I alla de evangeliska berättelserna betonas det hur svårt Jesu lärjungar och inte minst de tolv apostlarna hade att fatta och förstå hemligheten med Jesu person, Messiashemligheten. Läser vi Markusevangeliet finner vi emellertid att lärjungarnas tro stärks ju längre de följer honom. Deras tro fördjupas och får ett rätt innehåll. [0]
1. Jesus – undergöraren
Det är uppenbart att Jesu lärjungar från början inte förstod vem Jesus var och vad han egentligen ville. De såg i honom en stor och undergörande rabbin. De häpnade över hans gärningar. Men mitt i denna häpnad är de på samma gång förunderligt oförstående till Jesu under. De förundrade sig över att vinden lade sig på Gennesarets sjö (6:51), och de hade ännu inte förstått »detta med bröden», d.v.s. Jesu brödunder. Jesus förebrår dem också att de är så förhärdade, så oemottagliga. »Fast ni har ögon ser ni inte och fast ni har öron hör ni inte? Kommer ni inte ihåg hur jag bröt de fem bröden åt de fem tusen?» (8:18). [2]
Det var dessa lärjungar som hade fått kallelsen att gå ut och predika och makt att driva ut de onda andarna. Evangelisten sammanfattar: »Och de gick ut och predikade att människor skulle ändra sinne, och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem» (6:12f). De fick alltså fullmakt att predika och makt att driva ut de onda andarna. Men just i det ögonblick som de var som mest förtjusta över att vara människor med makt över de onda andrarna, blir deras vanmakt uppenbar och de frågar Jesus: »Varför kunde inte vi driva ut dem?» [3]
2. Jesus – Messias
Mk 8:22-26 inleder evangeliets andra hälft. Det är nu slut med lärjungarnas ovisshet om vem Jesus är. Aposteln Petrus bekänner: »Du är Messias» (8:29), och denna bekännelse frambär han i alla de andra apostlarnas namn. Här träder en klar skillnad fram mellan Jesu lärjungars tro och folkets. De många bland folket, som hade en positiv inställning till Jesu person och verk, de ställde in honom i ledet bland profeter och gudsmän. »Men ni», frågar Jesus, d.v.s. ni som har varit med mig från början, »vad säger då ni?» Det är då som den goda bekännelsen hörs. Gemensamt för apostlarna var att de nu trodde på Jesus som den i Skrifterna utlovade Davidssonen, Messias. Men lärjungarnas syn på Messias var ännu förbunden med många falska föreställningar. [5]
3. Jesus – den korsfäste Messias
Så snart Jesu lärjungar hade avlagt bekännelsen att Jesus var Messias, berättar Markus att »Jesus förbjöd sina lärjungar att tala med någon om honom.» Predikoförbud utfärdas. Detta förhållande har förvånat många bibelläsare. Hur skall vi förstå detta? Apostlarna hade ju redan tidigare fått uppgiften att gå ut och predika. När de nu har bekänt tron, bekänt att Jesus är Messias, då blir de direkt förbjudna att »tala med någon om honom.» Orsaken härtill anges emellertid i texten. Det heter där: »Därefter (d.v.s. efter avlagd bekännelse) började Jesus undervisa dem: ’Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han skall dödas och uppstå igen efter tre dagar’» (8:30f). [7]
När Jesus talar om sig själv som Herrens lidande tjänare utlöser denna undervisning omedelbart motsägelser. »Petrus började ivrigt motsäga honom.» Lärjungarna hade förstått att Jesus verkligen var Messias. Men vad de ännu inte förstått var att Messias måste lida. Lärjungarnas bristande förmåga att fatta Jesu upprepade lidandesförutsägelser gjorde ett predikoförbud nödvändigt. Samtidigt ger Jesus dem en undervisning om vad som skulle hända honom. Det heter vid flera tillfällen att han »tog dem till sig» och undervisade dem. Evangelisten Markus säger att Jesus nu »var upptagen med att undervisa sina lärjungar», och han sammanfattar undervisningens innehåll i dessa ord: »Människosonen skall bli överlämnad i människors händer, och man kommer att döda honom och tre dagar därefter skall han uppstå.» [8]
Det är uppenbart att de ännu inte förstod Skriften (GT). De väntade sig nu en makt- och härlighetsuppenbarelse från sin Herre. När Jesus satt på Oljeberget, mitt emot templet, frågade Petrus och Jakob honom: »Säg oss, när allt detta (till slut) skall hända?» (13:4). Själva frågan visar att de ännu tänkte sig »fader Davids rike» som en yttre stat och med templet som sin helgedom. Apostlarna Petrus och Jakob begär också äreplatser i det härlighetsrike som de nu väntar sig skall upprättas. Det är då som Jesus ställer den frågan till dem: »Kan ni döpas med det dop som jag döps med?» De försäkrar att så är fallet. Jesus förklarar då att de skall få genomgå samma dop och avser därmed martyriet. Lika visst som han skulle genomgå blodsdopet på korset, lika visst skulle hans lärjungar få bära korset i Jesu efterföljd. Vad han här säger om apostlarnas martyrium, det är utsagt också om alla Kristi efterföljare. De kommer att få bära lidande och kors i Jesu efterföljd. »Om någon vill efterfölja mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig» (8:34). [9]
4. Jesus, den korsfäste, är uppstånden
Markus avslutar sitt evangelium med att berätta om hur kvinnorna på påskmorgonen fick höra uppståndelsens budskap. De fick befallning att gå till Jesu lärjungar och särskilt till Petrus och säga att de skulle få möta den uppståndne i Galileen. Det heter om kvinnorna att de »sade ingenting till någon, därför att de fruktade.» De var angelägna att bevara det budskap de hade hört och att frambära det till Jesu lärjungar. Och i bävan inför uppståndelsens under lämnade de graven. [11]
Påskdagens besök ute vid Jesu grav gav Jesu lärjungar öppnade ögon.»De såg och trodde.» De fattade och förstod. Aposteln Johannes skriver: »De hade ännu inte förstått Skriftens ord, att han skulle uppstå från de döda» (Joh 20:9). Men nu, på Påskdagen, förstod de Skriften och därmed Messiashemligheten (Joh 20:8f). Nu får de också uppdraget att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar (Matt 28:18ff). Beklädda med kraft från Pingstens andeutgjutelse gick de som Ordets första tjänare ut och predikade. Ur Petrus predikan på Pingstdagen kan vi citera: »Denne Jesus, som ni har korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och Messias… Ändra sinne och låt alla döpa er i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse» (Apg 2:36ff). [12]
Det är detta budskap som också i dag skall bevaras och förkunnas. [13]