Av: S.E. | Nr 5, 1982 sida 177

Barndopet

Med anledning av artikeln »Vägen mellan avvägarna» i Biblicum 4/82, s. 144ff, har ett par läsare frågat om barndopet.  »Hur kan man döpa barn, som har ett alltför outvecklat förstånd för att kunna tro? Kan barndopet försvaras utifrån Bibeln?» [1]

Svar:

Det är ingen hemlighet att red. omfattar den evangelisk-lutherska bekännelsen i alla stycken, alltså också i fråga om dopet. För den som inte delar den bekännelsen men ändå i allt vill grunda sin tro och bekännelse på Skriften, är det legitimt att fråga efter de bibliska skälen för den lutherska läran. En sann lutheran får ju endast lära det som Bibeln själv tydligt och klart lär. [2]

Alla som önskar att i allt bygga på Skriftens undervisning bör ha goda förutsättningar att också samtala om Bibelns lära om dopet. Därför är jag glad att läsare av tidskriften med en baptistisk dopsyn frågar efter de bibliska skälen för barndopet, låt vara att de hitintills inte funnit några sådana skäl. [3]

I några punkter skall jag försöka sammanfatta några viktiga skäl för att vi inte skall döpa endast vuxna: [4]

  1. Enligt Bibeln är det omöjligt att täckas Gud utan tro (Hebr. 11:6). Bibeln gör inga undantag, t.ex. för de små. »Den som inte tror skall bli fördömd» (Mark. 16:16). Sålunda måste alla som vill bli saliga föras till tro eller bli födda på nytt. Att komma till tro och att bli född på nytt är samma sak. »Om en människa inte blir född på nytt, så kan hon inte få se Guds rike» (Joh. 3:3). [5]
  2. Vi skall inte förundra oss över att vi måste födas på nytt. »Förundra dig inte över att jag sade dig, att ni måste födas på nytt» (Joh. 3:7). Ty »det som är fött av kött, det är kött» (Joh. 3:6). Alltsedan syndafallet har vi ett syndigt kött. En ren kan inte framgå av en oren (Job 14:4). »Allesammans är de fördärvade, ingen finnes som gör vad gott är, det finns inte en enda» (Ps. 14:3). Skriften gör inga undantag, om vi bortser från Guds älskade Son, vår Herre Jesus Kristus. »Alla har syndat och saknar härligheten från Gud» (Rom. 3:23). »Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig» (Ps. 51:7). Om människan före trons upptändande skriver Paulus: »Vi var genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi liksom de andra» (Ef. 2:3). [6]
  3. Lär man att barn är alltför små för att kunna födas på nytt eller komma till tro, hävdar man i regel något av följande: [7]

    a) Barnen behöver inte födas på nytt. De tillhör redan Guds rike av naturen. b) Barnen har ingen synd. c) Barnen har visserligen synd, men synden medför ingen skuld så länge deras förstånd är outvecklat. [8]

    Sådana tankar är oförenliga med Guds ord. Vi har redan sett att Skriften lär att alla har syndat och att vi genom vår natur är hemfallna åt vredesdomen. Endast genom den nya födelsen eller tron föres vi från vredens tillstånd till nådens tillstånd. Bibeln säger inte att barnen tillhör Guds rike utan att Guds rike tillhör sådana, d.v.s. är till för sådana (Mark. 10:14, Luk.18:16). [9]

  4. Om nu alla, även de små barnen, till naturen är syndare som står under vredesdomen, och alltså måste födas på nytt, måste bli troende för att täckas Gud, för att komma in i Guds rike, för att inte bli fördömda, hur skall de då kunna bli födda på nytt? Svaret är: endast genom ett under. Och det gäller inte bara barnen utan också de vuxna: trons upptändande eller den nya födelsen är ett Guds under och en Guds gåva, Ef. 2:5ff. Tron är inte ett människoverk, verkad genom mänsklig kraft och tack vare ett mera utvecklat förnuft. Att tro är att ta emot frälsningens gåva, Kristus och hans rättfärdighet, som han vunnit åt alla människor tack vare sin ställföreträdande gottgörelse. Att tro är att i stället för att vända Gud ryggen och springa bort från honom förtrösta på honom, älska honom, behöva honom, bli hjälpt och buren av honom. [10]

    För att klargöra för oss att tron innebär beroende, förtröstan, förtroendefull gemenskap, inte en intellektuell prestation, använder Skriften två bilder: dels bilden av äktenskapet, förhållandet mellan man och hustru (t.ex. Ef.5), dels bilden av barnets förhållande till sina föräldrar. Jesus hänvisar gång på gång till just barnen. »Om ni inte omvänder er och blir som barn, skall ni inte komma in i himmelriket» (Matt. 18:3). Ett barn kan skilja mellan sin mor och en främmande. Det dras till och klamrar sig fast vid sin mor, det behöver ständigt bäras och vill ständigt att mamma skall vara till hands och hjälpa. Så är det också med tron på Kristus. Vi klarar oss inte utan Kristus, vi frågar ständigt efter honom, ropar efter honom, förlitar oss på honom, är helt beroende av hans nåd och hjälp. [11]

    När ett barn kan visa sin mor så stor tillit, förtroende och kärlek (allt detta är också Guds underbara verk), är det då förnuftigt att påstå att endast vuxna kan födas på nytt, kan få tillit och kärlek till Gud tack vare Andens verk genom evangelium i dopet, genom nya födelsens bad? [12]

    Har man inte klart för sig vad Bibeln menar med tro, utan tror att tron förutsätter ett visst mått av intellektuell förmåga och insats, då borde man förundra sig över att Jesus åskådliggör tron genom att hänvisa till barnen. [13]

  5. Evangelium överräcker åt förlorade syndare Kristi rättfärdighet, syndernas förlåtelse, barnaskap hos Gud av nåd allena, för Kristi skull allena. Denna oerhörda gåva har makt att skapa tro, den är Guds kraft som frälsar (Rom. 1:16). Att tro är att ta emot denna gåva och tack vare den börja förtrösta på och leva i gemenskap med Gud. Otro är att förkasta denna gåva. [14]

    Nu är det inte bara det predikade och lästa evangeliet som överräcker Kristi rättfärdighet och har makt att skapa tro utan också dopet. Skriften säger uttryckligen: »Ni alla, som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus» (Gal. 3:27). Dopet är nämligen vatten som brukas på Kristi befallning och ett vatten som är förenat med Guds ord, med evangelium. Därför skänker dopet Kristi rättfärdighet, den döpte blir »iklädd Kristus». Dopets vatten är ett anderikt livets vatten, i kraft av Ordet. Vi blir renade »medelst vattnets bad, i kraft av Ordet» (Ef. 5:26). Det är »ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande» (Tit. 3:5). Uttryck som »till frälsning», »till syndernas förlåtelse», »till ny födelse» betyder »som frälsar, som ger syndernas förlåtelse, som föder på nytt». Petrus säger uttryckligen att dopets vatten »frälsar» (1 Petr. 3:20-21). Grundtexten säger ordagrant: »Vattnet frälsar också er (eller oss) nu, nämligen dopet;» Hedegård översätter riktigt: »I arken blev några få personer, tillsammans åtta, frälsta genom vatten. Detta vatten är en förebild till dopet, som nu frälsar er» (se vidare Bibl. 3/82, s.69f). [15]

  6. Ingen vill väl hävda att små barn inte kan bli saliga. Men utan tro är det omöjligt att bli salig. Jesus säger: »Om en människa inte blir född på nytt, så kan hon inte få se Guds rike» (Joh. 3:3). »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa inte blir född av vatten och Anden, så kan hon inte komma in i Guds rike» (Joh. 3:5). Vi har redan visat att enligt Skriften den saliggörande tron inte är detsamma som en förmåga hos människan att kunna bruka sitt intellekt till en viss grad eller att tron förutsätter ett utvecklat förnuft. Snarare är det så att det s.k. utvecklade förnuftet gör det svårare för vuxna att barnsligt förtrösta på Gud. Vi kan också notera att Jesus i Matt. 18:6 talar om »dessa små som tror på mig». I versen före brukar Jesus ett ord om dessa små, som betyder »ett helt litet barn». [16]

    När Jesus säger: »Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike hör sådana till», bör det stå klart för oss att vi inte skall undanhålla de små Guds rike. Guds rike skall ges åt dem, d.v.s. den frid och rättfärdighet som Kristus har vunnit åt alla syndare genom sin ställföreträdande gottgörelse. Utan denna frid och rättfärdighet är vi förlorade. Sedan är det oerhört viktigt att vi inte »förför en av dessa små, som tror på mig (Kristus)» (Matt. 18:6). Lika litet som barnen vid den första födelsen kan lämnas utan omvårdnad, kan den nya födelsens barn lämnas utan ständig vård. Barndopet förutsätter kristna vårdnadshavare, som ger barnet andlig kost, så att tron genom Guds ords undervisning får näring och styrka. Dop och undervisning måste gå hand i hand. [17]