Av: Ingemar Furberg | Nr 1, 1989 sida 17

Bibeln är boken om Guds väldiga gärningar. När Bibeln talar om människan, talar den om hennes liv på jorden. I samband därmed talar den om människors religionsutövning. Så berättar t.ex. Paulus: »Som farisé tillhörde jag det strängaste partiet i vår gudsdyrkan» (= i judisk religionsutövning). När Paulus har kommit till Aten säger han på Areopagen: »Ni atenare, ni är mycket ivriga gudsdyrkare… Jag ser detta av allting… Jag har här sett ett altare rest åt en okänd Gud» (Apg 17:22ff). Religionen fanns där före aposteln. Hednisk religionsutövning pågick. [0]

Vi kan följa apostlarna Petrus och Johannes på deras resa till Samarien. Guds ord hade tagits emot i Samarien, där magin förut haft ett starkt fäste. Där hade Simon Magus (magikern och trollkarlen) tidigare utövat sin magi. Nu hade han blivit döpt. Han var en kristen. Men magin utövade sin lockelse ännu på den kristne Simon, som återgick till sin magiska praktik, till sin praktik som trollkarl. Magin fanns där före apostlarna. [1]

Hedningen försöker köpa gudarnas välvilja med offer

Ut i en värld mättad av hedendom och magi gick apostlarna. Liksom profeterna i Gamla testamentet varnar apostlarna för de många avgudarna: »Kära barn», förmanar aposteln Johannes, »var på er vakt mot avgudarna» (1 Joh 5:21). Han varnar för religionsblandning, religionssynkretism. Hedningar står också idag framför sina avgudabilder. På många olika sätt och efter många linjer arbetar de. Den indiske fakiren eller yogin plågar sin kropp, buddisten offrar den att brännas upp (jfr 1 Kor 13:3). Offret kan vara av olika slag. Men motivet är alltid detsamma: att ge gåvan som försoningsoffer åt Gud. Hedningen tänker att Gud ändrar sig när människan offrar, att allt blir bra, bara hon bär fram sitt offer. Den framburna offergåvan är ett led i hedningens försök att förhandla med Gud: »Han ger för att få». Lika självklart som att de fattiga staterna, som har svårt att betala sina skulder, förhandlar med sina lånegivare och fordringsägare, lika självklart förhandlar hedningen med sin gud eller sina gudar för att återbetala skulden. [3]

Vi kristna frågar inte: »När gav du Gud en blomma sist?» Gud behöver inte våra gåvor. Vi vet att »jorden är Herrens… och att han har rikedomar att ge åt alla som åkallar honom» (Rom 10:13). Men hedningen arbetar utifrån den bestämda förutsättningen att Gud behöver blidkas och att den uppgiften är hans. Hedendomens signum, dess kännetecken, är den framburna gåvan, framburen av ett ont och plågat samvete. I denna religionsutövning finns ingen arbetslöshet. Arbetet med att »bearbeta» guden pågår ständigt. Domen över en sådan offertjänst förkunnas av Salomo, som säger: »De ogudaktigas offer är en styggelse för Herren» (Ords 15:8). [4]

Med magin försöker hedningen utan arbete framtvinga makternas bistånd

Magin erbjuder ett lättsammare alternativ. Med magi menas en strävan att med hjälp av dolda krafter frambringa eller åstadkomma övernaturliga verkningar. Magin är en strävan att bli laddad med övernaturliga krafter. Magikern, trollkarlen, menar sig att med hjälp av sin magi få kontroll över andevärlden och makterna. Låt oss som exempel härpå nämna Simon Magus (magikern), som »sade sig vara något stort» och som av sina anhängare kallades »Guds stora kraft». Simon Magus ville köpa sig mer kraft och vände sig till aposteln Petrus i detta ärende. Men Petrus svarade: »Du som menar att Guds gåva kan köpas för pengar, du är fången i orättfärdighetens bojor» (Apg 8). Magin blev fördömd av aposteln Petrus. Karakteristiskt för all magi är att synd- och skuldmedvetandet är helt bortträngt. Magikern tror sig veta att han har övertaget över makterna och det med hjälp av sitt bruk av den magiska formeln. De hjälpmedel han då brukar är den magiska besvärjelsen, den skyddande amuletten (skyddande mot det onda ögat) och kontakten med de dödas andar. Magin framtvingar och betvingar genom sin teknik de magiska krafterna. [6]

I Apg 19:13 berättar Lukas om hur »Gud genom Paulus gjorde kraftgärningar av inte vanligt slag», men hur »också några kringvandrande judiska besvärjare (som verkade genom sina magiska formler) företog sig att över dem som var besatta av onda andar nämna Herrens Jesu namn. De sade: ‘Jag besvär dig vid den Jesus som Paulus predikar’…» Jesusnamnet togs av dem i magins tjänst och brukades som magisk formel (besvärjelseformel). [7]

Så länge magikern är magiker (trollkarl) är han inte besvärad av synd och skuld. Han är tillfreds med att med hjälp av sin teknik utöva kraftverkningarnas automatik .5 Mos 18:10-12 och Jes 8:19-20 ger oss en god bild av hur magin kunde utövas. Gud kan dock inte tvingas eller betvingas med magi. I Ords 26:2 läser vi: »Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänst förbannelse förbi.» Det betyder att den av magikern uttalade förbannelsen är utan kraft och verkan, då Gud är för oss. Den magiska formeln kan inte inverka på och skada den kristne. [8]

Bibeln ställer oss kristna i en kamp mot ondskans andemakter. Aposteln Paulus skriver i sitt brev till efesierna: »Kläd er i hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp» (6:11). I hedendomen och magin träder Djävulen fram demaskerad. Aposteln Paulus skriver till församlingen i Korint att Kristus inte kan förenas med Beliar (Satan) (2 Kor 6:15). [9]

Endast Kristi förtjänst kan sona människorna skuld

I hedendomen finns väl skulden med som en mörk bakgrund. Men skulden betraktas där inte som större än att den kan återbetalas till Gud i det framburna gåvooffret. Bibeln ställer människor inför den sanne Guden. Därvid stegras syndmedvetandet. Kain hade nyss framburit offret åt Herren, Kains offer var dock inte trons offer. Hans gudstjänst avlyfte inte skulden. »Min synd är större än den kan bäras (förlåtas)», säger han. Guds ord i lagen ökar synden. Så var det i Kains fall. Så är det nu. Aposteln Paulus skriver: »Vi (judar) liksom de andra (hedningarna)… vi är hemfallna åt vredesdomen» (Ef 2:3). Samtidigt förkunnas i evangelium att skulden redan är betald, att synden är försonad genom Kristi återlösning. Därför att han har »köpt oss åt Gud med sitt blod» (Upp 5:9) räcks en hel och full förlåtelse fram åt alla – utan arbete eller betalning från människans sida. Alla människogjorda religioner utgår självklart från att det måste löna sig att arbeta religiöst, att bearbeta och påverka guden i önskad riktning. Det är slitsamt att gå in under religionens tunga ok. Vad som då underlättar religionsutövaren är tanken på att ett sådant slit ger människan en viss förtjänst. Tanken på mänsklig förtjänst är grundläggande och väsentlig i hedendomen. Kristendomen förkunnar Kristi förtjänst. [11]

I sitt brev till romarna skriver aposteln Paulus: »Den som utan arbete tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro räknad till rättfärdighet. Så prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar.» (Rom 4:4f). Genom Skriftens uppenbarelse av evangelium ställs inte längre människans liv på jorden under laggärningarnas tunga ok. Skuldproblemet är löst. Det har Jesus gjort. Därför kan han säga till dem som arbetar och är betungade: »Kom till mig… så skall jag ge er ro. Tag på er mitt ok och lär av mig… Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt» (Matt 11:28ff). [12]

Om alla dem som genom tron är invigda i Kristushemligheten säger aposteln Paulus att de »har blivit frälsta från mörkrets välde och förda över i Guds älskade Sons rike» (Kol 1:13). Denna överföring eller förflyttning från hedendomens och magins mörker, från Satans rike, sker då inte genom »någon människas styrka eller kraft… utan genom min Ande, säger Herren Sebaot» (Sak 4:6). [13]