Av: Christer Hugo | Nr 4, 1989 sida 140
(Christer Hugo är pastor i Heliga Trefaldighets ev-luth församling i Göteborg)

Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen. Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han – sedan han hade utfört en rening från synderna – satt sig på Majestätets högra sida i höjden. Hebr 1:1-3. [0]

Alla känner vi till det: Det är en farlig värld vi lever i. Är man osäker på den saken, så behövs bara att man ser sig omkring i sin omgivning. Eller lyssnar till TV:s och radions nyheter. [1]

Men världen är inte bara farlig. Vi vet som kristna att den också är fientlig – fientlig mot Guds barn. Våra andliga fiender hatar att bli avsatta. När Satan, världen och synden i oss genom Guds evangelium detroniseras från härskarmakten i våra egna hjärtan och Herren föder oss på nytt genom tron, då reagerar de. Och deras reaktion känner vi av – i lidanden, svårigheter och frestelser. [2]

Så var det också för Hebreerbrevets mottagare. De hade fått utstå förföljelse och lidande (se 10:32-34). De hade alldeles påtagligt mött världens reaktion mot Kristus och hans rike. Kanske hängde den i detta sammanhang ihop med kejsar Neros omfattande förföljelse mot de kristna på 60-talet e Kr. I alla fall behövde Hebreerbrevets första mottagare få Guds uppmuntran, tröst och förmaning. Och då målar den inspirerade författaren den fullkomlige Frälsaren och Herren för deras ögon. Det gör han också för oss, när vi i vinterns mörker stannar inför frågan vem Han är, som vilar i krubban i Betlehem. [3]

Se vad Gud här visar oss genom sitt ord, till vår stora glädje! Gud lär oss att denna värld må vara aldrig så fientlig; den förmår ändå inget mot Honom, som är vår Herre. Han är Guds fullkomliga uppenbarelse. Ty profeterna talade på Guds vägnar. Men Han, som den första julnatten låg lindad i ett stall, Han är Gud! Han är Guds härlighets återsken, hans väsens avbild, han är Sonen, som Fadern har insatt till arvinge av allt och genom vilken han också har skapat världen. [4]

Att ha Jesus till vän är därför att ha Gud till vän. Det är att ha Skaparen, Uppehållaren och Härskaren vid vår sida genom alla livets skiftningar. Jesus sade till Filippus: »Den som har sett mig har sett Fadern.» Joh 14:8. Varför skulle vi då frukta och vara rädda när den fientliga världen ansätter oss i denna sista tid? Vi kan vara trygga i Jesu sällskap. Vi kan vara trygga vid krubban, även om frosten biter elakt i natten. [5]

Ty Jesus bär allt med sin makts ord. Det kända talesättet »Människan spår, men Gud rår», det stämmer faktiskt. Världens visa och kloka gör teorier och spådomar om framtiden för jorden och människan. Larmrapporterna avlöser varandra, och människor går i oro för vilka katastrofer som väntar. [6]

Men den oron är inte för Jesu lärjungar. Vi vet av Guds fasta ord att Herren bär och uppehåller allt. Genom Honom hålls allt tillsammans, och han styr allt till sitt mål och till hans heligas bästa. »Han är till före allting, och allting består genom honom.» Kol 1:17. [7]

Därför sjunger vi frimodigt vid krubban: [8]

Den världen ej begripa kan [9]
Maria i sitt sköte fann. [10]
Han är ett barn, så späd och klen, [11]
och jord och himmel bär allen. [12]
Ära vare Gud! [13]

Vem eller vad kan alltså skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus? Världen kan det inte. Satan kan det inte. Men – hur är det med min egen synd? [14]

Den är ju tillräckligt mörk. Och den verkar vara så mäktig. Frestelserna avlöser varandra, och gamla synder i ord, tankar och gärningar gör sig påminda i mitt samvete. [15]

Jovisst är synden mörk och alltid aktiv – och värd döden. [16]

Men mot Herren förmår den ändå inget. För Herren Kristus, den evige och allsmäktige Guden, är också den som har utfört en rening från synderna! [17]

På Golgata blev Gud själv, härlighetens Herre, fastspikad vid korset – Guds Lamm, som tar bort världens synd. Så är Han den fullkomlige i allt han är, gjort och gör. Han presterade det fullkomliga offer som ensamt sonar vad vi brutit. Våra synder kan inte längre fördöma oss. De har tappat makten. [18]

Trygga kan vi säga med aposteln Paulus: »Jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som är eller som skall komma, eller makter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.» Rom 8:38-39. [19]

Så får Guds barn fira en glad jul i Kristi frid. Inför Honom som vilar i krubban får vi i tacksamhet tillbedja och bekänna: »Min Herre och min Gud.» Joh 20:28. [20]