. Men det finns också särskilda gåvor som Anden skänker till de kristnas tillväxt och uppbyggelse. De skall brukas i kärlekens tjänst. Aposteln Paulus nämner först vissdomens ord. »Detta är den högsta intellektuella begåvning, en vittomfattande insikt i den Heliga Skrifts samlingar och deras syfte och verkan ifråga om tro och liv. Denna gåva har blivit kvar i kyrkan in i våra dagar. Vi kan tänka på sådana stora och upplysta lärare i kyrkan som Augustinus, Luther, Chemnit, Walther… och många andra. Vad beträffar vår tid ser vi inte så stora ljus men det finns alltfort stora lärare med utomordentlig insikt inom kristenheten idag, vilka håller fast vid Skriftens sanningar och utlägger dem rätt. Till denna grupp räknar vi inte sådana män som Tillich, Barth, Bultmann och andra nyare forskare, eftersom de inte lär vad Skriften lär utan sina egna tankar och idéer» (s. 31). [14]

Många vittnesbörd i vår tid om tungotal som den Helige Andes gåva ställer sig Peter Krey skeptisk till. När alla talar på en gång och babbel, oväsen och oreda uppstår, är det mera fråga.om upphetsning än uppbyggelse, menar Krey. »Kommer den Helige Ande på detta sätt? Får människor Guds Ande genom att arbeta upp sig till ett sinnesrus?» (s. 36). En kristen skall vara nykter (2 Tim. 1:7, 1 Tess. 5:6, 8, 1 Petr. 1:13), slutar Krey. Likväl går nog Krey för långt om han helt utesluter möjligheten av tungotal som en Guds gåva till uppbyggelse och Herrens lov utan onykterhet. [15]

 

Förföljelsen av de kristna i öst

G. M. Shimanov Notes From the Red House, Diane Books Publ Co., P. O. Box 488, Glendale, Ca. 1971. [0]

Det är en skakande upplevelse att ta del av de allt ymnigare rapporterna om förföljelse och tortyr av kristna i öst. Ingen kan längre vifta bort rapporterna som propaganda från överspända kristna. Även den profana pressen måste nu ge dem ett visst utrymme. Se t.ex. under »Utblick» i detta nummer [1]

I Sovjetunionen förs en rad bekännande kristna och andra obekväma medborgare till speciella psykiatriska sjukhus (sinnessjukhus) i bl.a. Kazan, Sychevka, Leningrad, Cherniahovsk, Minsk och Orel. Namnen på 60 offer för den kuusliga behandling som ges på dessa sjukhus har publicerats i västvärlden. Moskvapatriarkatet, erkänt av den ateistiska regimen i USSR och under dess kontroll, förblir tigande. [2]

Det underjordiska förlaget »Samizdat» har bl.a. givit ut boken »Före döden» av Shimanov. Det är ett kapitel ur denna bok som nått västvärlden och översatts till engelska, och som vi härmed anmäler. Läsaren får en skakande inblick i hur man i Ryssland söker komma till rätta med kristna som öppet bekänner sin tro. [3]

Richard Wurmbrand Vad bör göras? Evangeliipress Örebro l972 110 sid. 7:50 + moms. [4]

Originalets titel är »If that were Christ, would you give him your blanket?» (Om det var Kristus skulle du ge honom din filt?). Genom många exempel från öststaterna belyser författaren förföljelsen mot de kristna och att det finns en underjordisk kyrka i öst. Wurmbrand vill väcka västvärlden till medlidande och gemenskap med de lidande trossyskonen. Han hänvisar till Hebr. 13:3 »Tänk på dem som sitter i fängelse som om ni vore deras medfångar!» Alla sanna kristna är ju lemmar i en och samma kropp. Hur kommer det sig då att i enlighet med Pauli ord inte hela kroppen lider när en lem får lida? (1 Kor. 12:26)? Kyrkoledare lägger ned kransar vid Leninmausoleet men inte vid de många martyrernas gravar »Då Eban, Israels utrikesminister kom till Västtyskland besökte han först av allt Dachau, den plats där hans medbröder och medtroende hade förintats. Borde inte kristna lära av judarna hur man ska uppföra sig? Jag känner inte till ett enda fall av kyrkoledare, som vid besök i Ryssland eller någon annan kommuniststat skulle ha gått för att lägga en blomsterkvast på en martyrs grav eller som ens begärt att få besöka de kristna i fängelse. Men Bratskij Vestnik Sovjetunionens officiella baptisttidning, offentliggör att en delegation av svenska baptistpredikanter besökte Lenins mausoleum, mördaren av miljoner kristna i stället för att gå till en av hans offers gravar. I Tyskland skulle Eban aldrig ha gått för att hedra någon nazistisk krigsförbrytares grav!» (s. 35f.). [5]

Wurmbrands uppgifter om vad som hänt med namngivna kristna ger ett vederhäftigt intryck och stöds i flera fall av andra källor. Man ställer sig emellertid frågande inför uppgiften att det vid sidan av den officiella ryska ortodoxa kyrkans 50 millioner medlemmar skulle finnas en ortodox underjordisk kyrka med ca 45 millioner medlemmar. Det skulle betyda att varannan ryss är kristen om vi också räknar in andra samfund. Skulle inte i så fall läget i Ryssland vara ett annat? [6]

Debatt om kristenforfölgelsen bak jernteppet. Interpellasjonsdebatt i Det norske Storting 1. februar 1972. Pris 1:-. Kan beställas hos Misjon bak Jernteppet Vidarsgt. 20 b. Oslo 4. [7]

Den 1 febr. 1972 behandlade det norska stortinget en interpellation med ordalydelsen: »Kan man göra något från norsk sida för att få slut på kristendomsförföljelsen bakom järnridån?» I debatten deltog representanter för alla de fem partierna som är representerade i stortinget. Denna debatt kan följas i detta häfte. Det innehåller också det uttalande som det norska biskopskollegiet enhälligt gjorde den 10 nov. 1971 om förföljelsen av oliktänkande i Sovjet och andra länder bakom järnridån. [8]

Häftet har tryckts i 35.000 ex. och har bl.a. sänts till alla ledamöter i den svenska riksdagen, det danska folketinget och det norska stortinget. En engelsk översättning är under utarbetande som skall sändas till samtliga regeringar i hela världen. [9]