Vid studiet av ämnet fossil kan det vara till hjälp att ställa de korta frågorna: Vad-Hur-När-Hur länge-Varför.[0]

Vad?

En kort, ibland använd, definition på fossil är »funnen begravd, uppgrävd». En något mera detaljerad definition säger, att fossil är kvarlevor av växter eller djur från gången tid; de är bevarade i jordlager och har i större eller mindre grad kemiskt förändrad struktur. [2]

Vetenskapen om fossil kallas paleontologi (= läran om utdöda organiska varelser). Namnet kommer av grek. palaios = forntida, ontos = varelse, logos = lära. [3]

Fossil kan vara ben och skal (hela eller delar), tänder, fragment av skallben eller käkar, men de kan också vara blad från växter, fotsteg, eller t.ex. märken efter regndroppar. Mjuka kroppsdelar kan också ha blivit fossiliserade, vilket t.ex. har skett med maneter. [4]

Fossil kan påträffas i enstaka exemplar, i massa med olika djurarter inblandade eller i större samlingar inom samma art (t.ex. fiskstim). De finns inte överallt, och de påträffas i regel på sin höjd i ett lager på varje fyndort. Det har sålunda aldrig påträffats en komplett samling fossil, som representerat alla de olika tidsepokerna, som paleontologerna talar om, på samma ställe liggande i lager under varandra. Karbon o. andra dateringar är skrivbordsprodukter, som är mycket tvivelaktiga. [5]

Hur?

Det är på vissa platser mycket gott om fossil, och det finns fyndigheter i större eller mindre skala över hela jorden. Men det formas dock inga fossil i vår tid (kanske möjligen med sällsynta undantag), och vad mer är så kan de inte framställas i laboratorium. När de sålunda inte längre bildas, motbevisar detta klart Lyells geologiska princip, att »nutiden är nyckeln till forntiden», »att endast vad som sker nu alltid har skett, samt att inga andra krafter, än de vi ser i funktion någonsin har existerat». Fossil är sålunda produkter av krafter, som inte är i verksamhet nu längre. [7]

När ett djur dör, blir det inte fossiliserat. Det förmultnar, sönderdelas och äts upp av maskar, om inte rovdjur (rävar, hyenor, gamar osv) äter upp det på ett tidigt stadium. Benen torkar, vittrar och försvinner. Och vad som händer med ett djur, som dör på öppna fältet, händer också med en fisk i floden eller i havet – den ruttnar o. försvinner. [8]

De fossiliserade varelsernas död i det förgångna var onaturlig, förtidig, ögonblicklig, och den orsakades bl.a. av kemikalier. Eftersom ingen någonsin har sett ett djur fossiliseras, måste vi gissa – så intelligent och uppriktigt vi kan – hur, när och under hur lång tid kvarlevorna blev fossiliserade. När skal av havsdjur blir funna i klippor eller på bergshöjder, måste vi gissa oss till antingen om klippan eller berget en gång varit under havsytan, eller om havet en gång nått över berget eller klippan; huruvida landet en gång var lägre, eller havet högre än i våra dagar. [9]

Vidare har vi att försöka tänka ut vad som eventuellt orsakade landhöjningen (vulkaniska öar har uppstått i nutiden), eller vad som orsakade, att havet drog sig tillbaka. [10]

Sett från ursprunget finns det två huvudgrupper av bergarter, vulkaniska och sedimentära. De förra har bildats av stelnad magma från jordens innandöme, och de senare har avlagrats från vatten i hav och floder. Nu förekommer det inga fossil i vulkaniska bergarter. Endast sedimentära bergarter ligger i lager och innehåller många fossil. Av detta kan vi dra den slutsatsen, att fossilerna bildades av vatten, av vatten, som plötsligt uppnådde en stark koncentration av kraftiga kemikalier. Det måste ha varit kemikalier, som var långt starkare än de som numera förekommer i saltvatten. Hur bildades då dessa, och varifrån kom de? Hur gick det till, när flodvågen uppfångade, dödade och fossiliserade landdjur? Det är frågor, som vi inte kan svara på.[11]

När en regndroppe eller ett fotsteg fossiliserades måste tydligen den kemiska förhärdningsprocessen ha varit ögonblicklig, i annat fall skulle snart avtrycket utplånats. Det måste ha funnits ett kraftigt snabbverkande fixeringsmedel i naturens »mörkrum». [12]

Den understa avlagringen på en plats måste naturligtvis ha blivit lagd först, och den blev då äldst på det stället. Det kan dock för övrigt inte bevisas, huruvida liknande lager på andra platser är av exakt samma ålder. Den geologiska tanken, att ’avlagringar, som innehåller samma typ av fossil, härstammar från samma tidpunkt, var de än påträffas på jorden’, är en förhastad slutsats, som saknar vetenskaplig verifikation. [13]

Namnet på den avlagring, som är lägst och äldst och är fossilbärande är Kambrium. (Den har fått namn efter området Cambria i Wales, där denna särskilda avlagring först påträffades.) Kambriska avlagringar är vanligen daterade till 500 miljoner år tillbaka. De innehåller varje slag av fossil förutom ryggradsdjur. Under Kambrium ligger s.k. pre-kambriska lager, men dessa, som ju också borde innehålla fossil, saknar sådana helt och hållet.[14]

Jorden betraktas av geologerna som mycket äldre än Kambrium, men ändå uppträder det inga fossil, förrän i detta skikt, och de uppträder där plötsligt, i stort antal och i »fullkomligt» skick, som om varelserna de representerar inte gradvis utvecklats utan plötsligt skapats. [15]

När?

Jordens förhistoria indelas av geologerna i olika perioder, som vi nog känner till namnen på en del av. Det påstås, gissningsvis, att tiotals miljoner år skiljer dessa epoker från varandra, och somliga människor tror, att de kan jämföras med skapelsedagarna, som omtalas i första Mosebok. [17]

Inkonsekvent nog håller geologerna fast vid, att »tiden är skapande» och det antages av teistiska evolutionister, att en långt utdragen evolution var den gudomliga metoden för »ögonblickligt» skapande. Det man är säker på är att det hela måste ha tagit en mycket, mycket lång tid, som sedan kan uppdelas i långa perioder, epoker. [18]

Men varför inte antaga, att Bibelns sex dagar var dagar i vår bemärkelse av det tillräckliga skälet, att det var en verklig skapare i verksamhet, som skapade momentant med gudomlig allmakt. Han behövde ingen tid: »Han befallde, och det stod där.» Han hade obegränsad energi eller kraft rådande under sig. Nåja, vad mer är, om fossil bildades under fruktansvärt tryck, under påverkan av starka kemikalier och under stark hetta, då är inte den angivna långa tidrymden för bildandet av ett fossilbärande skikt alls nödvändig. [19]

Hur länge?

På frågan, hur länge det är sedan det bildades fossil, kan endast gissningar bli svar. Det blir gissningar till svar här lika väl som på frågan, hur lång tid själva fossiliseringen tog. Det är så länge sedan det hände, att ingen var närvarande för att bevittna och notera; till detta kommer, att inga fossil kan tillverkas i laboratorium. Nutidens vetenskapsmän kan inte framställa fossil. [21]

Vi förstår emellertid, att vissa typer av fossil bildades inom några minuter eller sekunder, under det att andra kanske möjligen formades under veckor eller månader. Vad beträffar en vulkanisk eruption (som t.ex. Pompeji blev offren, vilket fortfarande kan iakttagas i Neapels museum, fullständigt förstenade i ett ögonblick. I våra dagar kan »kemikalierna» i en Derbyshire-ström på sin höjd »förstena» men knappast begrava med ett kalkstenslager – ett fågelbo, några sjunkna halvmultnade löv etc – på några veckor. [22]

Varför?

Moderna geologer antar inte bara, att lågt stående organismer uppenbarade sig på scenen före högre stående – de enkla före de mera komplicerade – utan de antar också vidare, att det existerade en tidrymd, under vilken endast små, lägre varelser fanns. [24]

Men fanns inte de stora varelserna allra först? Var inte de första fjärilarna monstruösa – med ett par fots vingbredd eller mer? Och var inte de första ormbunksväxterna gigantiska? Uppenbarade sig inte den magnifika Cro-magnon människan före den degenererade Neanderthal människan? Var inte den ursprungliga människan ofördärvad, innan hon helt och hållet blev primitiv? Kom inte guldåldern före stenåldern? Är det sant, att det existerade en följd av eror, var och en med sina egna karakteristiska varelser och fossil? Var det någonsin en period med bara reptiler t.ex.? Var då i så fall de förut existerande varelserna redan utdöda? [25]

Är den stora fossil-samlingen på jorden historien om evolutionen (den progressiva skapelsen), som de teistiska evolutionisterna säger, eller är den i stället historien om en förstörelsekatastrof över den forntida världen?[26]

Vad vittnar ordningsföljden av de olika varelsernas begravning om? Vittnar den om den ordning, i vilken livet utvecklats, eller kan den möjligen vittna om den ordning, i vilken varelserna passerade från liv till död? [27]

Frågorna kräver eftertanke, och somliga forskare anser med fog, att de olika fossil-bärande skikten inte representerar någon skapelseordning utan i stället representerar den kolossala begravning, som ägde rum genom väldiga, hastigt framrusande, syrehaltiga vattenmassor från den stora floden på Noas tid. Då blev de lätta och motståndslösa varelserna först begravda, och de starkare och mera rörliga djuren höll sig undan i det längsta. [28]

Vad som antages ha ägt rum under många miljoner år långt tillbaka under jordens förhistoria, kan förvisso ha ägt rum under några få miljoner sekunder för bara några tusen år sedan. Ingenting talar emot denna åsikt. Den är fullt berättigad. [29]

Skulle fossilskikten på jorden ha bildats under den stora floden, då vittnar de om fullföljandet av en gudomlig straffdom över en gudlös, upprorisk värld. Fossil-fynden hämtas då från en kyrkogård, som kan varna den kloke och vise, men som också är i stånd att missleda och förvilla den som föraktar Skaparen och hans dom. På det senare sättet uppfylles profetian, som talar om jordens yttersta tid och säger, att människorna då till sin inställning emot Herren ska vara lika de otrogna som levde vid tiden före floden. [30]

Adress: Evolution Protest Movement, A. G. Tilney Santhia Stoke, Hayling Island, Hants, England. [31]

Översättning o. bearb. L. Ax.