Forskare säger: Jesus har aldrig existerat!

| Nr 2, 1994 sida 92

I tidningen Nyheterna den 27 dec 1993 uppmärksammas Alvar Ellegårds bok »Myten om Jesus. Den tidigaste kristendomen i nytt ljus.» Med stora rubriker sägs: »Forskare: Jesus är en myt. Allvar Ellegård ifrågasätter Nya testamentet: Paulus grundade kristendomen.» Det är Alvar Ellegård, professor emeritus i engelska, som med stor övertygelse säger att evangeliernas Jesus aldrig har existerat. Tidningen presenterar honom som den vilken med sin bok »krossar kristendomen sådan den predikas i dag. Hans hypotes är att evangeliernas Jesus aldrig har existerat. Det är Paulus som är religionens upphovsman.» [0]

För att kunna göra detta troligt hänvisar Ellegård till att »evangelierna har kommit till först efter år 100.» Och det är nog alldeles nödvändigt att han gör det. Det måste naturligtvis ha tagit tid för Kristusidén att växa fram. Nu är det inte så ovanligt att exegeter förvandlar Jesushistorien till myt och motiv. Så utläggs t.ex Jesu förklaring på berget i svensk historisk-kritisk exeges så att GT:s föreställning om ett sakralt kungadöme har applicerats på Jesus, som så småningom efter sin uppståndelse blir den gudomlige, sakrale konungen. Vad som däremot inte förnekas är historiciteten i Jesu person. [1]

Men Ellegård går så långt att han säger att Jesus aldrig har existerat. Som stöd för sin hypotes anför han att evangelierna har tillkommit först efter år 100. Det var inte så ovanligt att exegeter för 100 år sedan gav ett sådant datum. Men följer vi nuvarande bibelforskning så visar det sig att man har blivit tvingad att tidigarelägga evangeliernas tillkomst. Nu säger man inte längre att Markus- och Matteusevangelierna har tillkommit före år 70: före Jerusalems förstöring. Nu daterar t.ex prof Riesenfeld Markusevangeliet till 40-talet. Sammanfattningsvis skall sägas att hela den tyska traditionen om sen datering av bl.a evangelierna numera med mycket goda skäl bestrides. [2]

Med hjälp av denna sena datering av evangelierna försöker nu Ellegård visa att Jesus aldrig har funnits till. Nya testamentets evangelier har för honom inget värde som historisk källa. Till detta skall sägas att väldigt mycket av evangeliernas skildringar är ren miljöskildring. Denna har inte hämtats ur GT, och den var inte heller nödvändig för en uppbyggelseskrift. Den har kommit med enbart därför att Jesus var en historisk person i en historisk miljö. När Ellegård säger att det är Paulus som har skapat föreställningen om Jesus som en himmelsk Messias, då måste man fråga sig, hur en sådan idé kan ha hunnit växa fram på de 70 år han tänker sig. Att så skett förklarar han med att tron på en sådan Jesus växte fram ur GT:s profetior. [3]

Egentligen finns det inget nytt under solen. Vad Ellegård nu säger det sade Drews redan i början av detta sekel i sitt arbete med titeln »Kristusmyten», där han i likhet med Ellegård påstår: »Jesus har naturligtvis aldrig existerat. De evangeliska berättelserna är ett vackert diktverk med djup betydelse och djupt religiöst värde.» Men frågan uppstår då: Varifrån har evangeliets skapare fått materialet för sin skapelse, sitt diktverk? När Drews undersökt vilka källor det här kunde vara fråga om, kommer han till samma resultatet som Ellegård att dessa skildringar helt och hållet är hämtade från GT:s profetior, ty de stämmer fullkomligt överens med dem. [4]

I en småskrift »Nya Testamentet om Det Gamla» (1945) kommenterade prof. Hugo Odeberg Drews’ framställning på följande sätt: »Genom att Drews har avstått från tanken på evangeliernas verklighetsgrund, har han kunnat ta fasta på en sak, som är ett ofrånkomligt faktum, nämligen den utomordentliga överensstämmelsen mellan GT:s profetior och det som skildras i evangelierna. Han utgår emellertid från den förutfattade meningen att en verklig profetia, som har passat in på en verklig händelse, inte kan ha förekommit. Därför måste Jesus antingen ha existerat, och då kan inte profetian ha syftat på honom, eller också har Jesus inte existerat, och då är man oförhindrad konstatera, att profetian stämmer in.» [5]

Odeberg avslutar med att återge Skriftens vittnesbörd: »Nya testamentets egen ståndpunkt är, att hela ’materialet’ för evangeliets innehåll föreligger i GT och samtidigt att hela ’materialet’, samma material, föreligger i verkligheten: »detta skedde (i verkligheten), för att det skulle uppfyllas som var sagt (i Skrifterna).» Aposteln Petrus vittnar för sanningen: »Det var inte några uppdiktade gudasagor vi följde, när vi berättade för er om vår Herres Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät (2 Petr 1:16). [6]

Det är uppenbart att där Jesu ord, hans liv och gärningar inte ger tro och kraft, där berövar de tro och kraft. Man finner livets andra intryck värdefullare. Och då känns det som en lättnad att förklara att Jesus aldrig har funnits till. Denna åskådning omfattas redan av barn och ungdomar, sägs det. Frågan uppstår då: Varifrån kommer den galna idén. Är det skolans religionsundervisning som ger den informationen? [7]

 

Homosexualiteten och bibeln

Av: I. F. | Nr 2, 1994 sida 94

I »Lutheran Sentinel», Den evangelisk-lutherska synodens tidning har pastor Dennis Schmidt skrivit en artikel: Guds åsikt om homosexualiteten. Efter att ha angett Guds enkla regler om sexualitet, att man och kvinna skall förenas i äktenskap och leva tillsammans tills döden skiljer dem åt, går han över till att behandla homosexualiteten. [0]

»Genom att synden kom in i världen har Guds gåva sexualiteten korrumperats. Låt oss se vad Gud i Bibeln säger om sådant. Till GT:s folk säger han: ’Du skall inte ligga med en man som med en kvinna’ (3 Mos 18:22). ’Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt och måste dödas’ (3 Mos 20:13). I Rom 1 säger Gud, att han är vred därför att människor har tagit sig för att dyrka det skapade i stället för honom själv, Skaparen. Därför utlämnade Gud dem åt skändliga lidelser. Deras kvinnor bytte det naturliga umgänget med det som är mot naturen. Och männen övergav på samma sätt det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra och bedrev otukt, man med man, och fick på sig själva uppbära det rättvisa straffet för sin förvillelse.» [1]

Pastor Schmidt skriver: »Detta är inte en acceptabel livsstil.» Han frågar sig: »Varför skriver jag om detta nu? Jo, eftersom jag är rädd att den tiden snart kan komma när vi kommer att bli fängslade för att ha talat emot de homosexuella. Jag ville säga er sanningen medan vår princip att tala fritt ännu tillåter mig att göra det!» Han slutar också sitt brev med att uppmana dem som utövar något sådan att ångra avskyvärda synd, vända sig till Jesus som sin enda Frälsare och vända sig bort från detta missbruk av sexualitetens gåva. [2]

I Smålandsposten skrev domprost Johan Unge en artikel »Homosexualiteten och Bibeln». Han skriver att »den medicinska vetenskapens kunskap om homosexualiteten och den kristet-humanistiska synen på människan tvingar kyrkan till en omprövning av sin traditionellt negativa hållning till homosexualiteten.» Han avslutar sin artikel med att säga att »medlemmar inom kristenheten kräver en kristendomstolkning som inte speglar ett samhälle som tillhör historien utan en tolkning som är trogen Bibelns och traditionens huvudinnehåll, men som också är hållbar och fruktbar för vår tid.» Genom att förkasta den naturliga lagen förväntar sig domprost Unge att ge en bibeltolkning som är »fruktbar för vår tid». Men en sådan tolkning som han ger bryter ner familjen och samhället. Den naturliga lagen är viktig för samhällets bestånd. [3]