Av IF

Fil. dr Per Jonsson har i sin tidning Lutherskt Sändebrev på några viktiga punkter kritiserat Svenska Folkbibeln. Han har bl.a. reagerat mot att »ordet för präst, (grek. presbyteros) har återgivits med ‘äldste’ och inte med präst». Han skriver: »Det har visat sig, att när ordet präst som beteckning för de nytestamentliga ämbetsinnehavarna utmönstrats ur bibelöversättningarna, har detta kunnat leda till den uppfattningen att det i den nytestamentliga församlingen inte finns något av Gud instiftat prästämbete.» Förhåller det sig på det sättet, då är det viktigt att vi undersöker, om ordet präst i Nya testamentet användes som beteckning för de nytestamentliga ämbetsinnehavarna. [0]

1/ Ordet präst användes som beteckning för judiska tempelpräster

Om vi går till en bibelkonkordans så finner vi att ordet präst (grek. »hiereus», lat. »sacerdos») ofta förekommer i Nya testamentet (Matt 8:4, 12:4f, Luk 1:5, 10:31, 17:14 och Joh 1:19, Luk 1:5, Apg 4:1 och 6:7. På alla dessa ställen avser ordet judiska tempelpräster. När det i Luk 1:5 heter att »turen en gång kom till Sakarias avdelning, när han fullgjorde prästtjänst inför Gud», då är det fråga om tjänst som offerpräst. I spetsen för prästerskapet stod översteprästen, som på den stora försoningsdagen skulle träda in i templets allraheligaste och stänka något av offerdjurets blod på nådastolen och så skaffa försoning för sina egna och folkets synder (3 Mos 16). [2]

2/ Ordet präst används som beteckning för hedniska offerpräster

Samma ord »präst» (grek. »hiereus», lat. »sacerdos») används också om hedniska offerpräster. Så berättas det t.ex. i Apg 14:13 att »prästen i Zeustemplet utanför staden (Lystra) förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.» [4]

3/ Kristus benämns präst för evigt (Hebr 7:21)

I överförd betydelse användes ordet »präst» (grek. »hiereus», lat. »sacerdos») om Kristus. Så sker i Hebreerbrevet, där han framställs som den store översteprästen, som frambär sig själv som (offer)präst och offergåva på samma gång (Hebr 7:27). Denna prästtjänst utför han en gång för alla (Hebr 10:10), och där synderna är förlåtna genom Jesu »blodsutgjutelse», där behövs det inte längre något syndoffer (Hebr 9:20, 10:18). [6]

4/ Alla kristna är präster inför Gud

Vi hade nu väntat oss att Nya testamentet skulle ha använt titeln präst om dem som stod i ledningen för de nytestamentliga församlingarna. Men så är inte fallet. I stället används ordet präst i Nya testamentet om alla kristna, alla heliga. Aposteln Petrus uppmanar dessa: »Låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som frambär andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje» (1 Petr 2:5). Detta prästerskap bär alltså fram offer, men det är då inte längre fråga om en blodig offertjänst utan om en andlig. Aposteln Paulus skriver: »Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar till ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst». [8]

Det översteprästerliga verk som Kristus har utfört, när han en gång för alla frambar sig själv inför Gud som soningsoffer (Joh 17:19, Hebr 10:10), visar, att Kristus, den fullkomlige översteprästen, har fulländat och för alltid avslutat all blodig offerkult. Men det finns en andlig gudstjänst, som fortsätter att förrättas av ett heligt prästerskap, och i den frambär de andliga offer, när de – som Petrus säger – »förkunnar Kristi härliga gärningar». Alla kristna är alltså präster inför Gud (Upp 1:6, 5:10 och 20:6). Löftena i 2 Mos 19:6 och Jes 61:6 har gått i uppfyllelse. [9]

5/ De nytestamentliga ämbetsinnehavarna benämns med helt andra beteckningar

Att det i de nytestamentliga församlingarna fanns ett särskilt offentligt ämbete är uppenbart. Aposteln Paulus citerar Ps 68:19: »Han (Kristus) steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor» (Ef 4:8ff). Till dessa gåvor hör att »han gav oss några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister, andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga för deras tjänargärning, att uppbygga Kristi kropp, till dess vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son.» [11]

Först och främst nämns här apostlarna. När aposteln Petrus talar om sin tjänst, säger han: »Vi är vittnen till allt vad Jesus gjorde…» (Apg 10:39ff). På samma sätt talar aposteln Johannes i sitt första brev: »Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett… om Livets Ord vittnar vi» (1:1ff). Som ögonvittnen till Jesu liv och gärning förmedlar apostlarna den gudomliga uppenbarelsen och ger oss den nytestamentliga skriftsamlingen. [12]

Samtidigt ser vi hur herdar och lärare kallas och insätts i de nytestamentliga församlingarna. I NT benämns Ordets tjänare herdar (pastorer) och lärare, tillsyningsmän (episkopoi), föreståndare (proistámenoi – 1 Tess 5:12), äldste (presbyteroi), tjänare (diákonoi) och profeter och evangelister. Av apostlarnas brev framgår att termerna »episkopos och presbyteros ofta återkommer. Den nytestamentliga tjänsten är dock inte – som i katolsk teologi – uppspaltad i olika grader och ämbetsfunktioner. I apostolisk tid är présbyter (äldste) och episkopos (församlingsledare) olika benämningar på samma tjänst. Så kan t.ex. Paulus i sitt brev till Titus (1:5) befalla honom att i varje stad låta insätta äldste (presbyterer), som han sedan i vers 7 benämner församlingsledare (episkopoi). [13]

Den nytestamentlige ämbetsinnehavaren offrar inte och benämns därför inte präst

Vad först presbyteros beträffar, kan det vara på sin plats att ställa den frågan, varför detta ord i översättningar inte återges med präst. Översättningen ‘äldste’ återkommer överallt. Luther översätter ordet med »äldste» (»Älteste»). På samma sätt översatte Olavus Petri NT 1526 presbyteros med ‘åldersman’, inte med präst. 1541 års Bibel utbytte emellertid ordet åldersman mot präst. I Karl XII:s Bibel behöll man sedan denna översättning. Så heter det där: »De präster som väl förestå, skall man hålla vara dubbel heder värda, mest dem, som arbetar i ordet och lärdomen» (1 Tim 5:17). Men i Kungl. Maj:ts provöversättning år 1774 har den översättningen utmönstrats och ändrats till »församlingens ‘äldste’ som sköter sina ämbeten…» För närvarande kan jag inte finna en enda bibelöversättning som här sätter in ordet präst. [15]

Vi kunde ha väntat oss att ordet presbyteros på katolskt område hade återgivits med präst. Ty enligt katolsk teologi är den nytestamentlige prästen offerpräst, som bär fram mässoffret på det himmelska altaret. Hade så skett, då skulle man från katolsk sida ha kunnat betona sambandet mellan den gammaltestamentlige och nytestamentlige prästens offerhandling. Men så sker inte. I Jerusalemsbibeln, den kända katolska bibelöversättningen, får presbyteros översättningen »elder», äldste. [16]

Det grekiska ordet presbyter återges alltså i alla översättningar med »äldste». Och där det i den grekiska grundtexten står präst (grek. »hiereus», lat. sacerdos), brukas det enbart om Kristus eller om alla kristna. Det används inte om de nytestamentliga ämbetsinnehavarna. Luther säger: »Alla kristna är präster (som bär fram lovets offer), men alla präster är inte presbyteri», dvs offentliga kyrkotjänare. Jesus har heller aldrig kallat sina lärjungar präster. Ordet präst användes alltså i Nya testamentet antingen om Jesus själv eller om alla kristna. [17]

Att alla översättningar återger presbyteros med »äldste» och inte med präst, beror alltså på att ordet präst i Nya testamentet genomgående har en innebörd av offerpräst. I nytestamentligt språkbruk är det alltså skillnad mellan en presbyter, en herde och lärare, och en offerpräst, en medlem i det allmänna prästadömet. Denna skillnad kan vi finna också i dag, om vi slår upp en Engelsk-svensk ordbok. Där står under ordet »priest»: »hednisk, judisk eller katolsk präst», dvs offerpräst. Men vi hävdar att ämbetet i Nya testamentet har blivit ett annat. Några särskilda offerpräster finns inte i den nytestamentliga församlingen. När vi därför i dagligt tal säger att den eller den är präst, då menar vi att han är pastor i församlingen. Egentligen är det mycket förvånande att den lutherske kyrkoherden Per Jonsson kräver att vi i översättningen av Nya testamentet skall återge det grekiska ordet presbyteros med (offer)präst. Denna term är ju redan reserverad för det allmänna prästadömet (se härtill Grekisk ordbok). [18]

På samma sätt är Per Jonsson missnöjd med att vi inte översätter det grekiska ordet episkopos med biskop. Han skriver: »Apg 20:28 utgör bevisställe för att biskop och präst är samma ämbete. Paulus säger ju där till prästerna från Efesus, att den helige Ande har insatt dem till biskopar.» [19]

Det grekiska ordet för tillsyningsman eller ledare (episkopos) är detsamma som det svenska biskop. Det som i Apg 20:28 sägs om sådana visar att äldste (presbyteroi – Apg 20:17) och tillsyningsmän, ledare (episkopoi) var likbetydande ord, under det att man senare gjorde en skillnad mellan dem, en skillnad som är bevarad i våra moderna uttryck »präst» och »biskop». När vi översätter ett historiskt dokument är det viktigt att vi väljer sådana ord, som för dagens läsare klargör innebörden i grundtextens uttryck. Att flytta över den bibliska texten till vår egen tid, det kan vara en uppgift för predikan, men det får inte bli målsättning för en översättning. Den bibelläsare som i detta kapitel skulle finna de moderna uttrycken präst och biskop måste bli förvirrad av dessa nya termer. Alltsedan den apostoliska tiden har ordet biskop genomgått en långtgående betydelseutveckling. Att översätta episkopos med biskop skulle därför föra tankarna helt fel. [20]