Vilken översättning av Jesaja 7:14 är den rätta, »se jungfrun skall bliva havande» eller »se, den unga kvinnan skall bliva havande»? Med andra ord: betyder det hebreiska ordet ha-almá »jungfrun» eller »den unga kvinnan»? [0]

I Dagen 17/12 1974 ger docent Tryggve Mettinger följande svar: »Detta ord är tydligen neutralt i fråga om en kvinnas jungfrulighet. Det kan användas om kvinnor, som utifrån sammanhanget framstår som orörda jungfrur (1 Mos. 24:43, Höga Visan 1:3). Och det kan också användas om kvinnor, som ingår i ett harem (Höga Visan 6:8), och vilka man på goda grunder kan misstänka för att ha gjort sin sexuella debut – för att låna ett uttryck från modern utredningssvenska.» [1]

Detta svar är minst sagt förvånande. Det hebreiska ordet almá användes i GT aldrig om kvinnor, som »man på goda grunder kan misstänka för att ha gjort sin sexuella debut». I Moseböckerna förekommer ordet två gånger. I 1 Mos. 24:43 är det helt klart fråga om en orörd jungfru, jämför v. 16! (1917 års bibelöversättning har felaktigt »en ung kvinna» i stället för det riktiga »jungfrun»). I 2 Mos. 2:8 används ordet om Mose syster, som omöjligen kan ha gjort »sin sexuella debut» (1917 har översättningen »flickan»). [2]

I Höga Visan förekommer ordet almá likaledes två gånger, här i pluralis. Först i 1:13, där det också enligt Mettinger är fråga om »orörda jungfrur» (1917 har översättningen »tärnorna»). På det andra stället, 6:7 (i den hebreiska texten 6:8), skulle vi sålunda ha ett belägg för att almá kan användas om kvinnor som gjort sin sexuella debut. Det vill vi på det bestämdaste ifrågasätta. Var och en kan själv se av texten att »jungfrurna» (1917: »tärnorna») klart utgör en tredje grupp vid sidan om »drottningarna» och »bihustrurna». Dessa jungfrur var hovjungfrur, som passade upp i palatset. I den mån konungen tog till sig en sådan hovjungfru, blev hon en bihustru och hörde inte längre till gruppen »jungfrur». I vers 8 kallas dessa för »döttrar»(1917 har »jungfrur», vilket är sakligt, riktigt). [3]

Förutom i Jes. 7:14 förekommer ordet också i Ps. 68:26 och Ords. 30:19. Ingen kan hävda att det här måste vara fråga om någonting annat än »jungfrur» (1917 har översättningen »ung kvinna»). Dessutom förekommer uttrycket »på jungfrurs vis» i Ps. 46:1 och 1 Krön. 15:20. Vad detta uttryck innebär är oklart. Man kan gissa att det vill ange att man skall spela »i hög tonart». 1917 års övers. vågar ingen översättning utan skriver endast »till Alamót» (= till jungfrur). [4]

På den inledningsvis ställda frågan vill vi sålunda svara, att samtliga belägg för ordet almá i Gamla testamentet talar för att Jes. 7:14 skall översättas: »Se, jungfrun skall bli havande.» Matteus gör sålunda ingen precisering i 1:23 av ett ord som är »neutralt i fråga om en kvinnas jungfrulighet» utan han översätter precis så precist som det står i Jes. 7:14. Vad som fullbordas i och med Jesu födelse är precis det som Jesaja profeterat om 730 år tidigare. Om Jesaja 7:14 mera allmänt betyder en ung kvinna, som inte behöver vara en jungfru, blir bevisföringen i Matt. 1:18-25 obegriplig. Ty i så fall kunde Jes. 7:14 lika mycket bevisa att Jesus inte var född av en jungfru. Men enligt Matteus blev Maria »havande av den Helige Ande» (v. 18), »det som är avlat i henne är av den Helige Ande» (v. 20), och detta är precis det som Jesaja har förutsagt. Det framgår av den hebreiska texten utan hjälp av någon preciserande inläsning eller »ovetenskaplig» trostolkning. [5]

Det är inte ett objektivt vetenskapligt studium av Bibeln som lett fram till översättningen »den unga kvinnan» av det hebreiska ha-almá. Tvärtom är det en subjektiv rationalism som ligger bakom denna översättning. Eftersom en jungfru inte kan föda barn, har man sagt sig, så måste ha-almá i Jes. 7:14 betyda något annat än »jungfrun». Rationallsten Socinus (1539-1604), som gick till storms mot ortodoxa läror, t.ex. läran om Kristi gudom och Treenigheten, hittade på att ha-almá är benämningen på en kvinna innan hon fått sitt första barn. Rationalisten Gesenius kunde inte heller tänka sig att en jungfru blev havande och hävdade därför i sitt epokgörande lexikon att almá inte betyder jungfru utan »en ung kvinna». Några vetenskapliga, filologiska skäl kan han inte anföra. Han hänvisar endast till Socinus! Och moderna teologer har hänvisat till Gesenius! Vi för vår del hänvisar till Bibeln. Tillbaka till Bibeln! [6]

Seth Erlandsson

PS. I Dagen av den 25 jan. var ovanstående artikel införd med ett svar av min vän, docent Mettinger. I sitt svar vidhåller Mettinger sin uppfattning, att det mest sannolika är »att alm´a har den mera allmänna betydelsen av ‘ung kvinna’». [7]

Mettinger framhåller att betydelsen av almá inte entydigt framgår av de ställen, där ordet förekommer. Han menar att det kan tänkas att almá i Ords. 30:19 kan avse en kvinna »inom ett äkta förbund», eftersom det talas om en äktenskapsbryterska i nästa vers och denna vers kanske är avsedd att kontrastera mot v. 19. Vidare framhåller han, att även om alamót (»tärnorna») i Höga Visan 6:7 (v. 8 i hebreiskan) avser en tredje grupp bredvid »drottningarna» och »bihustrurna», kan de ha varit gifta med andra män vid hovet eller i staden. Utifrån den gamla goda skrifttolkningsregeln att »låta Skrift tolka Skrift» menar så Mettinger att de ovissa ställena talar för att almá har den mera allmänna betydelsen »ung kvinna». [8]

Jag undrar om inte Mettinger missförstått regeln om att »låta Skrift tolka Skrift». Enligt denna regel bör ju de vissa ställena tillåtas kasta ljus över de mera ovissa. Om nu almá på flera ställen helt entydigt betecknar »en jungfru, som ingen man hade känt» (1 Mos. 24:16) och inget av de s.k. ovissa ställena entydigt visar att almá där betyder något annat, bör ju saken vara klar. Om man kommer fram till en mera allmän betydelse av almá utifrån en spekulation över vad som kan tänkas i de icke entydiga fallen, tillämpar man knappast regeln »låt Skrift tolka Skrift». [9]

Det vore en helt annan sak om det kunde påvisas att almá klart betecknar en icke-jungfru i något eller några fall. Det räcker då inte med en spekulation om att alamót i HV 6:7 skulle kunna ha varit gifta eller att almá i Ords. 30:19 skulle kunna avse en gift kvinna. Förutom att en sådan spekulation strider mot vad almá betecknar i t.ex. 1 Mos. 24, så är det ytterst ohistoriskt att tänka sig att alamót »var gifta med andra män vid hovet eller i staden». Den gifta kvinnan tilläts knappast att ha ett extra-arbete utanför hemmet, allraminst vid hovet, där endast jungfrur fick anställning. Inte heller kan omnämnandet av en äktenskapsbryterska i Ords. 30:20 – annat än ytterst spekulativt – kräva att almá i v. 19 bör avse en gift kvinna. Kontrasten blir väl inte mindre, om almá också här betecknar en jungfru? [10]

Givetvis kan man också spekulera över, varför profeten Mika i kap. 5:3 inte upprepar ordet »jungfrun» utan i stället använder uttrycket »hon som skall föda». Men här ligger tyngdpunkten på barnets natur, att det är fråga om den Evige själv och hans människoblivande. Den som skall låta sig födas är en furste, »vilkens utgång har varit av begynnelsen och av evighet» (Mika 5:2). [11]