DEN FRIA VILJAN

| Nr 3-4, 1979 sida 155| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

Bibelns lära att människan före trons upptändande inte har någon fri vilja i andliga ting, är en lära som förnuftet vänder sig emot. Man vill inte acceptera att människan före sin omvändelse är andligt död och därför inte till någon del kan medverka till sin omvändelse. Bibelns lära att Gud av sin fria barmhärtighet skänker syndernas förlåtelse och tron genom evangelium får träda tillbaka till förmån för människans avgörelse.

Så här heter det i en traktat, utgiven av Ungdomsmissionens Vänner, Jörn:

Vad ska jag göra för att bli räddad? Ångra dig! Du måste ändra ditt sätt att leva – överlämna ditt liv åt Jesus, ta emot honom, tro att han dog för din synd och älska honom över allting. Då blir du en ny skapelse!

Enligt denna förnuftets lära är sålunda den nya skapelsen inte helt och hållet Guds verk genom evangelium. Genom att »älska honom över allting» blir den andligt döda (Ef. 2) och mot Gud fientliga människan (Rom. 8:7) en ny skapelse! Nej, lagen kan inte skapa ett nytt liv och den döda människan kan inte medverka till sin omvändelse. »Om en människa inte blir född av vatten och Anden, så kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av kött,. det är kött» (Joh. 3:5). Att tala till en död och be honom överlämna sitt liv åt Jesus och älska Gud över allting uppväcker inte den döde till ett levande Guds barn! Han förblir död.

Det heter vidare i ovan nämnda traktat: »Himmel eller helvete. Det är du som väljer.» Och den avslutande frågan lyder: »Tog du emot Jesus som din egen personlige frälsare? Om ditt svar är ja, skriv då in datumet för ditt avgörande…»

Bakom läran att den oomvända människan har en fri vilja i andliga ting och sålunda kan medverka till sin omvändelse ligger en okunnighet om människans totala syndafördärv. Antingen räknar man med att ett visst andligt liv finns kvar hos människan efter syndafallet eller att Gud före trons upptändande återger människan vissa nådekrafter, med hjälp av vilka hon kan välja rätt och rätt förhålla sig till Guds nådeverkningar. Det sistnämnda är typiskt för den pietistiska teologin.

Pietismen kom att med »nåd» främst mena ingjutna nådekrafter i stället för »favor Dei», d.v.s. att Gud är oss nådig för Kristi skull. När så nåden fått karaktären av »förvandlingsnåd», görs den oomvända människan ansvarig för nådeverkningarnas rätta mottagande och bruk. »Det ankommer på människan själv att rätt emottaga och bruka den omvändande och förvandlande nådens verkningar… På detta sätt tilldelas människan ett avgörande ansvar för frälsningens förverkligande. Utan hennes rätta förhållande under nådeverkningarna ‘före, i och efter omvändelsen’ förlöper inte omvändelseprocessen på önskat sätt» (E. Vikström, Ortotomisk applikation, Åbo 1974, s. 63). En av de ledande pietisterna i Sverige, Johan Möller (1738-1805), fastslår att »det beror av människan själv, att bliva omvänd eller icke».

Pietisterna talar om nådeverkningar och nådekrafter, som det gäller att rätt känna till, rätt mottaga och bruka för att den önskade förvandlingen skall äga rum. »Därför faller det avgörande ansvaret för frälsningen tillbaka på människan själv» (Vikström, s. 65).

Viljeavgörelsen spelar en avgörande roll i pietismens omvändelselära. Det gäller att få den oomvände att »komma fram till viljebeslutet att lämna syndatillståndet och samtycka till att underkasta sig den omvändande nådens verkningar» (Vikström, s. 119).

»De oomvända hänvisas inte direkt till Kristus och till tron på honom, utan det kan, såsom hos Rambach, heta, att man skall be Gud om nåd att bli dragen in på frälsningens väg, att man skall söka nåd och förlåtelse ‘i en sann bättring’… De som befinner sig mycket långt borta från Kristus har en längre väg att gå, och den uppmaning dessa möter är att de först och främst bör bedja Gud om vilja och håg till bättring. De åter som kommit till en viss syndakännedom uppmanas inte att genast vända sig till Jesus, utan att, om syndakännedomen ännu inte är djup nog, gräva ännu djupare…» (Vikström, s. 125).

Vi skall återkomma till Vikströms doktorsavhandling, som rekommenderas till studium. Det är hög tid att Bibelns lära om »nåden allena» på nytt lyfts fram i ljuset. Ty det är endast Guds rena evangelium som kan omvända syndare. Detta ämne behandlas även i Biblicum nr 1-2/78, s. 3-23, nr 3/78, s. 71-87 samt nr 6/78, s. 117-163.