Av A.S.

”Ecce homo”

I snart sagt alla tidningar och tidskrifter av de flesta inriktningar har man kommenterat fotoutställningen: »Ecce homo». Ärkebiskopen i Svenska kyrkan såg utställningen som ett uttryck för det kristna kärleksbudskapet och satte upp bilderna i Uppsala domkyrka. [0]

Utställningen visar Jesus i homosexuella miljöer som om han vore utövare av homosexuella handlingar. [1]

Påven i Rom blev så upprörd av ärkebiskopens inställning att han drog tillbaka sin audiens. I vissa insändarspalter har frågan ställts, om vart svenska kyrkan är på väg. Diskussionen har gått hög och glädjande nog finns det ännu några människor, men ack så få, som reagerat kraftigt på den oerhörda kränkning man utsatt kristusgestalten för. [2]

»Ecce homo!» »Se människan!» är landshövding Pontius Pilatus’ ord (Joh 19:5). När han ställer fram Jesus inför folket säger han dessa ord. Den kristna kyrkan har genom hela sin historia nämnt Pilatus’ namn i samband med sin trosbekännelse, »pinad under Pontius Pilatus.» Han använde detta utrop som ett led i att bli av med denne besvärlige person. Pilatus försöker den ena gången efter den andra att bli kvitt detta »ärende», men det går inte. Till sist dömer han honom till döden, eljest riskerar han att förlora kejsarens gunst. [3]

Är en utställning lik denna ett led i att göra sig av med de sista resterna av denne kristusgestalts egenskaper? Nu kan det ju inte finnas något som är värt att hålla heligt längre! Vad skulle man sagt om man använt någon annans ansikte i bilderna? [4]

På en »folkkyrkans dag» i Göteborg klargjorde ärkebiskopen att det är farligt att tro på Bibeln. Enligt GP den 18 oktober säger han att »det är ointressant vad som är den rätta tolkningen av Bibeln». Han fortsätter: »All längtan efter fasthet i det här avseendet är en frestelse till avgudadyrkan». Det är i alla fall glädjande att han förstår, att han har Bibelns ord emot sig. GP beskriver ärkebiskopens förkunnelse som ett prov på »pedagogisk förkunnelsekonst», när han förklarar för kyrkobesökarna vari skillnaden består, mellan tron på Bibeln och tron på Gud. Enligt ärkebiskopen kan man tro så mycket på Bibeln, att man »kramar den så hårt att den går sönder och dör». [5]

Nu är det faktiskt så att Bibeln kräver att bli trodd och erkänd. Det finns inget i Bibeln som talar om att det är riskabelt att tro för mycket på bibelordet. Tvärtom är det så, att Gud ofta straffade sitt folk, just för att de inte trodde på honom och hans Ord. Det är inte möjligt att tro på Gud utan att tro på Bibeln. Tron kommer ju genom predikan av det gudomliga Ordet. »Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord» (Rom 10:17). [6]

Det fordras mer än ärkebiskoplig förkunnelsekonst att krama sönder Bibeln. Däremot räcker det säkert till att krama sönder obefästa människors tro. Det behövs som regel inte någon större förmåga på talekonst för att nå det målet. Det är väl ändå skam på en sk kyrka att avlöna en ärkebiskop för att ägna sig åt något så simpelt. [7]

Ibland har frågan väckts, vart Svenska kyrkan är på väg. Frågan är inte vart hon är på väg, utan hur har hon hamnat här? Ja, mer än hundra år av bibelkritik har satt outplånliga spår av förnekelse och likgiltighet för vad som förkunnas. För ärkebiskopen i den kyrkan finns det naturligtvis det som är intressantare än bibeltolkning. Det finns de som varnat för följderna, nu är resultatet ett faktum till allmänt beskådande. En »kristus» som fråntagits sin gudom och sin trovärdighet genom att han var ju endast ett barn av sin tid. Nu framställs han och förevisas som »en bland de andra i klubben». [8]

Det är kanske ändå inte så underligt att Pilatus’ föraktfulla tillmäle över den syndfrie gudasonen blir samlingspunkt för människor, som inte känner den Frälsare, som kom för att friköpa dem med sitt blod? Tesen »människan i centrum» har under lång tid varit evangelium och följdriktigt blir ropet: »Ecce homo!» ett utställningsföremål. Människor har inget annat att samlas omkring, en »fattigdom» som inte låter sig beskrivas. I detta sammanhang är det anmärkningsvärt att muslimerna i Göteborg planerar en demonstration mot biskopen för hans inställning. Osökt tänker man på Jesu’ ord: »Om dessa tiger ska stenarna tala». [9]

Ärkebiskopen fick applåder i Hagakyrkan, när han varnade för bibeltroheten och talade om sitt ointresse för bibeltolkning. Stefanus blev stenad till döds, när han talade om sin Gud och hur han sänt en Frälsare (Apg 7). När Paulus predikade om Kristus i Lystra blev han stenad (Apg 14:19). När Pilatus ropat sitt »Ecce homo», dömde han Jesus till döden. Jesus sa: »Gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn!» (Luk 23:28). [10]

A.S.