Av S.E.

Strax före midnatt den 22 december 1973 fick vår käre hedersordförande, professor Hugo Odeberg, lämna detta jordelivet. Därmed hade en oförliknelig bibellärare och en synnerligen lärd teolog och språkman gått ur tiden. [0]

Det är många som med stor tacksamhet minns de stillsamma bibelutläggningar, som Hugo Odeberg gav. Det var inte egna funderingar vi möttes av. Skriftens egen rikedom och kraft strömmade emot de lyssnare, som till följd av talarens svaga stämma flyttade sig allt närmare talarstolen för att inte gå miste om den minsta stavelse. Vilken nåd är det inte att få tillfälle att lyssna till en undervisning, som är genomsyrad av Guds eget ord! Och vilken förbannelse är det inte för vårt folk, när så mycket av det som nu sprids genom predikstolar och religiösa radioprogram inte är Guds ord utan fåfängliga människomeningar! [1]

Hugo Odeberg kunde som ingen annan vända upp och ned på invanda tänkesätt och visa hur det som mänskligt sett anses självklart ofta går stick i stäv med lagarna i Guds rike. Därför duger det inte att komma dragande med förutfattade meningar och sätta dem över Ordet. Det är inte vi som skall sätta oss till doms över Skriften utan Skriften över oss. [2]

De av oss som fick förmånen att stå i nära personlig kontakt med Hugo Odeberg minns med tacksamhet mängder av oförglömliga stunder. Över samtalen vilade alltid lugn och stillhet. Hugo Odeberg gjorde sig ingen brådska, vilket kunde bli ekonomiskt olönsamt, när det rörde sig om telefonsamtal, men aldrig förlustbringande i andlig mening. En av Hugo Odebergs mest förtrogna var fil. dr Kerstin Svahn. Ur hennes fina minnesteckning hämtar vi följande: [3]

»Hugo Odeberg härstammade från Dalsland, eller som han alltid sade, Dal. Ofta talade han om Dal och om sin uppväxttid där. Han har berättat att när han som femåring lärde sig läsa var det i liknelsen om den rike mannen och Lasarus i Luk. 16. Sex år gammal köpte han på en auktion för 25 öre en korg full med gamla böcker. Där fanns både latin och grekiska och hebreiska. Han visade vid ett tillfälle den bok med psaltarpsalmer på hebreiska som blev hans första lärobok. Med hjälp av egennamnen tog han själv ut vilka ljud de olika tecknen stod för, och det var ingen liten forskningsuppgift för ett barn. Språkforskningen förblev hans livs stora intresse och ledde till en stor förtrogenhet med bibelns tre grundspråk och med andra orientaliska språk och dialekter och därigenom till djup förståelse av texterna. [4]

Men Hugo Odeberg var inte bara språkman och bibelforskare, han var intresserad av allt från juridik och musik till matematik och naturvetenskap… Att botanisera tillsammans med Hugo Odeberg var en upplevelse. Floran kände han så väl, att man bara behövde nämna ett latinskt namn, för att han skulle veta vilken växt det rörde sig om. Det var bara gräs och halvgräs som yrkesbiologen kunde vara till någon hjälp med. Hur ofta läste han inte upp avsnitt ur Retzius’ och Areschougs floror, och vi kunde jämföra med en modern skånsk flora och diskutera växternas utbredning förr och nu. Hugo Odeberg var en stor naturvän, och i sina bibelutläggningar betonade han alltid Skapelsen. [5]

Som ingen annan hade Hugo Odeberg hjärta för de minsta, de ensamma och utstötta. Det var inte ovanligt att någon sliten och förkommen stackare kom fram till honom på gatan och frågade om han inte kunde få tala med professorn någon dag. Han var en tröstare som få. En studentska yttrade en gång efter en samling med Erevna: ‘Han utstrålar kärlek och värme’. Vi som hade förmånen att få vara hans vänner, vi saknar nu den kärleken och värmen. Det känns så kallt när han gått bort. Men vi saknar inte bara värmen utan också visheten och humorn. Och naturligtvis hans otroliga kunskap. [6]

Hugo Odeberg var förtrogen med sorg och lidande, men han tyckte inte om klagan. ‘Klagovisorna är bara en av böckerna i Gamla Testamentet’, kunde han säga. De sista åren återvände han i sina bibelutläggningar ofta till 1 Tess. 5:16-18: ‘Var alltid glada, bed oavlåtligen, tacka i allt.’ Nu, i sorgen och saknaden efter vår avhållne vän och lärare, behöver vi den uppmaningen. Vi vill tacka för allt vi fått genom Hugo Odeberg och glädjas över och leva i det Guds ord som var hans stora glädje. Han citerade ofta Rom. 8: ‘Vem skall skilja oss från Kristi kärlek? Månne nöd eller trångmål eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? Nej, i allt detta övervinna vi rikligen genom Honom som har älskat oss. Ty jag är viss därpå, att varken död eller liv eller de ting som äro eller de ting som komma eller höghet eller djuphet eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre’.» [7]

Tillbaka till Bibeln!

År 1944 lät Hugo Odeberg skriften Tillbaka till Bibeln gå i tryck. Titeln på denna bok hade blivit betecknande för hans undervisning. Han var trött på allehanda spekulationer och teorier kring Bibeln. Han ville i stället gå till texten själv och låta texten tala sådan den är. Tillbaka till Bibeln, rannsaka de heliga Skrifterna på deras egna villkor! Om nu texten gör anspråk på att vara Guds inspirerade ord, kan vi inte undersöka dessa texter, som om detta anspråk inte fanns, framhöll han. Och när man undersöker något som är fyllt av Guds Ande och kraft, kan man inte närma sig det i sin egen ande och styrka (jfr 1 Kor. 2). Saliga är de som är fattiga i anden, dvs. fattiga på egen ande och kraft. All deras styrka är i Ordet, hos Herren. Och Skrifterna – det är dessa som vittnar om Kristus (Joh. 5:39). Den som inte tar vara på Skriftens hela vittnesbörd, han går miste om det sanna vittnesbördet om Kristus och förlorar därmed livet självt. Men den som inte har något eget att komma med, »som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det».[9]

Fastän Hugo Odeberg nu inte längre personligen kan närvara vid erevna-studier av de heliga Skrifterna (erevna betyder »rannsakan»), har han lämnat efter sig ett stort antal skrifter, som vi ständigt har anledning att gå tillbaka till. Låt oss särskilt nämna några. Kristus och Skriften utkom 1970 i sin sjunde upplaga, reviderad och utökad av lärjungen, fil. lic. Tryggve Kronholm. Ingen borde missunna sig att läsa denna skrift. I boken Kristus i Gamla testamentet (1969) återkommer Hugo Odeberg till detta viktiga ämne. Skriftens studium, inspiration och auktoritet (1954) är en annan synnerligen viktig bok. En andra omarbetad upplaga, redigerad av Tryggve Kronholm, utkom 1970. Goda kommentarer till olika bibeltexter gives i böckerna Anteckningar till nytestamentliga texter (1948), Bibelns eget budskap (1958), Herren kommer(1962) och Rannsakan (1968). Hugo Odeberg har också utgivit en särskild kommentar till Korintierbreven ( 1944) och medverkat med viktiga artiklar i det stora bibelverket Illustrerat bibellexikon I-III (1967). Låt oss också särskilt omnämna den synnerligen viktiga boken Fariséism och kristendom som första gången utkom 1943. Den boken borde vara obligatorisk för varje teol. stud. och lärare i kristendom. [10]

Många av Biblicums vänner minns med tacksamhet Hugo Odebergs föredrag vid Biblicums invigningshögtid den 14 okt. 1972. Ett av dem finns refererat i Biblicum nr 2/73. Läsaren hänvisas också till För Biblisk Tro nr 1/70 och Biblicum nr 2/72, där Tryggve Kronholm skriver om Hugo Odebergs bibelteologi. [11]

Några persondata

Hugo Odeberg föddes i Åmål den 7 maj 1898. Genom akademiska studier i Uppsala blev han fil. kand. 1919, teol. kand. 1921 och teol. lic. 1929. Men redan 1924 erövrade han fil. doktorsgraden (Ph. D .) i London. Förutom därstädes bedrev han studier i Oxford, Bonn och Köln. 1928 förordnades han som docent i exegetik vid Uppsala universitet. 1930 utnämndes han till kyrkoherde i Björklinge strax norr om Uppsala. 1932 promoverades han som teol. dr. vid Uppsala universitet och under åren 1933-1964 uppehöll han den ena professuren i exegetisk teologi vid Lunds universitet. Sedan 1943 var han ordförande i studieföreningen Erevna i Lund, en studieförening som betytt oerhört mycket inte bara för dem som personligen deltagit i sammankomsterna på lördagsmorgnarna utan också för dem som tagit del av föredragsreferaten, som under många år trycktes. Sedan hösten 1969 har Erevna en systerförening i Uppsala. [13]

En stor vetenskapsman

Avgörande för Hugo Odebergs grundliga och djupa bibelutläggning var hans enorma språkkunskaper. De semitiska språken hade alltifrån barndomen hans hjärta. Hans stora språkintresse har också lett fram till viktiga vetenskapliga insatser. 1928 utgav han med kommentar The Hebrew Book of Enoch. Sedermera gav han denna gamla hebreiska text namnet 3 Enoch. Denna bok tjänade som underlag för hans disputation för fil. doktorsgraden vid Londons universitet. 1939 utkom två viktiga vetenskapliga arbeten från hans hand, nämligen The Aramaic ~portions of Bereshit Rabba och hans arameiska grammatik Short grammar of Galilaen Ararmaic. Hans utomordentliga studier i koptiska och samaritanska har tyvärr inte utkommit i bokform. [15]

Redan under 1920-talet intresserade sig Hugo Odeberg för den gammaljudiska mystiken. Genom grundliga forskningar i den mandeiska litteraturen, de hermetiska skrifterna och olika gnostiska texter kunde han komma åt denna den esoteriska judendomens tankevärld. Vad var betecknande för de judar, som till skillnad från fariséerna i NT verkligen lyssnade till Skrifternas vittnesbörd och levde i Skriftens egen tankevärld? Knappast någon hade före Hugo Odeberg låtit dessa fromma judars tro kasta ljus över Nya testamentets uttryckssätt. Redan 1929 utkom hans betydande arbete The Fourth Gospel. Genom att ingående behandla ett antal texter från Joh. 1-12 under andragande av ett rikhaltigt, ofta svårtillgängligt judiskt parallellmaterial, ville han visa hur en rad Johannestexter framträder i klarare dager. Hans iakttagelser har senare i stort sett bekräftats av Qumran-fynden. [16]

I flera publikationer har Odeberg belyst en rad nytestamentliga texter och begrepp med utnyttjande av material från den gammaljudiska mystiken. Bl.a. har han från dessa utgångspunkter behandlat ett besvärligt frågekomplex i den lilla skriften The view of the Universe in the epistle to the Ephesians (LUÅ 1934). [17]

Vi har redan nämnt att Hugo Odeberg tidigt ägnade sig åt den mandeiska litteraturen. I boken Die mandäische Religionsanschauung (UUÅ 1930) ägnar han mandeismen en specialstudie. Han behandlar också mandeiskt textmaterial i 3 Enoch och The Fourth Gospel. [18]

Hugo Odeberg var också väl förtrogen med Gamla testamentets exegetik och utkom 1929 med en bok på engelska om Predikaren och 1931 med en litterär och språklig analys av Jesaja 56-66, också den på engelska. [19]

Låt oss avsluta denna minnesteckning med Skriftens maning i Hebr. 13:7: »Tänken på edra lärare, som hava talat Guds ord till eder; sen, huru de slutade sin levnad, och efterföljen deras tro.» [20]