Av David Kuske. Forts. från nr 2/1997.
III
Skriftens enda världsåskådning (»worldview») är den övernaturliga
Det moderna förnekandet av det övernaturliga
För de flesta kristna är den princip som fastställs i kapitel-rubriken självklar. Detta är vad Skriften lär. Detta är vad varje kristen före 1700-talet trodde. Som kristna skulle vi normalt antaga, att var och en som läser Bibeln i (med) tro, läser denna bok med den självklara förutsättningen att det finns en Gud. Denne Gud är inte bara iakttagare av människosläktet. Han skapade det, och efter syndafallet frälste han det genom att sända sin ende Son som dess Frälsare. [2]
Men denna förutsättning är inte längre given i vår tid. Satan har varit helt framgångsrik med att förändra denna grundläggande åskådning även bland ett stort antal av dem som kallar sig kristna. Detta har fått till följd att mycket av den bibelutläggning, som ges i våra dagar, inbegriper ett förnekande av det övernaturliga i Bibeln, antingen helt eller delvis. Vi hänvisar då till den utläggningsmetod som är känd under namnet den historisk-kritiska metoden. [3]
Den historisk-kritiska tolkningsmetoden är dess värre den mest allmänt accepterade formen av bibeltolkning i kristenheten av i dag. Metoden är av flera olika slag. Del tre i denna bok (kapitlen 10-13) kommer att i detalj redogöra för hur flera former av denna metod skiljer sig från varandra. Men alla formerna antingen förnekar eller inskränker den övernaturliga världsåskådningen sådan den presenteras i Bibeln. [4]
Verbal inspiration förnekas eller inskränks. Under förnekas av somliga, bortförklaras av andra, och sägs vara av ringa vikt av ytterligare andra. De historiska berättelserna om Guds styrelse av skeendet i historien för att utföra hans frälsningsplan förnekas eller ifrågasätts, eller bortser man helt enkelt ifrån dem som varande av ringa vikt. [5]
Hur kommer människor fram till dessa slutsatser i fråga om det övernaturliga i Skriften? De vidhåller bestämt, att Skriftens ord måste underkastas »vetenskaplig» undersökning. Form-, käll- och redaktionskritik, som härrör direkt från rationalismens förnekande av det övernaturliga, används för att avgöra om givna ställen i Bibeln är historiska berättelser eller inte. Som kapitel 9 kommer att visa, är detta rationalismens sätt att söka bortse från det övernaturliga och så även bevisa att Skriften är människoord snarare än Guds verbalt inspirerade Ord. [6]
Det är enbart på grund av förnekandet av det övernaturliga i vår tid som tolkningsprincipen i detta kapitel behöver fastställas. Varje förnekande av det övernaturliga motsäger Skriftens grundläggande världsåskådning. [7]
Skriftens världsåskådning
Skriften presenterar den dystra historien om ett syndigt människosläkte, i vilket det finns endast en oföränderlig storhet, nämligen Gud, som i sin nåd och makt utarbetar sin frälsningsplan för alla människor. Ef 1:22 säger att Gud har ställt allt under Jesu kontroll, att han skall låta allt i världen tjäna sina troendes bästa. [9]
Ef 1:22 [10]
Gud lade allt under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen. [11]
Psaltarpsalmen 2 sammanfattar Skriftens världsåskådning på detta sätt: Denna världens härskare försöker i sin dårskap att strida mot den allsmäktige Guden och hans Son, Frälsaren. Gud ler åt dem. Han sänder sin Son för att frälsa folken och härska över alltsammans. Detta vållar bestörtning hos dem som motsätter sig honom och ger välsignelse åt dem som förlitar sig på honom. [12]
Ps 2 [13]
Varför larmar hedningarna och tänker folken fåfänglighet? Jordens kungar reser sig upp, och furstarna rådslår med varandra mot Herren och hans Smorde (Messias). »Låt oss slita sönder deras bojor», säger de, »och kasta deras band ifrån oss.» Han som bor i himlen ler, Herren bespottar dem. Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem: Jag har själv insatt min konung på Sion, mitt heliga berg. /Messias talar:/ »Jag vill förkunna vad Herren har beslutat: han sade till mig: »Du är min Son, jag har i dag fött dig. Begär av mig, så skall jag ge dig hedningarna till arvedel, och jordens ändar till egendom. Du skall härska över dem med järnspira och krossa dem som lerkärl. Så kom nu till förstånd, ni jordens kungar, låt varna er, ni domare på jorden. Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan. Hylla Sonen, så att han inte vredgas och ni förgås på er väg, ty snart kan hans vrede uppväckas. Saliga är alla de som tar sin tillflykt till honom. [14]
Psalmerna 33 och 46 uttrycker gång på gång den troendes övertygelse. Han vet att Gud är en Gud som inte endast vakar över allting utan också ingriper i världens angelägenheter, närhelst han finner för gott att göra så i enlighet med sin frälsningsplan. [15]
Gud har styrt och styr alltjämt historiska händelser för att verkställa sin frälsningsplan. [16]
Ps 33:10-22 [17]
Herren gjorde hedningarnas planer om intet, han lät folkens tankar komma på skam. Men Herrens planer står fasta i evighet, hans hjärtas avsikter från släkte till släkte. Saligt är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till arvedel åt sig. Från himlen skådar Herren ner och ser alla människor. Från sin boning ser han alla som bor på jorden – han, som formar allas hjärtan, som ser allt de gör. En kung segrar inte genom sin stora styrka, en hjälte räddas inte genom sin stora kraft. Förgäves väntar man sig seger genom hästar, trots all sin styrka kan de inte rädda. Men Herrens ögon är vända till dem som fruktar honom, till dem som hoppas på hans nåd. Han vill rädda dem från döden och behålla dem vid liv i hungerns tid. Vi väntar i hoppet efter Herren, han är vår hjälp och sköld. I honom gläder sig våra hjärtan, vi förtröstar på hans heliga namn. Din nåd, Herre, vare över oss, såsom vi hoppas på dig. [18]
Ps 46 [19]
Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden väl beprövad. Därför skulle vi inte frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet, om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. Gud bor där inne, den vacklar inte. Han låter höra sin röst, då försmälter jorden. Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Kom och skåda Herrens verk, gärningar som väcker häpnad gör han på jorden. Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna. »Bli stilla och besinna att jag är Gud. Upphöjd är jag över folken, upphöjd på jorden. Herren, den Allsmäktige är med oss, Jakobs Gud är vår borg. [20]
I Apg 13:17-41 inskärper den inspirerade författaren, att Gud gång på gång ingrep i världshändelserna. De händelser som ägde rum var inte bara slumpartade. Allt var snarare styrt av honom. [21]
Apg 13:17-41 [22]
Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder, och han tog hand om sitt folk, när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån, och under fyrtio år hade han fördrag med dem i öknen. Han utrotade sju folk i Kanaan och gav deras land i arv åt sitt folk. Detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. Men Gud avsatte Saul och gjorde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd.»Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjärta. Han skall utföra min vilja i allt.» Av hans efterkommande har Gud enligt sitt löfte fört fram Jesus som Frälsare för Israel… Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni som fruktar Gud, till oss har detta budskap om frälsning blivit sänt. Ty Jerusalems invånare och deras ledare förstod inte vem han var. Genom att döma honom har de uppfyllt profeternas ord, som föreläses varje sabbat. Fastän de inte fann något giltigt skäl att döma honom till döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. Och när de hade fullgjort allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav. Men Gud uppväckte honom från de döda… Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet, att det löfte som gavs till våra fäder, det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå… Den som Gud uppväckte från de döda såg inte förgängelsen. Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom Jesus som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt, som ni inte kunde frias från genom Mose lag. Se, ni föraktare, häpna och gå under, ty en gärning utför jag i era dagar, som ni aldrig kommer att tro, även om någon berättade den för er.» [23]
På dessa och talrika andra ställen likt dessa, talar Bibeln i stor klarhet om, att Gud har styrt historien i det förgångna och ännu i dag gör så för att utföra sin avsikt att skänka frälsning (»to accomplisch his saving purpose»). [24]
Under
Jesu under bevisade att han är Guds Son och vår Frälsare
Skriften behandlar undren som verkliga händelser, inte som tomma antaganden hos människor utan vetenskaplig läggning. Jesus anförde sina under som bevis på, att han är både Guds Son och den utlovade Messias. [27]
Joh 10:38 [28]
Men om jag gör min Faders gärningar (dem), så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå, att Fadern är i mig och jag i Fadern. [29]
Joh 14:11 [30]
Tro mig: Jag är i Fadern, och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull. [31]
Jesus och Petrus pekade på det faktum att Jesu under var skäl till att Guds dom drabbade dem, som förnekade honom och korsfäste honom. [32]
Joh 15:24 [33]
Om jag inte bland dem hade gjort sådana gärningar, som ingen annan hade gjort, så skulle de inte ha synd. Men nu har de sett dessa under och har hatat både mig och min Fader. [34]
Apg 2:22, 23 [35]
Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man, som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet… Med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. [36]
Undren är en viktig del av Jesu frälsningsverk. Om dessa under inte har ägt rum har vår frälsning aldrig ägt rum. [37]
Att Jesus är född av jungfrun, att han är både Gud och människa i en person, att han uppstått ur graven, stigit upp till himmelen är hörnstenar i Guds frälsningsplan. Utan dessa under har vi ingen Frälsare och ingen frälsning. [38]
När ängeln kom till Josef i en dröm och meddelade Jesu avlelse av den helige Ande i Marias moderliv (Matt 1:20, 21), så utgick han från detta faktum att detta barn skulle bli Frälsaren. Genom jungfrufödelsens under föddes Jesus utan synd som Gudamänniska. Såsom bibelversen i 1 Timoteusbrevet här nedan visar, var det viktigt att Jesus är Gudamänniska. Det var nödvändigt för honom att vara den medlare som genom sin offerdöd skulle bringa frid mellan Gud och människorna. [39]
Matt 1:20, 21 [40]
Men när Josef tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: »Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.» [41]
1 Tim 2:5 [42]
Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, mannen Kristus Jesus. [43]
Paulus förklarar, att om undret med Jesu uppståndelse inte hade hänt (1 Kor 15:14-19), då är vår tro meningslös. Vi har ingen förlåtelse och inget hopp om evigt liv. Jesus förklarade för sina lärjungar (Joh 14:2, 3), hur full av tröst undret med hans himmelsfärd var för dem. [44]
1 Kor 15:14-19 [45]
Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. Ty om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi endast i detta liv sätter vårt hopp till Kristus, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. [46]
Joh 14:2, 3 [47]
I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er, att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. [48]
Inspirationens under
Gud gav oss sitt ord genom inspirationens under
Skriften lär, att Gud gav oss sitt ord genom inspirationens under (se kap. 1). Fastän skriven av människor, har Skriften inga mänskliga brister sådana som oklarhet eller fel, eftersom Gud ledde männen i deras skrivande. Han inte bara styrde det allmänna innehållet i det som de skulle säga, utan han vägledde dem också i de ord med vilka de brukade uttrycka det. Denna Guds övernaturliga handling är klart utsagd på många ställen i Bibeln. I kapitel 1 citeras ställen (2 Petr 1:21, Hebr 1:1, Matt 1:22, Joh 14:26, 16:13, 14), som direkt fastslår denna sanning. [51]
Det finns också talrika ställen, som helt enkelt säger att Gud talade, när GT:s profet eller NT:s apostel sade eller skrev något. För att bara ge några exempel bland många, tänk på hur ofta Matteus säger. »Detta skedde för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt (eller, vad som sades) genom profeten…» (Matt 1:22, 2:15, 17:23, 4:14 och så vidare). Eller lägg märke till hur Lukas berättar, att Petrus och den första församlingens medlemmar tog det för givet, att det verkligen var Gud som talade genom GT:s alla profeter. [52]
Apg 3:18 [53]
Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse, som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. [54]
Apg 3:21 [55]
Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer, då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. [56]
Apg 4:25 [57]
Du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare. »Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut meningslösa planer?» [58]
Paulus och Petrus betonar, att detsamma är sant i fråga om det som apostlarna sade och skrev som Guds budbärare. [59]
1 Kor 2:12, 13 [60]
Vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. [61]
2 Petr 3:2, 15 [62]
Jag vill påminna er om vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna och om budskapet från Herren och Frälsaren, vilket ni har hört era apostlar förkunna… Räkna med att vår Herres tålamod tjänar till er frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er med den vishet som Gud gav honom. [63]
Detta Guds övernaturliga handlande är en viktig del av vår kristna tro. Att Skriften är verbalt inspirerad övertygar oss om några mycket viktiga fakta i fråga om Bibeln. [64]
1/ Tron kan tryggt hoppas på Bibelns alla löften, eftersom Gud står bakom vart och ett av dessa löften. [65]
2/ Bibelns ord är den grund, varigenom sann lära kan fastställas och läras och alla fel kan påvisas och förkastas. [66]
3/ När vi läser och lär oss det, överbevisar Gud oss om synd och får oss att misströsta om vår egen förtjänst eller våra egna gärningar. [67]
4/ När vi läser och lär oss det, arbetar den helige Andes kraft på att skänka oss tro och frälsning. [68]
Om Bibeln däremot är på något vis människoord, saknar alla fyra av dessa utmärkande drag (»points») förankring i verkligheten. Om Gud inte talar till oss i varje ord i Bibeln, hur kan då tron vara viss om, huruvida alla dess löften är sanna eller inte? Hur kan vi då vara vissa om vilka av dess lärdomar som är sanna och vilka som är falska? Hur kommer dess budskap i lag och evangelium att tala till oss med någon övertygelse, eller hur kan vi i fast övertygelse lära ut dess budskap till andra, om vi inte är vissa om, huruvida dess budskap verkligen är Guds sanna budskap eller inte? [69]
Sammanfattning
Den som förnekar eller ifrågasätter det övernaturliga kommer säkert att misstolka Bibeln av tre skäl: [71]
1/ Han kommer inte att se, att det centrala budskapet i Bibeln är Guds frälsningsplan, eftersom han kommer att förneka eller ifrågasätta, att Gud styr händelserna i denna värld med ett enda mål i sikte, nämligen att utföra sin frälsningsplan. [72]
2/ Han kommer aldrig att förstå Kristi person och verk på ett rätt sätt, eftersom han förnekar eller ifrågasätter antingen de under Jesus utförde eller de under som är en avgörande del av hans frälsningsverk. [73]
3/ Han kommer att förneka och ifrågasätta en del eller allt vad Bibeln lär, eftersom han förnekar eller ifrågasätter Skriftens gudomliga karaktär. [74]
Endast den troende, som vet och accepterar det faktum att Gud är allsmäktig, att Gud har gjort och fortsätter att göra många saker genom sin makt, kan rätt tolka Bibeln. Det är sant, eftersom Skriftens enda världsåskådning är den övernaturliga. [75]