Biblicum nr 3/2026, s 125–130; utdrag ur Profeten Sakarja och hans bok, 2022, s 30–38; av Seth Erlandsson.

 

Varför tolkas Bibeln så olika? Vad beror det på? Är de heliga skrifterna tvetydiga? Är det svårt att förstå Gud, förstå vad bibeltexterna handlar om? T o m Jesu lärjungar förstod inte alltid vad Jesus menade. De behövde få Jesu liknelser, hans jämförelser, förklarade. Människotankar (”världens ande”) kan inte förklara och förstå andliga ting! Paulus skriver om Jesu utvalda apostlar: ”Vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått från Gud. Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord” (1 Kor 2:12–13).

När Jesus talade om Guds rike trodde fariseerna att han talade om ett jordiskt rike. Därför måste han förklara: ”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen” (Luk 17:20). Det är ett andligt, himmelskt rike. Det riket tillhör man inte genom den naturliga födelsen. Man blir medborgare i det riket genom den nya födelsen ovanifrån, genom att bli född på nytt av vatten och Ande (Joh 3:3,5). Till de troende skrev Paulus: ”Vi har vårt medborgarskap i himlen” (Fil 3:20).

Judarna var så vana att tänka på riket som jordiskt. Därför reagerade de kraftigt mot Jesus och apostlarna när de klargjorde att det geografiska Israel och Sion med dess tempel, reningar, gudstjänster och högtider bara var skuggbilder av det sanna, himmelska riket och frälsningen genom Messias. Paulus skriver: Kristus har ”rivit skiljemuren” mellan judar och hedningar och ”satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar” (Ef 2:14f). Till lärjungarna sa Jesus: ”Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna” (Luk 24:44). Gamla förbundet har fått sin fullbordan genom Kristus. Det är ”föråldrat” i och med att det fått sin fullbordan genom det nya förbundet. När Gud genom Jeremia ”talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat det förra föråldrat” (Heb 8:13). HERREN Kristus säger i Ps 40:8f: ”Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig. Att göra din vilja, min Gud, är min glädje.” Hebreerbrevets författare kommenterar: I kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla” (Heb 10:10).

Några orsaker till feltolkningar

  • Man tolkar profeternas jämförelser från gamla förbundets verklighet som att gamla förbundet ska fortsätta att gälla också efter Messias uppfyllelse av frälsningslöftena. Man skiljer inte mellan gamla och nya förbundet. Det profeterna säger med sitt bildspråk tolkas som att profetiorna ska få sin uppfyllelse i ett jordiskt
  • När Sakarja skriver att en rest från alla hednafolk ska komma till Jerusalem ”för att tillbe Kungen, HERREN Sebaot, och fira lövhyddohögtiden” (Sak 14:16), missförstår somliga detta och tror att den gammaltestamentliga festkalendern med firande av lövhyddohögtid ska behållas också i nya förbundet. ”Lövhyddohögtiden” står för tacksamhet och glädje för Herrens nådiga beskydd och frälsning under vår jordiska ökenvandring. När profeten vill lyfta fram de omvända hedningarnas tacksamhet och glädjeöver frälsningen genom Messias använder han bilden av det som under gamla förbundets tid stod för tacksamhet och glädje.
  • När Sakarja anknyter till den gammaltestamentliga offertjänsten och de rena ”offerskålarna framför altaret” (Sak 14:20–21) är inte poängen att den gammaltestamentliga offertjänsten ska fortsätta efter dess fullbordan. Han vill som en kontrast framhålla att i Guds sanna rike är allt rent och helgat åt HERREN, inte bara offerskålarna som i gamla förbundet utan ”varje gryta i Jerusalem och Juda”, ja till och med ”hästarnas bjällror”. Så var det inte i det gamla Jerusalem och Juda.
  • I Guds sanna rike, det himmelska Jerusalem, råder en fullkomlig frid som Jesaja illustrerar med bilder från naturen. Vilda djur var ett ständigt hot mot både människor och boskap i det gamla Israel. Det kände alla till. Men i Guds sanna rike som alla troende tillhör råder fullkomlig frid tack vare Telningen från Ishais avhuggna stam (Jes 11). Något jordiskt fridsrike är det inte fråga om. Inte heller i Upp 20:4! Där talas det om vad Johannes såg i den himmelska världen! ”Jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesus vittnesbörd och Guds ord . . . De levde och regerade med Kristus i tusen år.” De troende har blivit födda på nytt ovanifrån (Joh 3:3), blivit andligt levande från att ha varit andligt döda (Ef 2:1,4–6, Joh 5:25). Detta benämner Upp 20:6 ”den första uppståndelsen”. De har fått evigt liv med Kristus och kommer inte under någon fördömelsedom, benämnd i samma vers ”den andra döden” = en evig skilsmässa från Gud. Att martyrernas ”själar” ”levde och regerade med Kristus” (Upp 20:4), det överensstämmer med Jesu ord: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet” (Joh 5:24).
  • Man låter inte skriftställen som vi kan finna svåra att förstå belysas av andra skriftställen som är tydliga om samma ämne. Skriften är sin egen tolk och Skrift ska med Skrift utläggas. Det är en gammal god regel. Feltolkningar av profeternas språkbruk beror ofta på att man bortser från tydliga bibelställen om samma ämne.
  • Tolkningen att vissa profetior handlar om ett jordiskt fridsrike och en allmän judeomvändelse mot tidens slut är en vanlig feltolkning. Bl a följande bibelord omöjliggör denna tolkning: ”Ända till slutet ska det råda krig. Förödelse är fast besluten” (Dan 9:26). ”Även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, så ska bara en rest av det vända om. Förödelse är beslutad, en rättfärdig störtflod” (Jes 10:22). Sakarja profeterar: ”Det ska ske i hela landet, säger HERREN, att två tredjedelar ska utrotas och gå under, men en tredjedel ska lämnas kvar. Den tredjedelen ska jag låta gå genom eld” (Sak 13:8f), dvs låta genomgå svåra prövningar.
  • Den här världen är full av lidanden och ”i den ondes våld” (1 Joh 5:19). ”Djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka” (1 Pet 5:8). ”Ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?” (Luk 18:8). ”Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. Men allt detta är bara början på födslovåndorna. . . Ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Och då ska många komma på fall” (Matt 24:6ff).
  • Herren Jesus Kristus ”har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern” (Gal 1:4). Slutet för ”den nuvarande onda tidsåldern” kommer först på den yttersta dagen då Herren Jesus kommer åter i härlighet för att döma levande och döda. ”Då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till” (2 Pet 3:10). Endast Människosonens välde ”är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras” (Dan 7:14).
  • Det är märkligt att somliga kan påstå att 1 Tess 4:13–17 lär en hemlig återkomst av Kristus före den yttersta dagen och ett hemligt uppryckande av de troende. Texten talar om ”Herrens ankomst” ”när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun”. ”Då ska Herren själv komma ner från himlen” (v 16). Det är alltså fråga om Herrens synliga och ljudliga återkomst på den yttersta dagen, allt annat än tyst och osynlig. De troende som dött före den yttersta dagen ska då uppstå med sina kroppar och de troende som då ännu lever ska inte gå under med jorden utan tillsammans med de troende som tidigare dött ”ryckas upp bland skyar för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren” (v 18), skriver Paulus tröstande. ”Vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade” (v 15).
  • Det sker också märkliga tolkningar av Dan 9:24–27 (se Biblicum nr 1/2009, s 2–16 om De sjuttio ”sjuorna” i Daniel 9:24–27). Det hävdas utan någon biblisk grund att den profetiska klockan har stannat i 2000 år mellan den 69:e och 70:e ”sjuan”, dvs att hela den nytestamentliga tiden skulle vara en parentes. Själva centrum i Skriften skulle alltså vara en parentes!! Den sanna uppfyllelsen av Gamla testamentets frälsningslöften kan man därmed avvisa till förmån för tolkningen att frälsningslöftena har en jordisk och geografisk uppfyllelse i ett jordiskt Israel. Bakgrunden till Dan 9:24–27 är löftet i Jeremia 29:10 om ett återvändande till Sion efter 70 år. Detta återvändande som skedde på Sakarjas tid är bara en skuggbild av det sanna återvändandet, den sanna befrielsen från Sions andliga fiender, frälsningen genom Messias. Sjuttio sjuor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att
    1. göra slut på överträdelse
    2. försegla synder
    3. försona skuld
    4. föra fram en evig rättfärdighet
    5. fullborda syn och profetia
    6. och smörja den Allraheligaste (Dan 9:24).

När Messias, ”den Allraheligaste”, kommer och genomför sin försoningsgärning blir det inget lyckorike på jorden: ”Efter de sextiotvå sjuorna ska den Smorde (dvs Messias) förgöras, helt utblottad (det skedde år 30). Och staden och helgedomen ska förstöras av folket till en furste som kommer” (det skedde genom romarna år 70) (9:26). Jesus, som visste vad som skulle drabba Jerusalem, kunde inte hålla tillbaka sina tårar när han närmade sig staden. Han grät över den och sa: ”Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid! Men nu är det dolt för dina ögon. Dagar ska drabba dig då dina fiender bygger en belägringsvall runt dig och omringar och pressar dig från alla håll. De ska slå dig och dina barn i dig till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig” (Luk 19:41–44). Det skedde år 70. Daniel fortsätter: ”Men slutet kommer som en störtflod[dvs oväntat men våldsamt]. Ända till slutet ska det råda krig. Förödelse är fast besluten” [dvs det är beslutat att den här världen ska gå under, se bl a 2 Pet 3:10]. ”Han [dvs Messias] ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och mitt i veckan ska han avskaffa slaktoffer och matoffer” (Dan 9:26–27). Den 70:e sjuan är fullbordandets sjua, då det nya förbundet stadfästes och då gamla förbundets slaktoffer och matoffer inte längre behövs efter Kristi fullkomliga försoningsoffer, det mest centrala i Messias frälsningsgärning, centrum i den 70:e sjuan.

  • I detta sammanhang tolkar många också Rom 11:26 som en utsaga om att hela det jordiska Israel ska bli frälst, i direkt strid mot bl a Jes 10:22: ”Om ditt folk, Israel, vore som havets sand, så ska bara en restav det vända om.” Paulus är mycket tydlig i Rom 9–11: ”Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel, och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn” (9:6f). Det finns ”också nu i denna tid” (på Paulus tid) ”en rest som Gud har utvalt av nåd” (11:5). ”Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade” (11:7). Men förhärdelsen har inte drabbat alla. Den är partiell, den har drabbat en del av Israel (11:25), så de troende från hednavärlden ska inte förhäva sig: ”Var inte högmodig, utan bäva. För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig. Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen” (11:20–23). Fortsätt därför att predika evangeliet för alla folk, också för judarna! Förhärdelsen har inte drabbat alla israeliter utan ”en del av Israel, och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal av kommit in” (11:25). När alla utvalda hedningar har nåtts av evangeliet, då kommer världens sista dag enligt Jesu tydliga ord: ”Detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma” (Matt 24:14). Fram till dess ska alltså mission bedrivas både bland judar och hedningar. För ännu har inte alla utvalda från Israel kommit in och inte alla utvalda från hedningarna. ”Och det är så (på grek. hoútos, som inte betyder ”sedan, därefter” utan ”på så vis”) hela Israel ska bli frälst” (11:26), dvs alla utvalda.