Uttrycket »nådemedel» är ett lutherskt uttryck. Andra reformatorer på Luthers tid sade att den helige Ande behöver inget »transportmedel» för att komma in i vara hjärtan. De gjorde spe av den tanken att Anden skulle bruka yttre medel (sådana som det talade Ordet eller någonting så materiellt och synligt som sakrament) för att komma in i våra liv med sina andliga gåvor. [0]
Men Gud genomför sina syften i våra liv genom medel. Han brukar t ex sin lag för att riva ned vår självrättfärdighet och stolthet och visa oss vårt behov av Frälsaren. Han får oss att förtvivla om var egen förmåga eller förtjänst inför honom. Sedan brukar han evangelium för att dra oss till vår Frälsare i tron. Sålunda kan lagen kallas för »vredens medel». Evangelium är »nådens medel». [1]
Evangelium är det enda nådemedlet. Det sätter fram inför oss Jesu fullbordade återlösningsverk och säger oss att för Jesu skull har Gud redan förlåtit alla vara synder, fritt och villkorslöst. Genom detta nådesord vinner Gud vara hjärtan. [2]
Guds ord är alltid en kraft. Genom det skapade han allting. Genom Jesu ord uppehålls allting. Så är också lagen och evangeliet Guds kraft. Lagen är hans kraft att fördöma. Evangeliet är hans kraft att frälsa genom att ge oss tro på Kristus (Rom 1:16, 2 Tim 3:15). [3]
Evangeliet kommer till oss i skilda former, men det är alltid samma budskap och det har alltid samma kraft. Om det kommer till oss genom Bibelns blad, genom en predikan, genom vårt personliga vittnesbörd eller vår evangelisering, har det kraften att skänka och uppehålla tro på Kristus och sålunda frälsa. [4]
En annan form för samma evangelium är dopet. Ytterligare en annan form är altarets sakrament. I dessa sakrament överbringar Gud till oss sitt budskap om nåd i en synlig form. [5]
Sålunda kan dopet betraktas som en synlig form av evangeliet. Och det är Guds Ord, evangelium, som är i och med dopets vatten, som ger det dess mening och kraft. [6]
De som endast ser dopets yttre sida, missar dess mening och förstår inte vilken skatt det är. Eftersom de betraktar dopet som ingenting annat än bara vatten, gör de spe av dess kraft att vinna vara hjärtan och ge oss en förtröstande tro. Somliga betraktar dopet blott och bart som en lydnadsakt från vår sida gentemot Jesu befallning, en sorts trohetsförpliktelse mot Kristus. [7]
Men dopet är inte någonting som vi gör. Vi döps inte i vart namn utan i Guds. Det är hans verk i våra liv, utfört genom hans Ords kraft. Därför kallar vi dopet ett sakrament och inte ett offer. Ett offer är någonting som vi erbjuder Gud, men ett sakrament är enligt vår definition någonting som Gud gör för vår eviga frälsning. [8]
Sålunda har dopets vatten – dvs det vatten som används enligt Guds befallning och är förbundet med hans ord och löfte – kraften att tvätta bort våra synder och frälsa oss, ty Jesus sade: »Den troende och döpte skall bli frälst» (Mark 16:16). Guds ord säger: »Dopet frälsar oss också nu» (1 Petr 3:21), och »Stå upp och bli döpt och tvätta bort dina synder» (Apg 22:16). Dopet tvättar bort våra synder i kraft av Jesu återlösande död och bringar denna skatt, som han köpte genom sitt dyra blod, in i ditt och mitt liv. [9]
För Luther var dopet en dyrbar Guds gåva att högt värdera under hela vårt liv. Dess välsignelser upphör aldrig, ty evangeliet är Guds heliga ord och vår heliga tröst. [10]
Låt oss med Luther dagligen återvända till vårt dop i botfärdighet och på nytt ta emot dess försäkran om våra synders förlåtelse. Då får det vara Guds kraft till att stärka vår tro och frälsa oss genom Kristus Jesus. [11]