I radioprogram och massmedia driver man Darwins evolutionslära med all kraft. Så hävdades det t.ex. i ett radioprogram den 17 december att »människan inte är mer värd än ett djur, och att människan som andra djurgrupper har att ta för sig av livet». I Tidskriften Biblicum 3/1996 hävdades det att en »materialistisk åskådning är grundval för denna lära, att Darwin är evolutionismens lärofader, och att sådana filosofer som Nietzsche, Hitlers lärofader, och Marx, kommunismens lärofader, var ateistiska evolutionister.» Man behöver inte vara fackman i idéhistoria för att fastslå detta förhållande. Bevisen härför kan lätt plockas fram. Teol. dr Christian Braw har i en artikel i Svenska Dagbladet (mera utförligt i sin bok »I tiden», Artos förlag) sakligt underbyggt detta påstående: [0]

Darwin och Auschwitz

»Alla svenska barn stiftar tidigt kontakt med Charles Darwins teorier. Till och med i läroböcker för religionsundervisningen förekommer de. Människan är enligt dessa teorier höjdpunkten i en utveckling med början hos de encelliga djuren och växterna. Teorierna har många fantastiska, otroliga aspekter, men det kan lämnas åt sidan här. [2]

Vad som idag är viktigast att ge akt på är att Charles Darwin är den moderna rasismens fader. En gång till: Charles Darwin är den moderna rasismens fader: [3]

Charles Darwins stora idéhistoriska insats är att han utplånat gränsen mellan människa och djur. Det finns alltså ingen principiell skillnad mellan grisen vi skickar till slakthuset och en människa. Skillnaden består endast i att människan är högre utvecklad. [4]

När man har tagit det steget, då kan man inte undgå att ta nästa. Om det nämligen är så, att en individs värde ligger i hennes utveckling, då måste en del mänskliga individer vara mer värda än andra. Det är nämligen otvivelaktigt så, att en del är mer utvecklade än andra. Och det går inte att förneka, att en del folkslag eller grupper av folkslag kommit längre än andra i vissa hänseenden. Darwin tog också själv detta ödesdigra tankesteg. I ett brev från 1859 säger han, att det pågår ett slags naturligt urval mellan människoraserna, ‘varvid de mindre intellektuella raserna blir utrotade’. Citatet är återgivet i tidskriften Horisont 4/92 s. 83. I verket Människans härkomst (1871) skriver Darwin: ‘I en framtid, som i århundraden räknat inte är särskilt avlägsen, kommer de civiliserade människoraserna att utrota och ersätta de vilda raserna överallt i världen.’ Detta är en oundviklig följd av hans teori, den teori som inpräglas i alla svenska skolbarn. [5]

Alla som sysslat med saken vet, att Darwins teori är själva grundmönstret i nazismen. Den handlar i själva verket just om detta, om hur den starkare rasen (arierna) skall underkuva resp. utrota de svagare. Att judar och zigenare skulle utrotas kom sig av att de ansågs vara degenererade. Det går en rak linje från Charles Darwins författarskap till Auschwitz. [6]

Det är också mycket enkelt att förutse, att så länge vi inte gör upp med Darwins teorier, så kommer människor att dra samma slutsatser av dem som han själv – och Adolf Hitler gjorde – också i Sverige. Det har hänt förut i Sverige, man behöver bara erinra om 1934 års rashygieniska lagstiftning, som ledde till massterilisering, bl.a. av värstingar. Detta talar man inte så gärna om. Men om man inte gör upp med darwinismen kommer samma sak att upprepas. Charles Darwin är den moderna rasismens fader.» [7]

 

Nye ärkebiskopen utnämnd

Tidningen Arbetet Nyheterna skriver fredagen den 13 dec 1996: »Den nye ärkebiskopen, högste chefen över den svenska kyrkan, Karl Gustav Hammar ser gärna att tusen blommor blommar i det stora pastorat han är satt att förvalta. Politiskt står han fortfarande till vänster. Men tiderna och det sociala klimatet i samhället har förändrats till det sämre, säger han. Då hade vi god ekonomi och Olof Palme. Nu har vi inte de två faktorerna.» [0]

Vad gudstjänster beträffar säger han: »Det som går fel i många gudstjänster är att de inte berör ditt liv. Ofta misslyckas vi eftersom vi ser att så många människor inte blir berörda. Det ger en fingervisning om att ett besök i kyrkan inte behöver vara så intellektuellt uppfordrande. Ibland kan det räcka med att sitta i kyrkan, lyssna till en musikgudstjänst och låta den egna fantasin blomma», hävdar K G Hammar. I Göteborgs-Posten den 24 dec säger han: »Om människor inte skall hamna i fundamentalism och förnekelse måste de få vara nyfikna på bibeln. Men bibeln är inte intressant om den inte sätts i relation till livet. Vad som är intressant kan bara människan själv bestämma.» Göteborgs-Posten sammanfattar: »Ordet erfarenhet är ett centralt ord i K G Hammars teologi. Den är nyckeln till mystiken som han tror skall ge Svenska kyrkan nytt liv och låta den egna fantasin blomma.» [1]

Går vi till en ordbok sägs det där att »mystik är en religiös åskådning som präglas av sökande efter innerlig förening med det gudomliga». Mystikern är inriktad på det egna jaget och finner där sin gud. Mystik har definierats som »obetingad religiös introversion (inåtvändhet), där huvudvikten läggs på religionen som själens erfarenhet» (Tor Andrae). Mystikern vill inom sig själv uppleva föreningen med gudomen. Med hjälp av meditation finner mystikern gud i sitt inre. Här kan vi konstatera ett klart samband mellan mystik och New Age. Båda utgår från att människan är gudomlig. [2]

Den nye ärkebiskopen ser denna mystik, som inte får störas av bibelord och predikan, såsom ett alternativ som »kan ge kyrkan nytt liv». Då är det »människan som blir stor» (myndig) och »kyrkan som är liten». Med kyrkan menar han då »kyrkans förhållande till sanningen». »Människors erfarenhet är kyrkans liv och nerv», säger ärkebiskopen. Vad gott är bestämmer den andliga människan, som går in i sitt liv och »låter den egna fantasin blomma». [3]

Med hjälp av denna erfarenhet bestämmer Hammar att »prästen skall upplysa om att man inte kan lova varandra livslång kärlek, att man bara skall ha sex i kärleksförhållanden», vilket »betyder att sex är lika rätt i som utanför äktenskapet, förutsatt att man lever i en kärleksrelation», dvs förutsatt att man lever samman så länge man har lust. [4]

Genom ärkebiskopens förkastande av äktenskapets gudomlighet, att »äktenskapet är av Gud stiftat, till samhällets bestånd och till förenade makars inbördes hjälp», öppnar han portarna för allt slags lösaktighet. Det är rätt märkligt att se hur Hammar kräver solidaritet och sammanhållning på det samhälleliga planet men samtidigt på det personliga planet utgår från att solidaritet och sammanhållning i nöd och lust inte ens får uppställas som krav. Han skriver: »Luther skulle inte ogillat sambosex. Prästens uppgift är att se till att människor hittar egna formuleringar som gör att de inte känner att det är falskt spel.» [5]

Håkan Alexandersson skriver i Göteborgs-Posten den 28 dec att han lyssnat på en radiointervju med K G Hammar. Han skriver: »Sveriges nye ärkebiskop påminner inte så mycket om pastor Jansson som jag fördomsfullt väntade mig.» Journalisten menar tydligen att ärkebiskopen talar klarspråk och har bestämda åsikter. Som exempel på Hammars förkunnelse citeras detta: ‘Gud kan aldrig vara objekt. Det som jag söker ord för… det som kyrkan kallar inkarnationen, det som vi tror skedde för två tusen år sedan, det är julmysteriet. De orden ger sig inte av sig självt’.» [6]

IF