Sanningen är något så stort att ingen människas hjärta kan fatta det – därför kräver den ock en stor, hård kamp – och den må ej aktas för ringa, som världen gör och som några fåkunniga andar föregiva, då de säga, att man icke skall strida så hårt för den ena eller andra artikeln o.s.v. och därmed vålla söndring i den kristna kärleken. Man borde väl dock kunna något giva efter, om människor i mindre viktiga ting fara vilse, då man eljest i andra stycken äro ense, och detta för att bevara broderlig och kristlig enhet eller gemenskap. [0]
Nej, käre, råd mig icke till en frid och enighet, med vilken man förlorar Guds ord, ty därmed vore på samma gång det eviga livet förlorat, allt förlorat. Det gäller här att icke vika eller göra några medgivanden, dig eller någon annan till behag, nej, allt skall vika för Ordet, det må vara vän eller fiende. Ty Ordet är oss icke givet för den yttre, världsliga fredens och endräktens skull utan för det eviga livet. Det är tron och läran, som skall skapa enhet eller gemenskap; när tro och lära äro lika och enighet där råder, då skall väl det andra följa; men om ej denna enhet finnes, så blir det ändå ej någon enighet. Tala blott därför icke om kärlek och vänskap för mig, när man vill göra något intrång i Ordet eller tron, ty det heter icke att kärleken utan att Ordet bringar oss evigt liv, Guds nåd och de himmelska skatterna. [1]