Ur C. O. Rosenius’ dagbetraktelser

Se nu, hur profeten här stadfäster hela Skriftens stora huvudlära, att vi genom tron bliva rättfärdiga inför Gud. Paulus säger: »Tron kommer av predikan», och Kristus: I ären rena »genom mitt tal». Ni har gjort något mer än att ni har hört mitt tal, och så har tron uppgått i edra hjärtan, och så är ni rena. Och detta säger Kristus själv, som skall döma på den yttersta dagen. [0]

Då nu hela Skriften binder all salighet blott vid det korta ordet tron, vill vi samla all vår uppmärksamhet vid den enda punkten: Hur kommer man till tro? Och vad är tron?Varje väckt och frälsningssökande själ har till slut allt sitt bekymmer i denna punk och all dess salighet beror på denna fråga. Hör då vad Herrens Ande säger: »Hören, så får eder själ leva.» Endast: hören! Tron kommer av hörandet. Tron kommer inte av sig själv. [1]

Det är alla väcktas förvillelse och skada, att de blott tänker och tänker och ideligen tänker, men inte hör, vad Gud säger. På detta sätt uppkommer inte tron, inte heller genom att blott önska och vänta på den Helige Ande, inte heller genom att arbeta på sitt hjärta för att bringa det till tro. Nej, Kristus säger: »genom mitt tal». Stanna och hör, hur Gud talar, tag Gud på orden och lita på att Han inte ljuger, hur illa det än ser ut med din förtjänst eller din eländiga bättring, och hur lite det än känns i ditt hjärta. Om du blott kan ta Gud på orden och med hjärtats tro omfatta hans vittnesbörd om Kristus, så har du också med detsamma hela Frälsaren och allt vad Han förvärvat. [2]

Märk, hur kostligt aposteln Paulus talat därom i Rom. 10: »Den rättfärdighet, som är av tron, säger så: Säg inte i ditt hjärta: vem vill fara upp till himmelen? – d.v.s. för att hämta ned Kristus – eller vem vill fara ned i djupet? – d.v.s. för att hämta upp Kristus ifrån de döda. Vad säger Skriften? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, och det är ordet om tron, som vi predikar.» Hör, en sådan lärdom! Se inte hit eller dit efter Kristus, vill aposteln säga, speja inte omkring i ovissa rymder, i ett dunkelt oändligt fjärran! Vad säger Skriften? Ordet är dig nära. Hör! Du har ordet, ordet om tron! – ja, men Kristus? Hör du inte? Du har ordet! Tag ordet så har du Kristus. Du tycker att Kristus är så långt borta, som om Han vore i himmelen eller i djupet, du vet inte var han är eller hur och när Han skall bli din. Du sträcker dig i ett obestämt fjärran efter Honom. Det behöver du inte, säger aposteln. Ordet: är dig nära, nämligen ordet om tron. Omfattar du det ordet, så omfattar du Kristus. Ty i samma stund som ordet om Kristus får rum i ditt hjärta, i samma stund har du också Kristus med all Hans förtjänst, ja allt vad det ordet innehåller och lovar. Det var detta, som Kristus oupphörligt ville lära oss då Han gick omkring och hjälpte alla endast med ord. Han sade ett ord, de trodde det ordet, och genast skedde det. [3]

Särskilt lärorikt är exemplet med konungsmannen i Joh. 4. Hans son ligger för döden. Då går han bort till Jesus och ber honom komma och bota hans son. Men Jesus börjar med att straffa otron och säger: »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.» Likväl upprepade konungsmannen sin begäran: Men nej, Kristus gick inte med honom. Vad gjorde Han då i stället? Han gav honom ett ord och sade: Gå, din son lever. »Då trodde mannen ordet och gick.» Men han var så långt från sitt hem att han först nästa dag mötte de tjänare som var utsända för att säga honom: »Din son lever.» Och då han frågade dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom märkte han att det var just den timme då Jesus sade: Gå, din son lever – således just den timme då han med tron omfattade ordet. Men se här vad det är att »vandra i tron». Mannen fick ingenting att se. Inte gick Kristus med honom, inte heller fick han något läkemedel att bära och se på. Han fick ingenting alls som kunde ses eller kännas. Han fick endast ett ord, och endast med det ordet gick han till andra dagen och fick under den långa natten nöja sig blott med ordet. Därefter fick han vittnesbörd genom tjänarna. På detta sätt skall också vi låta oss nöja med ett enda ord av Herren och vandra i tron utan att se något alls av ordets uppfyllelse. [4]

Detta är övermåttan viktigt att inprägla djupt i sitt hjärta, ty det är alldeles obegripligt vilka långvariga och utpinande kval det kostar mången själ att komma ifrån sina känslor och fatta denna hemlighet, att vi måste börja med att blott höra och omfatta ett ord av Kristus och lita på det. Man vill oupphörligt känna något i sitt hjärta och erhålla en märklig erfarenhet av Andens liv innan man skall tro. Men sådant kan inte hända med oss förrän vi först omfattat ordet. [5]