Liknelsen i Matt. 13:24-30

| Nr 4-5, 1977 sida 115| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

Fråga

Många brukar liknelsen om ogräset och vetet i Matt. 13.24-30 som argument för att man inte skall lämna en kristen församling även om falsk lära och synd tolereras i församlingen. Hur skall man förstå denna liknelse?

Svar:  Det är en god huvudregel att skrift skall tolka skrift, d.v.s. att ställen som är helt tydliga skall få kasta ljus över andra ställen, som behandlar samma ämne, men som inte synes oss lika tydliga. En rad bibelställen om församlingen visar ju att kyrko- och lärotukt skall bedrivas. Endast biblisk förkunnelse får förekomma i församlingen, 1 Petr. 4:11, och en broder som talar emot Guds ord skall förmanas och varnas, och om han inte vill rätta sig, skall han ställas utanför brödragemenskapen, så att han om möjligt genom denna lagpredikan skall böjas och söka nåden i Kristus. Likaså skall en broder som lever i öppen synd förmanas och varnas, och om han inte uppger sin synd, skall han ställas utanför (se t.ex. 1 Kor. 5).

Utifrån dessa tydliga ställen står det klart, att Matt. 13:24ff inte kan tala emot dessa sanningar och försvara läropluralism i församlingen. Obs. vidare v. 38: »Åkern är världen.» Många läser som om det stod: Åkern är kyrkan eller församlingen. De som står utanför församlingen skall vi inte döma: »Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma; dem som äro utanför skall Gud döma. ‘I skolen driva ut ifrån eder den som ar ond’» (1 Kor. 5:12-13).

Men »innanför» församlingen kan det finnas mycken dold synd, hyckleri. Om vi försöker att rensa ut dolda syndare, kan vi ta fel och rycka upp vete i stället. Vi kan inte se in i människors hjärtan. Det skall vi inte heller försöka att göra. Vi skall gå efter det som är uppenbart, d.v.s. läran och bekännelsen och uppenbar synd i livet. Vi har Guds befallning om att hålla församlingen ren från falsk lära och uppenbar synd, d.v.s. att aldrig tolerera synden när den uppenbarar sig utan söka föra till rätta så att synden bekännes och överges. Men vi har inte Guds befallning att söka få en ren församling beträffande det dolda det som göms i hjärtan och njurar. Hycklare kan vi inte rensa bort och endast Gud vet vilka det är.

I en rätt bekännelsetrogen församling finns det mycken synd och svaghet. Den är som ett sjukhus, som söker göra människorna friska. Vi skall bära varandras bördor, uppbygga varandra på vår allraheligaste tro, strida mot synden och vårt eget onda kött, endast tolerera det som stämmer överens med Guds ord, varna och förmana dem som öppet trotsar Guds ord och ställa utanför församlingen dem, som inte vill överge sin synd och som sprider falsk lära.

                                                                                                              S.E. i “lov og Evangelium” ur nr 1/1977

Vad menas med 1 Kor. 11:19?

| Nr 4-5, 1977 sida 116| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

Fråga

Vad menas med 1 Kor. 11:19 »Ty partier måste ju finnas bland eder…?

»För att de äkta (grek. hoi dókimoi) skall bli uppenbara bland er» (1 Kor. 11:19b). Församlingen visar sin äkthet genom att inte ta emot villolärare (2 Joh. 7-11), genom att varna och förmana dem som kommer med avvikelser i förhållande till Guds ord, genom att utöva kyrko- och lärotukt. I varje församling kommer sålunda ulvar eller falska lärare att dyka upp, och då prövas församlingens trohet. Jämför Upp. 2-3, där det berättas om några församlingar som inte bestod provet, som var eftergivna när det gällde kyrkotukten (t.ex. 2:20 »Jag har det emot dig, att du är så efterlåten mot kvinnan Jesabel»).

Sammanfattning: Ingen församling kan vara utan kyrko- och lärotukt. Gud skickar det alltid så, att en sådan tukt är nödvändig, om församlingen skall förbli äkta. Troheten prövas. Ty ni skall »inte låta söndringar finnas bland eder, utan hålla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tänkesätt» (1 Kor. 1:10. Jfr Odebergs utläggning av detta ställe i hans Korinterbrevskommenyar.

                                                                                                                    S.E. i “lov og Evangelium” ur nr 1/1977

Kan man bilda en ny kyrka?

Av: S. E. | Nr 4-5, 1977 sida 117| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

Fråga

Kan man bilda en ny kyrka?

Man måste skilja mellan en ny kyrka och en ny kyrkoorganisation. När Martin Luther tvingades bryta med den romersk-katolska kyrkan och därför anklagades av denna kyrkas företrädare för att ha skapat en ny kyrka, svarade han bl.a.: Vi har förblivit trogna den gamla kyrkan, det är ni som har avfallit från oss. Vi har det dop som Kristus instiftat. Vi har altarets heliga sakrament just så som Kristus själv instiftat det. Vi undervisar och predikar i enlighet med Guds rena ord och lägger inte till några nya egna människoläror. Vi förblir trogna det gamla Guds ord, som den gamla kyrkan hade. Därför smädar papisterna Kristus själv, apostlarna och hela kristenheten, när de kallar oss en ny kyrka. Den heliga kyrkan kan och får inte tåla falsk lära. Den måste lära bara det som är heligt och sant, d.v.s. endast Guds ord. Där den lär lögn, är den avgudisk och djävulens horiska kyrka (ur Wider Hans Worst, 1541).

Man kan rent sakligt och vetenskapligt konstatera att den religiösa gemenskapen (communio in sacris) enligt Bibeln förutsätter enhet i den bibliska läran. En läropluralistisk kyrka, d.v.s. en kyrka utan lärotukt, är, enligt Nya testamentet, ingen rätt kyrka. Om en viss kyrkoorganisation inte rättar sig efter Bibeln utan – trots de bekännelsetrognas protester och förmaningar – tolererar obibliska ting, har den upphört att vara kyrka i biblisk mening. Den har blivit en sekt (= avsöndrad från Guds ord) och måste överges av dem som utgör den rätta kyrkan (Matt. 7:15, Rom. 16:17). Kyrkan är ju de som förblir i Kristi ord (Joh. 8:31), inte en viss kyrkoorganisation oberoende av bibeltrohet. En kristen är kallad att företräda och praktisera religiös gemenskap endast med sådana kyrkoorganisationer, som i allt bygger på »apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv» (Ef 2:20). Irrlära, som tillfälligt uppkommer, förvandlar inte en bibeltrogen kyrka till en irrlärig och falsk. Men om irrläran inte blir föremål för biblisk lärotukt utan tillåts inom kyrkoorganisationen, har den blivit en irrlärig eller falsk kyrka, som måste överges.

Den som vill ha en grundlig framställning av den bibliska och lutherska läran om kyrkan, hänvisas till C. F. W. Walthers utomordentliga bok Kirche und Amt (Jubiläums-Ausgabe, Zwickau i. Sachsen, 1911). S.E. s117

Producerad av Pegi