Ett studium i det ockulta
Av Alvar Svenson

Spiritismen eller spiritualismen har sitt namn från latinets spiritus (an­de). Den är i första hand en rörelse som intresserar sig för möjligheten att komma i kontakt med de avlidnas själar och att mottaga meddelan­den från »den andra sidan». Gåvan att upprätta denna »kontakt» sker genom särskilda »medier», personer som besitter en särskild gåva att höra och avläsa meddelanden från de dödas själar. Spiritism är ett sam­lingsnamn på en rad saker som är förknippade med detta »övernatur­liga» fenomen.

I mitten av I800-talet blev denna rörelse mycket uppmärksammad i USA, främst genom två systrar 12 och 9 år gamla, som hörde märkliga röster och knackningar i sitt hem i Hyderville. I huset hade en man blivit mördad några år tidigare och nu påstods det att han talade med dessa flickor genom att flytta möbler och ibland kände de en kall hand mot sin kind. De menade att de stod i kontakt med den döde och med hans själ. Detta orsakade en våg av spiritism som svepte fram över hela USA och 1863 bildades National Spiritual Association. Från USA nådde denna rörelse också Europa, och i England finns det cirka 500 »kyrkor» som tillhör British Spiritualists Union.

Spiritismen är inte en rörelse endast för okunniga och överspända människor, utan också flera välutbildade och framstående politiker och affärsmän kom att ägna sig åt spiritism.

R. Gasson säger i sin bok Challenging Counterfeit: »Vägen in i spi­ritismen är oerhört enkel, men vägen ut ur den är extremt svår och farofylld.»

Spiritismens lära

När man granskar spiritismens lära visar det sig tydligt, att de andar som talar genom spiritistiska medier inte är annat än onda andar. Det har hänt att de som bekänt sig till den kristna tron, har förlorat den genom deltagande i spiritistiska seanser och handlingar. Edgar Cayce, grundaren av The Association for Research and Enligthment (Sammanslutningen för forskning och upplysning), kom i trance och fick ta emot meddelanden som gjorde att han lämnade den kristna tron. Det hindrade inte att han tolkade bibelordet där Jesus talar om att »Ni måste födas på nytt» som ett bevis för läran om reinkarnationen, som för öv­rigt är en vedertagen lära inom spiritismen. Reinkarnation är läran om att man kan födas den ena gången efter den andra i olika gestalter. (Anmärkningsvärt är det att denna lära förekommer inom t ex New Age-rörelsen).

Spiritisterna tror på en andlig utvecklingsprocess. En som dör kom­mer till en andlig värld och där utvecklas hans andlighet med hjälp av andra andar. Andens mål är att stiga från ett stadium till ett högre. Vad en människa gör i detta livet kvalificerar eller diskvalificerar henne för nästa liv. Spiritisterna talar om himlen men menar då inte en plats i första hand, utan mer ett tillstånd vilket själen måste passera i sin and­liga utveckling. Man förnekar helvetets existens och Jesus Kristus är endast en mediernas mästare.

Ett alldeles uppenbart bevis för att spiritismen ställer sig utanför den kristna kyrkan, är att man förnekar Kristi ställföreträdande lidande och kan komma med påstående som:

Alla män och kvinnor är söner till Gud. Att Kristus gav sitt liv … är inget unikt i historien. Att komma med påståenden som: att Kristus var Guds Son och dog för människors frälsning – och göra det till dogma och säga: att frälsningen är beroende av denna lära, har blivit ett psykologiskt brott … Det skulle ju medföra att ansvaret för frälsningen skulle ligga utanför en själv. Det gör frälsningen beroende av tron på gudomligheten hos en annan person, istället för hos en själv – transformationen genom tron på den egna inneboende gudomligheten.

Den ovan nämnda The National Spiritual Association har fastslagit vad man kallar »En deklaration av principer»:

  1. Vi tror på en Obegränsad Intelligens
  2. Vi tror att naturens fenomen, både psykiskt och andligt, är uttryck för denna Obegränsade Intelligens.
  3. Vi hävdar att en korrekt förståelse av ett sådant uttryck och ett liv i enlig­het därmed, konstituerar sann religion.
  4. Vi hävdar att existensen och den personliga identiteten fortsätter efter den förvandling som kallas döden.
  5. Vi hävdar att kommunikation med de s k döda är ett faktum, vetenskap­ligt bevisad genom fenomenet Spiritualism.

Prof. Siegbert Becker skriver i sin bok Wizard that Peep att »spiritism är djävulens substitut för Guds inspiration.» Han fortsätter:

Psykiatriker säger oss att ett mediumskap ofta leder till vansinne. Men det allra värsta är att spiritismens lära, kan endast leda till evig död (s 76).

Nära döden upplevelse

På senare år har en ny form av spiritism kommit att få en framträdande plats, den s k »nära döden upplevelsen» eller »utanför kroppen erfaren­het». Många talar om denna erfarenhet som om man passerar genom en lång tunnel med ett starkt ljus längst in. Där har man då mött en ljus varelse som man kan kalla gud eller en ängel. I vissa fall har man i samband med denna starka erfarenhet mött en eller flera avlidna an­höriga eller närstående, dessa har då lämnat meddelanden. Dessa med­delanden har man sedan tagit med tillbaka till kroppen och den närva­rande världen igen. Denna erfarenhet innebär ofta att man får en ny syn på livet och de materiella tingen. Ibland medför det en ny livsstil och förändrad attityd mot medmänniskor.

Denna erfarenhet ska naturligtvis inte förväxlas med den moderna läkekonstens möjligheter att »rädda människor till livet», med sina ut­omordentliga kunskaper och instrument.

Ouija spelet

är ett spel på ett bräde med alfabetets bokstäver och orden »Ja», »Nej» och »Adjö». Två personer sitter vid spelbordet och försiktigt vidrör det med sina fingrar. Med sitt undermedvetna får de då en psykograf (en tunn pappskiva som är försedd med en lätt visare) att visa på bokstäver som sen sätts samman till ord och meddelanden. (Ouija har sitt namn från det franska oui som betyder ja, och det tyska ja).

Glas som flyttar sig

Med några upp och nervända glas kan man uppnå samma effekt som vid Ouija brädet. Genom att försiktigt vidröra bordet med sina fingrar, kan ett medium få glasen att flytta sig mellan bokstäver och på det sättet inhämta meddelanden.

Automatisk skrift

Den lilla visaren som användes vid Oiuja bordet, kan ha ett blyertsstift som skriver meddelanden då den flyttar sig runt på bordet. Det finns också medier som har förmågan att med en penna i sin hand, helt avslappnade och passiva få handen att röra sig och på så sätt ta emot och skriva ner meddelanden.

Seanser

Spiritismens mest typiska sätt att framträda är genom seanser. En seans börjar med en stunds tyst meditation. Vanligtvis är rummet svagt be­lyst, även om det inte är ett krav. Vissa saker i rummet kan då börja röra sig som ett bevis på en eller flera andars närvaro. Efter detta händer det att mediet kommer i trance och talar med en eller flera »andar». Denna ande/andar använder sig då av mediets röst, som växlar över från tredje till första person och på så sätt tar anden/andarna helt och hållet hand om meddelandet. Denna kommunikation fortgår så länge denna trance varar.

Vad säger Skriften?

Nu ska vi ställa den viktigaste frågan: Vad säger då Skriften om spiri­tism? Av det ovan sagda är det alldeles tydligt, att det går inte att tala om en kristen spiritism. Herren frågar genom profeten Jesaja: »Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för de levande?» (Jes 8:19). Men också texten i Luk 16 om den rike mannen och Lasarus ger klara direktiv av värdet att söka de dödas vägledning.

»Vänd er inte till andebesvärjare eller till spåmän. Sök inte sådana, så att ni blir orena genom dem. Jag är Herren, er Gud» (3 Mos 19:31).

»Om någon vänder sig till andebesvärjare för att i trolös avfällighet hålla sig till dem, skall jag vända mitt ansikte emot honom och utrota honom ur hans folk» (3 Mos 20:6).

Herren upprepar detta genom Moses i 5 Mos 18:10-12: »Hos dig får inte finnas någon som låter sin son eller dotter gå genom eld eller be­ fattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedri­ ver trolldom och ingen som söker råd hos de döda.»

Sauls möte med Samuel

I 1 Sam 28 kap berättas om hur Saul sökte upp en andebesvärjerska, (ett medium) för att komma i kontakt med Samuel som var död. Han ville rådfråga Samuel, eftersom han kommit i stor nöd, ty Herren sva­rade inte Saul längre. Han ger nu befallning till andebesvärjerskan att »mana fram Samuel» och hon gör det. När kvinnan beskriver hur den person ser ut, som hon manat fram, förstår Saul att det är Samuel. Vad får han veta genom Samuel vid detta tillfälle? Inget nytt. Det Samuel säger, är samma sak som han sagt åt Saul tidigare. Han talar om att Herren har förkastat honom, att han och hans söner ska dö följande dag, att Israels läger ska falla i filisteernas hand. Många har frågat: Var det verkligen Samuel som kom fram? Var det inte endast andebesvär­jerskans trick som fick Saul att tro det? Vad som talar emot det påståen­det är att kvinnan själv blev förskräckt när hon fick se personen som kom fram. Om det är så, att Samuel uppträdde genom ett Guds under, då är händelsen alldeles unik. Då skulle man kunna betrakta Samuels uppträde här, som en händelse i likhet med Moses och Elias närvaro på Förklaringsberget.

Vad som talar för just den tolkningen, är att Samuels ord till Saul är nästan identiska med hans sista ord till honom. Vid detta möte med Samuel, talar han direkt till Saul utan mediets medverkan. Ytterligare en sak som talar för det, är att profetian går i uppfyllelse ord för ord och det var ju ett krav från Gud att en sann profetia skulle göra. »När profe­ten talar i Herrens namn och det han säger inte sker och inte går i upp­fyllelse, då är detta något som Herren inte har talat. I sin förmätenhet har profeten talat. Du skall inte vara rädd för honom» (5 Mos 18:22).

Apostlarnas sätt att bemöta svartkonst

I Apg finns ytterligare tre exempel på människor som ägnade sig åt svartkonst. I Apg 8:9-25 berättas om Simon som slog folket med häp­nad genom sina trolldomskonster. Apg 13:6-12 berättar om Elymas, en trollkarl som försökte hindra landshövdingen Sergius att komma till tro. Vidare finns i Apg 16:16-18 en berättelse om en slav flicka med en trolldomsande. Gemensamt för dessa är att de uppträder som fiender till evangeliet och till Guds sändebud och vill hindra Guds vilja.

Av apostlarnas uppträde mot dessa andar förstår vi hur oerhört all­varligt de såg på denna företeelse. De betraktar det uteslutande som ett djävulens verk och inlåter sig inte i någon diskussion med dem. Ome­delbart klargör de vad det är frågan om och därefter uttalas domen över dem. Apostlarna lär oss hur vi ska betrakta dessa företeelser också i vår tid. Vi ska aldrig tänka att vi har egen förmåga att stå emot krafter som dessa som framträder här. Istället kan vi tänka på vad Paulus säger i Ef 6: 12: » … inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.» Eller orden från Johannes första brev: »Och varje ande som inte bekän­ner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen. Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, ty han som är i er är större än den som är i världen. De är av världen och därför talar de vad som är av världen, och världen lyssnar till dem. Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande» (1 Joh 4:3-6).

 

Litteratur:

Schuetze, John, Angels and Demons. Northwestern Publishing House, 1997.
Becker, Siegbert W, Wizards That Peep. Northwestern Publishing House, 1990.
Hoover, David W, How to Respond to. The Occult. Concordia Publish­ing House, St Louis, 1977.
Proagh, James van, Talking to heaven. Dutton Penguin Group, 1997. A.S.