Ut från Babel

Bearbetad och något förkortad version av föredrag på Missionsgården Fridhem 27/9 2025 av Ola Österbacka. ^[1]Inspelningar (video, ljud, presentation): del 1; del 2.

Inledning

Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de slutade bygga på staden. Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden (1 Mos 11:8–9). ^[2]Bibelcitat enligt Svenska Folkbibeln 2015.

Mellanöstern står åter i fokus i vår tids skeenden. Babel eller Babylon är en urgammal centralpunkt i Tvåflodslandet eller Mesopotamien. Det är också ett centralt bibliskt begrepp.

Denna händelse, som vi kallar språkförbistringen, är kontroversiell. Berättelsen anses vara en saga, eller en myt, av dem som inte räknar med Guds allmakt. De vetenskapsmän som räknar med att Bibeln är sann, särskilt då när det gäller Urhistorien i Bibelns elva första kapitel, möter ständigt hård kritik och blir inte sällan förlöjligade. Ursprungsfrågorna väcker alltid stora känslor. Eftersom jag hävdar att DNA-forskningen starkt stöder den bibliska modellen är det helt förväntat att det som jag framför här också möter kritik.

Bibeln säger att händelsen har ägt rum på en bestämd plats vid en bestämd tidpunkt. Namnet Babel hör samman med det hebreiska ordet balal, som betyder förvirra, mixa.  Händelsen är ett straff för människornas högmod.

Mitt nyvaknade släktforskningsintresse har anknytning till det här ämnet. Jag är nämligen med i ett projekt på min hemort Terjärv i Österbotten, där vi försöker hitta rötterna till de olika släkterna via Y-DNA. Jag sammanställde senaste höst de resultat vi dittills hade fått fram, och det var ett märkligt resultat: alla utgick från en och samma punkt = Mesopotamien, eller Tvåflodslandet i Mellersta östern.^[3]https://www.ofsystem.fi/slakt-och-sant/gamla-terjarv-anor/varifran-harstammar-terjarv-borna/ Varför var det märkligt?

Jo, för det stämmer så bra med Bibeln! 1 Mos 11 börjar med orden:

Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Shinars land och bosatte sig där.

Shinars land anses vara just det område som var en skärningspunkt i vår kartläggning. Den sekulära forskningen tror att de första människorna uppstod i Afrika för ett par hundra miljoner år sedan. Om det här har skrivits många digra vetenskapliga verk. Vi ska helt kort beröra frågan senare.

I dag behandlar vi en annan skärningspunkt: mellan Bibeln och vetenskaplig forskning, både genealogisk och arkeologisk. Det fantastiska är att den vetenskapliga forskningen stöder Bibeln.

Var fanns Babels torn?

Den framstående bibeltroende arkeologen Doug Petrovich anser att den plats som Bibeln kallar Babel inte är den samma som den stad som senare i Bibeln kallas Babel eller Babylon, utan en liten stad som ligger nära, och som försvann efter den här tiden: staden Eridu. Staden ligger mycket nära staden Ur i Kaldéen, därifrån Tera med sin familj drog ut för att bosätta sig i Harran, uppe vid gränsen mellan det nutida Syrien och Turkiet, nära Eufrats källor. Nära Eridu fanns också staden Uruk, som är väl undersökt av arkeologerna och som var centrum för tre riken. Uruk var äldst av städerna i regionen. Den utsågs till Unescos världsarv år 2016. Det var under Uruktidens tredje och sista epok, den sista förhistoriska perioden, som Babels torn-händelsen inträffade enligt Petrovich.^[4]Where was the Tower of Babel? https://www.youtube.com/watch?v=NurrWE8XX0U

Hur såg Babels torn ut? Man brukar ofta avbilda den som ett runt torn, men mera sannolikt byggdes den som en ziggurat, en trappstegsformad hög byggnad med långa ramper upp mot toppen där man trodde att gudarna bodde. Tornet är ett uttryck för människornas högmod. Redan då var pride en farlig fiende till Gud! Gud såg att han måste ingripa för att hindra de onda människorna i sitt uppsåt att skaffa sig välde. Deras syfte går stick i stäv mot hans befallning: Uppfyll jorden!

När byggdes Babels torn?

Den sekulära vetenskapen säger naturligtvis: hela berättelsen är en myt. Den skulle alltså sakna historiska belägg.

Men Bibeln vet besked. Det finns många bibeltrogna forskare som utan att blinka omfattar Bibelns skildringar som fakta. De tror på Bibelns berättelser och söker i sin forskning belägg genom vanliga vetenskapliga metoder: arkeologiska fynd och tavlor med kilskrift som blev vanlig före Hammurabis tid, ungefär den tiden när Jakobs familj flyttade till Egypten. I Egypten började man använda hieroglyfer, bilder, ord eller bokstäver som uttryckte olika betydelser. Man anser att hieroglyfer fanns redan år 3000 f Kr.

Babels torn byggdes efter syndafloden. Det måste ha gått åtminstone något hundratal år för att befolkningen skulle ha växt till så pass att det blev möjligt att göra ett så tungt och stort arbete. Det bör ha varit före Abrahams familjs flyttning från Ur.

En intressant uppgift finns i 1 Mos 10:25 om Peleg, Ebers son: under hans tid blev jorden uppdelad. Samma sak står också i 1 Krön 1:19. Vad betyder det?

Några har antagit att det hör ihop med kontinentaldriften, då superkontinenten Pangea spjälktes. Då man ser av bilden av Afrika-Europa i förhållande till Amerika upplever man att kontinenterna mycket väl kan ha legat intill varandra tidigare.

Men det finns en annan, mera trolig förklaring till att Bibeln så starkt betonar delningen. Det är att språkförbistringen skedde i närheten av Pelegs födelse. Men vet vi då tidpunkten när Peleg föddes?

Det finns tyvärr problem med dateringen, hela tre olika problem. Vi ska se på dem helt översiktligt. För den som vill tränga in i frågorna finns mycket material att studera.

1. Textproblem

De centrala texterna som kan ge oss tidpunkter är dels ”nationernas släkttavla” i 1 Mos 10 och dels ”Sems fortsatta historia” i 1 Mos 11:10–26. Martin Luther gjorde utifrån dessa en kronologi, enligt vilken skapelsen skedde 3940 f Kr, syndafloden 2304 och språkförbistringen 2203 f Kr. Abraham skulle ha fötts ca 200 år efter det. Sedan gjordes den berömda GT-kronologin av den irländske ärkebiskopen James Ussher på 1600-talet. Enligt honom skapades jorden år 4004 f Kr. Sådana vetenskapsmän som Johannes Kepler och Isaac Newton räknade med ungefär samma tid i sina dateringar.

Och vad är det för problem med den beräkningen då? undrar du. Det är ett djupgående textkritiskt problem. Här finns också bland de bibeltrogna forskarna olika åsikter. Den som vill tränga in i frågan hänvisas till Seth Erlandssons artikel i Biblicum nr 2/2020: När ägde syndafloden rum? Jag vill också tipsa om Tore Jungerstams forskning.^[5]Tore Jungerstam är rektor för en grundskola i Pedersöre, Finland, och bedriver doktorandstudier vid Åbo Akademi. Hans forskning är dokumenterad på https://urhistorien.com. Och det finns många andra.

Vi gör här bara en kort översikt över problematiken. Vi ska komma ihåg att vi inte har tillgång till Moses originaltexter, utan bara avskrifter av avskrifter av avskrifter i hundratals år.

Och vad är det för problem med Usshers beräkning då? undrar du. De texter som ligger till grund för våra översättningar är masoreternas hebreiska text (MT). Den äldsta kända texten är Leningradiensis från 1008 e Kr, alltså ca 2 500 år efter att Mose hade skrivit urkunderna. Från början var hebreiskan skriven utan vokaltecken. Masoreterna var skriftlärda som satte in vokaltecken som underlättade läsningen. Det gjordes på 700- och 800-talen e Kr.

Men så finns det en översättning till grekiska som kom till i Alexandria på 200-talet f Kr, alltså många hundra år före MT. Den översättningen kallas Septuaginta (LXX) och var mycket använd på Jesu tid, så pass vanlig att både Jesus och apostlarna citerade från den. Och texterna avviker ställvis från varandra. Det här märker man om man jämför citat i NT med vår GT-text. Nu är det inte stora lärofrågor som är på spel, utan mest lite olika ordalydelser. Det som däremot har betydelse här är att just åldrarna i 1 Mos 11 avviker ganska mycket. Det blir rentav hundratals års skillnad.

Så har vi ett annat vittnesbörd som för det mesta stöder LXX mera än MT: den samaritanska pentateuken (SP) som är från 400-talet f Kr, alltså tidigare än de andra. Samaritanerna, blandfolket som uppstod efter att assyrierna krossade Nordriket på 700-talet f Kr, höll bara Moseböckerna i ära, och de var mycket omsorgsfulla med att bevara dem.

Och vi kunde ännu lägga till den judiske historieskrivaren Flavius Josefus på 100-talet e Kr, som också stöder LXX och SP. Han hade alltså tillgång till dessa, och frågan är hur den hebreiska texten såg ut då. Den originaltext som Mose skrev skulle vara viktig att få reda på.

De flesta textforskare håller fast vid MT, för de anser att den allmänt sett är mera tillförlitlig än de andra.

Vi går alltså bet på frågan vilken av de här textvarianterna som bäst återger grundtexten som Mose skrev. Därmed har vi också en stor osäkerhet angående frågan när Babels torn inföll i historien. Men vi rör oss ändå i helt andra dimensioner är evolutionisterna som talar om hundratals tusen år! Här rör vi oss inom möjliga tidsavstånd på mindre än 1 000 år, och alla alternativen räknar med att jorden skapades för bara några tusen år sedan.

Det som vi kan hoppas på, om Gud vill låta oss få veta sanningen om dessa tider, är att man ska hitta nya tidiga avskrifter, typ Dödahavsrullarna, som kan ge belägg.

2. Jakobs flyttning till Egypten

Den som har läst fotnoten i SFB 2015 under 2 Mos 12:40 har noterat en alternativ kronologi. Det står i versen:

Den tid som Israel hade bott i Egypten var 430 år.

Men i fotnoten står det:

Ca 1876–1446. Septuaginta och den samaritanska grundtexten: ”bott i Kanaans land och Egypten” [fetmarkering här]. Kanaan tillhörde Egyptens kultursfär, och Josefus m fl tolkade startpunkten på de 430 åren som Abrahams första besök i Egypten (1 Mos 12:10). Detta skulle flytta fram samtliga årtal i 1 Mos med 215 år och datera israeliternas nerflyttning (1 Mos 46:6) till 1661 f Kr, under hyksostiden.

SFB utgår här från den tidigare dateringen av uttåget, 1446 f Kr, som bibeltrogna forskare är överens om. Den grundar sig på uppgifterna i 2 Krön om grundandet av Salomos tempel.^[6]2 Krön 3:2 jämte fotnot. Den senare dateringen, att uttåget skulle ha ägt rum på 1200-talet, är problematisk både utifrån Bibelns uppgifter och enligt profan historia (beräkningen av vem som var farao).

Det är alltså orden ”och Egypten” som föranleder fotnoten. Om man räknar in den tid när Abraham, Isak och Jakob fram till flyttningen bodde i Kanaan borde flyttningen till Egypten ha skett 215 år senare än den gängse kronologin, som säger att den skedde ca 1876 f Kr. Då skulle den verkliga tiden när Israels barn bodde i Egypten ha varit bara ca 215 år.

Vi har ännu en annan tidsangivelse, i Gal 3:16f:

Nu gavs löftena till Abraham … ett testamente som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare.

Löftena till Abraham (som då hette Abram) gavs när han var 75 år gammal, enligt 1 Mos 12. Då skulle laggivningen vid Sinai ha skett 430 år efter detta tillfälle. Detta stämmer med den alternativa kronologin.

I 1 Mos 15:16 står: i fjärde släktledet ska de återvända. I 1 Mos 15:13 står att Abrahams efterkommande ska bli slavar och förtryckas i 400 år. Det finns olika sätt att förklara det här från båda alternativen. Luther räknade med den kortare tiden, 215 år i Egypten. Vi lämnar det öppet, men kan bara dra slutsatsen att vi inte kan vara säkra på den rätta kronologin.

3. Abrahams födelse

Så har vi ännu ett tredje problem, fast det ger oss skillnader på bara några tiotal år. Vi läser i 1 Mos 11:26: ”När Tera var 70 år blev han far till Abram, Nahor och Haran.”

Hur är det nu, var de här tre pojkarna trillingar, födda samma år? Det var de knappast. Vi har ett liknande skrivsätt i 1 Mos 5:32: ”När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.” Bibeln ger oss bara ungefärliga uppgifter.

I 1 Mos 11:28 står: ”Haran dog hos sin far Tera i sitt fädernesland, det kaldeiska Ur.” Haran var en mogen man när han dog, för han var far till Lot, som följde med Abraham, och Milka, som blev Nahors hustru, samt Jiska. Tera drog ut från Ur med Abraham, Lot och Abrahams hustru Sara (som då hette Saraj) och bosatte sig i Harran, alldeles i gränsen till nuvarande Turkiet. Tera blev 205 år och dog där i Harran. Flyttningen skedde alltså någon gång när Tera var åtminstone 100 år (Haran minst 30 år) men innan han var 145 år (Abram 75 år). Men vi vet inte hur gammal Tera var när Abraham föddes, ifall de tre pojkarna föddes vid olika tider.

Låt oss nu se på Stefanus vittnesbörd om Abraham i Apg 7:4:

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig. Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, [fetmarkering här] förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor.

Enligt en ordagrann läsning flyttade Abraham bort från Harran först när Tera hade dött. Om Abraham föddes när Tera var 70 år skulle han alltså ha varit 135 år när Tera dog som 205-åring. Men i 1 Mos 12:4 står det att Abram var 75 år när han lämnade Harran.

Det finns två sätt att förklara det här.

• Abraham föddes när Tera var 130 år. När Tera var 70 år föddes den förste sonen, tydligen Haran.
• Stefanus menade: Abraham flyttade ”efter berättelsen om Teras död”. Då kan Tera ha levt ännu en tid efter flyttningen.

Sammanfattningsvis måste vi konstatera att vårt behov av exakthet när det gäller tiden för Babels torn inte blir uppfyllda, åtminstone inte i dag. Vi får nöja oss med att det sannolikt byggdes för mer än 4 000 år sedan, minst ett par hundra år före Abraham, men knappast mer än 5 000 år sedan.

DNA-forskning stöder Bibeln

Varför tar vi in DNA-forskning i ett föredrag om Bibeln? Jo, för att vi får så starka belägg för att Bibeln har rätt också utifrån ett vetenskapligt perspektiv. Vi ska se hur berättelserna i 1 Mos 11 – som hör till Urhistorien och av många anses vara myter eller sagor utan historiskt värde – blir bekräftade av vetenskapliga rön.

Vi ska bara göra en snabb utblick över några termer, för den här artikeln ska inte vara en fördjupning i släktforskning med DNA. Men vi behöver känna till några begrepp:

• Y-kromoson (Y-DNA, en av könskromosomerna) ärvs från far till son. Åldern kan beräknas utifrån mutationer, förändringar i arvsanlagen.
• Mitokondrie-DNA (mtDNA) ärvs från mor till barn, men fortplantas bara via kvinnor. Den muterar mera sällan än Y-DNA, vilket ger sämre tidsbestämning.
• Haplogrupp är en gemensam släktlinje med liknande DNA.
• Forntida DNA (Ancient, aDNA) tas från arkeologiska fynd.

DNA-forskningen är en ny vetenskapsgren. Under de senaste 10 åren har man kunnat undersöka data på ett sätt som man inte kunnat tidigare. Och resultaten är högintressanta. Särskilt intressanta är de historiska epoker när befolkningen minskat kraftigt, p g a krig, pest eller naturkatastrofer. De här ”flaskhalsarna” kan man studera både i historisk vetenskap och i genealogin via DNA kan man jämföra dem med varandra. Det fanns en sådan flaskhals i människosläktet för ca 4 500 år sedan. Från det finns det tre skönjbara grupper av släktlinjer. Det här passar in på syndafloden!

Vad säger forskningen om människornas vandring genom tiden? Låt oss se på bilden ovan, som är ett exempel hämtat från min egen släktforskning och min haplogrupp.^[7]https://discover.familytreedna.com/y-dna/N-Y48593/globetrekker Den sekulära forskningen säger att alla mäns äldsta stamfar, som man kallar Y-Adam, föddes i Afrika. Därifrån går min släktlinje, N-Y48593, via Tvåflodslandet runt östra Asien via Sibirien till Finland. Det intressanta är att Babel är en gemensam punkt för alla de släktlinjer jag har undersökt. De går ihop i haplogrupp GHIJK.

Vi frågar Wikipedia vad denna storhaplogrupp står för. Svar: ”Haplogrupp GHIJK … är en vanlig Y-kromosom haplogrupp. Denna storhaplogrupp och dess undergrupper innehåller den absoluta majoriteten av världens existerande manliga befolkning” [fetmarkering här].^[8]https://en.wikipedia.org/wiki/Haplogroup_GHIJK, översättning av författaren (hämtat 16/10 2025).

Vi kan i det här sammanhanget förbigå de många osäkra spekulationerna om tiden före syndafloden.

Vi frågar ChatGPT (AI-verktyg) om en bestämd mutation och får svaret: ”A-PR2921 är den mutation som associeras med Y-kromosom Adam, anfader för varje människa på jorden på manlig linje.”

Vad säger nu bibeltrogna forskare om det här? Vi vänder oss till dem som tror att Bibelns uppgifter om en skapelse för endast några tusen år sedan är riktiga. Man brukar kalla dem ungjordskreationister (engelsk förkortning: YEC). En av de mest framstående bibeltrogna genealogerna är dr Nathanael Jeanson vid Answers in Genesis.^[9]https://answersingenesis.org/bios/nathaniel-jeanson/ (hämtad 16/10 2025). Jag kommer att hänvisa till hans bok: Traced. Human DNA’s Big Surprice, 2022.

De svarar att Y-Adam inte är Bibelns Adam, utan Noa! Det är från honom som alla män har utgått. Noa föddes ca 3 000–3 500 år f Kr, eller ca 1000-1600 AM (efter skapelsen, Anno Mundi). Syndafloden ägde rum någon gång 3000-2400 f Kr, alltså för 4 400 till 5 000 år sedan. Kom ihåg ”flaskhalsen” för ca 4 500 år sedan!

DNA-forskning med data för mer än några tusen år sedan är mycket osäker, helt enkelt för att DNA inte överlever mer än några tusen år, om inte förhållandena är mycket speciella.^[10]Dr Robert Carter: DNA Can’t be More Than 4,500 Years Old – Here’s Why. https://www.youtube.com/watch?v=CGXnrpWZFFY

Det måste förstås beaktas att aDNA kan uppvisa spår av män som levde före syndafloden. Vi vet inte hur ”preflodmänniskorna” flyttade, alltså de som 1 Mos 5:1–31 berättar om. Det vi vet är att de hade en mycket högtstående kultur. Jubal spelade harpa och flöjt, Tubal-Kain gjorde redskap av koppar och järn, 1 Mos 5:21f.

Noas söner

1 Mos 5:32: När Noa var 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.

1 Mos 10:1: Detta är Noas söners fortsatta historia, Sems, Hams och Jafets. Åt dem föddes söner efter floden.

1 Mos 10:32: Detta var Noas söners stammar efter deras släktled i deras folk. Från dem har folken utbrett sig på jorden efter floden.

1 Mos 10:21: Söner föddes också åt Sem, Jafets äldre bror, och han blev stamfar till alla Ebers söner. Det finns en annan översättning: Sem, vars äldre bror var Jafet. Båda alternativen förekommer. Eftersom Sem alltid nämns först är det mera troligt att han var äldst. Vi ska dock observera att Ham, som nämns i mitten, var yngst (1 Mos 9:24).

Var finns Noas söners ättlingar? En vanlig uppfattning är att Sems ättlingar är asiater, Hams afrikaner och Jafets bebor Europa.

Glöm det! Det finns en väldigt stor spridning i Nationernas släkttavla, 1 Mos 10. Och DNA-forskningen visar att det är just så: det har skett stora flyttningsrörelser över jorden genom tiderna. Noas söners efterkommande är utspridda över hela jorden. Och man kan via DNA spåra de stora flyttningarna, vilket Jeanson har gjort i sin bok Traced. Än en gång måste jag påpeka att det ännu finns mycket att forska fram, eftersom DNA-testningen först de senaste åren riktigt tagit fart.

Innan vi går vidare ska vi stanna upp inför ett namn i denna släkttavla: Nimrod. Vi läser i 1 Mos 10:8–12:

⁸ Kush blev far till Nimrod, som var den förste som fick stor makt på jorden. ⁹ Han var en väldig jägare inför Herren. Därför brukar man säga: ”En väldig jägare inför Herren som Nimrod.” ¹⁰ Hans rike hade sin början i Babel, Erek, Akkad och Kalne i Shinars land. ¹¹ Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir, Kela ¹² och Resen mellan Nineve och Kela. Detta är den stora staden.

Denna man måste ha varit oerhört ryktbar. Vi kan här få hjälp att placera in den bibliska historien i den profana världshistorien. Vem var denna Nimrod?

Många forskare anser att han var Sargon av Akkad, som levde ca 2300 f Kr, alltså ganska nära efter språkförbistringen. Det står att han var en ättling till Kush, som var Hams son. Men det betyder inte att han var Noas sonson, för notera skillnaden i uttryckssätt: Hams söner var Kush … men Nimrod nämns inte bland Kush’ söner. Det står att Kush blev far till Nimrod. Flera generationer är överhoppade här, och Mose vill lyfta fram denne Nimrod som en ryktbar ättling till Kush.

Wikipedia säger: Sargon av Akkad … anses ha skapat det första multietniska imperiet i historien.^[11]https://sv.wikipedia.org/wiki/Sargon_av_Akkad (hämtat 16/10 2025). Bibeln beskriver hur stort detta imperium var.

I 1 Mos 11:10–26 räknas Sems ättlingar upp. Vi ska i listan notera Eber (skrivs även Ever) och Peleg. Om Peleg står det (1 Mos 10:25, även 1 Krön 1:19): Under hans tid blev jorden uppdelad. En not i SFB 2015 säger:

Peleg: Betyder ”delning” (jfr 11:8). Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de slutade bygga på staden.

Det är anmärkningsvärt att Bibeln understryker delningen så starkt. Därför är det skäl att förknippa utsagan med en särskilt viktig händelse. En sådan är språkförbistringen.

Hebreiska, världens urspråk?

Med beaktande av de olika textvarianterna är det omöjligt att fixera tiden för denna delning. Men vi kan fortsätta med en diskussion om Pelegs far Eber och det hebreiska språket. Det finns två olika förklaringar till hur den hebreiska folkstammen och det hebreiska språket uppkommit.

1. I vissa språk skriver man Heber i stället för Eber. Då skulle hebreer avse Ebers efterkommande. Efter Abraham kallas hans efterkommande Men det är inte alla ättlingar till Abraham som kallas hebreer, utan främst Jakobs familj. 2 Mos 9:1: Herren sade till Mose: ”Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig!”
2. Från ordet abar, gå över eller passera, som betecknar Abrahams flyttning över Eufrat.

1 Mos 11:1: Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. Vilket var detta urspråk?

En urgammal tradition säger att detta urspråk var hebreiska. Jubileerboken (en apokryfisk skrift från andra århundradet) säger att Abraham lärde sig språket av änglar, och att det är det språk som talas i himlen. Tolv patriarkernas testamente (en annan apokryfisk skrift) är på samma linje, och det är också rabbinerna i sin Midrash. Kyrkohistoriens fader Eusebius av Caesarea skriver också att ordet hebreer härleds från Eber/Heber. Augustinus skriver i sin bok Guds stad att Eber särskilt framhävs bland Sems söner, och att inte Ebers barn drabbades av språkförbistringen. Martin Luther var av samma mening, och skriver att Babels torn är villolärornas ursprung.

Från 1700-talet började det höras andra röster. En ledande forskare var nederländaren, orientalisten Albert Schulten. Han menade att även arabiska och arameiska hör till de ursemitiska språken förutom hebreiska.

Uppsalaforskaren Josef Eskhult har grundligt studerat denna fråga.^[12]https://www.brepolsonline.net/doi/pdf/10.1484/J.REA.5.107874 (hämtat 16.10.2025).

Noas söners spridning, 1 Mos 10

I ”nationernas släkttavla” räknas 71 namn eller folkslag upp, utöver Sem, Ham och Jafet. Först 14 söner till Jafet, där vi känner igen Javan, som nämns bl a i Daniel och känns igen som Grekland. Sedan 31 söner till Ham. Kush förknippas med Etiopien och Misrajiim med Egypten. Sems söner var 26. Där utmärker sig framför allt Pelegs efterkommande, därifrån Abraham härstammar.

Genealogen Nathanael Jeanson har i sin bok Traced återgett ett kromosomschema för 600 testade män över hela världen. Redan detta antal ger en bild av hur Noas tre söners efterkommande spridits, och man anar de flaskhalsar som förorsakats av extra stora befolkningsrörelser. Men han påpekar att det behövs mycken forskning än. Och här finns förutsättningar att svara mot evolutionisternas krav på en riktig vetenskap: att man ska kunna göra förutsägelser som kan verifieras eller falsifieras. Utifrån Bibeln kan vi i förväg säga vad forskningen kommer att komma med för resultat! Och hittills har förutsägelserna slagit in, medan evolutionisterna kämpar i uppförsbacke.

Också forskningen kring mtDNA uppvisar en motsvarande tredelning av människorna.

Jeanson lägger fram olika geografiska områden för olika haplogrupper. Här måste vi förbigå dem. Men jag vill nämna en detalj som har betydelse för mig personligen, och faktiskt för de flesta finländare och även många svenskar, särskilt i norra Sverige: N-haplogruppen som jag tillhör härstammar från Sem! De flesta svenskar tillhör I-haplogruppen som hör till Jafets efterkommande.

Ut ur Afrika-hypotesen

Var bodde människorna före floden, kanske under 1 500 år? Den vedertagna sekulära forskningen säger att de första människorna fanns i Afrika för minst 200 000 år sedan. Eller egentligen, det gäller bara en av två konkurrerande hypoteser, kallad Out of Africa, eller Recent African Origins. Den blev populär på 1990-talet. Den andra hypotesen är multiregionalism, som menar att människor utvecklades parallellt på olika håll i världen.

RAO stötte på stora motgångar. Man menade t ex att neandertalarna inte var riktiga människor. Man hade ju inte träffat på sådana i Afrika! Samtidigt som man kom underfund med att neandertalarna faktiskt var riktiga människor, som har blandat sig med våra förfäder, så upptäckte man en ny grupp människor långt inne i Ryssland: Denisovamänniskor. Det var för upptäckten av dessa och deras genetiska blandning med moderna människor som svensken Svante Pääbo fick 2022 års Nobelpris i fysiologi eller medicin.

Den tidigaste haplogruppen, A-haplo, sticker ut från de andra. En förklaring som nämnts är att mutationshastigheten verkar ha varit högre i Afrika, vilket skulle ge längre tidsperioder, och att de afrikanska kvinnorna gifter sig mycket unga, vilket verkar i samma riktning.

Det har funnits exempel på forskning som man försökt förtiga för att resultatet inte passar in i paradigmet. År 1997 presenterades en undersökning av den ”mitokondriska klockan”, som visade att den första kvinnan borde ha funnits för bara 6 500 år sedan! Det resultatet tog man helt enkelt inte på allvar.

En fråga som man kan ställa sig är: Var bodde människorna före floden, alltså för mer än 4 500 år sedan? Kanske fanns många av dem i Afrika. Det aDNA som finns från den tiden är mycket fragilt. Det kan egentligen inte användas för längre tid än några tusen år. Men evolutionisterna behöver hundratals miljoner år. Vi har att se fram emot många spännande nyheter från YEC-forskarna de närmaste åren.

Bibeln om människosläktets spridning

Aposteln Paulus ger oss svar på våra frågor om människornas spridning i Apg 17:26–27:

Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud.