Av: Ingemar Furberg | Nr 4, 1993 sida 133

1917 års Bibel översätter: »Då tog Petrus till orda och sade till honom (Jesus): »Se, vi har övergivit allt och följt dig; vad skall vi få därför?» Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag er: När världen föds på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni, som har efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.» [0]

NT 81 översätter: Då sade Petrus: »Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?» Jesus svarade: »Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.» [1]

Vilken fråga ställer Petrus?

Frågar han efter vad vi skall få (så 1917) eller hur det blir för oss (NT 81)? Vi skall då börja med att se på textsammanhanget. »Då frågade Petrus honom (Jesus).» Det är uppenbart att bakgrunden till Petrus fråga är samtalet mellan Jesus och den rike unge mannen, han som gick bedrövad bort. Jesus avvisar inte Petrus fråga om lönen. Däremot avvisar han (Mark 10:35ff) sebedeussönernas begäran att få de främsta platserna närmast Jesus i den tillkommande världen. Petrus ställer nu frågan vad de skulle få. I den frågan låg en förväntan på lön. [3]

1917 års Bibel återger Petrus fråga helt korrekt. Så är inte fallet med NT 81. Den ger en översättning, som är felaktig såväl från innehållslig som från grammatisk synpunkt, när den i Petrus mun lägger frågan: »Hur blir det då för oss.» Vad grammatiken beträffar räcker det här med att hänvisa till en grundbok i grammatik, skriven av docent Chrys C. Caragounis. I denna ges någa typiska exempel på att dativ anger ägaren, s.k. possessiv dativ: »Matt 19:27: ‘Vad skall vi få/ha?’, Matt 18:12: ‘Om någon har hundra får’ (grek. ‘Om det är för någon hundra får’), Luk 2:7: ‘De hade ingen plats’ (Det var för dem ingen plats).» Den som har Heikel-Friedrichsen Grekisk-Svensk Ordbok kan slå upp det grekiska ordet »eimi» = vara. Där står: »e. tini = vara för någon = någon äger, har. Matt 19:27, Luk 1:7.» [4]

Skall världen återfödas?

Enligt NT 81:s översättning »vid världens återfödelse» avser detta ord »palingenesia», pånyttfödelse, en bokstavlig förnyelse av världen. I NT 81:s Uppslagsdel heter det: »Liksom den troende människan enligt NT är född på nytt skall också världen återfödas genom en ny skapelse, så att en bättre tillvaro uppstår (Matt 19:28).» Ordet »palingenesia» saknar emellertid en närmare bestämning i genitiv. I den grekiska texten finns alltså inte ordet »världen». Det måste också sägas att ordet »återfödelse, pånyttfödelse» inte passar i fråga om skapelsen, den opersonliga världen. För gnostikerna är världen ond, därför att den består av ond materia. För NT:s människa däremot är det människorna som är behäftade med skuld. Det måste därför sägas ligga nära till hands att säga, att liksom människan föds på nytt i dopet, så uppstår hon också på den yttersta dagen med en förnyad, förhärligad kropp. Alla skall vi förvandlas, säger aposteln Paulus (1 Kor 15:51). Att »världen» ofta förs in i texten beror på att ordet i fråga i stoisk filosofi beskrev förnyelsen av varje tidsålder i det ändlösa kosmiska kretsloppet. Ordet »palingenesia» anses hämtat från de grekiska stoikerna och sägs då också här behålla sin ursprungliga kosmiska innebörd. En förnyelse av världen skulle här vara uttryckt. [6]

Syftar ordet pånyttfödelse på tusenårsriket?

Gundry säger att ordet »troligen» (probably) syftar på Israels förnyelse, när Gud helt etablerar sitt rike på jorden. Den lutherske teologen Uuras Saarnivaara är mera säker på sin tolkning. Han skriver i sin isagogik »Can the Bible be trusted?»: Termen palingenesia = förnyelse, betyder »uppenbart» (apparently) förnyelsen här på jorden till en nära på paradisisk tillvaro under millenniet, d.v.s. tusenårsriket. Apostlarna kommer att döma eller tjäna som adminstratörer över Israels stammar. Jesus tycks här tala om samma saker som i sin liknelse om punden: Han säger i den att den nan som har ökat sitt enda pund skall det bli givet att styra över tio städer, och den som har ökat det till fem pund skall det bli givet att styra över fem städer (Luk 19:17ff). Ledande ställningar i tusenårsriket skall tilldelas efter vars och ens förmåga och trohet.» [8]

Hur har Saarnivaara kunnat komma fram till en sådan utläggning? Det skall då sägas, att han för att nå detta resultat måste göra flera ingrepp i den grekiska texten. Allra först låter han Petrus ställa den frågan, hur det »skulle bli för dem som hade lämnat allt.» Med hjälp av denna nya frågeställning, som den grekiska texten inte ger, kan Jesu svar uppfattas så, att »apostlarna skall ha ledande ställningar i tusenårsriket.» Vidare för han in ett nytt ord som inte finns i den grekiska texten och får därmed Jesu ord till Petrus att avse »världens förvandling till en nära på paradisisk tillvaro.» Till sist får textens ord om att dessa hans apostlar skall »döma» Israels tolv stammar en ny utläggning, när ordet »döma» sägs betyda att apostlarna »skall tjäna som administratörer över Israels stammar». »Döma» glider alltså över till att få betydelsen »härska»: Han säger att »apostlarna kommer att få döma eller tjäna som administratörer över Israels tolv stammar». Denna ledande ställning här på jorden sägs de få i tusenårsriket, ett ord som inte finns i texten. Det måste sägas att denna tolkning är byggd på en översättning som inte återger grundtexten, utan inför ett flertal undanglidande formuleringar i texten. [9]

Ordet pånyttfödelse syftar på de dödas uppståndelse

»Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron… Frågan uppstår då, vad det grekiska ordet pånyttfödelse betyder i detta sammanhang. Ordets grundbetydelse är pånyttfödelse, förnyelse. Det förekommer endast två gånger i NT. I brevet till Titus använder Paulus ordet som term för pånyttfödelsen i dopet (Tit 3:5). Alla är ense om att ordet »palingenesia» här har en eskatologisk innebörd. I stället för att använda ordet »uppståndelsen» använder han ett mera allmänt begrepp »pånyttfödelsen». Dagen när detta löfte om pånyttfödelse, förnyelse, skall uppfyllas är klart angiven med orden »när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron.» Vi vet av Skriften att det sker vid de dödas uppståndelse på domens dag (Matt 25:31). [11]

Den senaste utgåvan av Liddell-Scotts stora lexikon återger »palingenesia» med »uppståndelsen»: »Vid uppståndelsen (d.v.s. på den yttersta dagen), när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron.» Denna översättning är i sak riktig, men den vida betydelse som det grekiska ordet har kommer inte till uttryck. Ordets innebörd är här närmast denna: Vid pånyttfödelsen (I det nya livet), d.v.s. när de döda (troende) uppstår med förnyade, förhärligade kroppar. Ordet pånyttfödelse syftar alltså på de dödas uppståndelse. Ordet är närmast synonymt med Skriftens term »den nya tidsåldern». Denna uppståndelse till liv, till evigt liv (Dan 12:2) äger rum vid den gamla tidsålderns slut (Matt 24:3, 28:20), när den nya börjar (Matt 25:31). Jesus utsäger alltså här att hans apostlar »i det nya livet, när de döda (troende) uppstår med nya, förhärligade kroppar», skall ha del i hans domsmakt, en funktion som av aposteln Paulus också tillskrives alla kristna (1 Kor 6:2). Den bästa översättningen ges nog i Kungl. Maj:ts provöversättning 1774. »I det förnyade livet (Vi skulle nog hellre säga: I det nya livet, när Människosonen…» Ordet kan närmast återges med »de dödas livgivning», en term som Odeberg använder vid översättningen av hebreiskans »techijjat ham-metim». I följande vers ger Jesus ett löfte, som gäller inte bara apostlarna utan alla troende: »Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han skall få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv.» [12]