Märkligt försvar för folkkyrkan
Till mina uppgifter vid Biblicum hör att ta del av en stor mängd religiösa tidningar och tidskrifter. Det mesta som jag läser blir aldrig kommenterat i »Utblick över samtiden». Mycket är så förvirrat att jag med vemod lägger det åt sidan. [0]
I Svensk Kyrkotidning nr 47/81 skriver Rune Klingert om »Folkkyrka – trots allt?!» Därvid stryker han under följande: [1]
En folkkyrka lever nära folket, men hon gör det i vetskap om att hon är en Guds skapelse, en fortsättning på inkarnationen, Guds människoblivande. [2]
Hur kan man skriva något så hädiskt: »en fortsättning på inkarnationen, Guds människoblivande». Inte ens de sant troende, den osynliga kyrkan, är en fortsättning på Guds människoblivande, ännu mindre en folkkyrka. [3]
Bland de teser som Klingert fortsättningsvis betonar kan följande nämnas som ytterligare exempel på andligt dravel: [4]
I en folkkyrka är människornas kvalitet viktigare än åsikternas eventuella riktighet. [5]
I en folkkyrka vågar man bejaka mångfalden och ser den som ett uttryck för Guds storhet. [6]
Detta var som sagt exempel på sådant som man gång på gång får läsa och som jag normalt sett med vemod lägger åt sidan, utan kommentar. Skulle jag saxa och kommentera alla förvanskningar av biblisk kristendom, som ständigt möter en, skulle tidskriftens utrymmen inte räcka till. Här några ytterligare exempel: [7]
Oljebestänkt böneduk
Tidskriften Mirakel-traktaten vill få människor att förlita sig på en oljebestänkt böneduk, som pastor Rune Blomberg har välsignat. Så här heter det: [0]
Är du angripen av en andlig, själslig eller kroppslig plåga? SÄND EFTER EN BÖNEDUK! Broder Blomberg lägger händerna på den och ber en trons bön. I Jesu namn skall Herren gripa in. [1]
Kyrkan och äktenskapet
I Vår Kyrka 47-48/81 skriver Ragnar Holte, prof. i teologisk etik i Uppsala, om kyrkan och äktenskapet. Han tycker bl.a. att kyrkan bör visa förståelse för utomäktenskapliga sexuella förbindelser och homosexualitet. Så här skriver han: [0]
Utifrån grundsynen att en fulltonig persongemenskap med integrerad sexualitet utgör ett ideal att eftersträva borde kyrkan visa förståelse också för randfenomen som för- och efteräktenskaplig sexualitet samt homosexualitet… [2]
Ett nytänkande och en nyorientering behövs för kärleksbudets skull. Vi kan inte uppfylla det budet genom en fyrkantig budmoral som fördömer all sexuell gemenskap utanför äktenskapet. [3]
Ja, så tycker vår gamla människa. [4]
Kvinnlig biskop
Den amerikanska metodistkyrkan har för första gången valt en kvinna till biskop. Hon är 64 år, hennes stift är Wisconsin och hon är en av Amerikas 16 metodistbiskopar. [0]
Nordindiens kyrka – en sammanslagning av olika samfund – har på sin fjärde synod ställt sig positiv till ordination av kvinnor. Likaså har den anglikanska kyrkans synod i Australien röstat för prästvigning av kvinnor. [1]
Fotboll i Vatikanen
Medan påven besökte Fjärran Östern, gick Vatikanmästerskapen i fotboll av stapeln. Schweizergardisterna lär ha segrat med 5-3. Det sägs att fotbollsspelande präster får dispens från bärandet av sutan under själva matchen. [0]
Evolution kontra skapelse
I tidningen Vår kyrka är det ganska sällan man får del av biblisk undervisning. Liberalteologi, evolutionism och allsköns mänskliga funderingar dominerar. Men i nr 47/48 och nr 50 1981 skriver Lars Brander om »Evolution kontra skapelse» på ett mycket vederhäftigt sätt. Den första artikeln bär rubriken »Hade Darwin fel?» och den andra heter »Det kristna alternativet». Brander visar att en saklig naturvetenskap kan lyfta fram en hel del som stöder Bibelns lära om skapelsen och om den världsvida katastrofen genom syndafloden. »Tvärtemot vad man kanske i allmän föreställer sig, finns det färre belägg och bevis för utvecklingsläran än för det som Första Mosebok berättar.» [0]
Biskopsmötet om kvinnoprästmotståndet i svenska kyrkan
I januari 1982 gjorde svenska kyrkans biskopsmöte ett uttalande med anledning av de s.k. dekanaten inom svenska kyrkan. I detta uttalande betonar man att det [0]
krävs av den enskilde kyrkomedlemmen och inte minst av kyrkans vigda tjänare en grundläggande solidaritet mot den kyrka, man tillhör. Man måste vara beredd acceptera, att svenska kyrkans bekännelse och lagfästa ordning ger kvinnor samma rätt som män till prästerlig tjänst. [1]
En anomali
I Svensk Kyrkotidning 19/3 1981 skriver red. Wadensjö, att det är en anomali att vilja tillhöra svenska kyrkan och samtidigt vara motståndare till kvinnliga präster. Han skriver: [0]
Har vår kyrka 1958 såsom kyrka stannat för en viss bibel- och bekännelsetolkning, är detta en del av vår kyrkas tro och lära. Tillhör man en kyrka är man delaktig i hennes tro och lära, och det är i grund och botten en anomali att vilja tillhöra kyrkan och inte dela hennes trostolkning. [1]
Doc. Wadensjö har helt rätt. »Tillhör man en kyrka är man delaktig i hennes tro och lära.» Nu är det sedan 1958 svenska kyrkans tro och lära, att Bibeln och bekännelsen tillåter kvinnor att bli präster. »Det är i grund och botten en anomali att vilja tillhöra kyrkan och inte dela hennes trostolkning.» [2]
1100 präster tänker lämna sin tjänst
Häromdagen råkade jag hitta en gammal tidning, Upsala Nya Tidning av den 13 januari 1979. På första sidan fann jag rubriken »1100 präster tänker lämna sin tjänst». Det var märkligt. Jag började läsa artikeln. [0]
Om den s k samvetsklausulen upphör att gälla kommer 1100 »motståndspräster» att lämna sin tjänst. Det visar en färsk enkät och uppsats från teologiska institutionen vid Uppsala universitet. [1]
Vad skall man säga om denna endast tre år gamla förstasidesnyhet? Jo, antingen att teologiska institutionen vid Uppsala universitet inte är att lita på eller att »motståndsprästerna» inte menar så mycket med sitt motstånd, när det kommer till kritan. Eller då bådadera. Ty hur många är nu beredda att lämna sina tjänster, när samvetsklausulen försvinner? Och varför skulle bibeltrogna präster kämpa för en samvetsklausul, som på ett obibliskt sätt försvarar samexistens mellan bibliskt och obibliskt? [2]
Frågan om en rätt kyrkogemenskap
När en kyrka inte endräktigt praktiserar den bibliska bekännelsen utan ger utrymme för uppenbara avsteg från Guds ord, blir frågan om en rätt kyrkogemenskap akut. I samhällsgemenskapen kan vi inte fly allt som strider mot Guds ord. I världen blandas troende och otroende, bibliska och obibliska läror. Men i kyrkogemenskapen skall Kristi lärjungar endräktigt slå vakt om Guds hälsosamma lära och skilja sig ifrån all obiblisk förkunnelse. Ty den splittrar den kristna gemenskapen och nedbryter i st f att stärka tron. Guds ord befaller de kristna att vägra all kyrkogemenskap med all uppenbar avvikelse från Guds ord (Rom. 16:17, Matt. 7:15, 2 Joh. 9-11) och inte tillåta någon läropluralism (1 Kor. 1:10). De kristna skall inte tillhöra avfälliga kyrkor. [0]
Också i Finland har man nyligen diskuterat de bibeltrognas plats inom en avfällig kyrka. Kan deras kyrkogemenskap försvaras inför Guds ord? Rektor Ola Österbacka höll i juli 1981 ett föredrag om denna sak under rubriken »Evangeliföreningen och kyrkan». I Bibl. 5/81, s. 136ff, refererades delar av detta föredrag. Ö. konstaterade bl.a. att den finska folkkyrkan blivit »klart villfarande», »en alltmer avfällig kyrka». Kan då Evangeliföreningen stanna kvar i en sådan kyrka eller kräver Bibeln att man sluter sig samman i en kyrkogemenskap, som endräktigt praktiserar den bibliska bekännelsen? Ö. tycktes närmast förorda »en fri bekännelsekyrka» som det enda bibliskt hållbara. [1]
I Evangeliföreningens tidning Sändebudet, 2 febr. 1982, kan vi läsa om ett seminarium i Vasa, som bl.a. diskuterat frågan om en rätt kyrkogemenskap med Österbackas ovan nämnda föredrag som utgångspunkt. Vad kom man då fram till? Vi saxar ur referatet från seminariet: [2]
Om också predikan inte fyller måttet enligt vår bedömning har vi ingen orsak att hålla oss borta. Hur vi skall förhålla oss till uppmaningen i Rom 16:17, » – – – drag er ifrån dem – – – » kunde man inte enas om. [3]
Då det gäller vårt förhållande till den nuvarande teologutbildningen betonades vikten av att ha en god grund för sin tro innan man ger sig in i studierna och betydelsen av stöd från studiekamrater så att man inte vilseförs i en miljö där Bibeln och bekännelsen inte har stor plats. Bönens och förbönens betydelse får inte glömmas bort då det gäller vår kyrka och församling och vår teologutbildning. Att det står dåligt till inom vår kyrka betyder att Evangeliföreningens uppgift fortfarande är stor. [4]
…vår kyrka »har dopet och nattvarden men ofta inte Ordet. Evangeliföreningen däremot betonar Ordet» och därför kompletterar dessa varandra. Därför är den modell som betonar opposition och kamp för sanningen, men lojalitet mot kyrkan den som bäst beskriver Evangeliföreningens förhållande till kyrkan och troligen också bäst återger de flesta av Evangeliföreningens medlemmars syn på detta förhållande. [5]
Det är nedslående att Bibelns enkla och klara undervisning om en rätt kyrkogemenskap så lite blir bekänd. Är orsaken den att man mera tar sin utgångspunkt i vad de flesta av vännerna anser än vad Guds ord klart och tydligt lär? 1) Säger Guds ord att »vi har ingen orsak att hålla oss borta» från obiblisk förkunnelse? 2) Skall tillväxandet i tron och i förmågan att rätt undervisa andra i Guds ords sanning ske »i en miljö där Bibeln och bekännelsen inte har stor plats»? 3) Skall en förening av kristtrogna »komplettera» en avfällig kyrka, som »ofta inte har Ordet»? 4) Lär Guds ord att vi skall visa »lojalitet» mot en sådan kyrka? 5) Lär inte Herrens apostel 1 Kor. 1:10 att kyrkans alla medlemmar skall endräktigt samverka med varandra i samma tro, lära och bekännelse eller lär han att de skall dela upp sig i olika riktningar och föra en »opposition och kamp» mot varandra inom samma kyrka? [6]
Mormonkyrkan
Mormonkyrkan eller »Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga» grundades 1830. Dess stiftelseurkund är Mormons bok, som publicerades 1830 av Joseph Smith från New England. Enligt boken, som uppges härstamma från en profet, har vissa stamgrupper av Israels folk före Kristus kommit till Amerika, där Jesus uppenbarat sig för dem. De har sedan gått under. Smith fick en uppenbarelse av de sanningar som de fört med sig. [0]
Efter en äventyrsfylld vandring slog sig mormonerna på 1850-talet ned i Utah, där de fick sitt centrum i Salt Lake City. Där finns det stora Mormontemplet, till vilket inga utomstående äger tillträde. För allmänheten är det stora Tabernaklet med högklassig musik tillgängligt. [1]
Man blir medlem i samfundet genom dopet och kan även låta döpa sig för redan avlidnas räkning, vilka därigenom postumt (= efter döden) upptas i den sanna kyrkan. Kyrkan reglerar strängt sina medlemmars livsföring i fråga om mat och dryck. På egen bekostnad tillbringar unga mormoner ett par år som missionärer i andra länder. I hela världen finns idag ca 4,5 millioner. De ökar med 200.000 per år. Antalet medlemmar i Sverige är f.n. 7.000 fördelade på ca 40 församlingar. Missionärskåren i vårt land uppgår till ca 200, de flesta amerikaner. Kyrkans hymnbok såväl som dess tidskrift, Nordstjärnan, präglas starkt av mormonernas amerikanska ursprung och hemvist. [2]
I tidskriften Kristendom och Skola 2/81 presenterar Thomas Carlson, Växjö, sin och mormonernas tro. Gud är för Thomas en levande varelse med kropp. Han residerar enligt Joseph Smith, rörelsens grundare, på planeten Kolob. Han har all makt, rättvisa och barmhärtighet. Thomas framhåller, att Gud har en plan för oss människor. Vår tid här på jorden är en prövotid. [3]
I första hand måste vi lyda tio Guds bud, framhåller Thomas. Men det finns också en rad andra budord, som uppenbarats för mormonkyrkans profeter: 1) Visdomsordet, som Gud en gång gav åt Joseph Smith. Det handlar om att vi skall sköta vår kropp. Kaffe, te, alkohol och tobak är förbjudna njutningar för en mormon. 2) Tiondelagen, uppenbarad för profeten Snow. Den stadgar att 10% av lönen avsätts för kyrkans arbete. 3) Det allmänna prästadömet, d.v.s. varje manlig värdig medlem av kyrkan kan kallas att förvalta sakramenten, församlingens förordningar och mötesverksamheten. Detta bud förmedlade Gud genom den nu fungerande profeten Kimball. Kvinnor är uteslutna från denna uppgift. Däremot får de tala, d.v.s. predika och undervisa. 4) Ställföreträdande arbete. Ställföreträdande arbete i templen är ett mycket viktigt budord, instiftat av Joseph Smith. Det bygger på mormonernas föreställning att alla dop och äktenskap måste genomföras enligt det mönster, som »sista dagars heliga» uppställer. Ett dop i den lutherska kyrkan är t.ex. inte giltigt. En borgerlig eller luthersk-kyrklig vigsel duger visserligen för »tiden», d.v.s. här och nu, däremot inte för evigheten. Därför måste mormonerna utföra ställföreträdande dop och vigslar för alla de avlidna förfäder, som inte praktiserat dessa ritualer med mormonlärans auktoritet och myndighet. Detta är också nyckeln till mormonernas enorma intresse för genealogi (släktforskning). Det gäller ju att spåra upp så många förfäder man kan, även om det egna ansvaret som medlem främst gäller fyra generationer tillbaka. Själv har Thomas nystat sig till slutet av 1600-talet. [4]
Poängen är att det ställföreträdande arbetet endast kan utföras i de s.k. templen, kyrkobyggnader som särskilt invigts för ändamålet. Totalt finns det 20 sådana tempel i världen idag. De är alla utpekade och uppförda under profetens/presidentens gudomliga ingivelse. [5]
Bland sista dagars heliga finns bara ett sakrament, det som motsvarar nattvarden. Längst fram i kyrkan nedanför podiet står ett enkelt, lågt träbord. Härifrån utdelas vatten och bröd åt alla i samband med söndagsmötet. Även små barn kan delta. Vem som helst kan officiera vid sakramentshandlingen, men det är brukligt att några personer kallas särskilt för uppgiften. [6]
Thomas tror inte på något bokstavligt helvete för de otrogna efter döden. Helvetet – det är mitt eget brinnande samvete när jag upptäcker att jag levt mitt liv på ett felaktigt sätt, menar han. [7]
Bibeln i Ungern
Bibeln betraktas nu som normalt material i skolarbetet i Ungern. Men den måste studeras som ett litterärt och historiskt dokument och inte som ett religiöst. Som exempel på vad man kan studera är »skapelsemyten», som bör jämföras med andra liknande myter. I skolministeriets veckotidskrift heter det, att Första Mosebok bygger på andra asiatiska myter, men att dessa har utvecklats i monoteistisk riktning och avmytologiserats. [0]
När en ateistisk regim lägger upp bibelstudiet på detta sätt, kan den hänvisa till den moderna »vetenskapen». Ty enligt bibelkritiken vid de flesta statsuniversitet bygger Första Mosebok på främreorientaliska myter (se skriften »Världshistoriens första dagar – en studie i 1 Mos. 1-3», Biblicum 1981). [1]