KAP. 2 – JESUS OCH ISRAEL

| Nr 5, 1979 sida 25| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

“Guds rike skall tas ifrån er”

Jesus predikade många gånger om den gammaltestamentliga teokratins undergång. Det yttre Israel som en särskild gudsstat skulle gå under och detta till följd av dess upprepade nådesförakt. »Den tid skall komma över dig, då dina fiender skall omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor. Och de skall slå ned dig till jorden tillika med dina barn, som är i dig, och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte aktade på den tid, då du var sökt» (Luk. 9:43-44)

Israels ställning enligt det gamla förbundet liknas vid en vingård, planterad av Gud (Matt. 21:33-45, Mark. 12: 1-12) Men vingårdsmännen hade gång på gång missbrukat sin ställning och på det grövsta trotsat vingårdens herre. »Därför säger jag er, att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk, som bär dess frukt» (Matt. 21:43). »Vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som ger honom frukten, när tiden därtill är inne» (Matt. 21:41).

Den gammaltestamentliga teokratins undergång är en följd av otron. Ingen kan komma in i Guds rike, som inte blir född på nytt (Joh. 3:3-8). »Den som inte hörsammar Sonen, han skall inte få se livet, utan Guds vrede förblir över honom» (Joh. 3:36). »Trodde ni Moses, så skulle ni ju tro mig, ty om mig har han skrivit» (Joh. 5:46). Genom sin otro är inte judarna Abrahams sanna barn (Joh. 8:37-44). Så yttrade sig otron i att de tog upp stenar för att kasta på Jesus (Joh 8:59) och de kom överens om »att den som bekände Jesus vara Messias, han skulle utstötas ur synagogan» (Joh. 9:22). Endast få tar emot nådesinbjudan till Guds rike. »Ty många är kallade, men få utvalda» (Matt. 22:14). »Rikets barn skall bli utkastade i mörkret därutanför» (Matt. 8:12). »Där skall då bli gråt och tandagnisslan, när ni får se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finner er själva utkastade. Ja, människor skall komma från öster och väster, från norr och söder och bli bordsgäster i Guds rike» (Luk. 13:28-29). Människor från hednafolken tas in i Guds rike i otroende judars ställe.

“Detta folks hjärta har blivit förstockat”

Jesus framhåller att profeten Jesajas profetia om att judafolket skall förstockas (Jes. 6:9-10) fullbordas, när judarna avvisar Kristus. Deras ständiga ohörsamhet har lett till att »detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen hör de illa, och sina ögon har de tillslutit, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med sina hjärtan och omvänder sig och blir helade av mig» (Matt 13:15). Också aposteln Paulus hänvisar till profetian om judarnas förstockelse, när endast »somliga lät övertyga sig av det som han sade» (Apg. 28:24). »Rätt talade den helige Ande genom profeten Jesaja till edra fäder, när han sade: ‘Gå åstad och säg till detta folk: Med hörande öron skall ni höra och dock alls intet förstå, och med seende ögon skall ni se och dock alls intet förnimma. Ty detta folks hjärta har blivit förstockat» (Apg. 28:25ff).

Abrahams sanna barn

Judarna kan inte göra anspråk på att tillhöra Guds rike bara genom sin köttsliga härstamning från Abraham. Endast de troende är Abrahams sanna barn, medan de icke-troende har djävulen till sin fader (Joh. 8:39ff). »Mena inte, att ni kan säga vid er själva: ‘Vi har ju Abraham till fader’; ty jag säger er, att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. Och redan är yxan satt till roten på träden; så blir då vart träd, som inte bär god frukt, avhugget och kastat i elden» (Matt. 3:9, 10).

Jesus gråter över Israel

Med tanke på att det yttre Israel genom sin otro dragit domen över sig, gråter Jesus över Jerusalem (Luk. 19:41f). Genom sin otro förlorar judarna Guds rike. Någon återupprättelse av det yttre Israel med samma särställning som i det gamla förbundet utlovar inte Jesus, inte heller någon allmän judeomvändelse. Tvärtom säger han att de otroende judarna skall hamna i den eviga pinan, utkastade i mörkret utanför Guds rike, samtidigt som hedningar sitter till bords i himmelriket tillsammans med Abraham, Isak och Jakob (Matt. 8:11, 12, Luk. 13:28, 29). Inte heller lovar Jesus att det yttre templet skall byggas upp igen (»ert hus skall komma att stå övergivet», Luk. 13:35) eller att det jordiska Jerusalem på nytt skall bli rikets huvudstad. »Jerusalem skall bli förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider är fullbordade» (Luk. 21:24). Med »hedningarnas tider» menas den tid, då evangelium går ut till hedningarna, för att de utvalda från alla folk skall inbärgas i Guds rike. Och när »hedningarnas tider» är fullbordade, då kommer den yttersta dagen. Ty »detta evangelium om riket skall bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma» (Matt. 24:14).

De otroende judarna skall inte få se sin Messias igen förrän på den yttersta dagen, då »alla knän skall böja sig» och också de otroende måste erkänna »att Jesus Kristus är Herren» (Fil 2:10-11) och ge honom den ära, som de nu förvägrar honom (Luk. 23:39). Först då fälls den slutliga domen över Israel (Jer. 31:36-37), ty då har alla utvalda också från detta släkte kommit till tro och inbärgats i Guds rike. Endast de utvalda från både judarna och hedningarna är skrivna i Livets bok och blir evigt saliga. De är medborgare i det egentliga Israel, »det himmelska Jerusalem» (Hebr. 12:22). De är levande stenar i det levande och på tredje dagen återuppståndna templet, som är Jesus Kristus. Därför kommer de inte på den yttersta dagen under någon dom, ty de har övergått från den andliga döden till Livet (Joh. 5:24). De har hörsammat Jesu allmänna inbjudan till Guds rike, medan alla andra avvisat Guds nåd (Luk. 14:15-24).