Av Ingemar Furberg

Stiftelsen Biblicum har sorg. Dess ordförande Lars Engquist, Råneå, har efter en kort tids sjukdom avlidit, 63 år gammal. Han var född i Tjällmo, Östergötland, tog studenten vid Fjellstedska skolan och avlade teol. kand. examen i Uppsala 1960. Efter en tid som präst i Mjölby var han kyrkoherde i Råneå i 10 år. [0]

För att kunna hålla fast vid Bibeln och den lutherska bekännelsen lämnade han Svenska kyrkan och var fram till sin död kyrkoherde i Lutherska Bekännelsekyrkan. Närmast sörjande är hustrun Maud, sonen Johan med familj samt döttrarna Karolina och Fredrika med familj. [1]

Redan som teologie studerande kom Engquist i kontakt med teol. dr David Hedegård, något som skulle bli av stor betydelse för hans kommande gärning. Genom denna personliga kontakt blev Engquist på ett tidigt stadium klart medveten om att studiet av Skriften inte kunde bedrivas utifrån den rent inomvärldsliga åskådning som historisk-kritisk forskning utgår ifrån. När Stiftelsen Biblicum kom till blev Engquist invald i dess styrelse. Och vid Hedegårds bortgång blev han Stiftelsens ordförande, ett ordförandeskap som han sedan innehade fram till sin död. [2]

Engquist har lagt ner mycket arbete i denna sin tjänst. Han ivrade redan på ett tidigt stadium för att Stiftelsen Biblicum skulle ta upp arbetet med en nyöversättning av Bibeln. När ett sådant arbete upptogs var han med i det och sökte på allt sätt främja detta forskningsprojekt. Sedan han tagit förtidspension från sitt förvärvsarbete deltog han med kraft i själva översättningsarbetet. Han betonade att målet måste vara att troget återge den bibliska texten och överföra den till ett vårdat modernt språk. Han sade ofta: Det är ju för det nya släktet vi skall göra denna översättning. Samtidigt arbetade han med att i tidskriften införa artiklar ur kända teologers arbeten och att själv skriva sådana. Han har bidragit med många artiklar i tidskriften Biblicum. [3]

Under rubriken Redaktionellt har han varje gång vänt sig till tidskriftens läsare. På ett mycket personligt och inträngande sätt har han där uppmuntrat till ett fasthållande vid Skriftens undervisning och varnat för ett avfall från den rätta kristna tron. Vid ett tillfälle nämnde jag för honom att den översättning som hade föranlett de flesta frågor var den som återgav Jesu ord om nålsögat: »Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike» (Matt 19:25f). [4]

Det visade sig att alla dessa som ställde frågan om »nålsögat» hade redan i unga år hört att det var fråga om en låg port i Jerusalem och att kamelen kunde komma igenom den genom att släpa sig fram på knäna. På samma sätt skulle också en människa komma igenom, in i Guds rike, om hon bara gick bönevägen. Men bönen är ju inte ett nådemedel utan en verkan av nåden. [5]

Engquist tog upp detta bibelställe i tidskriften under artikeln »Det som är omöjligt, det gör Gud» 1 (1996) s 30f. Jag skulle vilja föreslå att ni alla som är prenumeranter av tidskriften, tar fram den än en gång och läser vad Engquist där skriver, hur »Gud gång på gång gör det omöjliga. Skapelsen är något så omöjligt och ofattbart, att hela världen förnekar och tvivlar på att det kan ha gått till som Guds ord säger. Men Gud gör sådant som är omöjligt. Hela Nya testamentet är egentligen en enda, ljuvlig förkunnelse för tvivelsjuka syndare om att ‘för Gud är ingenting omöjligt’. Gud gjorde det mest omöjliga, när han sände sin Son och lät honom ta på sig lagens dom och förbannelse. Jesus Kristus fick lida straffet i andras ställe, så att andra, de ogudaktiga, blev förklarade rättfärdiga. Därmed gjorde han det mest omöjliga av allt. Han frälste oss från synden och satan och domen och döden. Ty för Gud är allting möjligt.» [6]

Engquist slutar sin undervisning med de orden: »Se inte på dig själv och din egen oförmåga, utan se på Jesus. Se på honom som har all makt i himlen och på jorden. Och tänk på vad han, som aldrig ljuger, har lovat: »Se, jag är med er alla dagar.» Jag skall vara med dig. Kom ihåg vad som står skrivet i Efesierbrevet 3:20: Han kan göra mer, ja långt mer än allt vad vi ber och tänker.» [7]

Så talar Lars Engquist till oss i sin sista artikel i tidskriften, han talar till oss, fastän han är död. Hebreerbrevets författare ger denna uppmaning: »Tänk på era lärare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sina dagar och följ dem i deras tro» (Hebr 13:7). Ja, i denna stund tänker vi på Lars Engquist och tackar Gud för vad han har givit oss genom denne sin tjänare. Frid över hans minne! [8]