Av: Ingemar Furberg | Nr 4, 1992 sida 174

»Och när de (d.v.s. de elva lärjungarna) fick se honom (Jesus), tillbad de honom. Dock fanns några som tvivlade» [0]

I 1917 års översättning är Matt 28:17 översatt på ovanstående sätt. Denna översättning har versen alltid haft i svensk översättningstradition, och så har den också blivit översatt i en nyss given arbetsöversättning i Tidskriften Biblicum. Det kan ju tyckas vara alltför djärvt att ifrågasätta en översättning som har traderats i många århundraden. [1]

Inte desto mindre måste det sägas, att denna bibelvers har väckt många bibelläsares förvåning. Vid sin bibelläsning har de funnit att Jesus ofta bestraffar sina lärjungar för deras otro. Skulle han då vid detta tillfälle handla helt annorlunda mot dessa »några», som tillbad honom och på samma gång tvivlade på att det var honom de såg? [2]

Denna vers är också problematisk för många exegeter. Som exempel härpå skall anföras vad S. Odland skriver i sin kommentar till evangeliet (1937): »Ytterst kortfattat heter det, att de elva vid åsynen av Jesus ’tillbad honom’. Några av dem hyste dock tvivlande tankar i sina hjärtan, om det verkligen var han eller om det var en sinnesvilla.» Bibeltextens »några» har i Odlands utläggning blivit några »av dem», d.v.s. några av Jesu elva lärjungar, som samtidigt tillber och tvivlar. Odland kommer i stor förlägenhet och ursäktar dessa med att Jesus stod på långt avstånd från dem och sedan »träder närmare fram till dem och skingrar allt tvivel.» Men denna uppgift om det stora avståndet kan inte hämtas ur texten. I fortsättningen sägs endast, att Jesus »gick fram» och gav dem befallningen att gå ut i hela världen och förkunna evangeliet. [3]

Det är ju rätt naturligt att de som översätter »men några tvivlade», uppfattar textens ord »några» som likvärdiga med »några av de elva lärjungarna». Så gör också W. Hendriksen i sin stora kommentar till evangeliet (1975). På samma sätt som Odland förklarar han det hela med att Jesus uppenbarade sig för dem på långt håll, och att några av lärjungarna därför tvivlade. Men är inte detta en förlägenhetslösning? Problemet står kvar. Skulle det verkligen förhålla sig så, att några av apostlarna ännu kort före Jesu himmelsfärd tvivlade på att han var uppstånden men likväl kastade sig ner för honom i trons tillbedjan? Och skulle dessa »några» i tvivlets mörka stund ändå ha fått uppdraget att som uppståndelsens vittnen gå ut i världen och förkunna korsets och uppståndelsens evangelium! Borde inte tvivlet på att Jesus var uppstånden ha gjort dem föga lämpade för det uppdrag de fick? Lenski, som har skrivit kommentarer till alla böcker i NT, uppfattar denna vers så, att »Matteus endast talar om de elva, ty han är här endast intresserad av dem. ‘Hoi dé’ måste hänföras till dem. Men hur kan några av de elva ha tvivlat?» När en text ger så stora svårigheter, bör man undersöka om den har blivit rätt återgiven. [4]

“De  (elva lärjungarna) tillbad, men andra tvivlade.”

J. A. Bengel skriver i sitt kända arbete »Gnomon» att ‘hoi dé’ (»men de»/tvivlade/) betyder att det var »andra eller några» /som tvivlade/. Han har därmed sagt att »hoi dé» markerar subjektsväxling. Detta förhållande påpekas också i Moultons grammatik 3, s 37 och hos Blass/Debr/Funk 250: »men andra» (»but others»). Att det här är fråga om subjektsväxling är uppenbart. Alla är ense om att subjektet i den senare halvmeningen är några andra än hela den grupp av elva lärjungar som är subjekt i den föregående satsen. Om Matteus hade velat säga att alla de elva tvivlade, hade det naturliga uttrycket varit »edistasan dé». Man sätter helt riktigt in ett nytt subjekt: »andra» eller »några». Att inte några andra än de elva lärjungarna nämns i de föregående satserna är inget hinder för det förra tolkningsalternativet (»andra»), som ensamt nämns i Blass/Debr/Funks grammatik. [6]

Blass/Debr/Funk påpekar också att vi i Matt 26:67 har en subjektsväxling av samma slag. Där heter det: »Sedan spottade de (d.v.s. medlemmarna i Stora rådet) honom (Jesus) i ansiktet och slog honom med knytnäven. Andra (»hoi dé» – så översätter t ex NEV, NIV och Hendriksen) gav honom piskrapp och sade: ‘Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?’» »Andra» (»hoi dé») betecknar alltså en annan grupp än medlemmarna i Stora rådet. Att det här rörde sig om tempelstyrkans män, rättstjänarna, som var där tillstädes, är uppenbart (Luk 22:63). Vi måste här sätta in ett nytt subjekt. Subjektsväxling är ju mycket vanlig i grekiskan. Sammanhanget var ju så klart, att en närmare precisering inte behövdes. [7]

Dessa båda skriftställen har också fått en korrekt översättning i Erich Klostermanns kommentar (i Hans Lietzmanns Handbuch zum Neuen Testament, 1919): »Därefter spottade de honom i ansiktet och slog honom med knytnäven, men andra (d.v.s. rättstjänarna) gav honom piskrapp och sade…» (26:67f). »De elva lärjungarna gick till Galileen, till det berg, dit Jesus hade befallt dem att gå, och de såg honom och kastade sig ner för honom, men andra tvivlade» (28:17 – »Andere aber zweifelten»). Här skall också citeras ur McNeile, Alan Hugh, The Gospel according to St Matthew (1915): »Alla de elva tillbad, under det att ‘de andra’ /se Matt 26:67/ tvivlade.» [8]

Sammanfattningsvis skall sägas: Grammatiken säger oss att en subjektsväxling här föreligger. Men grammatiken svarar inte på frågan, om vi skall återge det nya subjektet med »andra» eller »några». Här måste innehållsanalysen fälla avgörandet. Den som är påverkad av en existentialistisk åskådning, enligt vilken tvivlet är det högsta uttrycket för den »sanna tron», finner det kanske helt naturligt att en sådan »djärv» tro, utan grund, också delas av »några» av de elva apostlarna.» Den som ger akt på det bibliska vittnesbördet, vad Skriften säger om Ordets första tjänare som ögonvittnen, finner här, att det var andra som tvivlade. [9]

Den subjektsväxling som står markerad här, kan knappast avse några av apostlarna. Det nytestamentliga materialet visar oss, att dessa såg och trodde och gick ut och predikade, på Jesu befallning. Den som ger akt på det bibliska vittnesbördet finner, att här måste det vara några andra som står omnämnda. Lika visst som Matteus i 26:67 talar om några andra, så gör han det också här. På samma sätt talar evangelisten Lukas om, hur efter Jesu uppståndelse »de elva och alla de andra» var församlade i Jerusalem» (Luk 24:33). Evangelierna berättar att sjuttio lärjungar och flera kvinnor följde Jesus. Därför är det naturligt att subjektet här syftar på några ur denna stora grupp. Skulle några av apostlarna ha varit åsyftade borde det ha stått i texten »några av dem». [10]

Vi vet vad evangelisten Lukas säger om apostlarna i Apg 1:1-3: »I min förra skrift, gode Teofilus, har jag berättat om allt vad Jesus gjorde och lärde, ända till den dag då han blev upptagen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. För dem hade han också genom många säkra bevis tett sig såsom levande, efter utståndet lidande. Ty under fyrtio dagar lät han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.» Om dessa apostlar säger Skriften, att de såg, de trodde och gick ut och predikade. »Ja», säger aposteln Johannes, »det vi har sett och hört, förkunnar vi för er, för att också ni skall vara förenade med oss i den gemenskap som vi har med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus. Och vi skriver detta för att vår (er) glädje skall vara fullkomlig» (1 Joh 1:3f). [11]