Kan vi lita helt och fullt på den grekiska text som ligger till grund för moderna bibelöversättningar? Denna fråga har aktualiserats under den senaste tiden, i synnerhet i vissa »fundamentalistiska» kretsar i USA. Här i Sverige har misstro mot det grekiska Nya testamente som används idag framförts inom bl a adventistkyrkan. I en nyutkommen tidning – Väckelseropet 11 – förs denna åsikt fram. Då Svenska Folkbibeln, som utges av Stiftelsen Biblicum och Stiftelsen Bibeltrogen Bibelöversättning, bygger på den text som finns i moderna textutgåvor av den grekiska texten, är det viktigt att besvara den kritik som framförts. [0]
Först något om hur den nytestamentliga texten uppstod. NT skrevs till en början på papyrus, producerat av papyrusgräset, som växte i Nil-deltat. Papyrus gjordes av märgen i denna växt. Den skars upp i tunna remsor; bredden var oftast 25-30 cm. Då arken blev sammanlimmade, kunde man variera längden efter behov. Vanligtvis blev arken inte längre än tio meter, men man har hittat upp till 40 meter långa rullar. Efter papyrus började man använda sig av pergament, tillverkat av läder. En sådan »bok» kallas en codex. [1]
När det gäller skrifttyper finns två sådana: majuskler och minuskler. Majuskler skrevs med stora bokstäver, minuskler skrevs med små bokstäver. Bland de handskrifter vi känner användes majuskler fram till år 800. Efter denna tid gick man över till minuskler. [2]
Det är troligt att NT:s skrifter först skrevs på rullar. Det äldsta fragment vi känner är två små avsnitt på papyrus, som hittades 1935. Det är troligen skrivet ca 125 e Kr och kommer från Egypten. Den vanliga beteckningen är P 52. Annars har vi Chester-Beatty-papyrerna, som hittades 1930 och som också kom från Egypten. De dateras till ungefär 200 e Kr. [3]
De mest kända majuskelhandskrifterna är Codex Sinaiticus, Codex Alexandrinus och Codex Vaticanus. Codex Sinaiticus kommer från första hälften av fjärde århundradet. Den hittades i Katharinaklostret i Sinai av Tischendorf och innehåller NT, delar av GT och några nytestamentliga apokryfer. Codex Alexandrinus härrör från samma tid och kommer också fran Egypten. Den innehåller GT och NT men saknar några avsnitt ur NT. Codex Vaticanus är den äldsta bevarade pergamentskrift vi har. Den är från början av det fjärde århundradet. Ursprungligen innehöll den hela Bibeln, men idag saknas delar av NT. [4]
Det är ganska naturligt att det under avskrivandet uppstod en del skrivfel. Det är även klart att antalet skrivfel och textvarianter har ökat ju flera manuskript som har hittats. Man räknar med att det idag finns över 150 000 varianter. De flesta felen är rent ortografiska fel, utan betydelse för innehållet. Därför har det aldrig uppstått läroriktningar eller dogmatiska avvikelser på grund av textvarianterna. Den vetenskap som sysslar med NT:s text – textkritiken – har de senaste två århundradena lagt ned ett jättearbete för att säkerställa NT:s text. [5]
Ett konkret exempel på hur textkritiken arbetar kan vi få om vi studerar l Joh 5:7. År 1516 publicerade den store humanisten Erasmus av Rotterdam ett grekiskt NT. Detta kallas idag Textus Receptus (den vedertagna texten). Även Luther använde sig av denna utgåva. Den kända engelska bibelöversättningen The King James Version från 1611 bygger också på Textus Receptus. Textus Receptus är baserad på enbart några få sena handskrifter från senmedeltiden. King James Version översätter 1 Joh 5:7: »For there are three that bear record in heaven, the Father, the Word, and the Holy Ghost, and these three are one.» Självfallet stöder en sådan översättning läran om den heliga Treenigheten, men denna text finns inte i äldre grekiska manuskript. I den grekiska texten baserad på en stor mängd tillförlitliga manuskript heter det: »Hoti treis eisin hoi martyrountes, to pneuma kai to hydor kai to haima, kai hoi treis to hen eisin.» Detta översätts i Svenska Folkbibeln helt korrekt: »Tre är det som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och de tre stämmer överens.» [6]
Tillbaka till frågan vi ställde: Kan vi lita på NT:s grekiska text? Svaret blir att NT:s manuskript är tillförlitliga och samstämmiga och att vi helt kan lita på den grekiska texten. För dem som vill sätta sig in i NT:s text rekommenderar vi en bok av F F Bruce, »De nytestamentliga skrifterna. Är de tillförlitliga?», utgiven av EFS-förlaget 1969. Här kan också hänvisas till professor Siegbert Beckers klargörande artiklar i tidskriften Biblicum 4-5/1976: »Verbalinspirationen och de olika läsarterna» och 1-2/1977: »De olika läsarternas inverkan på Bibelns lära.» [7]