Toronto-väckelsen sprider sig

Av: I. F. | Nr 2, 1995 sida 61

Pastor Kenneth Grönroos har besökt Toronto och rapporterar i den finska tidningen »Korsets budskap» därifrån. Han skriver inledningsvis om gudstjänsten där: »Folk uppmanas att ofta komma fram till förbön. Många faller till golvet och uppmanas att ligga kvar och ‘vila i Anden’, eftersom man menar att personen är under inflytande av den helige Ande och processen inte får avbrytas. En del ligger i timmar och ‘blötläggs’ i Anden. Förebedjare återvänder gång på gång för att betjäna dem som är under andens inflytande. ‘Give him more’ och ‘fill him upp’! ‘Ge mer! ‘Fyll honom ända upp’ är favorituttryck bland förebedjarna i Toronto. ‘Soak it in’ säger pastorn ofta till dem som berörts av Guds kraft. ‘Soak’ betyder att blötläggas, att få rotblöta.» [0]

Grönroos skriver om dessa ovanliga yttringar. »Så långt jag kan se har vi att göra med ett genuint Andens nedslag. Yttringarna är ovanliga, men inte främmande. De har förekommit i alla väckelser.» Till skillnad från tidigare väckelser betecknas denna som ‘icke-kommersiell’, dvs den leds inte av lysande ledare. »Ingen vet vem som skall predika, och i detta starka andliga flöde fungerar vanliga medlemmar i församlingen som förmedlare av kraft och helande på ett fascinerande sätt.» Grönroos sammanfattar: »Anden är densamme. Därför har vi anledning att tro att vi kommer att få se ett liknande nedslag i vårt land. Guds folk i alla läger verkar idag vara mogna för att ur djupet av sitt hjärta ropa: Välkommen helige Ande!». [1]

Ja, det ser ut som skulle Grönroos bli bönhörd. Angående Torontorörelsens framväxt, inflytande och utbredning ger han följande upplysningar: 10000 pastorer har besökt församlingen i Toronto. 4000 församlingar i England har berörts av denna förnyelse och gett upphov till tilltagande bekymmer för den Anglikanska kyrkan. En kyrkoherde fick t.ex. avlysa en kvällsgudstjänst med nattvard och flytta ut bänkarna från mittskeppet, därför att så många av hans församlingsmedlemmar låg på golvet efter att ha upplevt ‘Toronto-välsignelsen’, som den kallas efter staden där den uppstod. Grönroos uppger också att David Pytches har besökt även den lutherska kyrkans församlingar i Finland och att dessa starkt engagerats i det nya skeendet. [2]

Det är uppenbart att människor har uppmärksammat Andens yttre manifestationer. Av det som har hänt i Toronto kan vi förstå att det är många församlingar som tydligen väntar sig en stor andeutgjutelse. Det »fulla» evangeliet skall återuppliva den första pingstens synliga nådegåvor, tänker man sig. Det som skedde på pingstdagen kan sammanfattas på följande sätt: Den helige Ande utgöts över alla de församlade (Apg 1:15), dvs hela församlingen, bestående av hundratjugo personer. Vid denna andeutgjutelse hördes ett dån från himlen. Till detta hörbara tecken kom också ett synligt: »tungor som av eld» (Apg 2:2). När dånet hördes strömmade allt folket till. Att en så stor skara samlades tyder på att detta hände i templet. Till denna stora högtid hade folk från hela det romerska världsriket kommit till Jerusalem. Det visade sig då att dessa som blivit uppfyllda av den helige Ande talade på ett sådant sätt att alla hörde dem tala på sitt eget modersmål (Apg 2:8) och förkunna Guds stora gärningar. Språkförbistringen var upphävd. [3]

Till dessa, som inte visste vad de skulle tro, håller då aposteln Petrus en predikan, en pingstpredikan. Den gjorde ett starkt intryck på åhörarna och de frågade: »Bröder, vad skall vi göra?» Petrus svarade dem: »Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni som gåva den helige Ande.» Och det heter om dem som tog till sig hans ord att de lät döpa sig, och den dagen ökades de troendes antal med inemot tre tusen. [4]

Vad som skedde på pingstdagen det hade Jesus förberett sina lärjungar på: Den uppståndne Jesus hade gett sina lärjungar missionsbefallningen: »Mig är given all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, och lär dem att hålla allt det jag har befallt er, och jag skall var med er alla dagar intill tidens slut (Matt 28:18f). [5]

På pingstdagen hördes Petrus predikan. Han förkunnade Kristus som Messias och Frälsare och uppmanade människor att ångra sina synder och taga emot det heliga dopet som skänkte syndernas förlåtelse och förmedlade den helige Ande. Petrus förkunnade trons huvudstycke, läran om synd och nåd. Jesus hade ju också i sitt avskedstal till sina lärjungar sagt: »När han kommer (den helige Ande, Hjälparen, som skall komma till er,) skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd, ty de tror inte på mig, i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern (rättfärdighet, dvs den rättfärdighet som Kristus skänker), och ni ser mig inte mer, i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd» (Joh 16:8f). Kristus är segerherre över denna världens furste, det är Satan. [6]

När jag ser vad som nu händer i Toronto och nu sprids över den arma kyrkan i världen, kommer jag att tänka på vad som för drygt 10 år sedan hände mig. Jag stod utanför porten till vårt hus och väntade på att bli hämtad i bil. När jag då såg en man, klädd i en mycket fin päls, komma gående tog jag ett steg tillbaka, så att han skulle kunna passera. Men när han kom fram till mig stannade han plötsligt, vände sig mot mig och frågade: Vet ni vem jag är? Jag sade då att jag inte visste det. Då svarade han. Det är jag som får folk att falla. Jag påminde mig då att jag hade sett i tidningen att sådana företeelser som att folk föll vid gudstjänsten hade ägt rum vid en främmande talares besök i Göteborg. Jag sade till honom att evangelium är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, och att Skriften säger om en sådan: »Han faller inte, ty Herren är stark nog att hålla honom upprätt» (Rom 14:4). Pastorn blev mycket förargad på mig, uttryckte än en gång sin förundran över sin andekraft, och gick sin väg. [7]

Men är det en pastors uppgift att gå omkring och skryta över att han har psykiska krafter som får folk att falla ner på golvet. Vi vet att det finns sådana människor som har en benägenhet att vilja härska och råda över andra människor. En pastors uppgift måste ju vara att som Kristi tjänare förkunna Guds ord och förvalta sakramenten. Som evangeliets tjänare har han uppgiften att i alla kristnas namn offentligt förkunna Kristi evangelium. Evangeliet är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Pastorn behöver inte alls ha stor egen kraft. Det framgår av Skriften. Till församlingens ängel i Filadelfia »säger den Helige: ‘Din kraft är ringa och du har tagit vara på mitt ord och har inte förnekat mitt namn’» (Upp 3:8). Varje kristen uppmanas också av aposteln Petrus: »Ni skall alltid vara redo att svara var och en som av er begär skäl för det hopp som är i er» (1 Petr 3:15). Det är farligt att söka vinna utomordentliga krafter för egen del. Den stränga varning som aposteln Petrus ger gnostikern Simon, den f.d. trollkarlen, visar hur farlig makten kan bli när den blir något som en människa eftersträvar mer än allt annat (Apg 8:9ff). [8]