Av: Lars Engquist | Nr 4, 1989 sida 137

»Gud har bevisat sin nåd mot oss och hela världen genom att ge oss sitt ord. Från Mose dagar har han låtit skriva ner sitt ord, så att vi skulle kunna vända oss till det skrivna ordet för att lära känna honom, som är vår Skapare, Återlösare och Saliggörare. Genom evangelium i ord och sakrament har den helige Ande fört oss till tro på Jesus Kristus, vår Frälsare, stärkt vår tro för varje dag som vi forskat i Skrifterna, drivit oss att leva till Guds ära och försäkrat oss om en plats tillsammans med Jesus Kristus i härligheten.» [0]

Dr Adolf Hoenecke skriver i sin evangelisk-lutherska dogmatik: »Den heliga Skrift, den enda källan till kunskap i religion, teologi och dogmatik, är inget annat än Guds ord, som skrivits genom den helige Andes inspiration, av profeter, apostlar och evangelister, för att syndare därigenom skulle få kunskap om evigt liv. Åter säger vi: De heliga författarna drevs av Gud själv att skriva. Och de skrev på gudomligt uppdrag. Allt vad som säges i den heliga Skrift är inspirerat av Gud. Ja, också varje enskilt ord blev givet åt dem som skrev ner det, genom inspiration av den helige Ande.» [1]

Professor August Pieper skrev 1910 om Bibeln: »Sammanfattningsvis är Skriften Guds ofelbara ord från första till sista boken. Därför är Skriften den enda och tillförlitliga källan för läran. Mänskligt förnuft är bara det yttre instrument som vi hör med, vad Gud har talat. Om förnuftet vill bli någonting därutöver, så fördärvar det teologin. Gud give oss sin nåd och sin Ande att inse vårt mänskliga förnufts förkastliga högfärd ännu bättre och att ta det till fånga och ännu fullständigare lägga det under Kristi lydnad. Endast då kommer läran att bevaras ren. [2]

Sola gratia, sola scriptura, sola fide är den lutherska reformationens grund. Romersk-katolska kyrkan har både tidigare och i nutid satt påvens och kyrkokonciliernas beslut vid sidan om Skrifterna, och ibland över dem. Rom hävdar att apostlarna inte skrev ner allt, utan överlämnade mycket muntligt till kyrkan. Och detta traderades sedan mellan generationerna och hölls för lika trovärdigt som Skriften. Naturligtvis lämnade detta dörren vidöppen. Men när Luther forskade i Skrifterna insåg han att Skriften ensam måste få vara lärogrunden, och i samma stund någonting annat används som grund, så undergrävs Guds nåd i Jesus Kristus, och då är människosläktets frälsning i farozonen.» [3]

I Schmalkaldiska artiklarna skriver Luther: »Det duger inte att grunda läroartiklar på kyrkofädernas arbete eller ord. Ty vi har en annan regel, nämligen… Guds ord skall grunda läroartiklar, ingenting annant, inte ens en ängel.» [4]

Efter Luthers död uppstod nya lärostrider, som hotade enheten bland dem som förklarat sig eniga med Augsburgska bekännelsen. Detta är allltså inget nytt. Satan tröttnar inte att angripa dem som håller sig till sanningen. Men Gud förmår till och med att låta något gott komma ur sådana strider. Det ledde 1577 till Konkordieformeln med dess många viktiga beslut om förhållandet till Skrifterna. Vi citerar: »Vi tror, lär och bekänner att den enda regel och norm efter vilken alla läror och lärare skall prövas och dömas endast är gamla och nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter.» [5]

»Visst kommer kyrkan idag att möta nya problem, heresier som tar sig andra uttryck än de gjorde 1577. Men det rätta svaret mot dem finner vi endast genom att gå till Skrifterna. Så gör en sann lutheran.» [6]

Orden härovan talade pastor Harold Wicke vid 125-årsjubiléet för Wisconsinsynodens teologiska seminarium 1988. Vi gör även orden till våra inför årets slut 1989. Det är detta välsignade, oförändrade, saliggörande budskap Biblicum fått i uppdrag att förvalta och förmedla i Skandinavien i en svår avfallstid. Vid den kallelsen tänker vi med Guds hjälp stå fasta och orubbliga även 1990. Det budskapet är fortfarande lika angeläget och viktigt, därför att det är salighetsgrunden. [7]

Vi tackar vår trofasta läse- och understödjarkrets för samarbetet för denna viktiga sak 1989 och inbjuder till prenumeration 1990 och vädjar om samma trofasta stöd för dagar som kommer. [8]

Gud välsigne Er alla och bevare Er på Den Grunden. [9]