Uppenbarelseboken, som behandlas i detta och några kommande nummer av tidskriften, är en ofta missförstådd och missbrukad bok i Bibeln. Den har ansetts så hemlighetsfull och oåtkomlig att präster och predikanter efter avslutad läsning ur den har lagt ihop Bibeln och sagt till församlingen att Uppenbarelseboken inte är till för att utläggas och predikas över. Det har inte gjort den mindre hemlighetsfull. Och därför att »rätta lärare» inte ägnat tid åt undervisning om och ur Bibelns sista bok, så har falska lärare tagit över den och förvillat många och ställt till stor förödelse och spritt svåra missförstånd om »de yttersta tingen». [0]
Men om Uppenbarelseboken gäller som om alla Bibelns böcker vad Martin Luther så ivrigt framhåller, att »Skrift skall med Skrift förklaras». Svårigheterna och de skenbara motsägelserna och orimligheterna ligger inte i bibelordet. De finns i vårt fördärvade och förmörkade förstånd. Det är en av syndafallets svåra följder. Men Skriften är klar, enkel och lätt att förstå, i sig. Det blir uppenbart när vi låter parallellställen till det vi inte förstår ge ljus och hjälp. Då finner vi att Uppenbarelseboken inte alls står i motsats till något annat i Bibeln, att den varken ger stöd åt fantasier eller spekulationer om ett tusenårigt fridsrike på jorden eller åt någon lära om att alla judar kommer att bli omvända eller åt fantiserade krig mellan staten Israel och resten av världen som något slags slutpunkt på världshistorien. Låter vi Skrift förklara Skrift blir det ingen plats över varken för Jehovas vittnens irrläror om de 144000 eller för nya tiders läror om ett uppryckande eller bortryckande av de trogna före domens dag. Låter vi Uppenbarelseboken få vara vad den är – en bok ingiven av Gud själv ord för ord genom uppenbarelse för en helig man, Johannes – och låter vi svårare ord och för oss dunklare ställen belysas av andra bibelord, t.ex. från Daniel och Psaltaren och evangelierna, så blir Uppenbarelseboken en ljuvlig skatt. Den blir en riktig tröstebok i prövotider och förföljelsetider för Guds barn. Enskilt och gemensamt i kyrkan kan vi hämta mod och förståelse och kraft ur Uppenbarelsebokens budskap, att hur än satan och hans anhang plågar och sårar och smädar Guds folk, så är dock Kristus, Han som rider på den vita hästen, alltid Segraren. Han för de sina fram i segertåg, i triumf, genom lidandena här nere. Han för oss fram till segern och lovsången utan motstycke i himlen. Alla, utan undantag, måste knäböja och lägga ner sina härskarkronor inför Lammets tron. [1]
Detta ljuvliga, enkla och saliggörande budskap vill vi vara med om att lyfta fram på nytt igen genom en korrekt översättning av Johannes Uppenbarelsebok och genom olika artiklar om den. Vi menar att Uppenbarelseboken skall läsas och studeras flitigt. Vi menar att den är ett klart och enkelt Ord, som Gud själv givit oss. Vi menar att den är en verklig tröstebok, som handlar om seger för Guds barn och nederlag för Guds fiender. [2]
Var med oss 1991 – om Gud vill och vi får leva – i förnyat studium och förnyad förståelse också av Bibelns sista bok. För att kunna fullfölja arbetet behöver Biblicum förnyade offer och läsarnas förböner och stöd. Med varmt tack för stöd och hjälp under 1990, som varit ett välsignat år, ber vi Er: Hjälp oss ännu ivrigare med ännu större offer 1991, nu när vi också börjar skymta fullbordan av översättningen av Nya testamentet i sin helhet. Det är en viktig milstolpe i svensk kyrkohistoria vi nu börjar skönja framför oss: En ny, texttrogen översättning av hela NT på ett vårdat nutidsspråk. [3]
Tack för 1990! Välkommen till ett nytt år 1991 med Biblicum och Skriftens välsignelser. [4]