EN OFTA MISSFÖRSTÅDD BIBELVERS

Av: S. E. | Nr 6-7, 1979 sida 174| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

Felöversättningar av bibliska ord kan vara mer eller mindre allvarliga. Den vanliga felöversättningen av det hebreiska ordet toledoth i 1 Mos. 2:4 är ödesdiger. I 1917 års kyrkobibel lyder versens första del: »Detta är berättelsen om den ordning, i vilken allt blev till på himmelen och jorden.» Ordet toledoth har här översatts med orden berättelsen om den ordning, i vilken allt blev till på». Samma hebreiska ord återkommer med jämna mellanrum i Första Mosebok. I 5:1 översätts det kort och gott med »släkt», i 6:9 med »berättelsen om… släkt», likaså i 10:1, 11:10, 11:27, 25:12, 25:19, 36:1 och 9 samt 37:2.

Ordet toledoth betyder närmast »berättelsen om någots eller någons fortsättning», eller med ett enda ord »fortsättningshistoria». Vi kan sålunda konstatera att 1917 års översättning »berättelsen om den ordning, i vilken allt blev till på» är en grovt missvisande översättning.

Det är lätt att förklara varför KB 1917 har översatt så som man gjort. Man har utgått ifrån den litterärkritiska teorin om två skapelseberättelser i 1 Mos. 1 och 2, vidare att den första (1:1-2:3) skulle härröra från den prästerliga källskriften P, daterad till 450-talet f. Kr., och den andra (2:4-25) till den mera naiva källskriften J, daterad till 900-talet f. Kr. Man har också utgått ifrån att ordet toledoth är ett typiskt kännetecken på källskriften P och att därför första delen av 2:4 (2:4a) står på fel ställe eller på något sätt måste överföras från källskriften J till källskriften P. Problemet har lösts genom att man uppfattar 2:4a som avslutningen på P:s skapelseberättelse (1:1-2:4a) och låter J:s skapelseberättelse börja med 2:4b (»då när Herren Gud gjorde jord och himmel»).

För att nu denna överföring skall låta sig göras och 2:4a inte skall uppfattas som en rubrik till det följande utan som en avslutning till det föregående, har man inte kunnat översätta toledoth här med »fortsättningshistoria» eller »berättelsen om (någons) släkt eller fortsättning». Man har fått hitta på en specialöversättning för just detta ställe, nämligen »berättelsen om den ordning, i vilken allt blev till på (himmelen och jorden)». Denna översättning var visserligen ingen översättning utan en nydiktning, men den kunde ursäktas med att översättningen »berättelsen om himmelens och jordens släkt» verkar konstig för att inte säga obegriplig.

En rätt översättning av 1 Mos. 2:4a

Ser man på hur ordet toledoth brukas i Första Mosebok, kan man dra två slutsatser: Detta ord betyder inte bara släkt» (så som KB 1917 översätter det i 5:1). Vidare ingår detta ord alltid i en rubrik, närmare bestämt i de tio rubriker som indelar hela Första Mosebokens innehåll.

1 Mos. 2:4a lyder ordagrant: »Detta är himmelens och jordens fortsättningshistoria, sedan de skapats.» Vill man översätta lite friare, kan man översätta så här: »Här fortsätter himmelens och jordens historia, sedan de skapats.»

Redan denna rubrik smular sönder den bibelkritiska teorin om att 2:4b-25 skall förstås som en »andra» skapelseberättelse. Skapelseberättelsen föreligger i 1:1-2:3 och därefter följer världens fortsättningshistoria, sedan den skapats.

Denna rubrik klargör också att vi alltifrån skapelsen har att göra med verklig historia enligt Bibeln. Det första skedet i världshistorien är Guds skapelse av hela världen under världshistoriens sex första dagar. Det är en skapelse, som inte skapar sig själv enligt evolutionistisk syn och som kräver en tidrymd av miljarder år för att skapa sig själv. Det är fråga om en gudomlig skapelseprocess, ett under, som inte är beroende av de inomvärldsliga och naturvetenskapliga orsaker och förutsättningar, som Gud efter den fullbordade skapelseveckan gör bruk av för att uppehålla sin skapelse. Genom sitt blotta ord skapar Gud himmelen och jorden och det som är därpå på sex dagar (2 Mos. 20:11). Hans skaparord är mäktigt att skapa det mänskligt sett omöjliga, precis som, Kristus hade makt att göra det: återföra till livet en ruttnande kropp (Lasarus) och förvandla vatten till vin. »Himmelen är gjord genom Herrens ord och all dess här genom hans muns anda. Ty han sade, och det vart; han bjöd, och det stod där» (Ps. 33:6, 9).

Innebörden i ordet toledoth klargör också, varför alla avsnitt i Första Mosebok har en toledoth-rubrik med undantag för 1:1-2:3. Världens skapelse har ju ingen historia, som föregår den. Den är det första som sker i historien. Därför kan en rubrik som »Här fortsätter världens historia» inte stå före 1:1-2:3. De bibelkritiker, som har varit inne på tanken, att 2:4a ursprungligen stått före 1:1 och sedan av en redaktör placerats efter 1:1-2:3, röjer sin okunnighet om innebörden av ordet toledoth.

Första Moseboks uppbyggnad

Bibeln inleds med en enastående berättelse om världens skapelse (1:1-2:3). Därefter följer tio »fortsättningshistorier», d.v.s. berättelser om världens fortsatta historia. Världens äldsta historia indelas i fem toledoth, och resten av Första Mosebok (från 11:27) i ytterligare fem. Varje toledoth (fortsättningshistoria) leder fram till den följande och denna i sin tur anknyter till den föregående.

2:4a anknyter till berättelsen om världens (‘himmelens och jordens’) skapelse och anger, att här fortsätter världens historia, eller ordagrant: »Detta är himmelens och jordens fortsättningshistoria.» Denna första »fortsättningshistoria omfattar 2:4-4:26 och handlar om människans första tid på jorden. När här ges kompletterande upplysningar om människans skapelse, om hennes förhållande till Herren Gud och hans övriga skapelse samt förhållandet man-kvinna, är det orätt att tala om en »andra» skapelseberättelse, som skulle motsäga den »första». De motsägelser man brukar dra fram grundar sig på en blindhet för såväl Första Moseboks uppbyggnad som uppbyggnaden av 2:4-25. Detta avsnitt har människan i centrum och de olika momenten i texten sätts hela tiden i relation till människan och berättas i den ordning, som bäst klargör människans ställning i skapelsen. Därför kan t.ex. djurens skapelse (2:19) nämnas efter de kompletterande upplysningarna om Adams skapelse (2:7). Vi vet av den kronologiska framställningen i 1:1-2:3 att djurens skapelse ägde rum före människans skapelse. Men här föreligger ingen motsägelse, ty 2:4-25 informerar i den ordning, som bäst klargör människans ställning i skapelsen inte i första hand i kronologisk ordning.

I 5:1-6:8 föreligger den andra fortsättningshistorien. Rubriken lyder ordagrant »Detta är bokrullen om Adams fortsättningshistoria». Vi ser här hur rubriken anknyter till huvudpersonen i det föregående för att nu berätta om Adams eller människosläktets fortsatta historia. Denna fortsättningshistoria. föres fram till Noas tid, då avfallet från Gud hade gått så långt, att Gud måste låta domen drabba hela jorden. »Men Noa hade funnit nåd för Herrens ögon» (6:8).

Här måste vi sätta punkt för denna artikel. Mera om Första Moseboks uppbyggnad föreligger i Biblicums småskrift nr 7, som handlar om »De fem Moseböckerna». Av det ovanstående torde det stå klart, att den gängse felöversättningen av 2:4a allvarligt försvårar förståelsen av såväl 1 Mos. 1 och 2 som hela denna bibelboks uppbyggnad.