BIBELKRITIKEN I SKOLAN

Av: S. E. | Nr 6-7, 1979 sida 169| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

»Det är inte så konstigt att man tycker att kristendomen är fånig och Bibeln inget att bry sig om, när man får lära sig det här i skolan!» Med de orden överlämnade en av mina döttrar åt mig några sidor ur en kommande lärobok. Var hennes påstående berättigat? Döm själva!

Text:  »En israelitisk folkgrupp hade hamnat i träldom i Egypten. Där föddes Mose, som skulle komma att bli en stor ledare för Israels folk. Vid ett tillfälle befann sig Mose i landsflykt i Sinai bergsområde. Sedan länge dyrkades här en gud, som hette Jahve. Han ansågs bo någonstans på berget Sinai.»

Kommentar:  Här presenteras inte Bibelns uppgifter om Herren (Jahve) och Mose utan en påhittad s.k. keniterhypotes. Enligt denna hypotes är Herren inte den ende Guden och hela världens skapare utan endast en stamgud inom keniterstammens bergsområde. Mose blev intresserad av denne stamgud och introducerade denne nye gud för sina landsmän. Hans förfäder Abraham, Isak och Jakob kände inte till denne gud. Därför är bl. a. uppgiften i i Mos. 4:26 falsk, hävdar man.

Text:  »Under Mose ledning lyckades israeliterna fly över Röda havet och kom till Sinai bergsområde. Mose förklarade för folket att den gud som hjälpt dem fly från Egypten fanns i detta vilda berg.»

Kommentar:  I stället för Bibelns uppgifter får eleverna lära sig den obibliska teorin att Herren är en lokal bergsgud, som »fanns i detta vilda berg».

Text:  »Det fanns fortfarande andra gudar men dem skulle man inte lyda.»

Kommentar:  Tron på en enda Gud är enligt bibelkritiken en sen tanke, som inte förelåg på Mose tid. Då trodde man i stället att det fanns flera gudar men att en av dem var den ende som man borde dyrka (s.k. henoteism eller monolatri). Men i Bibeln lärs entydigt och klart att Herren är den ende sanne Guden och att alla andra gudar är »intigheter» (angående »Monoteismen i Gamla testamentet», se Biblicum nr 4-/76, s. 83-89.).

Text:  »Mose var en stor folkledare. Moseböckerna, som berättar om hans och hans folks liv skrevs ned flera hundra år senare. Mycket hade under tiden lagts till. Författarna skrev alltså inte den verkliga historien, vad som faktiskt hänt.»

Kommentar:Just för att komma ifrån att Moseböckerna skildrar »den verkliga historien, vad som faktiskt hänt», har bibelkritiken förnekat Mose författarskap till Moseböckerna och i stället hittat på en hypotes om flera sena källskrifter och författare bakom Moseböckerna. Som vanligt skiljer inte läroboksförfattaren mellan hypoteser och fakta.

Text:  »Det är en grym gud som skildras i bibeltexterna. Han låter olyckor och lidanden drabba hela folkslag, som inte gjort någonting ont… Han är inte hela världens gud utan har bara ansvar för sitt eget folk.»

Kommentar:  Denna förvanskning av Bibelns lära vill uppenbarligen bibringa eleverna den uppfattningen, att Bibelns Gud är en orättvis gud, en mänsklig skapelse som måste avvisas.

Text:  »Enligt de flesta forskare gick erövringen av Palestina inte så dramatiskt till som den beskrivs i bl. a. Josuaboken. I stället har små israelitiska stammar trängt allt längre in i området. Från början var de nomader (herdefolk), men efter hand blev de bofasta jordbrukare. Säkert förekom en mängd strider men inte alls så stora som Bibeln berättar om.»

Kommentar:  Det är rätt att de flesta forskare, som arbetar vid universitet där man på förhand utesluter Gud och hans under som en verklighet, inte tror på Bibelns berättelser. I stället försöker man rekonstruera händelseförlopp, som man kan tro på utan att behöva räkna med Gud och hans under. Texten presenterar en sådan hypotetisk rekonstruktion, men förf. vill att eleverna skall tro på denna hypotes som om den vilade på kända fakta.

Text:  »Senare skulle israeliterna minnas Davids tid som en period av lycka och välstånd. Man började snart drömma om en kraftfull Messias, som skulle återupprätta Davids rike.»

Kommentar:  Profeternas löften om en kommande Messias, som ställföreträdande skall gottgöra för folkets alla synder och upprätta ett evigt rike, betraktar bibelkritiken som en återspegling av mänskliga drömmar, inte som Guds sanna uppenbarelse. Allt måste ju förklaras som inomvärldsligt möjligt.

Text:  »Många andra kananeiska offerplatser övertogs av israeliterna. En av de viktigaste var Betel. Ordet betyder guden Els hus. Den främmande guden kom t.o.m. att ge folket och nationen dess namn: Israel.»

Kommentar:  Det är, som ovan redan framhållits, en bibelkritisk teori att Herren endast är en lokal stamgud, som först introducerades genom Mose. Följaktligen anser man att Abrahams, Isaks och Jakobs Gud (Gud heter på hebreiska El eller Elohim) var en annan Gud. Enligt Bibeln är det hela tiden fråga om den ende sanne Guden. Han benämnes ibland bara Gud (El eller Elohim), ibland bara Herren (Jahve), ibland Herren Gud (Jahve Elohim). Men bibelkritiken kommer med denna fantastiska teori att Jakobs Gud, som bl. a. uppenbarade sig i Betel, var en »främmande» gud. Likaså påstår bibelkritiken utan saklig grund att t. ex. Betel var en kananeisk offerplats, som övertogs av israeliterna. Enligt Bibeln är den ende sanne Gudens uppenbarelse för Jakob upprinnelsen till att Betel får sitt namn och blir en känd plats.

Text:  »Skrivarverkstaden i Babylon: Ivrigt studerade israeliterna de skrifter som fanns. Man lyssnade till de lärdas berättelser om färgstarka hjältar, nederlag och olyckor, kungar och profeter… Man diskuterade och skrev. Man jämförde olika berättelser, ändrade och skrev. Babylonierna berättade fantastiska myter. Man gjorde om dem, så att de passade till den text man skrev. Hjältar från sagorna väcktes till liv och fick stor betydelse. Abraham, Isak och Jakob utpekades som stamfäder till det israelitiska folket. De blev förebilder för israeliterna… Resultaten kan vi i dag läsa i t. ex Första Mosebok. Där finns israeliternas förklaring av hur världen och människorna skapades och deras tankar om varför vi måste dö. Den berättar t.o.m. om de två första människorna på jorden, Adam och Eva.»

Kommentar:  Dessa fantasier, uttänkta vid sekelskiftet av några bibelkritiker som ett alternativ till Bibelns uppgifter, presenteras för eleverna som om det rörde sig om fakta. Och i så fall är det ju orimligt att lita på Bibeln! Mycket i Första Mosebok är ju enligt bibelkritiken babyloniska myter och sagor, som israeliterna tagit över och bearbetat för sina syften under den babyloniska fångenskapen på 500-talet. Och Bibelns lära om skapelsen, människan, synden, döden och livet är inte Guds ord utan »israeliternas förklaringar», »människors tankar».

Text:  »Varifrån kommer änglarna och helvetet? På 550-talet f. Kr. hade en ny stormakt växt fram, Persien. Dess store härskare Kyros erövrade hela Mellanöstern. Han lät israeliterna återvända till sitt land och tillät dem bygga upp templet. Israels religion påverkades av perserna. Dessa ansåg att det fanns en god makt och en ond makt, som kämpade om herraväldet i världen, en gud och en djävul. Från perserna fick de också lära om att de onda efter döden skulle hamna i ett fruktansvärt helvete, medan de goda skulle komma till ett ljuvligt paradis. Stamguden Jahve som står människorna nära, hade blivit en gud långt borta från människorna. Därför kom den persiska änglavärlden väl till pass. Änglarna blev i judisk tro ett slags budbärare, mellan Gud och människor.»

Kommentar:  När man förnekar den gudomliga uppenbarelsen och att Bibelns lära kommer från Gud, hittar man på förklaringar till den bibliska lärans uppkomst som inte förutsätter någon gudomlig uppenbarelse. Det är bakgrunden till teorin om ett persiskt inflytande. Att tron på en sådan teori undergräver den kristna tron på Gud, änglarna, himmelen och helvetet är självklart. Stackars elever, som luras att tro på ohållbara teorier som om det vore fråga om fakta. Vem vill tro på en förlegad stamgud och persiska påhitt om ett helvete?

Text:  »Mer än tusen år hade gått sedan Mose stod med sitt folk vid Sinai. Under den tiden hade religionen nästan helt förändrats. Till och med Gud var annorlunda. Han var inte längre en stamgud i ett bergsområde. Nu var han skaparen, den ende, hela världens Gud.»

Kommentar:  Bibelns lära om Gud är bara mänskliga föreställningar, som förändras och utvecklas i takt med människorna. Det är denna otro som också ligger bakom liberalteologernas tal om att vi behöver en ny gudsbild. Ty varför skulle inte Bibelns lära kunna förändras och förbättras av oss, om det bara är fråga om mänskliga föreställningar på en förgången tids nivå?

Slutsats

När Bibelns ord förkastas som Guds inspirerande och helt igenom tillförlitliga ord, ersätts den bibliska läran med alla möjliga lösa teorier och rekonstruktioner. Betecknande för dem alla är att man nu inte behöver räkna med Gud och hans sanna uppenbarelse utan endast med inomväridsliga ting och det som är mänskligt möjligt. Därmed utgår man ifrån som en självklarhet att Bibelns Gud och hans ingripanden i vår värld inte är en verklighet utan endast mänskliga trosföreställningar från en gången tid. Man känner sig så övertygad om det, att bibelkritiska hypoteser kan presenteras som fakta.

Ni alla, som inser hur ohållbar och ödeläggande bibelkritiken är! »Kämpa för den tro, som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga!» (Jud. v. 3). Stöd Biblicums arbete för biblisk tro och forskning! Det behövs nu mer än någonsin.