Ef 5:26

| Nr 3, 1987 sida 111

Fråga:

Hur skall vi förstå Er översättning av Ef 5:26: »Ni män, älska era hustrur, så som Kristus älskade församlingen och offrade sig för den för att helga och rena den genom vattnets bad och ordet.» Hur skall dessa båda sista ord i meningen: »och ordet» uppfattas? [0]

Svar:

Ett känt stilistiskt drag i Efesierbrevet är den stora rikedomen på substantiv som åtföljs av den grekiska prepositionen »en» = med, tillsammans med. Som exempel härpå kan anföras Ef 6:2, där aposteln talar om det fjärde budet som »förenat med ett löfte». Om vi ger prepositionsuttrycket i Ef 5:26 en motsvarande översättning skulle vi här översätta: »genom vattnets bad förenat med (och) ordet». NT 81 har genom sin översättning: »genom reningsbadet i vatten och genom dopordet» närmast bundit sig vid en bestämd tolkning – att dopformeln »i Faderns och Sonens och den helige Andens namn» här skulle avses. I notapparaten ger man sedan andra tolkningsmöjligheter. [1]

Det är inte alltid möjligt att i en översättning återge textens alla nyanser. Ett svårförstått ställe bör också i en översättning kvarstå som sådant. Klart är att dopet här omnämns som »reningsbad». De flesta exegeter är eniga om att Paulus här brukar bilden av det s.k. brudbadet, som hörde till bröllopets förberedelse. När aposteln nu förenar döpelsens bad »med ordet», då förkunnas i detta sammanhang hur Kristus dog av kärlek till sin församling. »Reningen i vattnets bad» binds samman med Kristi objektiva frälsningsverk (jfr Tit 2:14). Bilden av äktenskapet brukas i GT för att måla förbundet mellan Gud och människan (Hos 2:14ff). Som bakgrund till apostelns framställning här har också Hesekiels ord i 16:8f anförts. När associationerna är så många och så djupa bör översättningen vara sådan, att textens rikedom inte beskärs. Kanske vore det bäst att ge följande översättning: »Ni män, älska era hustrur, så som Kristus älskade församlingen och offrade sig för den, för att helga den genom att rena den med vattnets bad i ordet.» [2]

 

Joh 3:13

Fråga:

En ung teolog har skrivit till oss och uttryckt sin oro över att vi i översättningen av Joh 3:13 har fört upp i texten orden »som är i himmelen». Versen lyder: »Ingen har stigit upp till himmelen utom den som steg ned från himmelen, Människosonen som är i himmelen.» Ni kommer att bli kritiserade för att Ni har tagit med dessa ord, som NT 81 flyttat ner i notapparaten under »annan läsart», förklarar han. [0]

Svar:

Om det förhåller sig så att vi befinner oss i en farlig belägenhet och har gjort en grov missbedömning av de nytestamentliga handskrifterna i detta fall, kan det vara en lättnad att veta att det är flera som har gjort samma misstag. I 1917 års Bibel, i dr Hedegårds översättning av NT är dessa ord förda upp i texten. Samma är också förhållandet i Jerusalembibeln (The Jerusalem Bible) 1966. Där så inte har skett – såsom i NT 81 – har man dock i not redovisat den längre texten. Det skall här sägas att vi inte har gått ut i polemik mot ett sådant förfarande. Samtidigt menar vi att handskriftsmaterialet är av sådan art, att det är fullt försvarligt att dessa ord: »som är i himmelen» tas med i själva texten. [1]

Här kan nämnas att Metzger i »A Textual Commentary on The Greek New Testament» (1971) omnämner, att flertalet i textkommittén »uppfattade dessa ord som en närmare förklaring, som återspeglade en senare kristologisk utveckling.» Vi finner heller inte dessa ord i Nestle-Aland (26 uppl) eller i United Bible Societies 3 uppl. Men en sådan bedömning av textmaterialet är endast byggd på en rent subjektiv värdering, som inte har med »vetenskap och beprövad erfarenhet» att skaffa. Textkritikens uppgift är att bedöma handskriftsmaterialet som sådant. Om arbetet med NT:s text påverkas av förutfattade meningar om hur det kristologiska dogmat måste ha utvecklats, då står textkritiken inte längre i saklighetens tjänst. [2]