Av David Kuske. Forts från nr 4/1997.

V

Den enda litterärkritik vi får göra
är ett noggrant studium av textens
historiska sammanhang

Historien är en viktig del av det bibliska vittnesbördet

Bibeln är inte generellt sett en historiebok. Det betyder emellertid inte att den historia som den vittnar om är oriktig eller att dess innehåll är betydelselös. [2]

Gud valde att utföra sin frälsningsplan ibland människor vars liv tillhör denna världens historia. I GT utvalde Gud en nation som sitt förbundsfolk. Han ledde skeendet i Israel och andra nationer. Genom att välsigna och rena sitt folk Israel, förberedde han dem på den centrala historiska händelsen – nämligen födelsen av Frälsaren såsom en fullbordan av Guds löfte. [3]

Till att utföra denna försoning, blev Guds Son människa och levde 30 år i Palestina. En del av vad han sade och gjorde, speciellt vid utförandet av sitt offentliga ämbete, finns omvittnat i NT. Det är också betecknande att nyckelhändelsen i hela mänsklighetens historia, Kristi lidande, död och uppståndelse, är framställt mycket detaljerat för oss. [4]

Jesus utvalde sina lärjungar till uppgiften att sprida evangelium om försoningen till den övriga världen. Skriften uppenbarar också en hel del sanningar om dessa män som utförde detta verk. Vi får också veta en del om de församlingar som bildades som ett resultat av deras arbete. [5]

I Guds frälsningsplan som framträder genom både Gamla och Nya Testamentet, väljer han människor till att skriva Bibeln. Han inspirerade dem till att omvittna vad han hade gjort. Vidare ledde han dem till att förklara betydelsen av dessa händelser för en fallen mänsklighet. Fastän detta viktiga och verbalt inspirerade vittnesbörd är tidlöst, valde Gud att låta dessa författare uttrycka sig så att det vid läsningen blir nödvändigt för oss, att ta de historiska sammanhangen med i beräkningen. Från tolkarens sida är det främst tre aspekter som kräver uppmärksamhet: [6]

  1. Författaren talade ett språk för sin tid och sin plats.
  2. För flertalet av människor var det konkreta livssituationer, de skrev om.
  3. Det de skrev, återger det stadium, till vilket Guds frälsningsplan nått vid den tidpunkt de skrev. [9]

Historien har ett dubbelt förhållande till Guds Ord. Skriften återger historiska händelser så, att antingen följer de, eller är de en betydande del av det sätt på vilket Gud fullbordar vår frälsning. Det första riktade vi uppmärksamheten på i kap 3 (se Biblicum nr 3-97, övers anm). [10]

Det andra innebär att Bibeln har det historiska sammanhanget eller bakgrund som orsak för Gud att välja sätt på vilket han kungör sitt ord för mänskligheten. Det är framför allt det vi nu ska rikta uppmärksamheten på. [11]

Det historiska sammanhanget

Med textens historiska sammanhang menar vi helt enkelt: vem talar, till vilka, var, när och varför (kurs av övers). Ibland kan det hända att den historiska bakgrunden är utan betydelse, men i andra sammanhang kan den betyda väldigt mycket. Ett exempel kan belysa detta. Om en person säger: »Är inte denna eld underbar?» när han och hans vänner sitter runt en lägereld då man är ute på camping, kommer de flesta att hålla med honom. Samma ord skulle orsaka en underlig stämning om de uttalades ibland en grupp människor som står och ser på när deras grannes hus står i lågor. [13]

Därför måste bibeltolkaren sätta sig in i det speciella bibelordets historiska sammanhang, om han ska ge full rättvisa åt uppgiften. Vad som påpekades i kap 3, måste också göras här. Ingen historisk omständighet som införs i tolkningen av ett bibelställe utifrån utombibliska (externa) texter, kan användas om den förändrar eller förnekar en biblisk text. En sådan historisk källa ska endast användas så att man med hjälp av den kan tolka vad vissa ord eller texter betyder i sitt speciella sammanhang. Det är alldeles klart att en enskild bibeltolkare inte subjektivt får fabricera en bakgrund i den meningen att ge orden en betydelse som passar just honom. Han kan inte förkasta en historisk uppgift bara för att den inte stämmer med hans uppfattning. Moderna forskare gör ofta båda delar. Ett manipulerande med texten på detta sätt är inte att allvarligt göra en tolkning. Snarare är det en otrons inblandning i skrifttolkningen. [14]

De historiska sammanhangen ombesörjs av Skriften själv

En betydande del av Skriftens studium görs av tolkaren i avsikt att låta de historiska omständigheterna komma till sin rätt. Uttolkaren behöver göra sig själv bekant med hela den historiska bakgrunden som Skriften själv framställer. Ett faktum är att han måste göra det, eftersom det är Gud själv som ger den informationen om sitt Ord, som en del av det inspirerade vittnesbördet. [16]

I vissa fall vet vi väldigt lite om den historiska omständigheten kring en bibelbok. Ett exempel, när det gäller Hebreerbrevet vet vi inte mer än att det är skrivet till judar någon gång mellan Kristi död och Jerusalems förstöring 70 e. Kr. I sådana fall där Gud inte ansett det nödvändigt att ge oss mer information om det historiska förhållandet, är det inte heller av grundläggande betydelse vid tolkningen. [17]

I andra fall talar Skriften en hel del om bakgrund och sammanhang. Exempelvis brevet till filipperna, där vet vi en hel del om författaren, en del om mottagarna, något om var, när och varför brevet skrevs. Sådan information ska inte endast betraktas som »fönsterputsning». Istället ska läsaren noggrant sätta sig in i den och använda den som bakgrund till tolkningen av tankarna som uttrycks i brevet. [18]

På samma sätt ska tolkaren göra sig bekant med människor, platser, händelser osv som är omnämnda, men som inte alltid är förklarade av Bibeln själv. För att göra det måste han läsa också utombibliska böcker om historia, geografi och sedvänjor för den tiden. Det ska naturligtvis göras med urskiljning eftersom böcker som är »tillrättalagda» för att passa någons mening inte har något värde i sammanhanget. Endast objektiva fakta kan användas för att studiet ska bli meningsfullt vid tolkningen av en bibeltexts historiska sammanhang. Allt sådant studium görs endast för att hjälpa tolkaren vid förståelsen av en text. Det ska aldrig användas för att förändra eller förneka en texts mening. [19]

Att känna författaren eller den som citeras

Ibland ger oss Bibeln ingående information om en författare av en bok, exempelvis Moses och Paulus. Information om författaren, såsom hans levnadsomständigheter, hans ålder och hans sinnesstämning, kan vara en hjälp vid tolkningen av vad han skrev. Att veta att Amos och David var herdar förklarar deras användning av ord som rör omsorgen om får. Vi känner till att när Petrus talar i Apg var det i början av hans apostlauppdrag. Hans två brev däremot är skrivna mot slutet av hans liv. Att känna till galaternas förhållande förklarar varför Paulus uttrycker sådan besvikelse i kap 1 och om igen i kap 4. Att känna till förhållandet i Filippi förklarar varför Paulus uttrycker så stor glädje i kap 1. När vi därför känner till skillnaden mellan Galatien och Filippi, hjälper det oss att förstå och uppskatta skillnaden i uttryckssättet av samme författare. [21]

En annan viktig del av det historiska sammanhanget, är kännedomen om varför en författare skrev sin bok och varför en person drog den slutsatsen han gjorde. Att veta skillnaden mellan varför Johannes skrev sitt evangelium och Uppenbarelseboken, är alldeles nödvändigt som ett första steg i förståelsen av de två böckerna. På samma sätt är det nödvändigt vid tolkningen av de sk synoptikerna (Matt, Mark, Luk. övers anm) att känna till skillnaden i orsak varför de skrevs. Det kan vara avgörande i förståelsen av varför de inte är identiska utan har vissa avvikelser. Kännedom om omständigheterna kring Jesu »tempelrening» hjälper oss att förstå varför han är så upprörd och använder så stränga ord. [22]

Kunskap om tid och plats i vilken författaren skrev är ofta till stor hjälp. Detta är särskilt framträdande i t.ex. Pauli brev. Apostlagärningarna ger oss en del information i detta fall. Med hänsyn till Paulus’ anmärkningar i vissa brev, får vi stor hjälp i ljuset från Apg vid tolkningen både av breven och Apg. [23]

Att känna till vilka människor, eller om vilka människor texterna skrevs

Människor som är omnämnda i Skriften, eller till vilka orden skrevs behöver också studeras. Desto mer man vet om dessa människor ju lättare att förstå deras handlingar eller det som skrevs till dem, eller om dem. [25]

Den sociala situationen för de bibliska människorna är viktig. Till exempel: Ruth var moabitiska (Ruth 1:4), Onesimus en slav (Filem 16). För den som känner till vad det vill säga att vara en hednisk kvinna och leva som änka i Israel ger en ökad dimension i förståelsen av de vackra orden Ruth säger till Naomi (Ruth 1:16, 17). Känner man till det vanliga straffet för en slav som flytt, ger det en viktig bakgrund vid förståelsen av Pauli ord till Filemon om behandlingen av Onesimus (Filem 17, 18). [26]

Bekantskap med den kulturella situationen, ger ofta en ökad förståelse av meningen i en text. Att tvätta fötterna på en gäst som besöker ett hem, ta fram olja att smörja händer och ansikte med, att hälsa honom med en kyss betraktades som vanlig höviskhet. Dessa fakta ger ökad skärpa åt Jesu ord till fariseen Simon vars hus Jesus gästade (Luk 7:44-50). Känner man till det vanliga uppträdandet av vänner och släktingar när någon nyligen avlidit, är det en hjälp vid förståelsen av Jesu ord i Jairus hus (Luk 8:52). Kunskap om bröllopsseder är en hjälp vid läsningen av texten om bröllopet i Kana (Joh 2), f.ö. en hjälp då man läser många av Jesu liknelser som innehåller tankar om bröllop. [27]

Den ekonomiska situationen är också viktig. Vi känner till hur de kristna i Macedonien fick lida (1 Tess 2:14; 2 Kor 8:2) och deras djupa fattigdom (2 Kor 2:8) såsom en kontrast till de välmående kristna i Korint. Det hjälper oss att förstå varför Paulus säger det han gör i 1 och 2 Kor (1 Kor 16:1-4; 2 Kor 8:9) med hänsyn till det nådefulla i kristet givande. [28]

Atenarna levde i en viktig universitetsstad. Då är det en hjälp att känna till utbildningssituationen som en bakgrund. Särskilt när man läser Pauli ord till atenarna i Apg 17. Gallilleen var känt som Palestinas bakgård. Det kan ge oss ljus över Natanaels ord i Joh 1:46. [29]

Det är väsentligt att känna till den religiösa situationen. Vad var fariseernas religiösa tro? Vilken typ av gud var Baal och Astarte? Vad var det för ett »nytt» evangelium som förkunnades i Galatien (Gal 1:6-24)? Svaret på sådana frågor är väsentligt för läsaren av evangelierna, en del av GT:s böcker och Galaterbrevet. [30]

Kännedom om den politiska situationen är viktig vid läsningen av många bibelböcker: Josefs position som »högra handen» hos Farao i Egypten, det delade riket vid tiden för profeterna, Daniels position i det kaldeiska och persiska rikets regering, Pauli rättigheter såsom romersk medborgare. Dessa är endast några exempel bland många. [31]

Namn på städer, berg, floder och områden förekommer rikligen i Bibeln. Ofta förlorar läsaren en hel del av textens innehåll när han inte är bekant med den geografiska situationen där människor levde och händelser utspelade sig. [32]

Det kan vara av väsentligt värde att känna till förhållanden kring jordbruket. Människorna i Israel var involverade i antingen jordbruk, frukt och sädesodling eller djurskötsel. Ofta hänvisas till jordbrukstermer i liknelser för att förklara andliga ting. Morgonens dagg och olivträdet förekommer ofta, det var något man dagligen kom i kontakt med. Ur oliverna framställdes oljan till lamporna, olja användes som »solskydd» på skinnet men också som »smör» till brödet. Ur daggen kom det nödvändiga fukten för den växande säden. [33]

Förhållandet mellan personer utgör en viktig omständighet i vissa av Skriftens utsagor, t.ex. Davids förhållande till Jonatan, eller Pauli förhållande till filipperna, som var de enda från vilka han accepterade finansiell hjälp. [34]

Det kan finnas fler omständigheter som inte är omnämnda här. Det som är sagt här kan sammanfattas på detta sätt: Bibelläsaren (tolkaren) måste göra sig bekant med allt det han kan få information om när det gäller omständigheterna kring en person eller människor om vilka Skriften talar eller är adresserad. Sådan information är ofta en nyckel till en full och rätt förståelse av vad Bibeln säger och menar. [35]

Att känna till var ett avsnitt förekommer i Guds frälsningsplan

Om en biblisk utsaga återfinns i Gamla eller Nya Testamentet kan vara av stor betydelse. Till exempel, lagen om mat och tillbedjan var en del av det sinaitiska förbundet, tillämpat endast under gamla förbundets tid. Det var restriktioner som var avsedda att hålla Israel åtskilt från andra nationer intill Frälsarens ankomst. Några av de religiösa lagarna var av det slaget att de gav Guds folk en klar bild om frälsningen från synden, som skulle utföras av Frälsaren, när han kom. Dessa lagar förlorade helt sin betydelse och mening när Kristus, som var uppfyllelsen av Gamla testamentets förbund, fullbordade sitt verk. [37]

Om ett avsnitt återfinns i början av GT:s historia eller närmare Kristi födelse kan också vara av betydelse. 1 Mos 3:15 och Jes 53 talar båda om den utlovade Frälsaren, det generella budskapet är det samma. Men bibelläsaren förlorar en del om han inte beaktar just det unika i tidpunkten då orden uttalades. Ett av orden uttalades i början av tiden, det andra endast några hundra ar före Kristi ankomst. På ett liknande sätt, måste Jesu ord till sina lärjungar, förstås så att de är utsagda under en tid då ännu inte försoningsverket var fullkomligt utfört. Å andra sidan är apostlarnas ord i breven uttalade efter Kristi död och uppståndelse och efter pingst. Dessa händelser hjälper läsaren att förstå varför uttalandet tog den form det gjorde. [38]

Sammanfattning

Om man bortser från det historiska sammanhang i vilket Skriftens ord kommit till, bortser man samtidigt från den bakgrund mot vilken Gud har valt att placera nedtecknandet av sitt Ord. Att studera det historiska sammanhanget och förstå Skriftens ord mot denna bakgrund är grunden för en rätt förståelse av många bibelställen. [40]

Det innebär endast att man på Skriften tillämpar samma princip som vid tolkningen av all annan litteratur. Bibeltolkaren studerar inte det historiska sammanhanget i syfte att förändra vad Skriften säger. Tvärtom han gör det för att han fullständigt och rätt ska förstå vad den inspirerade författaren har skrivit. Detta är det enda godtagbara sättet på vilket vi kan använda det historiska sammanhanget. Därför ska den enda litterärkritik vi utövar vara av detta yttre eller externa slag. [41]

Forts i nr 2/1998