Av: Lars Engquist | Nr 3, 1994 sida 101

Vad som är särskilt utmärkande för vår tids religiösa rörelser, kyrkor, samfund och församlingar, är den totala avsaknaden av en förkunnelse av de bibliska sanningarna om synd och nåd. Synden kallas numera nästan aldrig vid dess rätta namn – synd. När t.ex. diskussionen som föregick den nystiftade lagen om »partnerskap» pågick som värst, var det ingen som öppet vågade kalla homosexualitet för synd och ta avstånd från den som synd. Svenska kyrkans företrädare talade om »hushållsgemenskap» i stället, för att slippa ta ställning och slippa kritik. Men till och med den oomvända världens företrädare i debatten genomskådade kyrkans feghet och kallade den för »trams» och »ynkedom». Vi instämmer i den kritiken. [0]

Detta är dock bara ett av otaliga exempel på hur samfunden idag blygs för Guds ord och har slutat att förkunna Bibelns ord om synd och nåd. [1]

Orsaken till detta är att man inte längre tror på Bibeln. Samfunden anser sig inte längre bundna av den heliga Skrift som norm för lära och liv. Man har helt och hållet frigjort sig från Bibeln, och alltså återvänt till träldom under destruktiva makter. Och då är det inte bara homosexualitet – synd mot naturen som accepteras. Alla former av promiskuitet får förekomma. Jag hörde själv nyligen en ung kvinnlig kyrkoherde presentera sig. Hon talade om att hon var skild och visade stolt, utan att skämmas upp sin nye »sambo». [2]

Ett annat exempel på förfallet är att det numera nästan aldrig förekommer i den förkunnelse, som fått monopol på radions och televisionens andakter, att man får höra att enda vägen till syndernas förlåtelse, liv och salighet går genom tron på Jesus och hans utgjutna blod på Golgata kors. Korsets teologi har strukits bort. Ingen talar längre om blodet som rann på Golgata till försoning för våra och världens synder. Förkunnelsen av synd och nåd har helt tystnat. Och hur skall då någon syndare bli frälst? Tron kommer ju av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. [3]

Nu är det hög tid att vända tillbaka till Bibeln och den bibliska förkunnelsen igen. Kristna måste bli medvetna om att världen med sin otro, sina förnekelser och sin likgiltighet och sitt onda leverne är på väg mot en fruktansvärd katastrof. Kristna måste bli medvetna om, att det hör med till lärjungaskapet att vara föraktad, bespottad, omodern och »avvikande». Att den som vill vara världens vän blir Guds ovän. Att den som förnekar, själv skall bli förnekad och förkastad i domen. [4]

Hur välment och välformulerad och förstående den obibliska förkunnelsen, som tiger om synd och nåd, än är, så kan den inte hjälpa en enda själ till frälsning och salighet. Den erbjuder barnen stenar i stället för bröd och en orm i stället för fisk. Bara den förkunnelse som frambär Guds ord rent och klart, med dom över synden och nåd för syndare hos Kristus hjälper syndaren till ro och salighet. Låt oss därför vända tillbaka till Bibeln igen! [5]