Den 1 december 1972 tillsatte den svenska regeringen en bibelkommission med uppgift att nyöversätta Nya testamentet. Den 18 september 1981 hade kommissionen fullgjort detta uppdrag och överlämnade sin nyöversättning till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet (Statens offentliga utredningar 1981:56). Uppdraget att också översätta Gamla testamentet gavs den 18 juni 1975 och beräknas vara fullgjort först omkring år l990. [0]
Med uttrycket »den nya Bibeln» tycks man mena bibelkommissionens nyöversättning av NT. Men det har utkommit ytterligare en nyöversättning av NT, ett par veckor före den statliga, nämligen »Nya Testamentet, översatt av Bo Giertz» (Skeab förlag/Pro Caritate). Nästan hela nästa nummer av tidskriften skall vi ägna åt en grundlig granskning av dessa nyöversättningar. Är de tillförlitliga? Kommer grundtexten till sin rätt? [1]
Några saker vill vi emellertid redan nu säga om den statliga bibelöversättningen. Den har för det mesta ett enkelt, klart och lättflytande språk och har många förtjänster. Men den är inte bara ett glädjeämne. Den statliga bibelkommissionen presenterar stundom tolkningar, som bygger på missuppfattningar av grundtexten och som har sin grund i en bibelkritisk teologi. [2]
Det som är mest förrädiskt med »den nya Bibeln» är de förklarande noterna och den s.k. »uppslagsdelen». Där förekommer en hel del bibelkritik. Man menar att Gud inte skall uppfattas som treenig inom Bibelns pärmar, med undantag för Matt. 28:19 och 2 Kor. 13:13 som säges representera ett senare utvecklingsskede. Treenighetsläran anses vara en produkt av en efterbiblisk teologi från 300-talet e.Kr. I översättningen heter det i regel »den heliga anden» i stället för »den Helige Ande». Man skall inte tänka på en gudomlig person, menar man, utan endast på en helig gudskraft. Likaså låter man endast Fadern bära namnet Gud, fastän många texter klart och tydligt säger att också Jesus Kristus är Gud. I dessa fall står det »gud» med litet g i översättningen. I Apg. 20:28 läser vi om Guds församling, »som han har vunnit med sitt eget blod». Men bibelkommissionen kan inte tänka sig att Kristi blod är Guds blod. Man vill inte förstå att Kristus är både Gud och människa i en person. Därför ändrar man texten på samma sätt som Jehovas Vittnen. Man skriver: »som han har vunnit med sin sons blod». I Jehovas Vittnens översättning heter det: »som han har förvärvat med blodet av sin egen Son». Jehovas Vittnen förnekar ju såväl treenigheten som Kristi gudom. [3]
Enligt noterna har NT omtolkat den ursprungliga innebörden i GT. Om profetian i Jes. 7:14 heter det t.ex.: Orden »Jungfrun skall bli havande» »syftar i sitt ursprungliga sammanhang på en av Jesajas samtida, en ung kvinna inom det judiska kungahuset». Man menar att många GT-ställen »från början gällt helt andra ting» än vad NT vill göra gällande. Man utgår vidare ifrån gängse bibelkritik, t.ex. att Jes. 40ff härstammar från en Deuterojesaja, att Människosonen i Dan. 7 inte är Guds Son utan folket, att Johannesevangeliet innehåller sena omarbetningar och tillägg långt efter aposteln Johannes’ tid etc. Men detta skall utförligt behandlas i nästa nummer. [4]
Den s.k. nya Bibeln kan alltså inte rekommenderas utan förbehåll. Den som brukar den behöver få hjälp med att rätta allvarliga feltolkningar och de noter och förklaringar, som är vilseledande. Nu behövs ett bibeltroget forskningsinstitut mer än någonsin och bibeltrogna herdar och lärare. [5]