| Nr 3, 1992 sida 110

(Föredrag av John F Brug, professor i Gamla testamentets exegetik vid Wisconsin Lutheran Seminary, Mequon. Översatt av Christer Hugo.)

Med begreppet »Guds rike» avses i Skriften först och främst Guds styrelse och regering (Luk 17:21). Guds rike kommer närhelst och varhelst han regerar med sin makt och med sin nåd. Gud regerar med sin nåd i våra hjärtan genom Ordet och sakramenten. Genom nådens medel växer vi andligt. Vi växer också i vår förmåga och vår vilja att arbeta och verka som tjänare i hans rike. Gud använder oss som sina tjänare, tjänare genom vilka hans nådefulla herravälde sprids till andra. [0]

Temat för detta föredrag är: Gud regerar med makt och kraft, närhelst vi använder nådens medel för att föra dem som står utanför Guds nåderike in i hans rike genom tron. [1]

Guds rike kommer närhelst evangeliet predikas

Guds herravälde och makt är närvarande varje gång evangeliet predikas, »ty Guds ord är levande och kraftfullt och skarpare än något tveeggat svärd» (Hebr 4:12). Evangeliet »är en Guds kraft som frälsar var och en som tror» (Rom 1:16). »Ni är ju födda på nytt, inte i kraft av en förgänglig säd utan en oförgänglig, Guds levande ord som förblir» (1 Petr 1:23). Kraften i evangeliet är inte något som predikanten eller åhöraren lägger till. Liksom ett frö har evangeliet sin livgivande kraft inom sig självt. Såningsmannen planterar säden och vattnar den, men säden växer av sig själv (Mark 4:26-29). [3]

Guds frälsande kraft är närvarande varje gång evangeliet predikas, ty »Gud, vår Frälsare… vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen» (1 Tim 2:4). Guds inbjudan i evangeliet är ett allvarligt erbjudande om frälsning till alla människor. Kristus har dött för hela världens synder, och Gud har förklarat att all världens synder är förlåtna för Kristi skull. »Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser och har anförtrott oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud» (2 Kor 5:19-20). [4]

Den helige Ande verkar varje gång evangeliet predikas. I sin nåd räcker han över frälsningens gåva. De som avvisar evangeliet, de säger inte nej till en tom och verkningslös inbjudan. De avvisar den allvarliga, livgivande inbjudan som utgår från en nådig Gud. [5]

Eftersom Guds rike kommer närhelst evangeliet predikas, så uppträder vi som tjänare i Guds rike närhelst vi förkunnar evangeliet och närhelst vi stöder de kallade ämbetsbärarna som förkunnar evangeliet i vårt namn. »Därför är det vi som är skyldiga att understödja sådana, så att vi blir deras medarbetare för sanningen» (3 Joh v 8). Den store missionären Paulus gladde sig över att filipperna var med-delaktiga i evangeliet(Fil 1:5). [6]

Guds rike kommer närhelst evangeliet tas emot

När människor omvänder sig och tror evangeliet, blir de medborgare i Guds nåderike. Genom tron har vår himmelske Fader »gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset» (Kol 1:12). »Har Gud inte utvalt dem som är fattiga inför världen till att vara rika i tron och få ärva det rike han har lovat dem som älskar honom» (Jak 2:5). Alla som tror på Kristus åtnjuter rikets välsignelser både nu i tiden och för alltid i evigheten. »Gud har uppväckt oss med Kristus och satt oss med honom i den himmelska världen» (Ef 2:6). När han kommer i härlighet, »då skall Konungen säga till dem som står på hans högra sida: »Kom, ni min Faders välsignade! Tag i besittning det rike som har stått redo för er sedan världens grund blev lagd» (Matt 25:34). De obotfärdiga å andra sidan, de utesluter sig själva från Guds rike (1 Kor 6:10). När kyrkan därför utövar nyckelmakten i enlighet med Kristi befallning, så öppnar respektive stänger kyrkan porten till riket. »Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Vad du binder på jorden skall vara bundet i himmelen, och vad du löser på jorden skall vara löst i himmelen» (Matt 16:19). [8]

Vi som har blivit samlade in i Guds rike skall förtrösta och lita på att evangeliet skall fortsätta att ge resultat närhelst och varhelst det predikas. »Ty liksom regnet och snön faller ifrån himlen och inte vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så skall det också vara med ordet som utgår från min mun: det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det vartill jag hade sänt ut det» (Jes 55:10, 11). Likt senapskornet skall Guds rike växa från ett mycket litet frö till en stor planta. Likt jäst skall det sprida sig genom hela världen (Matt 13). [9]

Denna förtröstan har vi därför att vår Broder är den som för oss regerar världen. Jesus sade: »Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn!» (Matt 28:18-19). Eftersom Jesus har all makt i himmelen och på jorden och eftersom satan är bunden så att han inte längre kan förslava folken (Upp 20), så kan vi frimodigt förkunna evangeliet i varje hörn av världen. [10]

Den kristna kyrkan är på offensiven. Den gömmer sig inte inne i sin borg och sitter och trycker till dess Kristus kommer tillbaka. Kyrkan är ute på marsch. Den anfaller satans rike och krossar hans fängelsedörrar. »De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner befästningsverk. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt, som stolt reser sig upp mot kunskapen om Gud. Vi fångar varje tanke in under Kristi lydnad» (2 Kor 10:4, 5). Jesus lovade: »Jag skall bygga min kyrka, och helvetets portar skall inte bli henne övermäktiga» (Matt 16:18). [11]

Guds löfte att hans rike skall komma lär oss att vara optimistiska och entusiastiska, när vi söker dela frälsningens evangelium med människor runt omkring oss och människor långt bort, när vi söker dela evangeliet med fallna kristna och med dem som aldrig förr har hört det. Evangeliet kommer att vara kraften till frälsning ända tills Kristus kommer tillbaka. Gud samlar in sina utvalda ända till dess Nya testamentets tidsålder är slut. Och vi kommer att sprida evangeliet och att bedja »Tillkomme ditt rike» så länge Gud ger oss livet. [12]

Guds rike kommer närhelst evangeliet avvisas

Även om vi arbetar och ber för att kyrkan skall bli större till antalet medlemmar, så måste vi samtidigt akta oss för ett världsligt sätt att tänka här – ett tänkesätt som gör att vi bedömer evangeliets framgång eller våra evangelisationsmetoder efter hur många omvända som blir resultatet. Gud förhärligas och hans rike kommer t.o.m. när man avvisar vårt budskap. [14]

Nya testamentet lär oss visserligen att hoppas på och sträva efter att kyrkan skall växa till antalet medlemmar. Ibland handlar det om snabb och stor växt, såsom på den första Pingsten, då omkring 3000 blev omvända (Apg 2:41).Ibland handlar det om liten växt, såsom det var i Aten, där bara några få kom till tro (Apg 17:34). Paulus planerade och satte upp mål för att utvidga och expandera missionen. Ibland, som när det gällde planerna för provinsen Asien och för Spanien, kunde han inte sätta de planerna i verket på det sätt och vid det tillfälle som han hade tänkt sig. Herren gjorde om hans planer. [15]

Vi skall planera för och hoppas på att kyrkan skall växa i yttre storlek. Men när vi arbetar och ber skall vi samtidigt inse att vi inte i förväg kan bestämma, vad som till sist skall bli resultatet av vårt arbete. Vissa tider får kyrkan och kyrkans budbärare förmånen att grunda många församlingar och se stor yttre växt. Så var det för Paulus, och samma sak upplever vi just nu beträffande våra missionsprojekt i Centralafrika. Men vissa tider kallas den trogna kyrkan och dess budbärare till uppgiften att genom mörka dagar bevara en trogen kvarleva och till att förhärda resten. Den kallelsen hade ju både Elia, Jesaja och Hesekiel – ja, t.o.m. Herren Jesus själv. [16]

Jesaja var ivrig att predika, men Herren sade till honom: »Gå åstad och säg till detta folk: ‘Hör alltjämt, men förstå inget, se alltjämt, men förnim inget.’ Förstocka detta folks hjärta och tillslut dess öron, och förblinda dess ögon, så att det inte kan se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sitt hjärta, och omvända sig och bli helat» (Jes 6:9-10). Jesus tillämpade denna sanning också på sin gärning (Matt 13:14). [17]

Herren sade till Hesekiel: »Till barnen med hårda pannor och förstockade hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: ‘Så säger Herren, Herren.’ Och vare sig de hör på det eller inte – ty de är ett gensträvigt släkte – så skall de dock erfara att en profet har varit ibland dem» (Hes 2:4-5). Orden »och de skall förnimma att jag är Herren» förekommer mer än 50 gånger hos Hesekiel. Ofta förekommer uttrycket i sammanhang där det talas om nåd. Men väldigt ofta förekommer detta uttryck, när Guds dom kommer över dem som förkastar hans ord. Även de som avvisar evangeliet skall förnimma att Gud är Herren. [18]

T.o.m. när vår förkunnelse avvisas, kommer detta till sist att ge ära åt Gud. På domens dag blir det genom att vi har förkunnat klart att de förlorades fördömelse inte beror på någon försummelse från Guds sida, utan att fördömelsen beror på att de förlorade har visat ifrån sig Guds ord. Vår predikan blir ett ytterligare vittnesbörd på hur sant Jesus sade, när han utropade: »Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar kycklingarna under sina vingar. Men ni har inte velat» (Matt 23:37). Den världsomfattande förkunnelsen av lag och evangelium kommer att göra att de förlorade inte får någon ursäkt, precis som Jesus säger: »Hade jag inte kommit och talat till dem, hade de inte synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd… Hade jag inte bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annan har gjort, så hade de inte synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader» (Joh 15:22, 24). [19]

T.o.m. de som avvisar evangeliets budskap kommer att förhärliga Kristus, när han kommer tillbaka. Jesus sade till fariseerna: »Jag säger er: Härefter skall ni inte få se mig förrän den dag då ni säger: »Välsignad vare han som kommer i Herrens namn!» (Luk 13:35). När Kristus kommer åter i härlighet skall alla knän »böja sig, i himmelen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud Fadern till ära, att Jesus Kristus är Herren» (Fil 2:10, 11). [20]

Om vi verkligen lever i den tid, då »kärleken hos de flesta kommer att kallna» genom att »laglösheten tar överhand» (Matt 24:12), måste också vi kanske ibland mäta resultatet av vårt arbete i troheten hos några få, i stället för att mäta det i att många samlas in i kyrkan. I länder som t.ex. Japan arbetar missionärerna hårt och länge och ser lite synligt resultat. Men de kan lita på att även deras arbete kommer att förhärliga Gud, när Jesus kommer i sitt härlighetsrike. Också i ert land (och i ökande grad även i mitt land) verkar det som om vår kallelse kommer att bli att predika för människor, vilkas hjärtan blir allt mer förhärdade. Guds ord till Hesekiel gäller även oss: »Men Israels hus vill inte höra på dig, ty de vill inte höra på mig… Men se, jag gör ditt ansikte hårt såsom deras ansikten, och din panna hård såsom deras pannor… Du skall inte frukta för dem och inte förfäras för dem, då de nu är ett gensträvigt släkte» (Hes 3:7-9). [21]

Guds löfte att hans rike skall komma lär oss att vi måste fortsätta att predika, även där vi möter likgiltighet eller avvisas och där framgången är långsam. Också där skall Guds rike komma med kraft. [22]

Avslutning

Oavsett om vi predikar för människor som tar emot vårt budskap eller för människor som är förhärdade, så är vårt uppdrag ett och detsamma: att förkunna hela Guds lag och att förkunna det rena evangeliet. Resultatet av vår förkunnelse är i Guds hand. Till dess Kristus kommer tillbaka, måste vi vara beredda på att somligt av sådden faller på stengrunden medan somligt skjuter upp och bär frukt hundrafalt. Evangeliet kommer att fortsätta att vara »en doft av död» och »en doft av liv» (2 Kor 2:16). Under alla förhållanden kommer Kristus att bli förhärligad. [24]

Inget skall stoppa Guds rikes marsch. Ingenting skall göra att någon av hans utvalda går förlorade. Israels otro hejdade inte Guds rikes växt, utan påskyndade tvärtom att Guds rike spreds till hedningarna. Påven och den muslimske turken stoppade inte Guds rikes marsch. Inte heller trolösheten mot Skriften i reformationens gamla länder eller materialismen i så stor del av kristenheten kommer att stoppa den. Med oss eller utan oss, så kommer Guds rike. Om vi är försumliga när det gäller att sprida evangeliet, saktar Guds rike inte ner för att vänta på oss. Om Skandinavien och Amerika blir likgiltiga för att dela med sig av evangeliet, kommer Gud – som han gjort så ofta i det förflutna – att sända evangeliet vidare till andra folk, som älskar evangeliet och blir ivriga att sprida det. [25]

Att Guds rike kommer beror inte på oss. Men vi ber att det skall fortsätta att komma till oss, och genom oss till andra. Till dem som avvisar evangeliet kommer Guds rike med makt. När det gäller båda grupper ber vi: »Kom, Herre Jesus!» [26]