Nej, det finns inget evigt straff

Under den rubriken presenterar tidningen Allers nr 16/73 en utförlig intervju med biskop Ingmar Ström, Stockholm. Det är en skakande läsning.

»Skapelseberättelsen är en myt»

»Kristi kärlekslära går igen i andra religioner»

»De kristna har inte patent på salighet»

Detta är några av Ströms yttranden, som tidningen stryker under med utomordentligt kraftig stil. Och det är en undervisning, som säkert många människor är tacksamma för och tröstar sig med. Hur mänskligt förstående och kärleksfull är inte denne biskop! Vi behöver inte frukta något evigt straff, vi behöver inte vända om till Kristus som den enda vägen till liv och salighet.

Betecknande är även, att intervjun också har rubriken »Den moderna människan och den gamla tron». Bättre hade dock varit: »Den gamla människan och den moderna otron». Vi saxar några avsnitt och jämför med, vad Bibeln själv säger:

Var Jesus verkligen Guds Son?

STRÖM: Att Jesus är Guds son är för mig en bekännelse till att jag har känt igen något av Gud själv i människan Jesus. Jag har ingen bild, ingen profil av Gud. Ingen har någonsin sett Gud. Ingen vet hurdan han är men när jag läser om Jesus och mediterar kring hans personlighet, då klarnar Guds drag för mig.

Jag ser en identitet mellan Gud och honom.

BIBELN: Simon Petrus svarade och sade: »Du är Messias, den levande Gudens Son». Då svarade Jesus och sade till honom: »Salig är du, Simon, Jonas’ son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen.» Matt. 16:16-17.

Denne är den sanne Guden och evigt liv. 1 Joh. 5:20.

Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen. Kol. 2:9.

KOMMENTAR: Biskop Ström har ingen klar bekännelse om Kristi Gudom. I stället för Bibelns ord får de egna tankarna och funderingarna bli avgörande.

Uppstod Jesus verkligen kroppsligen?

På Allers fråga:

Bibeln lär oss att Kristus korsfästes på Golgata, begrovs och uppstod från de döda på den tredje dagen. Är Jesu uppståndelse och det som hände i samband med den en vacker sägen eller tror du att allt hände som Bibeln berättar?

svarar Ström bl.a.:

Det var inte så att den döda kroppen fick liv och gick omkring, utan för dem (lärjungarna) blev det ett helt annorlunda sätt att möta honom.

BIBELN: Han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna, och… han visade sig för Cefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång… Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster. 1 Kor. 15:4-8.

Sedan sade han till Tomas: »Räck hit ditt finger, se här äro mina händer; och räck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro.» Joh. 20:27. Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv, ja tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.» Luk. 24:39.

KOMMENTAR: Det är grundläggande att Kristi uppståndelse innebär, att hans döda kropp fick liv igen. Hans kropp blev förhärligad, men det var samma kropp med vilken han uppstod, som den han hade haft tidigare. Alltsedan han avlades av den Helige Ande är och förblir han sann människa. Men biskop Ström förnekar både Kristi Gudom och hans mandom i likhet med så många moderna teologer.

Gjorde Jesus verkligen under?

ALLERS: Och hans underverk? En präst sa nyligen att på Jesu tid var det de som fick folk att tro på honom, men i dag är det snarare tvärtom. Vilken betydelse tror du de hade för kyrkans uppkomst?

STRÖM: Frågan om man ska tro på under tycker jag är konstig. Det är inget som man kan kräva. Om man har upplevt Jesu betvingande kraft och ser vilken roll underverken som berättades om honom spelade för dem som återgav dem – varför berättade de dem? – så kan man komma närmare det som var ett uttryck för hans personlighet. Men att kräva tro på underverken som om en sådan tro på något sätt skulle vara djupare eller mer avgörande eller frälsande… Nej!

Jag tror inte heller att kyrkans uppkomst var beroende av underverksberättelserna. Det måste ha varit tyngden och kraften av Jesu personlighet som gjorde att en kyrka uppstod kring vad som berättades om honom.

BIBELN: Ännu många andra tecken som icke äro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn. Joh. 20:30-31.

KOMMENTAR: Det är underligt, att Ström här talar om tyngden och kraften av Jesu personlighet, då som vi tidigare sett Bibelns lära om Kristus som sann Gud och sann människa förkastats. Detta är ju det allra största undret: att människan Jesus är Gud själv! Men också alla de underverk Jesus utförde visar ju, att han verkligen är den han själv sade. Det finns ingen annan frälsande tro än den, som både håller för sant och förtröstar på, att Kristus uppfyllt Guds lag, lidit och dött på korset i människans ställe, och därmed försonat henne med Gud. Utan detta vore vi alla förlorade!

Finns det någon evig fördömelse?

ALLERS: Och evig fördömelse. Kan en människa bli evigt fördömd? Hur föreställer du dig i så fall den fördömelsen?

STRÖM: För min del är tron på eviga straff totalt oförenlig med tanken på Guds kärleksvilja. Jag tycker man måste säga ifrån att den är orimlig! Däremot tror jag att människor som inte vill ha med Gud att göra aldrig tvingas till det utan att de i så fall »kommer bort». Om man vill kalla detta fördömelse eller inte är för min del en smaksak, men någon sorts hämndlystnad i evighet från Guds sida finns ingen möjlighet att få ihop med min gudsbild.

BIBELN: Den som tror på Sonen, han har evigt liv, men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom. Joh. 3:36… när Herren Jesus uppenbarar sig från himmelen med sin makts änglar, »i lågande eld», och låter straffet drabba dem som icke känna Gud, och dem som icke äro vår Herre Jesu evangelium lydiga. Dessa skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet. 2 Tess. 1:7-8.

KOMMENTAR: Bibelns klara ord om den eviga fördömelsen går inte ihop med biskop Ströms gudsbild. Så säger också vanligen våra universitetsteologer. Men varför hämtar de inte sin gudsbild ur Skriften? Vår enda möjlighet att få veta hurudan Gud verkligen är, består i att gå till Guds egen uppenbarelse, Bibeln, som är Guds eget ord.

Behövs den kristna missionen?

ALLERS: Många ser kritiskt på kyrkans missionsverksamhet. Varför fortgår ett så omfattande fältarbete? Vad är för resten huvuduppgiften i dag, ett spridande av evangeliet eller ren hjälpverksamhet?

STRÖM: Hela situationen för kyrkans mission har ändrats oerhört. Vi lever inte längre i den föreställningen att vi tillhör ett kulturområde eller en ras som liksom har rätt och ska sprida vårt ljus över världen. I stället har vi gått in i en dialog med andra livsförklaringar, andra religioner, andra folk och andra raser. Vi tror att Jesu evangelium, den kristna kärleksläran och Kristi försoning har sådana inre kvaliteter att de vid den dialogen liksom inifrån kommer att genomlysa andra religioner. Man kan se att Gandhi tog sin icke-vålds-teologi från den kristna bergspredikan, att många islamska teologer i dag tolkar religionen utifrån det kristna kärleksbudet, att detta är en tanke och en kraft som genom sin inre halt vinner i andra religionstolkningar. Vidare går det också en ström av orientalisk visdom in i vår religion genom zenbuddismen, meditation, respekt för allt liv.

BIBELN: Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: »Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.» Matt. 28:18-20.

Jag är vägen och sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig. Joh. 14:6.

KOMMENTAR: Ström talar om att Kristi försoning också genomlyser andra religioner. Som exempel nämner han icke-vålds-teologin och kärleksbudet. Detta visar, att Ström liksom alla andra hedningar endast känner Lagen i viss mån, men däremot inte Evangeliet. Ty det är sant, att kärleksbudet, som är summan av Guds lag, också är inskrivet i människans hjärta och därför känt inom alla religioner. Men Evangelium, budskapet om att Kristus försonat hela världens synd, är endast uppenbarat i Bibeln, Guds Ord. Därför är och förblir situationen för kyrkans mission alltid densamma som på apostlarnas tid, ja alltsedan syndafallet: kyrkan skall förkunna det gamla evangeliet om kvinnans säd, Kristus, för alla människor.

Kan man bli salig även genom andra religioner än kristendomen?

ALLERS: Kyrkan känner med andra ord i dag ingen överlägsenhet visavi andra religioner? De kristna är inte särskilt utvalda och har inte patent på salighet?

STRÖM: Jag lever i en kristen tradition. Alla mina religiösa föreställningar är formade av det kristna kulturarvet. Jag är övertygad om att jag skulle ha haft en annan religion, ifall jag levde i ett annat kulturområde. Men med det traditionsarv som vi har kommer vi alltid att klä våra religiösa föreställningar i den kristna religionens symbolvärld. Att de kristna däremot skulle ha patent på salighet eller ett liv efter detta – det tycker jag är en okristlig tanke!

BIBELN: Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv. Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom. Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icke tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn. Joh. 3:16-18.

KOMMENTAR: Det finns enligt Ström ingen verklig skillnad mellan de olika religionerna. Allesammans består de av »våra religiösa föreställningar», som tagit sig olika uttryck. Detta är också den moderna teologins inställning. Man har sedan mycket länge tillbaka avskaffat tanken på en särskild biblisk uppenbarelse från Gud till oss människor. Därför kan man heller inte tala om någonting absolut sant, utan alla religioner är i princip likställda, även om man ofta menar att kristendomen är den högsta av dem alla. Men Bibeln själv gör anspråk på att vara Guds eget ord till oss, och därmed den enda sanna och tillförlitliga undervisningen om vägen till himmelen.

Det är upprörande att en biskop i Svenska Kyrkan får förkasta hela den kristna tron utan att bli avsatt. Men oerhört mycket allvarligare är det faktum, att vad biskop Ström för fram på ett enkelt och lättförståeligt sätt i klartext, det är just vad som läres av otaliga teologer världen över. Men det sker i regel på ett sådant sätt, att människor förs bakom ljuset. Dessa teologer fortsätter nämligen att använda de gamla bibliska termerna och orden, men de lägger in en helt ny och främmande mening i dem. De kristna måste därför noga pröva andarna utifrån Skriften för att kunna ta sig tillvara för villfarelsen. Jesus säger: »Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar.» Joh. 8:31.