Kan den som är skild vara församlingsäldste?

| Nr 2, 1995 sida 57
 Av: John F Brug | Nr 2, 1995 sida 57
(Teologie professor vid prästseminariet, Mequon, Wiscionsin)

Fråga:

Kan den som är skild vara församlingsäldste? [0]

Svar:

I Titus 1 och 1 Timoteus 3 fastställer Skriften de kvalifikationer den måste ha som skall vara församlingsäldste. (Församlingsäldsteuppgiften liknade i Nya testamentet mer våra pastorers ämbeten än våra dagars äldste.) Han »måste vara en enda kvinnas man» och ha gott moraliskt rykte. Detta krav gör en man, som skilt sig från sin hustru på obibliska grunder, en som begått hor eller annan sexuell omoral, levt i flera förhållanden, diskvalificerad från att inneha ett sådant ämbete. Bibelstället avser inte en man som gifter om sig efter sin första hustrus död. [1]

En man, vars skilsmässa beror på att hustrun varit otrogen eller övergett honom, är inte automatiskt diskvalificerad genom skilsmässan. Men om han vill undvika att väcka anstöt, kan det bli svårt för honom att direkt efter skilsmässan fortsätta tjänsten i den gamla församlingen. [2]

En klart obiblisk skilsmässa diskvalificerar från tjänsten som pastor eller äldste. Men kan den, som blivit diskvalificerad genom en sådan synd, återfå lämpligheten genom syndaånger? Bättringen återupprättar inte automatiskt lämpligheten. Han måste åter bygga upp ett gott moraliskt anseende. Om detta alls är möjligt eller hur lång tid det kan ta, det beror på en rad faktorer. Bland annat beror det på om han var en kristen när brottet skedde och om han redan innehade ett förtroendeämbete då och på hur allmänt känd anstöten var. [3]

 

Att bota

Av: John F Brug | Nr 2, 1995 sida 57

Fråga:

Jesus och hans apostlar botade många. Ibland hör vi att mäniskor gör anspråk på att kunna bota på ett mirakulöst sätt. Kan sådant vara verkliga underverk, som görs med Jesu makt? [0]

Svar:

De flesta »mirakel» är narrspel, psykosomatiska företeelser eller Satans bedrägerier. En del är t.o.m. avsiktliga bedrägerier, som arrangerats av undergörarna. I andra fall fanns det inte några bevisbara fysiska symptom före botandet. Våra sinnen kan få kroppen att visa sjukdoms symptom och svaghet även om det inte finns någon fysisk orsak. När man är övertygad om att kroppen är frisk, så försvinner sjukdomssymptomen. Satan och de som står i hans tjänst kan ibland härma ett mirakel, liksom de egyptiska spåmännen efterapade de tecken Mose gjorde. [1]

Skriften lär oss också att Gud, som svar på de troendes böner, gör oväntade under, som ingen doktor kan förklara. Men det finns undergörare som hävdar att vissa personer och platser har kraft att göra under, som överträffar vad vanliga kristnas böner kan göra. När vi avgör sanningen i sådana påståenden skall vi komma ihåg följande: [2]

Även under Bibelns tidevarv var kraften att göra underverk starkt begränsad till Mose och Elia och Kristus. Långa tider fanns det inte någon som gjorde underverk. [3]

Apostlarnas förmåga att göra under hörde samman med deras kallelse som ögonvittnen till Jesu uppståndelse (2 Kor 12:12, Apg 1:21-22). Det kommer inga fler apostlar, eftersom ingen som nu lever kan vara ögonvittne till Jesu uppståndelse. [4]

Bibeln lovar aldrig att kraften att göra underverk och bota sjuka skall fortsätta efter apostlarnas tid. Bibeln varnar istället för falska mirakel i den yttersta tiden (Matt 24:24, 7:22-23, 2 Tess 2:9-12). [5]

Inget underverk, som används som stöd för falsk lära eller för en falsk profet, kan vara från Gud. Om undergöraren har en lära som strider mot Guds ord, så kan vi inte följa honom, vilken sorts underverk han än gör. Om underverket stöder tillbedjan av Maria eller något helgon, så kan det inte vara ett tecken från Gud. [6]

Bibeln lovar oss att Gud skall bota som svar på våra böner. Men ingenstans uppmanar Bibeln oss att söka hjälp hos människor som hävdar att de har kraft att bota. Istället varnar Bibeln oss för sådana anspråk. [7]

 

Adiafora eller Herrens bud?

Av: John F Brug | Nr 2, 1995 sida 58

Fråga:

Hur kan vi skilja mellan adiafora och Herrens bud? Exempel: Paulus säger, att kvinnorna skall täcka sina huvuden i kyrkan och han säger att de inte skall predika. Varför säger vi att det första är ett adiaforon och det senare ett bud? [0]

Svar:

Vi måste skilja mellan adiafora (sådant som varken är befallt eller förbjudet av Gud) som aldrig är något felaktigt i sig självt, men som kan bli fel om vi därigenom sårar andra. Vi måste också skilja på befallningar som endast gäller vissa människor i en viss tid och situation och befallningar som gäller alla människor i alla tider. [1]

Följande test hjälper oss att avgöra om det är fråga om ett adiaforon, ett bud med begränsningar eller ett allmänt bud: [2]

Säger texten att det är fråga om ett adiaforon? [3]

Rom 14 säger att ätandet av olika sorters mat och firandet av olika helgdagar är adiafora. [4]

Gör sammanhanget någon begränsning för vilka som avses? [5]

I 1 Tim 1:3 befaller Paulus att Timoteus skall stanna i Efesus och kämpa mot falska lärare där. Det är uppenbart, att befallningen »Stanna i Efesus» bara avser Timoteus. [6]

Finns det andra skriftställen som begränsar giltigheten av budet? [7]

Tredje budet förbjuder arbete på sjunde dagen i veckan. Nya Testamentet lär oss att detta speciella bud inte längre gäller oss (Kolosserbrevet 2:16). [8]

Ger texten något skäl för att budet gäller endast vissa människor eller om det gäller var och en av oss? [9]

I 1 Kor 16 säger Paulus åt korintierna att lägga undan pengar var söndag så att deras offer skall vara redo när han kommer till Korint. Denna insamlingsmetod gäller församlingen i Korint, inte oss. Men vi kan mycket väl använda detta som exempel om vi så vill. [10]

Dessa principer passar på din fråga. I 1 Kor 2 säger Paulus att kvinnorna skall ha sina huvuden betäckta. Han säger att det är fråga om en sedvänja eller en praxis. Det är en bedömningsfråga. Kvinnor i Korint som bröt mot denna sedvänja vållade anstöt. Men på tider och platser där man inte har denna sed, så gäller inte Pauli anvisningar. [11]

I samma kapitel säger Paulus att mannen är kvinnans huvud. Han säger att det beror på att Gud skapade kvinnan av och för mannen. Eftersom denna princip är grundad på Guds skapelseordning, så gäller den alla människor i alla tider. [12]

I 1 Kor 14 säger Paulus att kvinnorna skall tiga i församlingen. Han säger att detta bud grundar sig på lagen och är ett Herrens bud. Och vidare säger han att den som förnekar det själv skall bli förnekad av Gud. I 1 Tim 2 säger Paulus att kvinnan inte skall råda över en man. Som orsak anger han skapelseordningen och avfallet i synd från den ordningen. [13]

Eftersom dessa bud grundar sig på den gudomliga skapelseordning så gäller de alla människor. [14]

 

Stigmatisering

Av: Lars Engquist | Nr 2, 1995 sida 60

Fråga:

Är stigmatisering en biblisk företeelse som kan drabba kristna eller är det en form av andligt bedrägeri? [0]

Svar:

Ordet stigmatisering är lånat från grekiskans »stigma», som betyder sårmärke och uteslutande avser Jesu sårmärken. Det förekommer i Galaterbrevet 6:17: »Ty jag bär Jesu märken (stigmata) på min kropp». [1]

Martin Luther skriver om detta i sin Stora Galaterbrevskommentar: [2]

»Må så vara att Fransiskus på sin kropp haft de märken, med vilka han framställes på målningar, så har de dock icke givits honom för Kristi skull, utan han har själv tillfogat sig dem av någon dåraktig fromhetsiver… för att kunna njuta av den smickrande tanken, att Kristus älskat honom så högt att han t.o.m. intryckt sina sår på hans kropp. [3]

Pauli verkliga mening med orden är denna: de märken, som blivit satta på min kropp, visar tydligt vems tjänare jag är… De är inga frivilligt åsamkade märken, utan har mot min vilja tillfogats mig av världen och Satan, därför att jag påstår att Jesus är Messias. Dessa märken är alltså kroppslig misshandel och kroppsliga lidanden och vidare bedrövelse, djävulens pilar och hjärtats förskräckelse. [4]

Detta är verkligen märken, d.v.s. de intryckta tecken, om vilka aposteln talar, och som även vi, Gud vare tack, nu bär på vår kropp för Kristi skull… De är nämligen sigillet på och det säkraste intyget om att vår lära och tro är sann». [5]

Helt tydligt har genom tiderna stigmatisering använts vid bedrägeri och självbedrägeri. Det har lett till helgondyrkan och avguderi. Romersk katolska Kyrkan har t.ex. gjort sig stora förmögenheter genom förment stigmatisering och förvillat många. [6]

Stigmatisering är heller inte några sårmärken vi måste bära som skam för våra egna synder eller som en följd av någon förödmjukande men rättvis bestraffning. Stigmat är Jesu sårmärken på våra kroppar, d.v.s. föraktet och förföljelsen, som vi måste bära för den goda bekännelsens skull. Och det är inget Guds barn försöker komma undan. Vi ber istället om kraft att bära dessa Jesu märken som vittnesbörd, till vår Herres ära. Vi tackar Gud för Kristi märken på våra kroppar. [7]