Av S.E. 

Är det bara vissa människor med svag tro, som måste bedja: hjälp min otro? Nej. »0, du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder?», säger Jesus. Vi tillhör ett otroget släkte, människosläktet, som alltsedan syndafallet är otroget mot Gud, fördärvat och bortvänt från Gud. »I mig, det är i mitt kött, bor inte något gott», bekänner Paulus. [0]

Utgångsläget är alltså OTRO, inte TRO. Hur skall vi då bli troende, omvända till Gud i stället för bortvända från honom? Låt oss sammanställa några punkter om detta: [1]

1. Att tro är att lita på och fullständigt förtrösta på Gud och hans ord, på vad Gud fullkomligt har gjort för oss i Kristus Jesus

Denna tro har ingen människa av sig själv. Vi kan inte heller själva ta oss den. I förklaringen till den tredje trosartikeln säger Luther: »Jag tror att jag icke av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom.» [3]

2. Av naturen är vi vredens barn, under Guds vrede, som vilar över synden

Endast den helige Ande kan leda syndaren från vredens tillstånd till nådens tillstånd och bevara honom där tills han får gå in i den himmelska glädjen. Människan kan omvändas, men hon kan inte själv omvända sig. Det nya livet, trons liv måste skapas, födas. Vi måste födas på nytt ovanifrån, av Gud, genom evangelium. Kristi ord: omvänd er och tro evangelium (Mark. 1:15), innebär inte att människan av sig själv kan omvända sig och tro evangelium. Kristus befallde också Lasarus att gå ut ur graven (Joh. 11), ändå kunde han inte av sig själv göra det. Människan, som är död i överträdelser och synder, kan inte av sig själv stå upp andligen, utan hon uppväckes, reses upp, levandegöres, omvändes genom Guds kraft medelst Ordet (Ps. 19:7). Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drager honom (Joh. 6:44). [5]

3. Omvändelsen är Guds verk

»Omvänd mig, så varder jag omvänd» (Jer. 31:18). De som blivit omvända och tror är födda, inte av en människas vilja utan av Gud (Joh. 1:12, 13). »Ingen kan säga att Jesus är Herren annat än genom den helige Ande» (1 Kor. 12:3). »Den som inte tror att jag är JAG ÄR, han kommer att dö i sina synder(Joh. 8:24). [7]

Det var av nåd som Gud återlöste människorna genom sin Sons död. Det är också av nåd, och inte på något sätt människans förtjänst, som Gud omvänder en människa och skänker henne välsignelserna av Kristi återlösning. »Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, icke på grund av våra gärningar, utan efter sitt eget rådslut och sin nåd, den nåd, som redan för evärdliga tider sedan gavs oss i Kristus Jesus» (2 Tim. 1:9). [8]

4. Den helige Ande handlar genom nådens medel

Somliga säger att den helige Ande verkar direkt och omedelbart på människors hjärtan för att helga dem genom att vända dem till och bevara dem hos Kristus. Men Bibeln lär att den helige Ande använder bestämda medel, genom vilka han verkar och bevarar tron i människornas hjärtan. Kristus: »Helga dem i Sanningen. Ditt Ord är Sanning» (Joh. 17:17), och han tillägger i v. 20 att människor kommer till tro på honom genom apostlarnas ord. Alltså genom Ordet! Paulus: »Så kommer tron genom hörandet av budskapet, och budskapet av Kristi ord» (Rom. 10:17). Människor blir omvända eller födda på nytt genom Guds ord. »I som ären födda på nytt… genom Guds levande ord, som förbliver» (1 Petr. 1:23). »Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord» (Jak. 1:18), och genom dopet (Tit. 3:5, Joh. 3:5, Apg. 2:38). [10]

Augustana V: »Genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänkes den helige Ande, vilken hos dem, som höra evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud. [11]

De fördöma vederdöparna och andra, som mena, att den helige Ande kommer till människorna utan det utvärtes ordets förmedling genom deras egna förberedelser och gärningar.» [12]

Bekännelseskrifterna: »Gud vill inte handla med oss på annat vis än genom sitt talade ord och sakramenten» (Schmalk.art. VIII, 10). »De hava Mose och profeterna, dem må de lyssna till» (Luk. 16:29). Vi ska inte vänta på någon direkt uppenbarelse eller andra nådemedel. Den som vägrar att bruka de medel som Gud själv har förordnat skall inte vänta sig att den helige Ande kommer att utföra sitt verk i hans hjärta för att vända om det till Kristus. Ty fastän omvändelsen visar sig i det yttre livet, äger den rum i hjärtat och består i att hjärtat, förkrossat och ångerfullt till följd av synden, förlitar sig på Kristus om nåd och förlåtelse. Hur sker det? [13]

5. Genom Lagen verkar Gud syndakännedom och hjärtats ånger

Innan någon vill vända om till Kristus med bön om nåd och förlåtelse måste han känna sin synd och ångra den. De friska behöver ingen läkare, utan de som är sjuka (Matt. 9:12). För att övertyga människan om att hon är dödssjuk på grund av synden använder den helige Ande lagen, som visar människan hennes synder (Rom. 3:20) och vreden och Guds förbannelse, som människan förtjänar. »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok och icke gör därefter» (Gal. 3:10). När lagen predikas rätt, blir människans samvete övertygat om synd, inser sitt förlorade tillstånd, röres till sorg och ånger och drivs till förtvivlan. Sådan syndakännedom, sådan kännedom om Guds vrede och sådan förtvivlan om varje möjlighet till självhjälp, är en förutsättning för omvändelse. Ingen önskar förlåtelse för synderna, om han inte vet att han är en syndare, om han inte sörjer över sina överträdelser, om han tror att han kan hjälpa sig själv. [15]

Men lagen uppenbarar inte Frälsaren, erbjuder ingen positiv hjälp, den verkar ingen tro, den kan inte frälsa. Lagen lämnar människan i sorg och förtvivlan om sin egen räddning. Hon kan inte rädda sig, hon kommer ofelbart till korta inför Guds lag. [16]

6. Den helige Ande kallar människan genom evangelium

Evangelium är det glada budskapet för alla människor. Predika evangelium för allt skapat (Mark. 16:15). Allt är fullbordat. Kristus har uppväckts på grund av vår rättfärdiggörelse (Rom. 4:25). Inga »om» eller »därest» finns i evangelium. Det är därför viktigt att ej blanda samman lag och evangelium. [18]

Den öppna inbjudan är alltid kraftfull, ty Guds kraft verkar genom den, och den kan själv verka ett mottagande av den i människors hjärtan. Ty »Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd» (Hebr. 4:12). Evangelium är »en Guds kraft till frälsning» (Rom. 1:16). »Du känner från barndomen de heliga skrifter, som har förmåga att giva dig vishet så att du bliver frälst» (2 Tim. 3:15). [19]

Men evangelium tas ju inte alltid emot!? Till följd av människans stora fördärv är det så. Ni har inte velat, Matt. 23:37. Ni står alltid emot den helige Ande, Apg. 7:51. Människan kan motsätta sig, vägra att ta emot genom hinder som självrättfärdighet, kärlek till synden, högmod, förtvivlan etc., som dominerar hjärtat och inte vill låta Ordet slå rot där. Men du som fruktar för att det är så med dig skall veta, att Gud är mäktig att bryta ned allt motstånd, och han har redan verkat i ditt hjärta genom att han låtit dig se denna fara. Den som står emot den helige Andes verk ser inte denna fara. Han är blind för denna fara och tror att allt är väl beställt. [20]

7. Intellektuell och andlig kunskap

Man måste skilja mellan dessa två slag av kunskap. Intellektuell kunskap enbart är inte detsamma som tro, så länge den inte får träffa hjärtat. Men en förutsättning för hjärtats tro och förtröstan är intellektuell kunskap i Guds ord. »Huru skulle de kunna tro på honom som de inte har hört» (Rom. 10:14). Uppenbarelsen är given i ord så att människor kan lära känna sanningen, som de inte känner av sig själva. Teologi är kunskap om Gud. Därför behövs undervisning. Ingen kan tro det han inte känner till. Löftet om Guds nåd blir inte till glädje för den som inte vet något om det. Därför är det nödvändigt att lära och veta vad vi skall tro. En tro utan kunskap är en omöjlighet. [22]

Men hur är det med teologin, bibelkunskapen, förkunnelsen? Den falska förkunnelsen och förtalet av Bibeln väcker otro. Ingen vill eller kan förtrösta på något som han inte betraktar som sant och tillförlitligt. Så länge kunskapen om Gud och hans verk är dårskap för människan, så länge hon tvivlar på det, kan hon inte tro, förtrösta på det. En rätt nådemedelsförvaltning är därför en nödvändig förutsättning för tron, och därför skall trons folk bara vara där man har det så. [23]

Men fastän kunskap och rätt undervisning är nödvändiga, så är denna förutsättning för tron inte tron själv. Tron grundar sig på kunskap och övertygelse, men är inte blott och bart intellektuell kunskap och kännedom utan hjärtats förtröstan, förlitande på vad Gud har talat. Yttre kunskap som vi kan inhämta med våra sinnen är bra och nödvändig, men den helige Ande vill verka i hjärtat, »Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd» (Ps. 119:36). Denna, den andliga kunskapen, hjärtats förtröstan, oavsett om den är svag eller stark, är den sanna frälsande tron. [24]

8. Tron är inte alltid lika stark

Det växlar mellan svag längtan efter förlåtelse och fast förvissning om att man äger förlåtelse. En persons tro kan vara stark med avseende på ett löfte, och svag med avseende på ett annat löfte. 0 du klentrogne, sade Jesus till Petrus. 0 kvinna, din tro är stor, sade Kristus till den kanaaneiska kvinnan. Dessa växlingar i trons styrka påverkar ej trons frälsande kraft, ty både den svaga och den starka tron förtröstar på samma löfte och mottager samma nåd och förlåtelse. Men den starka tron kan bättre stå emot frestelserna, ty den har ett fastare grepp om löftena, om Ordet som är mäktigt att korsfästa och döda liksom att ge liv. Men den som är stark i dag kan vara svag i morgon. »Den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller» (1 Kor. 10:12). [26]

För att den troende inte skall hamna i köttslig säkerhet och övermod, låter Anden honom se sitt fördärv, så att han drives till en daglig sorg, som är efter Guds sinne. En sådan sorg finns bara hos den kristne, den troende, och är en del av den dagliga omvändelsen. Den är inte orsakad av fruktan för straff, ty han vet att hans käre Herre och Frälsare har lidit straffet i hans ställe. Den är orsakad av kärlek till Gud. Han sörjer över att han är så litet gudfruktig, så otacksam, mot den gode Guden, att han gör Gud emot och vållar honom så mycket lidande. De troendes sorg efter Guds sinne är en sorg på grund av att deras synder kränker Guds helighet och att synden är förhatlig för Gud. Denna sorg är verkad av Guds Ande och för oss närmare Herren. Den är ett kraftigt medel i kampen mot det egna köttet, den gamle Adam. [27]

Denna anderörelse leder inte till att man säger: nu är jag mera andefylld, nu är jag en bättre kristen, du borde bli som jag och få uppleva Andens dop. Denna anderörelse leder till att man säger: »Jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor inte något gott.» »Jag är den störste av syndare.» »Fader jag har syndat mot himmelen och inför dig, jag är inte mer värdig att kallas din son.» »Jag arma människa, vem skall frälsa mig från denna dödens kropp, Gud vare tack – genom Jesus Kristus vår Frälsare.» [28]