Israels stammar i variation

Av Ola Österbacka (Biblicum nr 3/2025, s 133–137)

 

Vilka är ”Israels alla stammar” i Upp 7:5–8, som presenteras som etthundrafyrtiofyra tusen som får Guds sigill på sina pannor? Redan med en ytlig blick på listan ser vi att den inte stämmer med den traditionella listan som vi har lärt oss som Jakobs tolv söner. Josefs ena son Manasse finns med, men inte den andra sonen Efraim. När landet delades mellan de tolv sönerna representerades Josef av dessa båda söner. Levi fick inget landområde utan endast städer här och var i landet. Dan saknas helt.

Låt oss se på olika förteckningar av de tolv stammarna.

Finns det alls någon begriplig förklaring till de olika listorna? Är det så att aposteln Johannes inte vet vilka Jakobs söner var? Det är helt uteslutet.

Att Juda träder fram som ledare kan förklaras av att Jesus föddes från Juda stam. Det framhålls också i Jakobs välsignelse av sina söner (1 Mos 49), som utgör en profetia om hur de olika stammarna kommer att utvecklas. Juda framställs som ett ungt lejon och som ägaren till härskarspiran. Ruben är den förstfödde, men han detroniseras för att han begick otukt med sin fars bihustru Bilha (1 Mos 35:22). Simeon och Levi var de som ledde straffexpeditionen mot Shekem och hans far Hamor (1 Mos 34), för att Shekem förnedrade deras syster Dina.

Efraim och Dan utsågs till ledare i sin respektive trojka av stammar som ordnades kring tabernaklet och som skulle marschera tillsammans mot Kanaans land. Varför skulle de inte få vara med bland de tecknade i Upp 7?

Vi ska återvända till detta, men låt oss först se hur några bibelutläggare försöker hävda att de 144 000 är etniska judar. Jag lyfter fram tre exempel på sådana förklaringar.

Obibliska spekulationer

Anders Gärdeborn, känd för undervisning om biblisk skapelsetro, har gjort en undervisningsvideo Uppenbarelseboken, kronologiskt. Han säger där att de 144 000 är judar från alla Israels stammar. Men han utvecklar inte vilka dessa stammar är. Han går förbi problemet genom att kort säga att det handlar om judarna, ”av Juda stam 12 000, och så vidare, och så räknas stammarna upp”.

”De 144 000 är judar. Den som säger något annat har inte läst samma Bibel som jag”, säger pastor Jordan Rogers, Hillcrest Baptist Church i Nederland, Texas, i en bibelutläggning över Upp 7 i en Youtubevideo. Han säger inte att antalet är bokstavligt, men det är utan vidare en representation av etniska judar. Han erkänner att det finns märkligheter i listan. Juda nämns först. Dan nämns inte, kanske Antikrist kommer från Dan? Varför är Levi med? Kanske för att det gammaltestamentliga prästadömet inte längre fungerar. Varför nämns Josef och Manasse, men inte Efraim? Rogers säger att han inte har svar, men han erkänner problemen.

Raymond Lombard, ledare för Full Gospel Church of God i Sydafrika, har en fantasifull dispensationalistisk eskatologi.^[1]Se Egil Edvardsen: Missförstånd om de yttersta tiderna, Biblicums småskrift nr 18, s 47ff. Biblicum 2022. Han säger, med hänvisning till årsveckorna i Dan 9:24–27, att Upp 7 beskriver vad som händer under den sista årsveckan, det som han beskriver som den stora vedermödan. Han menar att ett uppryckande av kristna ska ske när den sista årsveckan börjar. Den första halvan av årsveckan beskriver hur judar, som inte hör till dessa uppryckta, ska tecknas med sigill. 144 000 judar ska omvända sig till Jesus och när Antikrist kommer mitt i veckan ska de bli föremål för ett andra uppryckande som en förstlingsfrukt (Upp 14:4). Den andra halvan av veckan handlar om hedningar som ska komma till tro med hjälp av dessa judar. De är ännu inte omvända vid uppryckandet, för då skulle de ha tagits till himlen likt andra kristna och messianska judar. Den stora skaran är de oräkneliga frälsta hedningarna. Dessa ska dö som martyrer under den andra halvan av vedermödan, för de har inte Guds särskilda skydd som de 144 000 judarna.

Vilka är då de tolv stammarna? Varför nämns inte Dan och Efraim? Svar: På grund av deras ogudaktighet. Josefs båda söner räknades som Jakobs och det blev alltså tretton stammar. Men dessa tretton stammar nämns aldrig tillsammans. Det är alltid tolv, för det talet visar på Guds regering. I Upp 21 nämns tolv portar och tolv grundstenar. Ojämnheter putsas alltså till för att det i varje situation ska bli tolv stammar.

De som tänker att uppräkningen av 12 000 personer per stam ska ha en exakt motsvarighet bland de efterkommande till Jakobs fysiska söner har nog stora svårigheter att hitta en förklaring.

Utöver dessa kunde vi också nämna Jehovas Vittnen som har en extrem förklaring. De säger att de 144 000 är de smorda vittnena som ska vara välsignade i den himmelska saligheten. Och här på jorden får endast dessa ta del av nattvarden, vilket inte andra får^[2]Se https://www.jw.org/sv/jehovas-vittnen/faq/nattvard/ (läst 19/3 2025).. Det handlar alltså inte om judar, och antalet är exakt, inte symboliskt.

Bibelns helhetsundervisning ger svaret

Av Israels tolv stammar fördes de tio nordliga stammarna bort och blev spridda bland folken. Endast smärre rester blev kvar och så småningom assimilerades de bland de inflyttade från andra folk. Denna folkblandning kallas i Bibeln samarier. Benjamins stam hade närapå utrotats och de få som överlevde blev nära integrerade med Juda stam. Därför representerar Juda de två stammar, som förblev trogna under Salomos son Rehabeam, och de kallas därför oftast judar. I NT är en jude i stort sett det samma som en israelit. Också Paulus, som var av Benjamins stam (Fil 3:5), kallar sig jude (Apg 21:39).

Dan blev förknippad med avfall, för det var i Dans stam som snidade avgudabilder upprestes (Dom 18). Jakob profeterar att Dan är en orm. Dan var en av de två platser där Jerobeam satte upp en guldkalv för folket att tillbe (1 Kung 12:28f). I den pseudepigrafiska skriften Tolv patriarkernas testamente från 100-talet f Kr sägs att Dans furste var Satan (avsnitt 5:6). Efraims stam var i förbund med Dan och förknippades därför med hans avfall och avgudadyrkan. Möjligen utelämnas även Efraim av denna anledning.

Louis A. Brighton skriver i sin kommentar Revelation: ”Det är tydligt att en omgjord lista över Israels tolv stammar används i Upp 7:5–8: en lista som har blivit renad från all förknippelse med avfall och avgudadyrkan; en lista som betonar trohet mot Gud – därav att Josef och Levi inkluderas – och i synnerhet en lista som, i och med Judas placering, fokuserar på Messias.”^[3]Revelation i serien Concordia Commentary, Concordia Publishing House, 1999, s 191–193. Övers. L. Borgström.

Det är ingen större oenighet bland bibelläsare och -tolkare att själva talet 144 000, som är 12 x 12 000, har en symbolisk funktion. Talet 12 representerar ju Guds folk, grundat på det utvalda folket som utgjordes av Jakobs (Israels) tolv söner, och i Nya testamentet Kristi kyrka som är byggd på de tolv apostlarnas undervisning. Och talet 10 utgör fullheten, här rentav i tredje potens. Tre är Guds heliga tal.

Israels tolv stammar i Upp 7 symboliserar Jesu Kristi kyrka. I 4 Mos 2 beskriver Mose noggrant hur de olika stammarna ställer upp i häravdelningar. Antalet, 12 000 från varje stam, pekar mot att den stridande kyrkan är redo att i marschordning ta sig an sitt uppdrag. Den omgjorda namnlistan visar att kyrkan är renad från avgudadyrkan och avfall. Hon är tecknad med Guds sigill och därmed skyddad i sin tro när hon står som ett vittne under vedermödans tid.

När apostlarna från den första pingsten började förkunna evangeliet för hedningar, alltså sådana som inte var etniska judar, uppstod många praktiska problem. Hur skulle kristna förhålla sig till Mose lag? Skulle pojkar omskäras vid åtta dagars ålder, också de som föddes inom hednakristna föräldrar? Vi har i NT många exempel på dessa praktiska problem.

Det handlade inte alltid bara om praktiska problem. Paulus säger kraftigt ifrån när judaister kom till de galatiska församlingarna i Mindre Asien och lärde att också kristnade hedningar måste omskära pojkarna så som Mose lag lärde. Denna lagiskhet avfärdas av Paulus som en farlig villolära (Gal 5:4). Det är en grundläggande lära att en människa blir rättfärdig inför Gud genom tron, och inte av att göra laggärningar.

Dessa nykristna som hade hednisk bakgrund (det handlade vanligen om greker) riskerade att bli satta i en lägre klass än judekristna. Detta motsäger Paulus kraftigt i Rom 11. Han använder bilden av ett olivträd, där roten utgörs av det gamla förbundets Israel, men där hednakristna blir inympade genom dopet. Därmed har dessa inympade grenar samma status som judarna. När det handlar om Israel i Nya testamentets tid är det därför fråga om en och samma Kristi kropp, där det inte är någon skillnad på jude och grek (Gal 3:28).

Lars Borgström skriver i sin Utläggning över Uppenbarelseboken att det är speciellt anmärkningsvärt att inte Efraim nämns i Upp 7. ”Denna stam var ju en av de allra viktigaste och får ibland beteckna hela Nordriket (Hos 11:3).” Han fortsätter:

Vi får istället räkna med att denna annorlunda uppräkning av Israels tolv stammar snarare betecknar det nytestamentliga Israel, d.v.s. på Jesus troende judar och hedningar från alla folk. Det gäller ”Guds Israel”, som Paulus kallar Kristi sanna kyrka (Gal 6:16), det andliga Israel som består av alla som tror på Jesus, vilket folk de än kommer från.^[4]L Borgström: Utläggning av Uppenbarelseboken, s 202, 4:e upplagan, Biblium 2022.

Också en gång senare nämns detta antal: ”Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor … och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden” (Upp 14:1, 3).

Det finns inget som antyder att den här skaran endast gäller etniska judar. Skillnaden mellan de båda ställena är att Upp 7 beskriver hur denna skara kämpar på jorden, medan Upp 14 beskriver deras saliga tillvaro i himlen, sedan kampen är lyckligt avslutad och samtliga de som tecknats med korsets tecken är bärgade för evigheten, friköpta från jorden. Vi har Guds starka löfte att ingen av dem som han har tecknat med sitt sigill ska vara borta. Och här är ingen skillnad mellan jude och grek, alla som tillhör Kristus är avkomlingar till Abraham, arvingar enligt löftet (Gal 3:28f).