Av: Lars Engquist | Nr 1, 1993 sida 1

Välkommen till ett nytt år med Tidskriften Biblicum och den nödvändiga kampen för vår allra heligaste tro och bekännelse, som en gång för alla är överlämnad åt de heliga. [0]

Vad kampen gäller är inte människors idéer eller slugt uttänkta fabler. Vi kämpar för något som vi människor har fått från Gud i hans outgrundliga kärlek och omsorg om oss syndare. Något som Han, som är av evighet sann Gud, har beslutat och sagt och gjort. Något som vi människor inte kan göra osagt eller ogjort nu långt senare. Något som vi, som inte har tillgång till Guds eviga rådslut, inte kan eller får förändra. [1]

Ibland får vi frågor varför vi ägnar så mycket tid och kraft och resurser åt att kämpa för och forska i dessa gamla skrifter och sanningar när världen runtomkring oss ropar ut sin nöd och behöver vår hjälp och förståelse och vårt medlidande. »Varför engagerar ni er inte i medmänniskors nöd istället?» [2]

Det är verkligen inte så att Gud ett ögonblick blundar för eller är omedveten om världens nöd. Världen är Guds skapelse. Den är Hans verk, som sedan fallit så djupt i synd och dragit all denna andliga och lekamliga och eviga nöd över sig själv. Men Gud valde i sin kärlek att inte överge eller förkasta eller förgöra den fallna världen. Han förbarmade sig i stället över oss och steg själv ner i vår nöd och utförde frälsningsverket, som kulminerade i det blodiga korsdramat på Golgata. Gud har därmed sagt, att detta är syndares räddning. Att ingenting annat kan frälsa oss ur vår nöd än Kristi ställföreträdande gottgörelse. Och det har han valt att kungöra och uppenbara för oss genom sitt eget ord i Bibeln, som är ofelbart och oföränderligt sant i all evighet. Där inte Guds rena och klara Ord finns, där finns heller ingen sann kunskap och ingen sann tro. Och utan en sann tro på Gud och den Han har sänt till syndares frälsning, finns ingen räddning. Det är därför vi kämpar för bibeltron år efter år. Det är vårt allra viktigaste bidrag i kampen för människor som lider svår nöd i världen. [3]

Gud har befallt oss att också ta del i människors lekamliga nöd och att dela vårt bröd med dem som svälter. Det vill vi också göra med glädje eftersom Han vill det och vår nästa behöver det. Ja, vi uppmanar allvarligt var och en att ta sitt ansvar för nöden i världen och att inte vara kallsinniga. [4]

Men det är med stor oro vi ser hur man i dag blundar för människors svåra andliga nöd. Hur tyst det är med budskapet om att människan har en odödlig själ, som bara kan räddas ur nöden och från en evig osalighet genom Kristi ställföreträdande gottgörelse för våra synder. När Kristus vandrade här på jorden tog han visst del i människors lekamliga och psykiska nöd. Han mättade hungrande genom brödundren. Han botade sjuka och drev ut onda andar ur många besatta. Också det var en del av hans kamp och seger över våra fiender satan och döden. Men den avgörande kampen om våra nödställda själar, den vann han genom att offra sin kropp och sitt blod som ett försoningsoffer på korset. [5]

Detta måste nu förkunnas för alla människor i alla tider. Det måste bäras ut genom Guds eget ord. Genom att lag och evangelium förkunnas för hög och för låg i hela dess stränghet och hela dess ljuvlighet. [6]

Hela världen ropar i dag, liksom på Paulus tid, ständigt efter något nytt att höra och något nytt att förkunna. Men detta nya, som förnöjer den gamla människan, kan inte frälsa någon från den svåraste nöden, från syndens nöd och från satan och domen och den eviga döden. Det finns fortfarande bara ett recept, bara en bot, bara en räddning ur den nöden. Det är att lag och evangelium förkunnas i absolut trohet mot bibelordet. [7]

Denna tidskrift vill stödja och hjälpa och uppmuntra alla som kämpar med i den kampen för att Guds rena och klara ord skall bli förkunnat och trott. Gud give oss nåden att hålla ut och vara trogna i den kampen! Gud give i nåd att många förenar sig med oss i räddningsarbetet. »Bed skördens Herre att han sänder ut arbetare i sin skörd!» [8]