Av S. E.

Vid Stiftelsen Biblicums riksmöte i Växjö den 15-17 oktober 1971 framhöll dess dåvarande ordförande, domprosten G. A. Danell, att “tre olika kyrkliga linjer med olika bibelsyn” nu växer fram i vårt land (se Svenska Dagbladet den 18/10 1971): “Å ena sidan den Strömska linjen och å andra sidan dels en ‘center’ representerad av de flesta biskoparna inklusive Giertz, dels Stiftelsen Biblicums linje.” Danell tog därvid kraftigt avstånd också från centerlinjen med Giertz och Kyrklig Samling. I Nya Väktarens oktobernummer 1971 utvecklade Danell detta närmare. Kyrklig Samling och Giertz kritiserades för att inte enigt hålla fast vid allt Guds ord, för att förneka Bibelns ofelbarhet och tolerera liberalteologi. I Nya Väktaren hette det bl. a.: “För att verkligen kunna inte bara samlas kring Bibeln och bekännelsen måste man vara enig och ense i sin bibeltro. Kyrklig Samling bör, liksom hela den svenska kyrkan och kristenheten, söka sig tillbaka till Bibelns och den sanna Kyrkans egen bibelsyn och frigöra sig från liberalismens och skepticismens smitta, som tämligen ohämmat fått härja både bland präster och kyrkfolk. Bekännelsetrohet och bibeltrohet är inte och får inte vara tomma slagord. Den troheten består inte endast i att vara motståndare till kvinnliga präster.” [0]

Stiftelsen Biblicum står alltjämt för den uppfattning som Danell 1971 kallade för “Stiftelsen Biblicums linje”. Inte heller Kyrklig Samling har ändrat ståndpunkt. Men det besynnerliga är att Danell idag har gått över till den centerlinje, som han 1971 kritiserade, samtidigt som han hävdar att han inte har ändrat uppfattning. Nu har det åter blivit möjligt för honom att göra gemensam sak med biskop Giertz och Kyrklig Samling. Vid Kyrklig Samlings riksmöte i Skellefteå i september detta år står Giertz och Danell åter i full gemenskap, något som var omöjligt 1971. Idag är det möjligt att samlas kring Bibeln och bekännelsen utan att vara “enig och ense i sin bibeltro”, 1971 var det omöjligt. Danell har givetvis rätt att ändra sig, men det besynnerliga är att han nu påstår att det är Biblicum som har ändrat sig och att han själv inte gjort det. Men om så är fallet, varför vill då Danell betona att han inte är bunden av sina tidigare uttalanden? Ligger inte i detta ett medgivande att han nu inte längre har samma uppfattning som han haft tidigare? [1]

Det är vidare besynnerligt att det skall anses som något otillständigt av Biblicum att alltjämt stå för den bibliska lära som Danell förde fram 1971. När Biblicum än idag säger: “För att verkligen kunna inte bara samlas kring Bibeln och bekännelsen måste man vara enig och ense i sin bibeltro”, då angriper Danell Biblicum för att bedriva kyrkopolitik och för att representera Wisconsinsynodens lära. När Biblicum än idag säger: “Bekännelsetrohet och bibeltrohet är inte och får inte vara tomma slagord. Den troheten består inte endast i att vara motståndare till kvinnliga präster”, då kan det numera i Nya Väktaren kallas för “inhemula angrepp”. [2]

Danell beskrev 1971 Svenska kyrkan på följande sätt: “Folkkyrkan synes snarast likna ett hus utan några väggar men med ganska lågt tak. Utsikten mot himlen är mycket dunkel och svag men utrymmet på denna jorden är så mycket större, ja obegränsat. Alla människor hör egentligen dit, utom möjligen de som tror på Jesus och på hans ord i den heliga skrift. Någon måtta får det väl vara med toleransen!” (se Svenska Dagbladet 17/10 1971 och Nya Väktaren okt. 1971). När Biblicum idag alltjämt menar att detta är en träffande beskrivning av Svenska kyrkan, gör vi oss enligt Danell skyldiga till något otillständigt. Det är besynnerligt. Nu är plötsligt det enda rätta att beskriva Svenska kyrkan positivt och att samverka med dem som förnekar Bibelns ofelbarhet och inte vill “frigöra sig från liberalismens och skepticismens smitta, som tämligen ohämmat fått härja både bland präster och kyrkfolk” (NV 10/71). [3]

Däremot utdöms en samverkan med dem som liksom Biblicum vill hålla fast vid Bibeln som Guds ofelbara och alltigenom tillförlitliga ord och vid de lutherska bekännelseskrifterna. I nummer efter nummer av Nya Väktaren söker Danell misstänkliggöra Wisconsinsynoden, som till skillnad från de flesta kyrkor enigt håller fast vid allt Guds Ord och vid de lutherska bekännelseskrifterna, d. v. s. som har precis samma lärogrundval som Stiftelsen Biblicum. Det är besynnerligt att en kyrka som tolererar allsköns bibelkritik såsom Svenska kyrkan, nu ivrigt måste försvaras, medan en kyrka som Wisconsinsynoden, som avvisar all bibelkritik och som har samma lärogrund som Biblicum, nu måste angripas. [4]

Danell vill i NV 4/75 påskina att Biblicum nu är en “filial” till Wisconsinsynoden i USA. Detta är inte med sanningen överensstämmande. För att vara en “filial” förutsätts ett organisatoriskt samband. Biblicum är alltjämt oavhängigt från varje organisation. Men liksom Wisconsinsynoden avvisar Biblicum all bibelkritik, avvisar utvecklingsläran, bekänner sig till Bibelns ofelbarhet, framhäver Bibelns förmaningar om endräkt i allt Guds Ord och vikten av lärotukt i den kristna församlingen etc. En Danell från 1971 skulle ha glatt sig åt det och så sent som i okt. 1972 ville Danell tillsammans med hela Biblicums styrelse att Wisconsinsynoden skulle sända till Sverige och Uppsala en forskare-föreläsare och en präst-missionär. Vi citerar ur sammanträdesprotokollet av den 13/10 1972, § 60: [5]

Wisconsinsynoden hade aviserat en inbjudan till Föreståndaren att gästföreläsa i USA. Stiftelsen Biblicum beslutar att framföra till Wisconsinsynoden att läget i Uppsala och Sverige är så ansträngt att Seth Erlandsson svårligen kan undvaras för närvarande. Synoden bör i stället pröva möjligheten att sända en forskare-föreläsare och en präst-missionär för en tids konsultationcr och verksamhet i Uppsala och Sverige. Så snart linjerna klarnat och arbetet stabiliserats i Sverige bör dock Seth Erlandsson acceptera en inbjudan från synoden att gästföreläsa en kortare tid i USA. Därigenom vinns värdefulla erfarenheter, skapas nödvändiga kontakter och införskaffas oundgänglig litteratur. [6]

Hur Danell nu kan mena att professor Becker från Wisconsinsynoden olovandes har berört kyrkofrågan vid sitt besök i Sverige, när Danell själv bett Wisconsinsynoden om en missionär för konsultationer och verksamhet i Sverige, det är mer än besynnerligt. [7]

Det förvånar att en annars så skicklig teolog som Danell i NV 8/75 t. o. m. söker få de lutherska bekännelseskrifterna att acceptera läropluralism i kyrkan. Avsnitt i bekännelseskrifterna som visar att läroendräkt i kyrkan ändå inte är en garanti för att alla omfattar den kristna tron i själ och hjärta, använder Danell nu som bevis för att en pluralistisk kyrka kan försvaras. Såväl Bibeln som de lutherska bekännelseskrifterna avvisar varje läropluralism i den kristna kyrkan och då måste också Biblicum, som är bundet till Bibeln och den lutherska bekännelsen, avvisa en sådan kyrkosyn. [8]

Slutligen är det besynnerligt hur Danell kan hävda att Biblicum i smyg för fram Bibelns lära om kyrkan, samtidigt som det ofta sägs att Biblicum propagerar för en fri bekännelsekyrka. Danell har tidigare känt till att Bibeln inte känner någon annan kyrka än en fri bekännelsekyrka, och att vi därför som bibeltrogna måste arbeta på att få en sådan kyrka. Efter Stiftelsen Biblicums riksmöte i Växjö 1971 stod det t. ex. att läsa i tidningen Dagen (19/10) med kraftig rubrikstil: “Domprosten Danell: Dags för luthersk bekännelsekyrka!” Och under år 1972 införde Danell i Nya Väktaren artiklar av Per Jonsson och Sten Johansson (jan., febr. och aug.) som visade på det omöjliga med en läropluralistisk statskyrka. Hur kan då Danell hävda att detta skett i smyg? [9]

Inför klara fakta faller sålunda Danells beskyllningar platt till marken. Var och en som verkligen vill veta hur det förhåller sig kan i dokumentsamlingen “Biblicums kamp för biblisk tro” (Biblicums småskrifter nr 3, 1974) förvissa sig om hur absurda de ständigt upprepade beskyllningarna i Nya Väktaren är. [10]

Det är tråkigt att behöva gå i offentlig polemik med G. A. Danell, som tidigare så tappert kämpat för full bibeltrohet. Men eftersom Danell har avvisat våra försök till uppgörelse genom personliga samtal och i stället valt offentlig polemik, vilket vi sökt undvika, tvingas vi att avge ett offentligt vittnesbörd i denna sak. För många, som ej haft möjlighet att sätta sig in i vad Danells kamp mot Biblicum gäller, kan striden uppfattas som ett meningslöst käbbel för stridens egen skull. Men verkligheten är en annan, och det vore okristligt att försöka vilseleda människor genom att dölja det. Danell står inte längre för vad han 1971 kallade “Stiftelsen Biblicums linje”. Han har i stället gått över till den centerlinje, som inte vill “söka sig tillbaka till Bibelns och den sanna Kyrkans egen bibelsyn och frigöra sig från liberalismens och skepticismens smitta”. [11]

Medelst en lång rad artiklar i Nya Väktaren har Danell försökt dölja den verkliga orsaken till att han inte längre drar jämt med Biblicum. Det är med sorg vi tvingas konstatera Danells omsvängning, att han inte längre i alla stycken lär i enlighet med Bibeln och de lutherska bekännelseskrifterna. Det som smärtar oss mest är sålunda inte de ständigt upprepade beskyllningarna mot våra personer utan den skada som genom Danells skriverier tillfogas bibeltron och den viktiga kampen mot den själsdödande liberalteologin. Liberalteologerna kan nu lugnt överlåta åt Danell att föra kampen mot en bibeltrogen stiftelse, som kunde ha rubbat deras monopol på sakkunskap och avslöjat deras ogrundade bibelkritik. [12]

Vi hoppas att vänner, som tidigare ville slå vakt om full bibeltrohet, men som genom Danells omsvängning blivit vilseledda till att i stället bekämpa det enda bibeltrogna institut vi har på akademisk nivå, skall besinna sig, nu när de inte kan undgå att se vad konflikten med Danell verkligen gäller. Liberalteologin har tagit tillfället i akt att ytterligare flytta fram sina positioner, till fördärv för otaliga själar. Skall det få ske med hjälp av människor, som egentligen ville kämpa för biblisk tro? [13]