Av: Ingemar Furberg | Nr 3, 1994 sida 109

I 1 Petr brev 4:18 läser vi: »Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, hur skall det då gå den ogudaktige och syndaren?» (1917 års övers). Versen är i NT 81 översatt på följande sätt: »Om den rättfärdige blir räddad med knapp nöd, hur går det då med den ogudaktige och syndige?» Den som läser denna vers kan inte undgå att ställa sig den frågan, om inte frälsningen ändå till sist blir något mycket osäkert. [0]

Den slutliga frälsningen är viss och säker

Jag skulle tro att denna bibelvers har oroat många kristna. Syndarens och den ogudaktiges frälsning av nåden genom tron förkunnas ju på så många ställen i Skriften. Frälsningen framställs som viss. Aposteln Paulus skriver: »Förklarade rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi fått tillträde till den nåd som vi står i, och vi berömmer oss av hoppet om Guds härlighet» (Rom 5:16f). [2]

Aposteln Paulus visste att de kristna fick utstå många prövnigar för sin kristna tros skull. Han hade också själv fått erfara nöd och förföljelse i Kristi tjänst. Dessa prövningar berövar honom dock inte trons visshet. Han skriver: »Men i allt detta (dvs dessa prövningar) vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är fullkomligt säker på att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som är eller skall komma, varken makter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre (Rom 8:37f). [3]

Aposteln Johannes skriver också: Den som tror på Sonen har evigt liv» (Joh 3:36). Skulle då aposteln Petrus verkligen säga att den slutliga frälsningen till sist är något mycket osäkert? Nej. I detta sitt första brev ser Petrus hur de kristna möter förföljelsen (1 Petr 1:6). Han tröstar dem med att Gud »i sin stora barmhärtighet har fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse, till ett arv… som är förvarat åt er i himmelen» (1 Petr 1:3). Nyckelordet i 1 Petri brev är hoppet, det vissa evighetshoppet. Låt oss nu gå till versen i fråga och därvid också ge akt på det närmare sammanhanget. [4]

1 Petr 4:16-19: Det är efter Guds vilja att de kristna får utstå lidanden

V 16: – »Men om någon får lida därför att han är en kristen skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnets skull.» I föregående vers varnar aposteln de kristna för att leva ett liv i uppenbar synd. »Det får inte ske att någon får lida därför att han är mördare eller tjuv»… I v 16 övergår han till att tala om ett annat lidande. Han vet att hans adressater får lida därför att de är kristna. Liksom Paulus talar om de kristuslidanden (2 Kor 1:5) som Jesu lärjungar får utstå, så talar Petrus här om de kristnas lidanden för Kristi namns skull. Han uppmanar sina adressater att vara glada, när de smädas för sin kristna tro, »eftersom härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er» (v 14). [6]

V 17: »Ty tiden är inne att domen börjar med Guds hus. Men om den börjar först med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte tror Guds evangelium?» – Med uttrycket att »domen börjar med Guds hus… först med oss» dvs med oss troende, menar aposteln det lidande, som Guds församling får utstå för evangeliets skull. Detta lidande betraktar han som den dom, det ’eldprov’som Gud lägger på sina barn för att pröva dem (v 12). Är det nu Guds vilja att hans barn måste gå igenom många prövningar här i världen, hur mycket förskräckligare kommer då inte hans stränghet mot sina fiender att bli? Vilket slut de får är därmed utsagt. [7]

V 18: »Om nu den rättfärdige mitt under sina prövningar står som frälsad (frälses) 1)Se Moultons gammatik vol 1, s 150: »Note the durative ’soozetai’». »Durative» innebär att det handlar här inte om all ’bli frälst i en kommande dom, utan om en frälsning som är utsträckt i tiden. De rättfärdige står i den här världen som frälsad (i nådens stånd) mitt under alla de lidanden han får gå igenom., var skall då den ogudaktige och syndaren synas till? Svaret härpå behöver vi inte söka mellan raderna. Svaret är redan givet av aposteln Petrus själv. Den ogudaktige och syndaren kommer att hamna där han hör hemma (jfr Apg 1:25). [8]

V 19: »Därför må de som får lida efter Guds vilja anförtro sig åt sin trofaste Skapare, allt under det att de gör det goda.» Kristi lärjungar uppmanas att stå kvar i lidandet utan att begära det ondas upphörande. Att Gud tillåter att detta sker skall trösta dem. Att de kristnas lidanden utgör början på Guds slutdom över världen innebär att denna lidandestid är kort. Under den uppmanas de att anförtro sig åt Gud och hans goda vilja, allt under det de gör det som är gott. [9]

Sammanfattning

Ett studium av detta textavsnitt visar att det handlar om de kristnas lidanden och prövningar här i världen. J. Schneider skriver i »Theological Dictionary of The New Testament 4:736: »Det samband i vilket v 18 står hänvisar till de kristnas lidanden. Dessa lidanden ställer stora krav på de kristna och utgör framför allt en frestelse. Endast med stor svårighet kommer de kristna att gå genom denna hårda tid.» Petrus förkunnar samma sanning som Paulus har uttryckt med orden: »Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike» (Apg 14:22). [11]

William B. Johnston säger i sin kommentar till brevet (1963): »De exegeter som tänker att vi skall bli frälsta »med knapp nöd» (»hardly and with difficulty»), när vi kommer inför Guds dom, ger ett helt befängt förslag till översättning (’are quite absurd’), ty det är till nutid och inte till en kommande tid som Petrus hänvisar. Han talar inte om Guds stränghet och hårdhet, utan visar hur många och vilka stora svårigheter som måste övervinnas av den kristne, innan han når målet.» [12]

Den kristnes kors

Det är alltså uppenbart att aposteln Petrus här talar om de kristnas lidanden. När han säger: »Om någon får lida därför att han är en kristen», så räknar han med att så verkligen är fallet. Ni skall inte bli överraskade, när det händer, säger han. [14]

Att en kristens liv är lagt under korset är också klart utsagt av Paulus. När de falska apostlarna visade sig vara kritiska mot Paulus undervisning och förkunnade en framgångens och en härlighetens teologi, då förkunnar han talet om korset, om hur Jesus blev »korsfäst till följd av svaghet, men lever av Guds kraft» (2 Kor 13:4). Han talar också mycket klart om de lidanden som Kristi lärjungar måste utstå. De falska apostlarna i Korint betecknade sig själva som starka. Paulus skriver däremot. »Vi är svaga», och så illustrerar han sin svaghet genom att berätta vad som hände i Damaskus, hur »han från en öppning firades i en korg ner utefter muren och undkom ståthållaren Aretas förföljelse (2 Kor 11:32f). [15]

Ja, där kristendomen förkunnas rent, är Kristi lärjungar förföljda också i dag. Guds rike blir utsatt för stormangrepp. Men mitt under allt detta uppmanar Petrus sina adressater att vara glada. »Gläd er över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni också jubla av glädje, när hans härlighet uppenbaras» (1 Petr 4:13). Och profeten Jeremia säger: »På den dagen (dvs domens dag) skall man söka Juda försyndelser, och de skall inte låta sig finnas» (Jer 50:20). »Så finns det ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus» (Rom 8:1). Kristi lärjungar har all anledning att glädja sig, också när deras väg blir en vandring genom tåredalen. [16]

Noter   [ + ]

1. Se Moultons gammatik vol 1, s 150: »Note the durative ’soozetai’». »Durative» innebär att det handlar här inte om all ’bli frälst i en kommande dom, utan om en frälsning som är utsträckt i tiden. De rättfärdige står i den här världen som frälsad (i nådens stånd) mitt under alla de lidanden han får gå igenom.