Av S. E.

I 1 Sam. 21:1-23:13 får vi veta hur det kom sig att Ebjatar blev överstepräst. Ebjatar tillhörde de »Herrens präster», som tjänstgjorde vid tabernaklet i Nob och han var son till översteprästen Ahimelek. [0]

Emellertid kommer konung Saul att döma prästerna i Nob till döden, därför att Ahimelek tagit emot flyktingen David och hjälpt honom. Vid det stora blodbad som Saul lät anställa på prästerna i Nob var Ebjatar den ende som kom undan. »Allenast en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar, kom undan, och denne flydde till David» (22:20). [1]

Ebjatar förde därvid med sig den prästerliga efoden, som förmodligen innehöll Urim och Tummin för utrönande av Guds vilja (23:3, 9). Så blev Ebjatar Davids överstepräst och trogne följeslagare under den tid, då David levde som flykting undan Saul. Det heter om Ebjatar i 1 Kon. 2:26 att han tillsammans med David fick lida allt som denne fick lida. [2]

Sedan David efter Sauls död smorts till konung över Juda hus i Hebron, fick David ytterligare en överstepräst, nämligen Sadok. Man har gissat att det är fråga om den unge man, som enligt 1 Krön. 12:28 kom till David i Hebron. Också Sadok var av översteprästerlig släkt, ty enligt 1 Krön. 24:3 var han en ättling till Arons son Eleasar, medan Ebjatar via Elis hus stammade från Arons son Itamar. När David efter sina segrar lät föra förbundsarken från Kirjat-Jearim till Jerusalem, skedde det under ledning av såväl Sadok som Ebjatar (1 Krön. 15:11-15). [3]

I Jerusalem lät David uppföra ett särskilt tält åt förbundsarken i väntan på att ett tempel skulle byggas. Tabernaklet, »som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen», stod vid denna tid i Gibeon norr om Jerusalem och framför tabernaklet kopparaltaret (2 Krön. 1:3ff). Hur de prästerliga tjänsterna fördelade sig mellan Gibeon och Jerusalem och mellan Sadok och Ebjatar är ej helt klart. Sadok tycks ha haft huvudansvaret för tjänstgöringen vid tabernaklet i Gibeon enligt 1 Krön. 16:39. I berättelsen om Absaloms uppror mot David nämns Sadok och Ebjatar sida vid sida (2 Sam. 15:24ff). [4]

Efter Absaloms död gjorde Adonia, som nu var Davids äldste son, anspråk på kungamakten efter David. Han lyckades därvid övertala Ebjatar att stödja honom. Adonia misslyckades emellertid och Salomo, som bl.a. understöddes av den andre översteprästen, Sadok, blev Davids tronarvinge. När Adonia i början av Salomos regering gjorde ytterligare ett försök att tillskansa sig kungadömet, ställde sig Ebjatar ånyo bakom honom (1 Kon. 1-2). Detta ledde till att Salomo avsatte Ebjatar som »Herrens präst», »för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat i Silo över Elis hus» (1 Kon. 2:27). Elis söner hade ju på ett fruktansvärt sätt missbrukat sin prästtjänst i Silo på Samuels tid och därigenom dragit över sig Guds dom: »Se, dagar skall komma, då jag skall avhugga din arm och din faders hus’ arm, så att ingen skall bli gammal i ditt hus», hade en gudsman profeterat för Eli (1 Sam. 2:31). Så fick då det prästadöme, som var knutet till Elis hus, sitt slut och prästen Sadok blev satt i Ebjatars ställe som den ende legitime översteprästen (1 Kon. 2:35). [5]

Problem

Enligt Mark. 2:26 hänvisar Jesus till Davids besök i Nob, när fariséerna kritiserar Jesus för att hans lärjungar plockat ax på sabbaten. Jesus säger: »Har ni aldrig läst om hur David gjorde när han och hans män var hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus – det var när Abjatar var överstepräst – och åt av offerbröden som inga andra än prästerna får äta. Han gav också åt sina män» (Mark. 2:25-26 enligt 1972 års bibelkommissions = BK:s nyövers.) I en förklarande not till detta bibelställe skriver BK: »Enligt den berättelse i GT som åberopas, 1 Sam. 21:2-6, var det egentligen Ahimelek, far till den mera framstående Abjatar, som vid tiden för den skildrade händelsen var överstepräst.» Med andra ord skulle här ett misstag föreligga från Jesu och evangelistens sida och det brukar man inte vara sen att påtala. [7]

Lösningsförslag

Frågan är emellertid om BK och för övrigt många andra översättningar återger Mark. 2:26 riktigt, när det gäller Jesu hänvisning till GT. Man bör nämligen komma ihåg, att det på Jesu tid inte förekom någon kapitel- och versnumrering, som kunde brukas vid hänvisningar till GT. I stället fick man använda ett kortfattat uttryck eller ett nyckelord för det avsnitt som man åsyftade. Framför nyckelordet sattes i regel endast prepositionen »på» eller »vid», möjligen också prep. »före» och »efter». När Jesus hänvisar till 2 Mos. 3, säger han »vid busken» (grek. epi tou batuo Mark. 12:26). I 1917 års övers. svarar orden »på det ställe, där det talas om» mot ett enda litet grekiskt ord, nämligen ordet epi »på, vid». [9]

På liknande vis står det nu i Mark. 2:26 epi Abjathar archieréås »vid Abjatar överstepräst». Vad vill då det kortfattade uttrycket »Abjatar överstepräst» ange? Sannolikt den text som handlar om hur Abjatar blev överstepräst, d.v.s., som vi ovan sett, 1 Sam. 21:1-23:13. Går vi till denna text, finner vi i dess början den episod, som Jesus anspelar på. Jesus vill alltså inte med uttrycket »vid Ebjatar överstepräst» framhålla, att Ebjatar var överstepräst redan vid Davids besök i Nob, utan han hänvisar till den text, som handlar om hur Ebjatar blev överstepräst, d.v.s. 1 Sam. 21-23, och som på ett kortfattat sätt bäst anges med orden »Ebjatar överstepräst». Översättningen »Han gick in i Guds hus – det var när Abjatar var överstepräst» blir således missvisande. Skulle vi skriva om det kortfattade uttrycket i v. 26 till tydlig svenska, skulle vi få följande mening: »Han gick in i Guds hus – enligt den text som handlar om hur Ebjatar blev överstepräst – och åt av offerbröden…» [10]

Låt mig nämna ytterligare ett ställe som kan illustrera hur man på Jesu tid hänvisade till texter i GT. När vi i Apg. 7:4 läser att Gud bjöd Abraham att flytta från Haran »efter hans faders död», har många bibelkritiker påtalat, att denna uppgift inte kan vara riktig. Ty Tera, som blev 205 år, hade knappast dött när Abraham flyttade från Haran i 75-årsåldern Emellertid kan det här vara fråga om en hänvisning av samma slag som det som ovan nämnts. »Efter hans faders död» skulle då innebära efter det ställe som handlar om hans faders död». Tar vi vara på denna hänvisning till GT, finner vi mycket riktigt, att efter det ställe som handlar om Teras död (1 Mos. 11:32) kan vi läsa om hur Gud bjöd Abraham: »Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig» (1 Mos. 12:1). [11]

Men låt oss helt kort återvända till Ebjatar och ytterligare en omständighet, som bör beaktas, nämligen att Ebjatar uppenbarligen också bar namnet Ahimelek och att hans fader Ahimelek också bar namnet Ebjatar. I 2 Sam. 8:15-18 uppräknas de främsta männen under Davids tid. Därvid står det i v. 17 att »Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster». Man hade väntat sig att det skulle stå »Ebjatar, Ahimeleks son». Många anser därför att vi har att göra med ett avskrivningsfel. Men omnämnandet av »Ahimelek, Ebjatars son» såsom präst tillsammans med Sadok sker så många gånger, att det knappast kan vara fråga om ett avskrivningsfel. Se också 1 Krön. 24:3, 6, 31! [12]