I varje luthersk katekes brukar den frågan återkomma: »Vilka är de synliga beståndsdelarna i nattvarden?» Det svar, som då ges, är: »bröd och vin». Luther säger också i »Lilla katekesen»: Altarets sakrament är vår Herres, Jesu Kristi, sanna kropp och blod under bröd och vin, instiftat av Kristus själv, för att vi kristna skall äta och dricka det.» I 1686 års kyrkolag (11 kap. 7 §) heter det också: »När Herrens nattvard skall begås, måste kyrkovärden frambära så många oblater och så mycket vin, som behöves, vilket sättes på altaret, förrän instiftelseorden och Fader vår däröver läsas.» [0]

Att det förordnas om att bröd och vin skall bäras fram vid nattvardens firning beror på att den lutherska kyrkan var väl medveten om att bröd och vin användes vid den första nattvarden och sedan i apostlarnas nattvard. Av apostelns ord i 1 Kor. 11:20f. får vi lära oss», skriver Luther, »att Kristi trogna brukat, då de församlade sig till mässa, föra med sig mat och dryck att utdelas till alla behövande och härav togs för sakramentet det bröd och vin, som invigdes» (Ur Luthers skrift »Om kyrkans babyloniska fångenskap», i översättning av Y. Brilioth, s. 56). [1]

Den lutherske teologen Adolf Hoenecke sammanfattar: »Nattvarden har enligt Skriften en dubbel materia, nämligen en jordisk, bröd och vin, och en himmelsk, kropp och blod. Likaväl som bröd och vin, så är också kropp och blod närvarande. Närvaron av den himmelska materien och vissheten därom är beroende av instiftelseorden. Närvaron kallas sakramental, mystisk (hemlighetsfull), övernaturlig, obegriplig, men det är en verklig, faktisk närvaro.» [2]

Så har den lutherska kyrkan firat nattvard i bröd och vin och den har bekänt, att detta, dvs. brödet och vinet är Kristi kropp och blod. [3]

 

Frågan om annan materia i nattvarden än vin behandlad av Biskopsmötet

Av utdrag ur protokoll fört vid Biskopsmötet den 23-25 jan. 1978, framgår, att Biskopsmötet – med anledning av skrivelse från Vita Bandets riksförening och IOGT-NTO-rörelsen i Gävleborgs distrikt angående alkoholfritt nattvardsvin – som alternativ till nattvardsvin rekommenderade »ej alkoholhaltig dryck, ‘dryck som kommer från vinträd». [5]

Biskopsmötet beslöt vidare »att rekommendera att kyrkoherden fattar beslut, om vilket alternativ av vin, som skall användas, sedan han hört församlingens kyrkoråd och övriga präster samt om nödvändigt efter överläggning med biskopen.» [6]

 

Exempel på hur Biskopsmötets rekommendation har uppfattats

Det är tydligt, att Biskopsmötets rekommendation har accepterats också i sådana kretsar, som vill stå på den lutherska bekännelsens grund. Så har t.ex. signaturen K.S. i tidningen »Kyrka och Folk» (nr 5/81) tagit upp den frågan, »om det i Guds Ord verkligen finns föreskrifter om att ‘vin’ måste innehålla alkohol.» [8]

K.S. skriver härom: »I vanliga fall är vi ju vana vid att ‘vin’ är en alkoholhaltig dryck. Och ‘vin’ skall användas vid nattvardsgång. Men Herren Jesus använder själv om nattvardsvinet uttrycket ‘det som kommer från vinträd’.» [9]

Detta Jesu ordval föranleder K.S. att argumentera på följande sätt: Är inte detta Jesu sätt att uttrycka sig en fingervisning till dem, som skulle komma just i den nuvarande situationen i vår Svenska kyrka och vara ovissa och tveksamma beträffande elementen i Herrens Heliga Nattvard. Det föreligger inte något förbud mot alkoholfritt nattvardsvin. Men drycken skall komma ‘från vinträd’. Och det går inte med vilken saft som helst, om vi skall hålla oss till vad Skriften säger. Och naturligtvis skall vi det.» [10]

Signaturen K.S. menar alltså, att han står på Skriftens grund, när han »just i den nuvarande situationen» till sist förordar en övergång till bruk av druvsaft vid nattvardens firande. En sådan nyordning förklaras av honom grundad på Kristi ord och som motiverad utifrån kärleken. »Det kan gälla bröders och systrars eviga väl och ve», förklarar han. [11]

 

Skriftens sätt att uttrycka sig

Positivt och riktigt är, att K.S. går till Skriften och låter den fälla utslaget. Men hans skriftstudium är lättvindigt. Utan att på något sätt motivera sin ståndpunkt, uppfattar han Jesu ord om att »icke mer dricka av det som kommer från vinträd» som stöd för bruk av alkoholfritt vin vid nattvarden. [13]

Härom skall då allra först sägas, att begreppet »alkoholfritt vin» enligt bibliskt språkbruk ej förekommer. Bibeln brukar ordet tirosch för att beteckna ojäst druvsaft. Denna ojästa druvsaft var inte den brukliga drycken (Mika 6:15). Som vin betecknas i Bibeln en av druvsaften beredd jäst och berusande dryck. Vin dracks också vid offren (1 Sam. 1). [14]

Det är detta vin och denna starka dryck ( jajin och schekar), som på Guds befallning brukades vid offret (2 Mos. 29:38-41, 4 Mos. 28:7). När Bibeln däremot talar om druvsaft eller druvmust, då använder den det ord, som i svenska Bibeln är återgivet med saft. Så heter det t.ex. hos profeten Jesaja: »liksom man säger om en druvklase, när däri finnes saft» (Jes. 65:8). [15]

På samma sätt betecknas i NT:s böcker med vin den jästa saften av vindruvan. Genom att ett beskrivande adjektiv »nytt» förs till ordet »vin» kommer detta ord att beteckna druvsaft. Vi kan här citera Jesu ord: »Ej heller slår någon nytt vin (= druvsaft) i gamla skinnläglar, om någon så gjorde, skulle det nya vinet (druvsaften) spränga sönder läglarna, och vinet (= den jästa druvsaften) skulle spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, nytt vin bör man slå i nya läglar. Och ingen som har druckit gammalt vin (= vin) vill sedan gärna ha nytt (= druvsaft), ty han tycker att det gamla är bättre» (Lk. 5:37-39). [16]

Att detta uttryck »nytt vin» betyder saft framgår också klart av Syraks bok, där det står som motsats till »gammalt vin». »Övergiv inte en gammal vän, ty du vet inte, om du så mycket vinner med en ny. En ny vän är nytt vin (druvsaft), låt det bli gammalt (= vin), så smakar det dig väl» (Syrak 9:14 – Syraks bok hör till GT:s apokryfiska böcker). [17]

 

Brukades vid nattvardens instiftelse någon annan flytande materia än vin?

Nattvarden instiftades av Jesus i den natt, då han blev förrådd. Härom heter det i Konkordieformeln: »Denne sanne, allsmäktige Herre, vår Skapare och Återlösare, Jesus Kristus, har efter den sista måltiden, då hans bittra lidande till döds för vår synd begynte, under noggrant övervägande och med stort allvar i denna sista mörka stund instiftat detta högheliga sakrament, som intill världens ände skall brukas i stor ödmjukhet och lydnad… Härvid har han vid instiftelsen av den heliga nattvarden… om kalken eller vinet använt dessa ord: ‘Detta är mitt blod, det nya förbundets, som varder utgjutet för eder’» (SKB, s. 616f.). Vidare sägs det i detta sammanhang: »Vid upprättandet av sitt testamente… har Kristus använt rättframma, otvetydiga och klara ord» (s. 618). [19]

Av Kristi instiftelseord framgår enligt de lutherska bekännelseskrifterna, »att Kristus i samband med aftonmåltiden räcker sina lärjungar naturligt bröd och naturligt vin, som han kallar sin sanna lekamen och sitt sanna blod» (SKB, s. 621). [20]

Denna Kristi stiftelse har Biskopmötet tagit sig före att ändra genom att tillåta och rekommendera druvsaft som materia i stället för vin. En sådan förändring kan ej godtas. Den lutherske dogmatikern Franz Pieper skriver i sin »Christliche Dogmatik» följande: »Den närmare beskaffenheten hos bröd och vin är inte fastslagen och är alltså ett adiaforon. Ett adiaforon är det, om brödet är syrat eller osyrat, om vinet är rött eller vitt eller om vinet blandas med vatten, om blott drycken är av vinträdets frukt. Som surrogat för vin förekommer bland de heretiska (villfarande) sekterna skilda beståndsdelar, såsom t.ex. vatten, mjölk och ojäst druvsaft.» Alla sådana surrogat avvisas dock av Pieper (III, s.413, not 1324) under hänvisning till att bruket av »vinträdets frukt» är klart belagt vid den första nattvarden. [21]

Att en luthersk kyrka ej vågar utbyta vinet i nattvarden mot druvsaft beror på att Kristus vid den första nattvarden bjöd sin kyrka och församling att fira hans åminnelse efter hans stiftelse, dvs. att göra så som han hade gjort. Han sade ju: »Gören detta till min åminnelse!» Om vi då tillät oss att ändra hans stiftelse, då hade vi strax gjort alla hans lagar om intet. [22]

Lika litet som vattnet i döpelsen kan utbytas mot en annan materia, lika litet kan vin utbytas mot druvsaft eller must. Kristi ordning måste iakttas. Hos en av fornkyrkans fäder berättas om två män, som överraskades av en sandstorm. Den ene var kristen, den andre var hedning. De trodde båda, att de skulle omkomma i öknen. Hedningen blev under denna färd omvänd till kristen tro och döptes då i sand i den Treeniges namn. Båda överlevde emellertid. Då uppstod frågan om ett sådant dop med sand som materia var ett giltigt dop. Detta förnekades och den nyomvände blev sedan döpt i vatten. [23]

 

Frågan om bruket av annan materia i nattvarden tidigare behandlad

Liksom Luther har de svenska reformatorerna alltid hävdat, att den första nattvarden borde vara norm för varje nattvard. I anslutning till Luther säger Olaus Petri: >Ju närmare man kunde följa Kristi instiftelse desto kristligare och bättre är det» (OPSS I, s.406). [25]

Denna princip fick stor betydelse i Sverige under den s.k, liquoristiska striden (liquor = vatten) på 1560-talet, där frågan gällde, om vinet i nattvarden kunde ersättas med vatten. Att denna fråga uppstod berodde på att vinbrist rådde i Sverige under denna tid. Kriget med Danmark kom nämligen att tidvis omöjliggöra all import av vin. Den kalvinska falangen inom det svenska prästerskapet krävde då, att nattvard skulle firas med vatten eller med saft. [26]

Men Laurentius Petri, Sveriges förste evangeliske ärkebiskop, medgav ej rätt för någon att använda annan dryck än vin i nattvarden. Vinbristen fick ej föranleda någon förändring av Herrens nattvard, hävdade han. I sitt herdabrev i denna fråga framhåller han, att om nattvarden inte förrättades i överensstämmelse med Kristi instiftelse, då kunde man inte vara viss om att »Herren med sin heliga lekamen och blod ville vara där tillstädes». [27]

Ärkebiskopen hänvisade i detta sammanhang till att dessa Kristi ord »härefter skall jag inte mer dricka av det som kommer från vinträd» visar, att Kristus hade brukat vin vid nattvardens instiftande »och platt ingen annan dryck». Hellre än att fira mässa i saft eller vatten borde nattvardsgången inställas. Däremot medgav han, att vinet uppblandades med vatten »såsom allestädes haver plågat ske i kristenheten». 1)En utförlig framställning av den liquoristiska striden återfinns i Sven Kjöllerströms arbete »Striden kring kalvinismen i Sverige under Erik XIV» (1935). [28]

 

Vad menas med uttrycket »det som kommer från vinträd»

I Karl XII:s bibel har Jesu ord fått denna översättning: »Härefter skall jag icke dricka av denna vinträdets frukt, in till den dagen jag dricker det nytt med er i min Faders rike» (Mt. 26:29). Gezelius förklarar i sitt bibelverk versen på följande sätt: »av sådan vinträds frukt som är i kalken, varav slutes, att det i den heliga nattvarden måste vara naturligt vin i kalken». Med det »ordasättet» framgår, skriver Gezelius, »att Kristus aldrig mer ville dricka sådant naturligt vin på lekamligt sätt, såsom han intill den tiden gjort.» [30]

Denna korrekta översättning » denna vinträdets frukt» återfinner vi också i David Hedegårds »Nya testamentet på vår tids språk». Att 1917 års Bibel ej har funnit någon möjlighet att förbinda »denna» med sitt omskrivande uttryck »det som kommer från vinträd» ( τούτου framför τοῦ γενήματος τῆς ἀμπέλου) får som följd, att den frågan måste lämnas öppen, om därmed avsågs druvsaft eller vin. Ty såväl jäst som ojäst druvsaft kan rent principiellt – om man bortser från sammanhanget – betecknas som »vinträdets frukt». [31]

Det faktum, att Matteus skriver inte blott vinträdets frukt» utan mycket bestämt » denna vinträdets frukt», dvs. hänvisar till den av Jesus också vid påskmåltiden brukade kalken, vill gärna de bortse från, som inte vill bruka vin vid nattvarden. De tänker sig då, att uttrycket »vinträdets frukt» skall passa bra in på druvsaft, som om frisk druvsaft (nytt vin = druvsaft) på Jesu tid skulle ha varit tillgänglig i april månad i Jerusalem på Jesu tid! [32]

 

Några exegeters utläggning av Matt 26:29

Professor Sigurd Odland skriver i sin »Kommentar till Matteus’ evangelium»: »Sin berättelse om nattvardens instiftande avslutar Matteus med att till Jesu ord om vinet foga det ord vi läser i denna vers, att han härefter icke mer skulle dricka ‘av det som kommer från vinträd’, till dess att han skulle dricka det nytt med lärjungarna i hans Faders rike, där ju allt skall vara nytt (jfr Mt. 19:28). I uttrycket ‘härefter’ ligger inte, att Jesus själv hade druckit av nattvardsvinet vid påskalammsmåltiden. Med detta sitt ord riktar Jesus lärjungarnas blick framåt mot den nya gemenskap, som skall komma till stånd mellan honom och dem i det fulländade Gudsriket.» [34]

Uttrycket »det som kommer från vinträd» måste enligt Odland säkerligen antagas »föranlett av den välsignelseformel, varav den första av påskalammsmåltidens fyra bägare ledsagades och som lydde: ‘Välsignad vare Gud, som har skapat vinträdets frukt’.» På samma sätt uppfattar också Hugo Odeberg denna vers mot bakgrund av nämnda urgamla tacksägelse eller välsignelse, som hörde till påskmåltiden (se hans bok »Rannsakan», s. 158-161). 2)Här ges också några utdrag ur nyare exegetisk litteratur: »By speaking of ’the fruit of the vine’ Jesus undoubtedly refers to wine … the kind of wine used at Passover, hence, diluted or paschal wine». Ur »New Testament Commentary. Exposition of the Gospel According to Matthew» (1975) s. 911, av William Hendriksen. I. Howard Marshals exeges av Lk. 22:18: »The phrase ’the fruit of the wine’ occurs in the Jewish Prayer of thanksgiving for wine». Ur »The Gospel of Luke. A Commentary on the Greek Text». (The New International Greek Testament Commentary), 1978, s. 799. ([35]

 

Detta högheliga sakrament instiftat av Kristus under noggrant övervägande

Den som instiftat detta sakrament, Jesus Kristus, är vår Skapare och Återlösare. Han är föremål för de kristnas tro och tillbedjan. Han är trovärdig. I den heliga nattvarden ger han sin lekamen och blod – i bröd och vin – till syndernas förlåtelse åt var och en som tror, till dom åt den som inte tror. Nattvarden är ett av Kristus instiftat nådemedel. Den gudomlige Läkaren delar ut »odödlighetens läkemedel» I sådana ordalag uttrycker fornkyrkans fäder sin tacksamhet inför nattvardens gåva. [37]

 

»En fingervisning om bruk av druvsaft i nattvarden»

När signaturen K.S. i »Kyrka och Folk» motiverar en förändring av Kristi stiftelse och motiverar bruket av druvsaft i nattvarden utifrån kärleken och därvid påpekar att ett sådant bruk »kan gälla bröders och systrars eviga väl och ve» och att detta är förhållandet »just i den nuvarande situationen i vår Svenska kyrka», då blir den som läser sådant beklämd. Bara detta sätt att framställa just vår situation som helt unik är väl mycket vanligt men inte desto mindre falskt. På samma sätt motiveras ett upphävande av 10 Guds bud med att varje situation är unik och att var och en har att följa kärleken, sådan han då uppfattar den i varje ny situation (situationsetik). Vidare är det förvånande att se hur respektlöst man behandlar Frälsaren. Han måtte ha haft dåligt omdöme, då han välsignade vinbägaren och skiftade ut den. Han borde ha vetat, att hans lärjungar därigenom kunde bli alkoholister. »Genom olika rapporter från trovärdiga läkare går det inte att förneka, att nattvardsgången åtminstone för somliga f.d. alkoholister medför en frestelse, som är övermäktig», skriver signaturen K.S. För honom finns det »många trovärdiga läkare», som bör avgöra vilken materia som skall användas i nattvarden. För oss finns det dock endast en läkare, Jesus Kristus, som är värd förtroende. Han bjöd sin kyrka och församling och sade: »Gören detta till min åminnelse!» När Herrens Heliga Nattvard firas, då vill hans lärjungar fira Kristi åminnelse och därvid göra så som Kristus gjorde »i den natt han blev förrådd.» [39]

Ingemar Furberg

Noter   [ + ]

1. En utförlig framställning av den liquoristiska striden återfinns i Sven Kjöllerströms arbete »Striden kring kalvinismen i Sverige under Erik XIV» (1935).
2. Här ges också några utdrag ur nyare exegetisk litteratur: »By speaking of ’the fruit of the vine’ Jesus undoubtedly refers to wine … the kind of wine used at Passover, hence, diluted or paschal wine». Ur »New Testament Commentary. Exposition of the Gospel According to Matthew» (1975) s. 911, av William Hendriksen. I. Howard Marshals exeges av Lk. 22:18: »The phrase ’the fruit of the wine’ occurs in the Jewish Prayer of thanksgiving for wine». Ur »The Gospel of Luke. A Commentary on the Greek Text». (The New International Greek Testament Commentary), 1978, s. 799.