1992/3 – Frågor och svar

Det är en mycket vanlig uppfattning i modern exeges att det skulle föreligga en motsägelse mellan Johannes evangelium och synoptikerna (Matt, Mark, Luk) i fråga om dagen för Jesu död och därmed också om dagen för den sista måltiden. Enligt synoptikerna har Jesus firat påskmåltid med sina lärjungar enligt lagens föreskrift på torsdagskvällen den 14 Nisan (Matt 26:17ff, Mark 14:12ff, Luk 22:7ff). Enligt Johannes framställning däremot, menar man, skulle nattvarden ha instiftats redan den 13 Nisan (onsdagen) och Jesu död ha inträffat torsdagen den 14 Nisan, den dag då man slaktade påskalammen. [1]

Vi är alltså, hävdas det, tvingade att välja mellan synoptikerna och fjärde eveangeliets uppgifter om Jesu dödsdag och därmed också mellan motsatta uppgifter angående nattvardens instiftande. Vi kan här anföra den framställning som ges i detta ämne i Biskopsmötets Bibelkommissions arbete »Bibelsyn och bibelbruk» (1970). Där heter det: »Som alla andra produkter av mänsklig verksamhet innehåller de bibliska skrifterna misstag och felaktigheter» (s 47). Som »ett välkänt fall», där »sinsemellan oförenliga uppgifter ges och där den ena följaktligen måste vara falsk», anger man sedan från Nya testamentet uppgifterna om Jesu dödsdag. Man påstår: »Enligt synoptikerna är det fråga om den 15 Nisan, medan Johannes anger den 14 Nisan (18:28, 19:14, 31).» [2]

I NT 81 sägs det också i en not till Joh 18:28: »Stället visar att Jesus enligt Johannesevangeliet korsfästes den dag på vars kväll påskalammet åts och högtiden började. Enligt de andra evangelierna deltog han i måltiden och avrättades följande dag.» [3]

Är det då verkligen ett fastslaget faktum att Johannesevangeliet motsäger synoptikerna i fråga om Jesu dödsdag? I arbetet »Det står skrivet – Biblicum svarar biskopsmötets bibelkommission» besvaras denna fråga på följande sätt: »Så enkelt är det inte. Bibelkommissionen kan knappast vara okunnig om att frågan om Jesu dödsdag är en mycket gammal fråga, som har belysts i ett otal arbeten. Uppgifterna i evangelierna om Jesu dödsdag är inte så utförliga och entydiga, att man har kunnat enas om deras tolkning. Det föreligger en rad tolkningsförslag, dels sådana som mynnar ut i att ingen motsägelse mellan synoptikerna och Johannes föreligger och dels sådana som mynnar ut i att en sådan motsägelse föreligger. Den tolkning som BK stannat för är långt ifrån oomstridd.» [4]

Vad säger då aposteln Johannes? Om vi förutsätter att Johannes har skrivit sitt evangelium efter synoptikerna, och att han var väl förtrogen med dessa vore det underligt, om hans uppgifter skulle stå i strid med deras. När man påstår att så är fallet stöder man sig främst på Joh 18:28, där det av 1917 års översättning verkar som om man morgonen efter Jesu tillfångatagande ännu inte ätit påskalammet. Men det uttryck som används i grekiskan »äta påsken» kan ha olika betydelser. »Paskha» kan betyda 1) den dag lammet slaktas 2) påskmåltiden 3) själva lammet 4) hela påskhögtiden. Uttrycket »äta påsken» kan därför betyda »fira påskhögtiden». Detta styrks av att ordet »påsk» på alla övriga ställen i Johannesevangeliet används i denna mening. [5]

Vidare vore det ytterst märkligt om man inte skulle ha kunnat gå in i pretoriet för att inte bli orenade. Visserligen blev man då oren, men orenheten upphörde vid aftonens inbrott (3 Mos 15), och man skulle då mycket väl ha kunnat äta påskalammet. Den naturliga förklaringen är i stället, att man inte kunde gå in i pretoriet, eftersom man skulle fira den stora högtidsdagen (15:e Nisan). [6]

Det tycks inte finnas någon anledning att anta en motsägelse mellan Johannes och synoptikerna, utan deras vittnesbörd syns klart och enstämmigt. Man har också påpekat att mannen som ägde salen i övre våningen inte alls blev förvånad över att lärjungarna skulle fira påskmåltiden (Mark 13-16). Det skulle han ha blivit, om de kommit en dag för tidigt. [7]