Av AS

Fil dr Per Jonsson kom under hösten 97, på förlaget Reformatio, ut med en nyöversättning av NT. [1]

Det är alltid spännande att ta en ny översättning av NT i sin hand.
Hur har översättaren lyckats? [2]

För den som aldrig så lite sysslat med översättningsarbete förstår, att det är ett stort arbete Jonsson utfört, dessutom på relativt kort tid. Att han ensam utfört arbetet, behöver inte enbart vara negativt. Översättningen får på så sätt onekligen en viss konsekvens. Å andra sidan är en nyöversättning av Bibeln så mycket större än all annan översättning. Därför kan behovet av en granskningskommitté knappast överskattas. [3]

Jonsson är också historiker med förkärlek för ett äldre uttryckssätt, och det sätter sin prägel på översättningen. Bokens »lay out» påminner om 1917 års kyrkobibel. Texten är tydlig med stor stil och verserna är avgränsade från varandra. Här slutar också likheten med 1917 års översättning. NT 97 tar ett steg längre och likheten med den ännu äldre officiella översättningen (Karl XII) är tydlig. Alla hänvisningar står direkt i anslutning till verserna. Det gör också ordförklaringarna. [4]

Inne i texten finns även angivet, vilka texter som är föreslagna såsom epistel, evangeli och högmässotexter vid olika sön o helgdagar. Varje bok har fått en inledning med vissa tids- och personuppgifter. [5]

När man får en nyöversättning i sin hand har man vissa förväntningar. Det är ju fr.a. språkets förändring och i viss mån utveckling som nödvändiggör nyöversättningar. Jämfört med översättningar som kommit de senaste åren är inte NT 97 vägledande. För den som söker en nyöversättning blir inte NT 97 en överraskning. [6]

Med stor tydlighet framgår det att Per Jonsson föredrar ett ålderdomligare språkbruk. Det finns stor likhet i uttryck och betoning med just Karl XII:s översättning. Den översättningen gick i sin tur tillbaka nå lutherbibeln. [7]

I likhet med Karl XII:s bibel har också NT 97 hänvisningar till de apokryfiska böckerna. [8]

Om vi nu ser på själva texten, upptäcker vi snart både avvikelser och likheter. [9]

Några exempel ur Romarbrevet kan klargöra vad som avses. [10]

Rom 2:25: »Omskärelsen är till nytta, om du håller lagen, men om du är en lagöverträdare, har din omskärelse blivit ‘förhud’». NT 97. [11]

I Karl XII:s har versen följande formulering: »Omskärelsen doger, om du håller lagen; men håller du inte lagen, så är din omskärelse vorden en förhud.» [12]

I NT 96 heter det: »Omskärelsen är visserligen till nytta, om du håller lagen. Men bryter du mot lagen har du trots din omskärelse blivit oomskuren.» [13]

Eftersom ordet akrobystia (oomskuren) förekommer på många ställen i Pauli brev, och konsekvent översatts med »förhud», blir översättningen av vissa ställen t.ex. 1 Kor 7:18 näst intill komisk. [14]

Ett annat exempel på där översättningen till stor del sammanfaller med Karl XII:s översättning är Rom 8:3: [15]

»Det som var omöjligt för lagen, då den var svag på grund av köttet, det gjorde Gud, när han sände sin Son i syndigt kötts gestalt och för syndens skull och fördömde synden i köttet.» NT 97 [16]

»Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det hon var försvagad av köttet, det gjorde Gud, sändandes sin Son i syndelig kötts liknelse, och fördömde synderna i köttet genom synd.» Karl XII. [17]

Jfr NT 96: »Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.» [18]

Ordet »såteria» som betyder »frälsning, räddning» översätts med salighet i NT 97. Så t.ex. i Luk 19:9: [19]

»Idag har salighet kommit till detta hus…», men i Apg 7:25 med »frälsning genom hans hand…». [20]

Och i Karl XII:s »Idag är desso hus salighet vederfaren…» (Luk 19:9), »… genom hans hand, skulle frälsa dem…» (Apg 7:25). [21]

Dessa exempel får visa på den följsamhet Jonsson haft som riktmärke för sin översättning. [22]

NT 97 har ett äldre språkbruk. Orsaken till det är att översättaren vill tydligen bevara en äldre språktradition. Det kanske är en viss påverkan av prof Hugo Odeberg, som önskade en bibel med ett högtidligare språk just för kyrkobruk. [23]

Det fanns en tid då bibelöversättningen påverkade språket hos människorna i allmänhet. Den tiden är förbi. Nu påverkas språket mer av media och internationalism. [24]

Kanske fyller NT 97 ett behov vid det personliga bibelstudiet och vid predikoförberedelsen. Det kan ju finnas yngre människor som är intresserade av, hur den äldre generationens Bibel uttryckte sig. Men man ska minnas, att vissa ord också grundläggande sådana har ändrats i sin betydelse. Det kommer läsaren av NT 97 att upptäcka, och det är inte säkert att han känner igen den text, han kanske lärt sig utantill. [25]

Vissa verser har också fått en kraftigare stil, för att markera sin betydelse, det kan man diskutera riktigheten i. Om man vill åstadkomma en tydlig »läroframställning» med sin översättning, är det allra bästa sättet att vara så texttrogen som möjligt. [26]

De ganska omfattande inledningarna till varje bok tillsammans med textangivelserna till de olika högtidsdagarna verkar lite tröttande på läsaren. En remissinstans hade förmodligen placerat dem längst bak. [27]

Det kommer säkert flera tillfällen då vi får återkomma till nya översättningar och då också NT 97 i samband med översättningsfrågor. [28]