Av: Glen Thompson (övers. och anm. av Sven-Olav Back) | Nr 1-2, 1982 sida 38

Den traditionella översättningen av det hebreiska ordet Kush i GT har varit Etiopien (LXX, Vulgata, King James’ Version), med undantag för dess användning i Gen. 10:6-7 och 1 Krön. 1:8-9, där det vanligen endast transkriberas. De följande anmärkningarna behandlar de talrika exempel på ordet som man särskilt kan finna i profeterna. Moderna översättningar har valt en mängd olika termer för att översätta Kush, några håller sig till Etiopien, några transkriberar det till Cush (New International Version, New English Bible), några använder Nubien, och några Sudan (Today’s English Version) och några väljer och vrakar på ett till synes slumpmässigt sätt. [0]

Det var grekerna som gav upphov till översättningen Etiopien. Fastän några tror att det grekiska ordet härrörde från ett okänt platsnamn, ser de flesta forskare dess ursprung i orden »aithein» (bränna) och »ops» (ansikte), alltså »bränt ansikte». Det användes redan av Homeros för att beteckna ett avlägset folk. I senare grekiska användes namnet mest om invånarna i Afrika söder om Egypten, men också om mörkhyade folk i andra delar av världen. Från början tycks termen inte ha haft någon definitiv geografisk innebörd. Romarna kopierade helt enkelt denna användning och slutligen hände det samma när det gäller engelskan. Milton och Shakespeare använder termen precis som grekerna gjorde, och det engelska språkets användning av adjektivformen »etiopisk» blev ekvivalent med »neger». I dag har den engelska termen Ethiopia blivit helt synonym med den moderna staten med det namnet vid Afrikas Horn. [1]

De gamla grekerna visste emellertid inte mycket om den afrikanska kontinenten bortom medelhavskusten och Egypten, vilket en granskning av deras geografiska skrifter visar, och man kan nog ifrågasätta om deras översättning av Kush med Etiopien var riktig. De forntida egyptierna använde namnet Taneshu, Nahassis land, om landet strax söder om Egypten. Stammarna som levde mellan den första och den andra katarakten kallades Wawat. De som levde i det återstående kataraktområdet kallades Kush eller Kash. I senare tid gavs dessa folk namnet Nobat, från vilket namnet Nubien härleds. Efter den arabiska erövringen blev namnet Bilad el-Sudan allmänt, därav statens moderna namn, Sudan. På grund av det ovan sagda är vi således böjda att se den hebreiska termen Kush som motsvarigheten till den likalydande egyptiska termen, dvs. landet mellan Nilens katarakter samt folket som bodde där. [2]

Jag tror att en undersökning av termens användning i GT visar detta mycket klart. Låt oss ta användningen av termen Kush hos Jesaja som exempel. I Jes. 11 :11 ger profeten en geografisk lista på de större länder från vilka »kvarlevan» skall återkrävas av Herren. Kush räknas upp tillsammans med Nedre Egypten och Övre Egypten och verkar därför inte att vara synonymt med någondera av dessa två. Ändå är dess samband med dem helt uppenbart. Den assyriske kungen Esarhaddon skryter: »Jag erövrade Musris land (Nedre Egypten) och Paturisis land (Övre Egypten) och Kusis land.» Även om en del av detta påstående kan ha varit tomt skryt, verkar det visa att de tre länderna var åtskilda och ändå på något sätt i mycket nära förbindelse. Förbindelsen med Egypten är ännu mer uppenbar i Jes. 20:3-5, 43:3, 45:14. Det mest upplysande avsnittet i detta sammanhang finns i Jes. 37:9. Här ges vi namnet på en av kungarna över Kush, Tirhakah. Tirhakah är känd från den egyptiska historien som en av den 25:e dynastins främsta härskare, och ett studium av denna dynasti kommer att hjälpa oss att ytterligare definiera Kush. [3]

Historikern Manetho använder termen etiopisk för att beskriva den 25:e dynastin. Eftersom han skrev på grekiska borde detta inte överraska oss, fastän denna dynasti än en gång åtskiljs från de andra. Egyptologer anser det överraskande att Manetho inte ens nämner dynastins grundare – den berömde Piankhy. Piankhys hem var Napata i Nubien, och han marscherade norrut och styrde slutligen praktiskt taget hela Egypten. De egyptiska faraonerna hade utbrett sitt styre till den första katarakten redan under den 3:e dynastin. I och med den 18:e dynastin hade de utvidgat sitt välde till den fjärde katarakten. Så Piankhy kom från ett land som åtminstone delvis var egyptiskt influerat och från en stad som hade erfarit en långvarig kontakt med Egypten. Piankhy kan väl ha ansett sig vara Egyptens »frälsare» när han marscherade norrut för att igen ena det splittrade landet som hade lidit under de svaga 23:e och 24:e dynastierna. [4]

Piankhy följdes av Shabako och sedan Sebichos. Sedan, år 689, tog Tirhakah över tronen. Som det ovannämnda citatet antyder, drev Esarhaddon tillbaka den upproriska kungen till Nubien, men Tirhakah återvände och måste drivas tillbaka en andra gång, av den assyriske kungens efterträdare. Tirhakahs son försökte sig på samma trick, men även han drevs tillbaka, denna gång av Ashurbanipal, som plundrade Thebe under sitt fälttag (jfr Nahum 3:8-10). Detta gjorde slut på de kushitiska kungarnas yttre inflytande. Snart därefter började Napatas tillbakagång. Meroe blev ett nytt centrum och skulle senare bli betydelsefullt (särskilt 300 f.Kr.-300 e.Kr.). [5]

Här har vi alltså definitiv information om att det hebreiska Kush (såsom det användes hos Jesaja) i stort sett var lika med Nubien, eller det moderna Sudan. En fin Shabako-skabaré funnen vid Sennar vid Blå Nilen, och en skabaré funnen vid Kosti vid Vita Nilen antyder att Kush’ rike (den 25:e dynastin) säkert inkluderade det som nu är känt som mellersta Sudan. Avsaknaden av arkeologiska fynd från denna period mellan den första och den andra katarakten tycks ytterligare bekräfta att de bibliska profetiorna om Guds dom över »det land där flygfän surra» (Jes. 18:1) faktiskt slog in. [6]

Ytterligare studium av den 25:e dynastin kommer att göra mycket för att upplysa om den historiska bakgrunden till Jesaja, men detta måste vänta till en annan gång. Om vi vänder tillbaka till det hebreiska ordet Kush och dess översättning, vad har vi då funnit? Termen Etiopien (som den normalt används i vardagsengelska) syftar inte på det land som Jesaja gör. En transkription, helt enkelt ett användande av själva termen Kush, är att föredra. Så gör NIV. Men att, som NIV, konsekvent i en fotnot skriva »dvs. det forntida Etiopien», kommer bara att igen förbrylla den moderna läsaren. Vad är det forntida Etiopien? Är det den forntida civilisationen i det som nu är det moderna Etiopien? Eller är det ett forntida land som kallas Etiopien? Detta säger oss inte noten. Och eftersom genomsnittsmänskan inte vet att man under forntiden kallade det nuvarande Sudan för Etiopien, är noten inte till någon nytta. Vore det inte bättre att säga: »dvs. det moderna Sudan», eller »dvs. Nubien»? Dessa termer blir åtminstone meningsfulla med hjälp av en atlas eller ett lexikon. [7]

Anmärkning

När det gäller Kush i Gen. 2:13 har många utläggare velat identifiera det med det Kush som behandlats ovan. Gihon har då fört tankarna till Nilen. Denna tolkning gör emellertid inte rättvisa åt beskrivningen i Gen. 2:10-14. Nilen har ju t.ex. inget samröre med Eufrat och Tigris (Hiddekel). [9]

Frågan om Kush hänger samman med Eden och dess lokalisering. I sin bok »Wo lag das Paradies?» (1881 lanserade Friedrich Delitzsch teorin att Kush bör vara en beteckning för kassiternas land. Allt sedan Delitzsch’ bok kom ut har det funnits forskare som har stött denna teori. En av dessa är E. A. Speiser. I sin uppsats »The rivers of Paradise» (i Festschrift Johannes Friedrich, 1959, s. 473-485) skriver han att Bibelns uppgifter om paradisets lokalisering inte a priori kan avvisas som ren fantasi. Det är kommentatorerna som fantiserat, menar Speiser. (Man har velat placera Eden i Armenien, Transkaukasien, Etiopien, Indien, Mongoliet och t.o.m. i Australien och Nordpolen). [10]

Speiser tror att Kush motsvaras av det akkadiska Kashshu och Nuzidokumentens Kushshu, samt grekiskans kossaioi, dvs. kassiternas land (öster om Tigris). Den samaritanska Pentateuken tycks här ge ett visst stöd, då den läser ‘Ashqop (= Kerkha) i stället för Gihon. [11]

Speiser ger i sin uppsats flera förslag på hur Pishon och Gihon skulle kunna identifieras, men detta skall vi inte gå in på här. [12]