Av Ingemar Furberg

Vad läser du?

I tidningen »Sändaren» tar Rune Forsbeck i en recension av Svenska Folkbibeln upp som han menar felaktiga översättningar. Han skriver: »Tyvärr är det betecknande för Folkbibeln att den inte återger Jesu fråga i Luk 10:26 riktigt utan med följande: ‘Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där’?» Det frågeord som står i grundtexten betyder emellertid ‘hur’», säger han. Det kan dock inte råda någon tvekan om adverbets innebörd. Med grekiskans adverb (»pås»), som vanligtvis betyder hur, frågas det här efter innehållet, efter vad som står skrivet i lagen: »Vad läser du där?» [1]

Professor Herman Ljungvik har i en uppsats i tidskriften Eranos 62(1964) s. 26ff gett förslag till översättning av några ställen i NT, där ett adverb uppträder i en sådan användning att det bäst kan återges med ett pronomen. Som exempel härpå anför han förutom ovan nämnda vers i Luk 10:26 bland annat Upp 3:3, där Ljungvik översätter: »Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört.» Versen kan inte översättas »hur du har tagit emot och hört». Grekiskans adverb »hur» måste också här översättas med pronominet »vad», vilket anger innehåll. Parentetiskt tillfogar Forsbeck som »säreget nog att inte heller i NT 81 den korrekta och mer öppna översättningen tas till vara utan får stryka på foten för »Hur lyder orden?» Men den översättningen är helt korrekt. Sammanhanget är klart. Det är här fråga om hur orden lyder, vad som är skrivet i lagen. Det skall kanske nämnas, att Ljungvik ger en kort sammanfattning av sin nämnda artikel i »Svensk Exegetisk Årsbok» 1967, s. 121ff. [2]

Men andra tvivlade

Svenska Folkbibelns översättning av Matt 28:17 finner Forsbeck vara felaktig. Den lyder: »Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade.» Uppgiften att andra tvivlade skall enligt honom vara felaktig. Går vi emellertid till Matt 26:67, är den versen så översatt i Folkbibeln: »Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra (‘hoi dé’ ‘men andra’. Så översatt i »New International Version» och »The New English Bible») gav honom piskrapp.» Normalt betecknar hoi dé en subjektsväxling, och man måste ha starka skäl för att anta något annat. Rimligen avser hoi dé också i Matt 28:17 några andra än hela den grupp av elva lärjungar som är subjekt i den föregående satsen. I Blass/Debrunner/Funks grammatik paragraf 25O heter det: »Hoi dé ‘but others’ ‘men andra’ Matt 26:67 och 28:17.» Det skall också sägas att jag diskuterat detta grammatiska problem med Jerker Blomqvist, professor i grekiska språket vid universitetet i Lund. Han är av samma uppfattning. [4]

Forsbeck ser denna översättning som »uttryck för den rigida bibelsyn och ängsliga trosuppfattning som verkar ligga bakom Folkbibeln. Med den översättningen som torde vara den enda möjliga och riktiga vad gäller de sista orden, sägs det ganska klart att tvivlet fanns hos lärjungarna. Det är dock en tanke som inte får rum i Folkbibeln.» Enligt Forsbeck skulle det alltså inte vara fråga om subjektsväxling här. Det var lärjungarna som tvivlade. Men förstår vi den grekiska textens »hoi dé» rätt, ser vi att det i båda dessa bibelställena (Matt 26:67 och 28:17) är fråga om andra, om »andra som gav piskrapp», om »andra som tvivlade». [5]

En enda kvinnas man

Forsbeck uppmärksammar också, att Folkbibelns översättning av 1 Tim 3:2: »En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man», skiljer sig från NT 81, som ger den översättningen att en församlingsledare och församlingstjänare skall vara »gift bara en gång». I notapparaten sägs där vidare: »Att en änkling avstod från omgifte ansågs förtjänstfullt inom fornkyrkan» (kurs. av undertecknad). Det är viktigt att uppmärksamma att NT 81 i sin kommentar till ovan citerade vers utgår från att de s.k. pastoralbreven återspeglar förhållanden »i fornkyrkan», inte i urkyrkan (apostlakyrkan). I fornkyrkan växer den föreställningen fram att förtjänstfulla verk kan tillräknas den kristna människan som »meriter». Under denna tid utvecklas också i munkväsendet föreställningen om en dubbel sedlighet. Vissa människor sådana som präster och munkar hade att följa en strängare etisk norm, som ej fick uppställas som lag för vanliga enkla församlingsmedlemmar. Pastoralbreven representerar då en teologisk åskådning som förelåg i fornkyrkan och som brukar gå under namnet »den tidiga katolicismen» (»der Frükatolizismus»). [7]

Att Paulus skulle ha sagt att en församlingsledare, som blev änkling, »skulle avstå från omgifte och att detta skulle anses förtjänstfullt» påstås alltså inte i NT 81. Av not till 1 Tim 1:2 ser det ut som om NT 81 lämnade frågan om brevets äkthet öppen. Så är dock inte fallet. Dess översättning av 1 Tim 3:2 visar att versen i fråga förstås mot bakgrund av den praxis som utvecklades i fornkyrkan. Att Paulus inte kan ha sagt detta framgår också av Rom 7:2: »Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen.» Det samma måste också gälla mannen som, när hans hustru dött, är fri att gifta om sig. [8]

Hela Skriften är utandad av Gud

Folkbibeln översätter 2 Tim 3:16 så: »Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning.» NT 81:s översättning återges också av Forsbeck: »Varje bok i skriften är inspirerad av Gud.» Om dessa översättningar säger han: »Var översättarna av NT 81 får ‘varje bok’ ifrån vet jag inte, men Folkbibeln hakar på (!) och återger det Paulus säger på följande sätt: ‘Hela Skriften är utandad av Gud.» Det är tydligt att Forsbeck föredrar 1917 års översättning: »All Skrift som är ingiven av Gud» och Waldenströms: »Varje skrift av Gud ingiven». I den grekiska texten står: »Pasa grafä theopneustos». [10]

Om översättningen av denna text sägs det i C. F. D. Moule, An Idiom Book of New Testament Greek, 1959, s. 95: »Mycket otroligt (‘most unlikely’) är det att dessa ord skulle betyda ‘varje skrift som är inspirerad’. Mycket troligare är det att det betyder ‘hela Skriften är inspirerad’.» Denna vers måste naturligtvis sättas i samband med den föregående, där det talas om de heliga Skrifterna. Det sägs sedan i vers 16 att varje del eller bok av de just nämnda heliga Skrifterna är inspirerad, utandad av Gud. NT 81:s översättning inne i texten är korrekt. Det är skada att man i notapparaten anger som annan möjlig översättning: »Varje skrift som inspirerats av Gud är också till nytta.» [11]

Rune Forsbeck är en av de första som i sin recension tar upp frågan om texternas innehåll. Det vore mycket värdefullt om vi finge ett fortsatt lugnt och avspänt samtal kring frågan vad de heliga texterna verkligen säger. [12]